på en middag i onsdags var det en kursare som utan omsvep sa att det ju inte finns någon som ser vänsterpartiet ”som ett seriöst alternativ”. jag och sara började fnissa och han tittade upp. ”nämen vadå? det är väl ingen som röstar på dem längre?”, sa han. ”det är svårt att ta dem på allvar”. då kände jag mig tvungen att kontra med ”personligen har jag svårt att ta moderaterna på allvar” (KAN vara så att jag sa ”lilla gubben” också), vilket visade sig vara lite utav ett misstag för han blev lite stött och mötte inte min blick en enda gång på resten av kvällen??? jag försökte framhålla att det är lugnt för mig att skämta om politik och att jag levt sida vid sida med oliktänkande hela mitt liv och att det är viktigt att kunna samsas även om man tycker olika, men han sa bara ”OKEJ SA JAG!” och sen verkade det vara slutet på vår korta men intensiva vänskap.
lite synd kan jag tänka. han var en mycket charmig ung man som verkade vara expert på te. bangar inte på moderatkompisar liksom. egentligen.
MEN;
visst är det konstigt att han bara förutsatte att alla i sällskapet tyckte som han? att han inte hade en tanke på att någon vid bordet kanske ser vänsterpartiet som ett seriöst alternativ? t.ex. jag? som han aldrig har pratat med förut? har han något fog för att förutsätta att till och med personer han aldrig träffat förut röstar precis som han gör?
nej. det är inte så jättekonstigt med tanke på att vi har en borgerlig majoritet i regeringen och vi båda går på juristprogrammet. men ändå.
med detta inlägg vill jag också ha sagt att jag under de senaste dagarna har hittat FLERA likasinnade personer på utbildningen. så glöm allt jag sagt tidigare, om detta moderata mörker. det finns många som tänker annorlunda.
senaste kommentarer