Tag Archive for 'palestina'

”ship to gaza är nyttiga idioter”

kan ingen bara put niklas wykman out of his misery? känns ju verkligen genomtänkt och hänsynsfullt att uttala sig sådär när folk precis har skjutits ihjäl av israelisk militär. herregud, vad jag inte gillar MUF. de är liksom moderata samlingspartiet on acid. :P

urk.

2 people like this post.

tre barcelonabilder och en dumhet

(kolla, det är schweiziska alperna där utanför. även en rockytidning.)

ja, jag tänkte liksom fylla på lite smått med barcelonabilder. det är så jävla många så jag kommer inte orka göra nåt megafotoinlägg. är lagom mosig i huvudet efter att ha sovit 4 timmar inför mitt första jobbpass efter semestern. 11,5 timmar ska jag vara på jobbet. haha. det är alltså nästan 12 timmar. har sovit 4 timmar inatt. helt på eget bevåg. ibland är man bra dum alltså.

det här känns bra dumt också. på tal om idioti liksom.

UPPDATERING

okej, glöm orden ”dumhet” och ”idioti”. nu har tydligen tio personer dödats på båtarna. och ungefär precis nu dog också mitt hopp för israel.

elvis costello och hans ryggrad

elvis costello skulle ha haft två konserter i israel i sommar, nu ställer han in. ”It is a matter of instinct and conscience”, skriver han.

One lives in hope that music is more than mere noise, filling up idle time, whether intending to elate or lament.

Then there are occasions when merely having your name added to a concert schedule may be interpreted as a political act that resonates more than anything that might be sung and it may be assumed that one has no mind for the suffering of the innocent.

I must believe that the audience for the coming concerts would have contained many people who question the policies of their government on settlement and deplore conditions that visit intimidation, humiliation or much worse on Palestinian civilians in the name of national security.

3 people like this post.

200 kr

idag läste jag några vittnesmål från israeliska soldater som en del av utställningen ”breaking the silence”. en sergeant berättade att en officer som dödar ett barn får böta 100 shekel som straff. 100 shekel motsvarar ungefär 200 svenska kronor, och det enda jag kan tänka på är det fullständigt vidriga i att ha ett monetärt straff för att ha tagit ett oskyldigt barns liv.

läs fler vittnesmål på shovrim shtika, utställningens officiella hemsida.

vad betyder detta?

hjälp mig att reda ut hennes sjalval. är det ett relevant politiskt ställningstagande, eller tror hon att det är fashion?

1 person likes this post.

om kärlek trots allt

igår såg jag en sån jävla fin dokumentär på kunskapskanalen, den hette bortom jerusalems gränser och följde ett antal homosexuella i israel och palestina, en vardag som jag inte alls har någon inblick i. när man liksom snöar in på ett ämne, som jag har en tendens att göra, så är det lätt hänt att man bara fokuserar på ämnets kärna, och inte på det som händer i periferin. alltså, om min hjärtefråga är fred i mellanöstern, så är det kanske lätt att tänka att allting ordnar sig, bara ockupationen upphör och alla flyktingarna får återvända. det är också lätt att tänka att allting där cirkulerar runt just den frågan och att hatet och bitterheten mellan de olika etniciteterna är det enda problemet. men det finns ju andra livssituationer också, som den här dokumentären verkligen tryckte upp i mitt ansikte.

till exempel fick man följa en ung man från ramallah, ubaid. han är gay, troende muslim och palestinas första drag queen. han har stora, svarta glittrande ögon och verkar ha levt hela sitt liv i motvind. han är familjens äldste son och hans päron vill att han gifter sig med sin kusin som bor i north carolina, USA. kusinen vet att han är gay, de båda skrattar åt det. hans mor vet att han är gay, men verkar tro att han ”kommer över det”. förutom att han lever som homosexuell i en miljö som inte har kommit så långt i sin tolerans för alternativa sexualiteter, så lever han som arab i en miljö som knappast har kommit så långt i sin tolerans för alternativa etniciteter. varje dag utstår han trakasserier och hot och flera gånger har han blivit utsatt för mordförsök. på nätterna klättrar han över muren i skydd av mörkret för att ta sig in till jerusalems enda gayklubb, shushan.

