här sitter man på sin lilla balkong

har blivit så jävla torsk på att sola så jag tog med datorn ut på ballen, och nu sitter man här. nånstans i huset mittemot spelar någon på ett klockspel. nere på gatan går äckliga män och visslar åt mig, vissa lutar sig ut ur bilen och tjuter något för att ”visa uppskattning”. jag sitter med jeansshorts och bikiniöverdel så jag får väl skylla mig själv som blottar min förtrollande kvinnokropp på detta osedliga vis.

jag upplever männen som ett problem nu. i början var det mest veronica som blev trakasserad när vi gick ut på stan, de ropade saker som hade anknytning till hennes hårfärg. då tyckte vi mest synd om mansdjuren och borstade av oss äckelkänslan man fick när en man lutar sig ut ur bilfönstret och verkligen makear an effort för att visa att han är kåt (typ slickar sig om munnen, gör ”kss kss”-ljud som om man vore en katt, gör uppfodrande rörelser mot sin skrevregion, osv). men nu är det bara besvärande. jag blir inte arg eller ens besvärad, jag blir bara ledsen.

snart är det dags för mig och veronica att bestämma oss för hur fan vi ska göra. om vi ska stanna kvar i sverige i höst, om vi ska tillbaks hit eller om vi ska vidare ut. jag hatar att tiden gått så jävla fort. ju mer tiden går, desto mindre upplever jag att jag har uträttat; det blir mer och mer tydligt att jag behöver mer tid.

nåja. nu ska jag sluta tänka. glöm inte att dricka mycket vatten i värmen!

adéu! (<— katalan)

6 Kommentarer

  1. vad fin du är!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *