Det är inte bara jag som efter en juristutbildning förlorar förmågan och lusten att läsa längre textmassa, flera av mina vänner upplever samma sak. Jag har saknat det varje dag i mitt liv, och inte förrän i fjol kunde jag sätta mig ner med en bok och faktiskt ta till mig det som stod i den. Ja alltså mer än ett och ett halvt år efter avslutad utbildning. Hursomhelst är jag så tacksam att jag ”kan läsa” igen, jag uppfattar det som ett mått på hur jag mår. Sen förra sommaren har jag läst femton böcker, och det är absolut mer än jag nånsin läst.
Här kommer boktips, det blir tre stycken för det är en bra siffra. Av en slump är det tre svenska författare.
1. Hunden av Kerstin Ekman
I somras grep den här berättelsen tag i mig och den var helt olik allt jag hade läst. Det är svårt att göra den rättvisa med ens egna banala ordförråd, men i brist på andra sätt att förklara kan den beskrivas som en naturskildring ur en hunds perspektiv. Men det blir aldrig löjligt, gulligt eller tillgjort och det är inte hundens tankar som för handlingen framåt – eftersom att djur inte har medvetna ”tankar” på det sättet. Det är snarare instinkter, eller känslor, som rädsla, tillfredsställelse, lugn, oro, osv. Man vill också dra till Jämtland direkt efter att ha läst den.
Hennes språk är helt förtrollande och när man läst sista sidan lämnas man i en pöl av intensiv kärlek för hundar, den svenska naturen och det svenska språket.
Helt perfekt, enastående, mästerlig, snälla rara LÄS DEN!
2. Hummelhonung av Torgny Lindgren
Det finns vissa naturmiljöer som har en märklig dragningskraft. Ett exempel är den nordsvenska med sina tusenåriga barrskogar, djupa tjärnar och kompakt svarta höga vinternätter. Hummelhonung utspelar sig i norra Västerbotten och miljöbeskrivningarna är vidunderliga. Handlingen centreras kring två gamla bröder som börjat hata varandra. Är man kräsmagad gör man bäst i att undvika den här boken dock, den innehåller en del riktigt… ee… grafiska skildringar av den åldrande människokroppens dysfunktionalitet och avfall. Tidvis är det så äckligt att man lägger ifrån sig boken och går ut och tar lite luft. Men man måste liksom fortsätta läsa ändå. Kommer ni ihåg inlägget om ångestframkallande parfym? Hummelhonung är Secretions Magnifiques från Etat Libre d’Orange fast i bokform.
3. Expeditionen – Min kärlekshistoria av Bea Uusma
Jag är inte den enda som är till grunden skakad av Expeditionen. Hisspitchen är: verklig berättelse från sent 1800-tal, polarforskaren S.A. Andrée och hans kollegor Fraenkel och Strindberg åker upp i vätgasballongen Örnen i riktning mot Nordpolen, men efter några månader försvinner de spårlöst. På 1930-talet hittas de tre männen av norska fiskare. Deras kvarlevor ligger utspridda på den isolerade Vitön, men med oöppnade matförråd, fungerande gevär, massvis med ammunition och varma kläder. Vad i helvete hände?
Nej jag får rys i näshåren bara av att skriva detta. Jag hade ett fast grepp om boken till sista sidan, och det är utan överdrift en av mina absolut största läsupplevelser.
Annars då motherfuckers
Den här våren kommer jag minnas med ljudet av ca allt Pink Floyd producerat, eller ja fram till The Wall, för jag vågar inte lyssna ordentligt på PF post Roger Waters. Är fullkomligt insnöad, som man blev under tonåren och kunde lyssna på samma album om och om igen under en hel vecka. Och ja, jag har sinnesro nog att faktiskt göra albumlyssningsgrejen, istället för att otåligt lägga till hitsen i en playlist. Jag tror att det här insnöandet också är ett friskhetstecken, precis som min läsning. Det finns förresten en stark misstanke hos mig att jag kan komma att skriva något om Pink Floyd, eventuellt med koppling till manlig skönhet och åldrande. Tankar tänks, ska ni veta! Dag och natt.
Och här är några fina bilder på mig som Sara Arnald tog för någon månad sen för ett intervjujobb i Daisy Beauty Professional. Klipp ut och spara!
Ha d!
jaa, boktips! älskar boktips! och ja, vi har det väldigt fint i jämtland. dra hit så visar jag dig runt 😀
Åh vad du är fin och bra!
du ser ut att MÄ så j-vla mycket bättre också. gött att se!
Jag kan inte heller läsa sedan ett år ungefär, kämpar som satan för att komma in i det igen men vill sig inte. Och jag älskar läsandet. Har tragglat Steglitsan i ett halvår så kanske borde ge upp den men det känns så misslyckat när man kommit mer än halva boken. Och den är inte dålig, hade bara mått bra av en envis redaktör tror jag. Nästa kan bli Hunden då. Älskade Händelser vid vatten så mycket. Tack för tipsen. Kram till dig!
Kära Jessica. Jag tror att du kan behöva återhämtning, så att din hjärna kan varva ner och njuta. Jag är helt övertygad om att de sköna konsterna dels botar och helar en uttröttad själ, men att man också behöver nå ett visst mått av ro för att fullt ut Ta In, liksom.