han är mitt allt. min bror koroush. han fyller 22 år idag och har varit med om mer i sitt liv än någon annan jag vet. det finns ingen jag känner som honom, som jag litar på som honom, som jag älskar som honom. han finns med mig i allt jag gör och han är anledningen till att jag känner en uppriktig sorg å alla ensambarns vägnar. för att de inte får chansen att ha en syskonrelation som den som jag och koroush har. jag hade inte varit mig själv utan honom, jag hade varit en annan person. han gör mig till en bättre och tryggare människa, en människa med perspektiv och ett högre syfte, en människa som kanske oftare än andra kommer ihåg vad det viktiga i livet är. jag tror och hoppas det. för varje gång jag påminns om vad det viktiga i livet är, så är det p.g.a. mina två syskon.
jag brukar också påminnas om innebörden av ordet ”kärlek”. ibland har jag sagt till folk att jag älskar dem, och det har jag även sagt till min bror. och när jag tänker på att jag använder samma ord till honom som till vissa andra i mitt liv inser jag gradskillnaden. jag är helt oförmögen att älska någon så mycket som jag älskar min bror. han är mitt allt. kan ni ens förstå. jag börjar och slutar vid honom. jag kan offra allt för honom.
idag firar jag 21 kompletta år av mitt liv. 21 år, med avdrag för ett år då jag levde utan honom. ett år som fick både honom och mig att åldras tiofaldigt, men man möts på andra sidan, omtumlade och trasiga och dammiga och inser att man fortfarande lever.
skål för dig, koroush. det finns ingen i världen som du och TACK för att just jag fick bli ditt syskon. här är ett filmklipp som på ett lite stört sätt illustrerar hur det ser ut i min hjärna när jag tänker på min brush:
