Den här sortens frågor dyker upp med jämna mellanrum, de är formulerade på olika sätt men de har alla samma kärna. Det verkar som att man förutsätter att jag anser att alla bör ha köpstopp för att jag själv har det, och att jag tycker att det är omoraliskt att fortsätta konsumera. Jag tycker att det är jättetråkigt att det är slutsatsen man drar av att jag aktivt pratar om att minska min konsumtion, och jag borde nog ha varit tydligare redan från början.
Min utgångspunkt är denna: självklart är köpstopp något för de som redan har. Det är själva syftet med att sluta konsumera. Just för att jag har så mycket ska jag dra i handbromsen. Just för att jag har ett beautyskafferi, en garderob som innehåller allt jag behöver, fått resa och uppleva. Såna som jag behöver inte mer.
Min förhoppning är såklart inte att förändringen av konsumtionsmönstret bara flyttas över till andra individer, utan att vi alla såklart växlar ner. Men de som redan har ska göra det först, för det är enklast för oss.
