Idag är det närmast norm att stora delar av skönhetscommunityt (som jag tänker mig består både av skribenter, influencers och konsumenter) förankrar sitt skönhetsintresse och -konsumtion i någon etisk eller social fråga. Många är t.ex. veganer eller föredrar produkter som anses vara ”cruelty free”. Andra söker med ljus och lykta efter de bästa ekologiska beautyprodukterna, antingen för att de vill minimera ”gifter” i sin vardag eller för att de försöker konsumera med så låg miljöpåverkan som möjligt. Sen finns det de som försöker förmedla en slags konsumtionskritik – vissa kallar det för minimalism – många gör det som nån mindfullnessgrej och andra ur ett slags antikapitalistiskt miljöperspektiv (men det känns ofta som en tröstlös/idiotisk kamp, speciellt som skönhetsbloggare, jag känner mig ganska ofta som en idiot). Från mitt hörn av internet uppfattar jag de två förstnämnda frågorna som de som ges överlägset mest utrymme; veganskt/cruelty free, samt ekologisk beauty.
Med jämna mellanrum läser jag också inlägg i olika forum om vilka skönhetsmärken folk undviker att köpa och varför. Föga förvånande undviker många varumärken som inte är veganska eller som testar på djur. Många undvek också företag som Jeffree Star Cosmetics, Gerard Cosmetics, Z Palette och Lime Crime p.g.a. hur företagsrepresentanter har betett sig eller inte betett sig – ofta med ageranden med inslag av trakasserier mot kritiska influencers eller konsumenter, och även grovt rasistiska och misogyna uttalanden. [Seventeen: Z Palette Will NOT Apologize for Their ”Bullying” Instagram Comments]
Andra hade reagerat på Benefits och Urban Decays osmakliga och taktlösa marknadsföring:
Att använda ordet ”yuck” i marknadsföring för skönhetsprodukter är… i bästa fall barnsligt.
Och produkten med namnet Razor Sharp Eyeliner marknadsförs med horisontella streck på en handled.
Andra undviker Kat von D utifrån kritik för vissa nyansnamn, som läppstiften Underage Red och Lolita, som kritiker menar romantiserar pedofili och sexualisering av flickor. Även nagellacksmärket Smith & Cult nämns i problematiska-produktnamn-sammanhangen, för en eyeliner som heter Wax Spastic. [Kat von D:s Facebookinlägg angående Underage Red] [British Beauty Blogger: Smith & Cult: Just offensive]
Detta illustrerar tydligt att konsumenter ställer rejält höga krav på sina favoritmärken. De förväntar sig inte bara kvalitet, de vill också att varumärkena ska spegla och efterleva deras egna etiska värderingar, på detaljnivå. Man kan och bör alltid problematisera illusionen om ”etisk konsumtion” i ett kapitalistiskt samhälle, jag tror nämligen inte att det existerar. Men å andra sidan är det inget fel med att bry sig om vad man köper. Det är alltså i sig en positiv utveckling, även om det ibland blir lite väl nitiskt kring detaljer så att man glömmer att analysera och kritisera helheten. Det förekommer t.ex. att folk pratar om att de ”har för sig” att ”bolag x har gjort si och så”, men att de ”inte har några källor på det” – det finns alltså en otrolig entusiasm kring att hitta vart beautybranschens begravda hundar och garderobsskelett ligger gömda. Det kan räcka med ett löst och obekräftat rykte för att konsumenter ska dra öronen åt sig.
