Skända arbetslinjen

Jojo, här sitter en folkskygg socialistisk ciskvinna med GlamGlow Powermud i fejset och konstaterar att idag är det 1 maj igen. Idag är arbetarklassens högtidsdag och jag har förut varit den som retat sig på kamrater som inte följer med ut och går i något av de otaliga 1 maj-tågen som finns över hela landet. Men joke’s on me, för jag har vuxit och fattat att kampviljan inte sitter i huruvida en går i ett tåg eller inte. Alla inte…

Läs mer

LÄSARFRÅGA: Om skönhetskonsumenters klass

Frances skriver: ”[…] Jag har länge funderat på det här och tänkte fråga dig; hur gör man för att våga approacha de dyrare sminkdiskarna? Jag har en rätt skral ekonomi men lyckas ibland spara ihop pengar till livets goda och vill då gärna spendera dessa slantar på smink. Problemet är bara att det verkligen känns som att det syns på mig hur lite pengar jag _egentligen_ har och hur ovant det är för mig att stega fram till typ YLS-disken…

Läs mer

Costinel

I den här tunneln vid Hökarängens tunnelbanestation brukar Costinel sitta. Han är en romsk man i 30-årsåldern från Rumänien och han skramlar med sin kopp och säger ”Hej tjena” och ”Please kronor” till de som går förbi. De flesta tittar inte på honom. En gång var det en person som började skrika åt Costinel att hen ska döda honom, att han borde dra härifrån, osv. I samma veva dök dock vår granne upp och började vråla ”Håll käften din jävla…

Läs mer

Dagens naglar och klassångestrant

(Läppstift: The Body Shop Colour Crush Lipsticks ”Damson in distress”.) Jag har pysslat en del med längre lösnaglar på sistone, älskar handens silhuett när naglarna är långa. Sexigt som fan. Något annat som är specifikt för såhär långa naglar är hur klasskodade de är; de signalerar tillhörighet till en viss socioekonomisk grupp som kanske inte har det så jättegott ställt och det är så himla intressant att se folks reaktioner när de ser mina händer. Orden ”oj” och ”juriststudent” förekommer…

Läs mer

Smink från Dolce & Gabbana och lite klassångest

Jag och Eric var i London i helgen. Denna magnifika stad, byggd av koloniernas blod, svett och tårar (ok jag märker att jag redan nu är på väg åt ett annat håll än vad som är meningen med detta inlägg, så jag sätter punkt för imperialismdiskussionen här). Jag hade lagt undan pengar inför resan för att ha råd att plocka hem några vackra pinaler som inte finns att få tag på hemma i byhålan Stockholm, eller sådant som är så…

Läs mer