Hej mina liljor. Har ni en go påskledighet? Jag hoppas ni är redo med era synapser i hjärnans doftcentran för nu ska vi gräva lite i min parfymsamling.
Diorissimo från Christian Dior är kanske den allra mest klassiska parfymen jag äger, den äldsta och allra minst daterade. Den kom till 1956, efter en önskan om att skapa nåt nytt och revolutionerande eftersom att alla parfymer på 50-talet tydligen doftade av olika animaliska sekret och diverse kroppsvätskor i olika skeden av föruttnelseprocesser – dofter som är riktigt glamourösa, men idag kanske inte hade varit helt… bärbara.
Chanel Nº5 är ju rätt heavy liksom. Poivre från Caron marknadesfördes t.o.m. med en bild på flakongen vilandes på djurhudar och små uttrar skuttandes runt i bilden…
”Den perfekta parfymen för päls”…
Jamen tänk er femtiotalet. Kapitalismen blommar, folk börjar köpa bensinslukande bilar och rattar runt i storstäderna som ligger under ett tjockt täcke av smog… Hollywood spinner hela västvärldens drömväv och varenda jävel röker skitmycket cigg hela tiden; hemma, på bio, i mataffären, på restaurang, på flyget, ÖVERALLT. För att det är sexigt, gott, och ingen har ännu förstått att det fräter sönder kroppen inifrån. Klart att parfym måste stinka nåt enormt för att ha en chans att ens förnimmas i den där lukt-kakafonin.
Enter Edmond Roudnitska. En liten fransk gube, parfymör, som i lycklig fransk harmoni med en annan fransk gube kom på att ”LILJEKÖNVALJ FEUR I ELLVETE! Liljekönvaljens döft kan man intö destillera på vanligt sätt, men vi ska göra un liljekonvaljparfum ändeau!!! Merde!” Den andra franska guben förresten, kanske har ni hört talas om honom – det var ju Christian Dior, som ansåg att liljekonvalj var hans lyckoblomma. Vem har ens en lyckoblomma? Bara franska gubar har det. Franska gubar som höll på med fashion innan det hette fashion, och mer var typ… förhöjd skrädderikonst.
Edmond Roudnitska, näsan bakom Diorissimo (foto: Michel Roudnitska)
Det där om att Roudnitska inte kunde destillera parfymolja från liljekonvaljen, det var inte på skoj – det låter sig helt enkelt inte göras. Fråga mig inte varför, är ingen botaniker. Roudnitska låter sig dock inte avskräckas, och tar på sig sin lilla franska labbrock – le labroque – och börjar experimentera med parfymingrediensen hydroxycitronellal, som återfinns i en massa olika sorters essentiella oljor, bl.a. lavendelolja, pelargonolja, humleolja, citrongräsolja och ylang ylang-olja. Till slut har han en liten syntetisk vätska som doftar i princip exakt som liljekonvalj. Gud fader (or whatever its real name is) hade alltså egentligen inte avsett att liljekonvaljens doft skulle finnas på något annat sätt än i europeiska skogsgläntor i början av maj, men den lille franska guben överlistade Gud, och detta innebar en liten revolution i parfymbranschen.
Men allt som är bra måste också förstöras till slut. Hydroxylcitronellal förknippas idag med bl.a. psoriasis, som kan drabba konsumenten som använder produkter som innehåller mer än 5% hydroxylcitronellal. IFRA, International Fragrance Association, tvingade sedermera Dior att omformulera Diorissimo, p.g.a. hälsoriskerna med den bejublade fejkliljekonvaljen, och enligt många är dagens Diorissimo blott en skugga av Roudnitskas skapelse. Med eller utan psoriasis.
Diorissimo i en flakong av kristallglas från huset Baccarat, går loss på sköna 2000 USD på auktion
Trots att jag troligtvis aldrig kommer att få veta exakt hur ljuvlig originalkompositionen av Diorissimo är, så tycker jag inte att dagens tappning har några brister. Den är fullständig och komplett i sig själv; en alldeles makalös vårblomma, nästan helt singulär med bara liljekonvalj, men faktiskt också pyttelite jasmin och syren. Älskar. Älskar! Jag har några enstaka milliliter kvar och jag vet inte om jag ska go out with a bang och ba duscha i den här doften i vår, eller om jag bara ska dra ut på det.
Alltså vilken fantastisk text, skrattade högt åt de franska farbröderna! Tack för att du skriver lite om parre, då känner man sig smickrad som läsare när man får sina önskeinlägg. Och också fett spännande, att människor har varit så förbaskade på att dofta liljekonvalj att de lyckats joxa fram en liten magisk olja. Och såklart älskar jag Diorissimo, just för den där förvåningen när man sprutar första gången och möter en verkligt hyperrealistisk liljekonvalj! Tycker verkligen om den iden, att bara lukta riktig oförfalskad vår. <3
Alltså underbara människa! Du gjorde hela min påskafton med det här inlägget <3 Min Diorissimo-flaska är i nästan exakt samma tillstånd, även om den inte kommit ut ur garderoben från sin vintervila ännu. En annan rolig grej, apropå liljekonvalj och la France, är att det är en tradition att köpa och ge bort liljekonvalj på första maj där!
Älskar det här här inlägget ända från andra sidan Bottenviken! <3
Låter som en dröm juuu! Vill dofta så. Men är den typ jättedyr och jättesvårt att få tag i eller får en bara den känslan?
Den är varken svår att få tag på eller särskilt dyr! Det finns 30 ml-flaskor för typ 400 kr, har jag för mig! Jag köpte min på Parfymeri L i Västermalmsgallerian för massa år sen, då kostade den iaf under 400 kr! 🙂
YAS! Det va exakt va jag ville höra. <3
Är nog hermeliner, och inte uttrar. Men det kanske var humor som gick mig förbi.
Haha ok whatev.
Eh. Förlåt?
Underbart skriven <3. Jag förstår din känsla.
Jag fick leta som en galen kvinna besatt av denna doft i fler år. Sen efter en flygresa på 18timmar till andra sidan av jordklotet för min smekmånad till St Barths hittar jag en ensam, ledsen och dammig förpackning på flygplatsens obefintliga taxfreen. Jag visste inte om jag var galen på riktigt, en härlig halinacation av trötthet.
Lyckan var totalt. Köpt den och har använt den sparsamt sedan dess, och det var 3år sedan. Den är min signatur doft när jag är på dejt med make min. För han förstog min kamp.
Tack för en underhållande text!
BÄSTA TEXTEN JAG LÄST!! kan typ ingen om parfym och får ont i skallen av allt, men känner instinktivt att jag vill ha denna NUUU typ. skrattade så gott av ditt fantastiska språk <3 :kiss: :hearteyes: 😛