Djurrättsfrågans särskilda status speglas bl.a. i den riktiga shitstorm som pågått kring kosmetikjätten Nars tillkännagivande att de beslutat att ta sig in på den kinesiska marknaden – vilket innebär att de kommer börja testa på djur. Deras sociala medier översköljdes av förbannade och besvikna kunder, ja det var en ren fröjd att se! Samma hände nyligen när Deciem, företaget bakom megahypade The Ordinary, meddelade att djurtestarna Estee Lauder Companies investerat i dem. [Logical Harmony: Is NARS cruelty free?] [Deciem The Abnormal Beauty Company:s Facebookinlägg]
Men. Något jag saknar i allt detta engagemang är de mänskliga rättigheterna, och framförallt fackliga frågor och arbetares rätt till sund arbetsmiljö, facklig organisering och en schysst lön. Detta diskuteras nästan aldrig, trots att problemet med exploatering av arbetskraft i skönhetsbranschen, både hemma och utomlands, är ett enormt problem. Många känner till att mica, ett skimrande mineral som är vanlig i sminkprodukter från i princip alla märken, utvinns ur illegala gruvor i Indien, med hjälp av barnarbete under slavlika förhållanden. Organisationer befarar att ca 5000 barn är inblandade i micautvinningen. Fem tusen barn. För skimriga pigment. [Al Jazeera: Ugly truth behind global beauty industry]
Inom beautyvärlden rapporterades det brett förra hösten om sheet mask-skandalen, där sheet masks viks för hand i sydkoreanska och taiwanesiska arbetares hemmiljö, under osanitära förhållanden och till skrattretande låga löner. En leverans av 1200 arkmasker gav ungefär $3,21 i betalning. [Racked: The sheet mask sanitation scandal rocking the k-beauty world]
Lipgloss Bitch på Twitter, 26 juni 2017
Väldigt många nåddes av nyheten att svenska IsaDora behandlade sin personal i Malmö som boskap, med hot om våld – och förhållningsregler om att man inte får kritisera arbetsgivaren utåt. Jag har inte skrivit ett dyft om IsaDora sen jag nåddes av denna nyhet – jag har avstått från pressutskick och bloggevents – de har ingenting i min blogg att göra. Jag har konsekvent svarat ungefär såhär när de fått nån ny PR-person, men de tystnar ju alltid efter att de fått detta svar.
Det har alltså gått två och ett halv år sen just denna mailväxling, det är fortfarande helt tyst. Jag har kontaktat Handelsanställdas förbund för att uppdatera mig om läget på IsaDora, eftersom att jag tycker att det ligger i mitt och ert intresse, jag kommer skriva närmare om det framöver. Men, utöver jag och min fellow fackkärring Feline, som en gång i tiden drev den underbara nagelbloggen Alizarine, var det inte alls särskilt många som tog detta på tillräckligt stort allvar för att ens nämna det i sina bloggar. Eventuellt att Fröken Rosa kan ha nämnt det, men arkiven verkar vara raderade. [Sydsvenskan: Anställda knäcks på sminkjättens golv] Varför fortsätter folk att konsumera IsaDora:s produkter?
The New York Times skrev för ett tag sen en skitbra reportageserie om arbetsförhållandena för de anställda i alla tusentals nagelsalonger i staden. I mer än 150 intervjuer framträder bilden av en industri som inte bara överlever, utan blomstrar, PÅ GRUND AV exploatering av framförallt unga kvinnor från Asien och Sydamerika. De arbetande avlönas under miniminivån (om de ens får betalt) (ibland måste de själva betala för att få komma in på en salong och jobba), står under konstant kameraövervakning, tvingas arbeta 66-timmarsveckor, förnedras med bestraffningar som indragen dricks och andra disciplinära åtgärder, även fysiskt våld. Nagelsalonger poppar upp lite var stans även här i Sverige, och bemannas ofta av samma grupp som i New York; unga som inte talar språket. Helt utelämnade till arbetsgivarens goda vilja. Tror ni de har bättre arbetsvillkor än i New York? I Stockholm finns många nagelsalonger där man kan få en manikyr för 300 kr, priset borde tala sitt tydliga språk. Efter moms, skatter och arbetsgivaravgifter återstår inte särskilt många slantar att betala i lön till manikyristen, speciellt inte om salongsägaren vill ha sin andel först. [NYT: The price of nice nails]
Rituals vägrade länge att teckna kollektivavtal, och Handels behövde ta till med strejkhot för att de till slut skulle gå med på arbetstagarnas och fackets krav. Svenska VD:n Eduard van Santen satt, som ett truligt barn, och sa att han går Handels krav till mötes endast för att slippa strejk. Van Santen tycker minsann att det systemet (d.v.s. den svenska modellen, som byggt vårt välstånd, gett arbetare ett värdigt liv, fått ner några av västvärldens djupaste klassklyftor, och skapat en rätt stabil och konfliktfri arbetsmarknad) är gammaldags. Nu har ju Rituals faktiskt tecknat kollektivavtal, men glädjen försvann för mig iallafall, varumärket är liksom solkat och förstört nu. [Handelsnytt: Kosmetikkedja varslas om strejk] [Handelsnytt: Anställda på Rituals får kollektivavtal] Varför ligger inte konsumenterna på och kräver kollektivavtal hos företagen de handlar hos?
