Det var SÅ LÄNGE SEN jag hittade något videoklipp som var gott nog åt fredagsfilmen. Men här snubblade jag över något som låg och glittrade i et dammigt gammalt hörn av Youtube. Cher och David Bowie framför ett medley på Chers tv-show 1975. Livsglädjekvoten är så att säga – TOTAL. Blir så rörd, av de båda. Rörd av allt han var – omätligt talangfull och omättligt nyfiken. Rörd av allt hon är – charm, röst, ryggrad, grace. Hoppas ni får…
”I’m usually not effected deeply by the passing of celebrities, or people I’ve never met… but this week I found myself crying several times, thinking of how many doors this one man had opened for people like me.” XOXO, A Följ WHINAR.se på Bloglovin’ eller RSS och ge mig lite kärlek på Facebook!
Kära David Bowie. Lilla filur/stora man/obestämbara väsen/våldsamma naturkraft. David från Brixton, Ziggy från där ute, kära kära Bowie. Hur många personer kan vara så många olika saker på samma gång? En kung, en drottning, en tunn liten fjäril och en dånande storm, samtidigt. En av få vita män som förstår hur han kan närma sig den kvinnliga svarta soulen, och som gjort det till sitt heltidsjobb att bryta normer. Det går inte att överblicka inflytandet han har haft på oss…
