I fjol var jag och Eric i London på en weekend som visade sig vara en av mina bästa resor ever; den bestod av mat, drinkar och parfym. Det var tur att vi bara var där ett par dagar, för såsom vi unnade oss… hade vi fortsatt i den takten hade jag varit skuldsatt idag, LOL. Hjälp.
Men London är en spektakulär stad. Byggd av koloniernas blod, svett och tårar och verkligen den imperialistiska skapelsens krona. Och det som allra mest exakt symboliserar Londons överflöd är Harrods. Högst upp i varuhuset, på femte våningen, finns ett litet parfymeri gömt bakom en dörr i caféet. Det är Roja Dove Haute Parfumerie.
Ord kan på riktigt inte beskriva den platsen. Man leds in genom en svängdörr och om man inte är beredd på skönheten kommer man tappa ansiktet. Jag LÄT när jag kom in i rummet, ett ”oj”. Parfymeriet verkar vara helt skilt från tid och rum, man tappar kontakten med omvärlden. Eftersom att ljuden utifrån försvinner när svängdörren går igen, och det inte finns några fönster, så är det inte alls svårt att få tunnelseende om man är där inne tillräckligt länge. Det är inte heller svårt att tappa bort en timme eller två där. Och eftersom att allt är så fruktansvärt dyrt så vet man från början, att jag kommer ju inte handla något. Finns inte en chans. Har inte ens råd med ett doftljus. Jag vill bara vara här. Det är en sublim upplevelse som är extremt berusande för en som gillar parfym och känner att det som finns till hands här hemma är fint men inte alltid tillräckligt ”thrilling”. Roja Doves parfymeri är på en helt. annan. nivå.
PS.
Som ett litet sidospår hära. Roja Dove, som för många förkroppsligar den förhöjda parfymkonsten, gjorde ett oväntat move för ett par år sen när han i ett samarbete tog fram en parfym för brittiska tabloidblaskan The Sun. Den heter… Buzz – Entertainment bottled… jo jo. Arga fans på Fragrantica förfasar sig, det är nästan lite komiskt:
”I tried it in the Roja Dove Haute Parfumerie in Harrods and that bottle, dear God, it sticks out like a sore thumb in his glittering black palace of perfumed delights. Like perusing the counter of an immaculate French Patisserie and suddenly being confronted with a jammy dodger on a cracked saucer. Maybe a fag-end stubbed out on the plate too..
It’s a nondescript floral frooty mess…innofensive sure and I’ve certainly smelled plenty worse pink froot jobbies in my time but why Roja why???? Oh well, I guess if Roja regrets cheapening himself with this abberation he can always dry his tears on that paycheque…”