Jag kan hålla på hur länge som helst. Jag är väldigt trött och besviken, känner mig rätt omotiverad liksom, och det är en känsla som vuxit hos mig väldigt länge nu. För cruelty free gäller tydligen inte människor, det är den enda rimliga slutsatsen. Folk har sån hög svansföring när det kommer till att ställa krav avseende företagens värderingar kring djurs rättigheter, representation och antirasism, jämställdhet och antidiskriminering, miljöpåverkan och ingrediensers kemiska sammansättning – men VÄLDIGT MÅNGA verkar ha en total blind fläck för arbetares liv och villkor. Varför följer den frågan aldrig med automatiskt, om man ändå är intresserad av sociala frågor och rättvisa i bredare bemärkelse? Att kritisera skönhetsföretag som tjänar pengar på undermåliga arbetsvillkor eller bryter mot fackliga rättigheter verkar ju typ bara angå oss som har nåt slags specialintresse för att vi jobbar fackligt. Jag tycker att det är skittråkigt, och önskar att fler brydde sig.
Deppa inte ihop nu bara, jag kommer följa upp detta med ett litet inlägg om vad man faktiskt kan göra för att uppdatera sig om vad som händer på den fackliga fronten i skönhetsbranschen. Men det blir för långt om jag ska inkludera det i detta inlägg, så ni får vänta!
Wow, så himla bra! ???
Så himla viktigt inlägg!
Ser fram emot nästa på samma tema.
Bäst!!!! ❤ Ser fram emot fortsättningsinlägget!!
Ah! Vilken bra läsning. H en annan fackkärring (i en annan bransch, i ett annat land) som saknat den här diskussionen.
Verkligen bra och välbehövlig text! Har undrat över alla dessa nagelsalonger som poppar upp i köpcentrum och anställningsvillkoren där. Bra info om Rituals och Isadora, kände inte till det. Har bara sett fairtrademärkning på några av Kicks produkter.
Tack! ? Jag sprider gärna info om IsaDora, folk behöver påminnas. Kicks produkter i den serien innehåller ca 2 % Fairtrade-ingredienser. 🙁 Hela den märkningen haltar också… men det är en annan historia. Man greppar efter halmstrån för att inte känna sig äcklig i sin konsumtion.
Kan vara det bäst jag läst idag samtidigt som jag påminns om hur dåligt påläst jag är om det jag konsumerar vilket stressar mig. Har nån eldsjäl satt ihop en lathund? Inte minns för future renferences som man kan sticka i handen på folk som undrar var jag har källan till ”allt detta”. JAg tänker mig en lista på företag (eller ägare av företag) som betett sig och anledning till bojkott och sen länk. simple as that. Jag kanske är sist på bollen men lägg gärna ut länk i så fall! Tack igen!
Preach!
Ruskigt bra inlägg! Jag hängde en hel del på Lush forum tidigare i mitt liv, där debatten emellanåt blev mycket hätsk vad gällde bolagets etiska svansföring. T.ex. ett påbud att dörrarna till butiken alltid skulle stå öppna, oavsett temperatur utomhus, för att dofterna skulle locka kunder. Detta påbud kom även till butiken på Götgatan (minimal, dörr mot utomhus, Sverige = kan bli 15 minusgrader). När personal ifrågasatte sa käck UK-konsult: ”just put your thermals on!”. En del medlemmar på forumet lackade ur totalt, en av dem som är fackligt engagerad har en blogg med en serie inlägg om Lush arbetsgivarmoral … https://mitheringsfrommorningside.wordpress.com/tag/lush/ De av oss som ogillar detta har förstås ändå våra favoritprodukter som vi alltid köper – bolaget förlorar oss som strökunder i så fall. Hur dumma ska de vara på ett företag för att man ska totalbojkotta? (det sista är filosofiska funderingar, kopplat till allmänna funderingar jag har just nu om en tendens i samhället att kräva en sorts perfektion av förebilder/företag … kan utveckla detta vid intresse haha)
Fan vilket bra inlägg. Jag fick mig en liten tankeställare. Jag är ju den som slåss för djuretisk konsumtion men som bara IBLAND tar ett steg bort från företag med rutten personalhållning. Att det är ibland handlar väl mest om att jag faktiskt inte aktivt undersöker huruvida ett företag är schysst eller ej. Lush är t ex ett företag som jag valt att kasta i min bad bin eftersom de är ruttna mot sina anställda och jag tycker att det känns extra illa när de springer runt och låtsas vara skönhetsvärldens små gullungar.
