Smink från Dolce & Gabbana och lite klassångest

Jag och Eric var i London i helgen. Denna magnifika stad, byggd av koloniernas blod, svett och tårar (ok jag märker att jag redan nu är på väg åt ett annat håll än vad som är meningen med detta inlägg, så jag sätter punkt för imperialismdiskussionen här). Jag hade lagt undan pengar inför resan för att ha råd att plocka hem några vackra pinaler som inte finns att få tag på hemma i byhålan Stockholm, eller sådant som är så brutalt mycket dyrare här. Jag köpte ”en hel del” hudvård (= skitmycket!! Kan skriva separat inlägg om det ifall intresse finns) (ok skoja, kommer väl skriva inlägg vare sig ni bryr er eller inte!!), men enbart tre sminkprylar; ett läppstift och ett nagellack från Dolce & Gabbana, och ett läppstift från Shu Uemura. Så nej, det blev aldrig något från Illamasqua. Vi var och nosade i deras disk på Selfridges men det såg så jäkla ohygieniskt ut (förlåt, men vi snackar mosat läppstift/läppglans i ögonskuggepaletterna/intorkat nagellack utanpå flaskorna så det inte gick att öppna) och eftersom att jag har nån slags fånig och vid det här laget ganska så urspårad bacillskräck så började jag hyperventilera och svära och sen gick vi därifrån. Konstigt nog fann jag mitt zen inne på Harrods istället.

Där har de plockat fram julkollektionen från Dolce & Gabbana, Sicilian jewels. D&G var ca allra sist på bollen med ”roliga läppstift”, med ett mörkgrönt (smaragd) och ett lila (ametist). Säljaren försökte hetsa mig till att köpa ett guldskimrigt läppstift (topas), jag blev extremt avtänd och började glutta på nagellacken istället. Aaah, nagellacksstället. Denna evigt trygga hamn. Där hittade jag iallafall läppstiftets guldiga kompis, Topazio, och köpte den.

Dolce & Gabbana Intense Nail Polish ”Topazio”:

(Lacken till vänster om Topazio har inget med inlägget att göra. Det är inte heller de som har skrivit brevet.)

Detta, i kombination med att jag köpte det ultralyxiga, perfekt nudefärgade läppstiftet Mandorla, så träder en ny självbild fram. Bilden av den nedtonade, eleganta Annahita. Den Annahitan som inte måste bråka med alla om feminism, som inte har på sig sin pappas gamla kläder, ett par trasiga sneakers och svettas av kurslitteraturssläpande. Den Annahitan som är kompis med alla, har fräsch andedräkt även om hon ätit vitlök, aldrig svär, aldrig bryter ihop pga trängsel i tunnelbanan och aldrig har klassångest.

Dolce & Gabbana Classic cream lipstick ”Mandorla”:

Titta! Förändring till Nedtonade Annahita sker redan vid första användningen! Ingen klassångest här inte. Det är ingen som ser att hon känner sig mindre värd än de som är födda med pengar! Så himla bra investering, detta läppstift. Karen på Makeup and beauty blog kallar den för ”a ballet dancer with a perfect posture”.  Det får fem röda stjärnor av fem möjliga.