det är shushan som verkar vara navet i den här dokumentären. med det undanskymda lilla haket som utgångspunkt får man träffa en massa andra människor, bl.a. två unga homosexuella bosättare (haha, skön kombo!!! vet inte om jag ska älska dom eller hata dom! kortslutning i mitt allt-är-svart-eller-vitt-när-det-handlar-om-israel-centra i hjärnan), adam och amit. adam blev knivhuggen 3 gånger under jerusalem pride 2007, av en ultraortodox judisk man helt klädd i svart.

shushans ägare, sa’ar netanel, har en post inom den myndighet som motsvarar landstinget i jerusalem, och i egenskap av detta mottar han dödshot dagligen från ultraortodoxa judar som inget hellre vill än att se honom begravd (”men inte i jerusalem, för smutset från hans kropp skulle fördärva den heliga jorden”). vid ett tillfälle i dokumentären tar han emot ett brev som visar sig innehålla mjöl, ett uppenbart hot om mjältbrand. nån organisation publicerade hans mobilnummer och hemtelefonnummer, och även numret hem till hans gamla 90-åriga mor. han uppskattar att det rings 300 hotsamtal till honom VARJE DAG. de frågar hans mor hur hon kan älska honom, hur hon kan vilja ha honom i sin närhet… hur orkar han leva i en sån extremt fientlig miljö? det är helt bortom vad jag kan greppa.

sen får man också träffa samira och ravit, en palestinsk och en israelisk kvinna som har haft ett förhållande i ett par år. de träffades på sjukhuset där de båda jobbar, samira som sjuksköterska och ravit som läkare. haha, det är ju varje mellanösternförälders dröm att deras dotter ska gifta sig med en läkare, synd för samiras föräldrar att läkaren ifråga råkar vara en kvinna liksom. samira berättade att det största tabut för en troende judisk mor i israel är ifall hennes dotter är tillsammans med en arab, och det näst största är ifall hennes dotter är tillsammans med en kvinna.

trots att de två kvinnornas situation kanske talar till mig mest, dels för att de är kvinnor dårå, men också för den gränsöverskridande kärleken, så är det ubaid som berör mig mest. jag kände mig så ledsen över hans liv, över valen han tvingades till att göra. jag vill inte att det här inlägget ska bli ett komplett referat av dokumentären, därför hoppas jag att åtminstone några av er klickar på länken här nedanför och tar er tiden att titta på den i sin helhet.

kolla på UR play här (jag tror att det är rätt länk, kan tyvärr inte dubbelkolla eftersom att firefox kraschar så fort jag försöker gå in på nån slags svt play-sida).

en annan bra grej att påpeka här, tror jag: filmen är regisserad, producerad och skriven av en kvinna, och nästan hela filmteamet och produktionsteamet består av kvinnor. bra grej!

läs mer:

filmens officiella hemsida: cityofborders.com

aswat, en organisation för homosexuella kvinnor i palestina: aswatgroup.org

jerusalem open house for pride and tolerance: joh.org.il

2 people like this post.

gush shalom

se och lär, vänner.

jag själv måste lära mig att inte låta bitterhet och ilska ligga i vägen för acceptans och förståelse. det är lätt att fokusera alldeles för mycket på deprimerande nyhetsartiklar om nya bosättningar på ockuperade områden, eller attitydsundersökningar som säger att majoriteten av israels judiska befolkning vill köra ut araberna ur landet. det enda man ska försöka fokusera på, är ju de andra. de andra, som bara vill vara vänner. de som är trötta på aggressivitet och hat och bara vill kunna leva sina liv utan oro och sorg, sida vid sida.

jag inser ju nu att de är många. jag håller på att läsa susan nathans bok ett annat israel, har endast kommit två kapitel in i boken men förstår redan nu vart det är på väg.

bilderna är hämtade från gush shaloms hemsida. bildbevis alltså, på att det finns israeliska judar som vill ha en tvåstatslösning! fred är så jävla underskattat.

5 people like this post.