Ser i alla fall framemot ditt nästa inlägg med förslag på vad en kan göra!
Tack Ida. ❤❤❤
Jag har också hört en hel del om Lush och provoceras nåt enormt av deras marknadsföring utåt. Såg du länken ovan? Så bra info!
Tack för att du skriver om det här! Det är efterlängtat och välbehövligt.
En tanke jag har är att man pratar mindre om produktionsförhållanden för att det är svårare. Det är lätt att se till exempel en reklam med skeva värderingar, det är ansiktet utåt. Arbetsförhållanden kräver mer research, jag hade till exempel ingen aning om Isadora, de har länge varit ett av mina favoritmärken. Det känns också som att det är svårare att påverka, att ändra sin image och marknadsföring till en moraliskt korrekt sådan ligger i ett företags intresse, de kan tjäna pengar på det. Att erbjuda sina anställda bättre förhållanden och bättre löner är något de förlorar pengar på. Till skillnad från marknadsföring och image är det där i de faktiska produktionsförhållandena som man möter aktivt motstånd från företagen. Däremot är det ju sorgligt att folk inte ens försöker ta den kampen utan nöjer sig med att fira att HM säljer tröjor med feministiska budskap och helt plötsligt glömmer att företaget lever på att exploatera kvinnlig arbetskraft.
Huvudet på spiken! Precis det som gör mig förbannad också: företag gör inget etiskt för att de vill ha rena samveten, bara mer pengar i kassan. Det märks ju extra tydligt i situationer som denna, precis som du skriver.
TACK för att du tar upp det här!!!
Så himla viktigt och bra inlägg! Fick mig en tankeställare både som vegan och feminist – varför sätter jag djur framför människor, och kan jag verkligen kalla mig intersektionell feminist om jag köper produkter tillverkade av kvinnor med slavlöner? Jag skäms, och kommer inte på ursäkter utan bara förklaringar. IsaDoras fabriksvillkor hade jag till exempel ingen aning om; jag visste bara att de hade dåliga förhållanden för sina pr-personer men att det sedan löstes fackligt (detta är dock en av de där ”jag har hört …”-historierna, tyvärr). Däremot har jag själv bojkottat både Lush, Makeup Store och ett par andra märken trots att de alla har många veganska och högkvalitativa produkter efter att vänner till mig berättat hur det går till på arbetsplatserna. Närhetsprincipen är min största fälla i det här: det jag inte ser eller har en personlig relation till, bryr jag mig inte heller om.
Ser framemot nästa inlägg, och ska definitivt försöka bli bättre på att sätta mig in i företags arbetsvillkor!
Fantastiskt inlägg!
Instämmer i hyllningskören – så himla bra att bli påmind/få reda på såna här saker! Jag har väldigt liten insikt i frågorna men håller med om att de är viktiga och blir oerhört tacksam att du tar upp och informerar (med källor och länkar – tredubbelt tack!!) om sociala missförhållanden i branschen. Jag ska bygga på listan med företag att undvika och ser mycket fram emot uppföljningen!
Väldigt bra och viktigt att du tar upp detta!
Du är en sån legend!! Fullkomligen FYLLS av lycka av att läsa sånt här även om det är jävligt deprimerande också. Tror ärligt att många övertygar sig själva om att arbetsvillkoren ska vara bra bara för att mkt av produktionen sker i europa, och så enkelt är det ju inte…
SÅ bra! Och intressant! Har tänkt på liknande saker fast utanför skönhetsvärlden på sistone. Typ folk som aldrig någonsin skulle äta scampi pga dåligt för miljön, men som efter de har tydliggjort detta röker 2 cigg. Väl medvetna (antar jag?) om att tobaksindustri är helt fruktansvärd – barnarbete, farliga gifter som arbetarna exponeras för m.m. Lätt att vara medveten när det passar typ?
