Kom ihåg detta den 14 september

1537


”En väninna har fått sälja bilen. En annan har fått sälja huset. Många tvingas jobba fast de ständigt kräks och har svår migrän. En kvinna hade en hjärntumör. Efter ett år tvingade Försäkringskassan ut henne­ i arbetslivet, trots att hon vädjade och bad, hon orkade­ inte, hon var inte frisk. Men Försäkringskassan lyssnade­ inte. Hon dog två veckor senare – och efterlämnade en liten­ dotter.”

Hillevi Wahl skriver i sin kolumn om utförsäkringen av svårt cancersjuka personer, som numera blivit norm hos Försäkringskassan. Även Politism skriver om detta att det tydligen krävs att man är så svårt sjuk att man fått ett estimerat dödsdatum för att man ska få sjukersättning. Mitt inre bara ringer av sorg och ilska, det får fan inte gå till såhär! Det är bortom vad jag nånsin har kunnat föreställa mig om den svenska välfärden, och ingen reagerar ordentligt känns det som. Det kanske är för att vi inte kan ta in det. Att det är verklighet. Känns som en chock.

Jag vill att du som läser detta försöker förstå situationen för de cancersjuka. Statistiskt sett så står många av mina läsare själva nära en person som drabbats av cancer. Kanske har någon av er själva drabbats. Känn in känslan av att Försäkringskassan ringer och säger att sjukdagarna är slut och att det är dags att återgå till jobbet. Fast hela kroppen är söndertrasad av cancer, strålning, cellgifter, sorg, rädsla, stress. Försök känna det overkliga och förstå att det är verklighet för många. Det är ingen allmän nedkylning av samhället utan ett resultat av MEDVETNA VAL hos folkvalda. Kom ihåg det. Det behöver inte vara såhär, vi kan ha råd att ge de sjuka en värdig tillvaro.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *