idag såg jag om linje lusta och varje gång jag ser den går det en elektrisk våg genom hela kroppen så fort marlon brando gör entré i sin första scen.
det stör mig att hans karaktär är ett sånt förbannat jävla mansdjur, det blir svårt att bara njuta av skönheten då liksom, haha! sen försvinner lite av förtrollningen när han börjar snacka med den där nasala rösten och när han frågar ”where’s my woman?”, men vi struntar i det här nu för det kan avhandlas i ett annat blogginlägg.
man, oh man. i’d tap that asså! kanske världshistoriens vackraste man.