Hurra hurra hurra vilket bra inlägg! Tack! ?
Tack! En av anledningarna till att detta är bästa bloggen. Smart och kul! Har länge bojkottat Isadora pga detta *sitter i soffan med näven i luften*. Men tänker också att det är ju skitsamma. Handlar inte ens så mkt smink. Och de andra företagen jag köper av, de är ju säkert inte bättre. Handlade inte heller på Rituals ett tag, kände inte att jag förändrade något. Var väl mest för mitt egna samvete. Ser fram emot nästa inlägg. What to do? Ska jag liksom maila Isadora? De skiter väl i mig. Kan ju länka till detta inlägg iaf. Kampen fortsätter. (Ja, det var ironi.) Mvh, en med lite hopp och framtiden och mänskligheten.
Jag tror absolut att det är värt att meddela företagen anledningen till att deras produkter är oattraktiva. Det är det enda de lyssnar på. ❤
Tacktacktack! Jag hade ingen aning om det här med Isadora. Det här drog fram en massa knappt tänkta tankar hos mig.
Jävlar vilket fantastiskt inlägg! Hade ingen aning om mycket av detta så tack för att du gav mig en tankeställare eller två. Ser fram emot uppföljaren!
SÅ bra inlägg, du är grym på att formulera dig!
Två tankar ploppade upp:
1. Tänker på alla som köper cruelty free-produkter men likt förbannat skrubbar nyllet med mikroplaster. När man sköljt av produkten från ansiktet verkar det inte göra någonting om plastpärlorna skadar både djur, miljö och människor. Suck.
2. När mineralsminket boomade för tio år sedan pratade man TILL SLUT om arbetarnas villkor i gruvorna där man utvinner mineraler till vissa typer av mineralsmink. En absurd verklighet som många väljer att bortse från när man köper sitt ekologiska mineralsmink med djurrättsfanan svajande i vinden. Helt absurt.
Jag skrev aldrig om Isadoras arbetsförhållanden, men jag borde ha gjort det. Skrev ett par inlägg om Rituals vidriga sätt dock.
Allt gott!
Superviktigt inlägg!!
Vilket fantastiskt inlägg!!! Läser så himla lite om detta, trots att det är så viktigt, men antar att det är hela poängen med liberalism typ, vissa måste offras för att andra ska ha det bra; människorna bakom de rikas (och vitas) välmående glöms (och göms) och att det inte sällan blir den ”andra” kvinnan som offras. Kan inte sägas för ofta. Anyway, superviktigt inlägg.
Pingback: Svenska skönhetsprofilers tystnad gynnar bara stora varumärken – Femmefam.se
SÅ BRA INLÄGG! lämnar alltid din blogg lite klokare!
Så bra inlägg! Jag känner tyvärr att jag är alltför dåligt informerad själv. Jag brukar försöka handla efter principen ”är det för billigt är det troligtvis någon annan som får betala priset”, men jag har alltför dålig koll på sakförhållanden hos de enskilda företagen.
Åh, jag skrev en låååång kommentar som tyvärr försvann, så eftersom jag inte orkar skriva om den skriver jag bara essensen av den: Tack för att du tar upp detta! Ser fram emot fortsättningen!
Guldstjärna på detta inlägg. Tack för att du skriver om detta!
Jättebra inlägg! Bra upplysning kring flera märken m.m och tack för att du lyfter en aspekt som ALDRIG tas upp!
Alltså om någon för 10 år sedan sagt att det kommer finnas en blogg som skriver om skönhet, feminism, socialism och klass så hade jag bara skrattat rakt ut. Du är så bra och viktig, tack tack tack tack.
Pingback: Veckans Beauty nr 2
Vilket fantastiskt inlägg, tack!
Pingback: Femmefam.se | Veckans Beauty v.7 |
Pingback: Femmefam.se | Veckans beauty v.6 |