det finns mycket jag påstår att jag hatar. många av dessa företeelser, personer och fenomen har fått egna inlägg i den här bloggen, och kommer få sällskap av ett av de fenomen som jag på allvar hatar allra mest. jag hatar det mer än väldigt mycket annat för att jag inte kan förstå det. alls. det finns inte en endaste millimeter av förståelse för supportervåld och huliganism; inte ens efter att ha läst en termin maskulinitetsstudier känner jag att jag har förståelse stor nog att väga över föraktet. jag föraktar dem. de äcklar mig.
det som retar mig mer än allt annat är att det är våldet som är vägen och målet. de ”känner sig levande” när de jagar och får andra att blöda, det måste vara en av de äckligaste formerna av självförverkligande som den här delen av världen har ynglat fram. oavsett vad de själva påstår så handlar det aldrig om att befästa sin lojalitet för laget genom att visa hur långt man är beredd att gå för dom – fotbollen är helt perifer och i det yttersta alltid en ursäkt. det finns ingenting de kan säga som kan få mig att omvärdera min inställning på den punkten.
och – OM jag skulle bli övertygad om att det faktiskt inte är en ursäkt för att få bloda ner sina nya adidas samba:s (eller som nån av djurgårdsfirmorna kallar den; ”adidas vansinne”), utan att det faktiskt handlar om kärleken till laget, då är det ännu värre. att misshandla varandra för att det egna fotbollslaget är bättre än det andra. det är så fullkomligt idiotiskt att jag inte kan formulera en ordentlig burn, jag anser att den här bloggen inte behöver sparka in fler öppna dörrar. men hörrni… slåss. för fotboll. det är en sport! för mig är det likställt med att puckla på någon som inte gillar star wars om man själv är ett fan. jag vet inte, ordet jag letar efter är antagligen ”ointelligent”, jag förknippar dessa killar med dumhet. på ett klotrunt litet huvud, fastsatt på en tjock ådrig tjurnacke, sitter det två pliriga små grisögon intryckta. pliriga små grisögon som stirrar blint, kåta törstiga små grisögon som inte avslöjar någon som helst form av eftertanke, analys eller förnuft. bara *ugg ugg*. idioter. grottmän.
jag läste på någon supportersida någon gång att klädsnobberiet inom huligankulturen är på väg till sverige. man ska utmärka sig bland andra (fotbollsintresserade) supporters genom att bära dyra preppy-märken som pringle of scotland, cp company, hackett och självklart stone island. det stod; ”Har du en Stone Island-jacka eller tröja på en Englandsmatch på Wembley kan du räkna med att alla ser, eller tror, att du är en så kallad ”lad”. Och du kan få räkna med att få stå upp för jackan.” stå upp för jackan……….. herregud. jag blir så full i skratt. denna fäshionaspekt med casuals som har svindyra men tråkiga threadz är alltså på frammarsch bland svenska huliganer, har iofs varit det länge men kommer i ännu större utsträckning nu. skribenten tillägger högtidligt: ”Titta nog efter dem, deras jackor är dyrare än din finaste gå-bort-kostym eller klänning. Helt plötsligt känns varken medias beskrivning av dem eller benämningen huligan så passande. Det här är förmodligen inte din förutfattade bild. Men det är den sanna.”
är det ett skämt? jag vill iallafall skratta. menar han på allvar att man inte är en grottmänniska bara för att man har en jacka för 10 000 kr? bah oooooo, ”helt plötsligt känns varken medias beskrivning av dem eller benämningen huligan så passande.” nej, helt rätt. helt plötsligt känns köttskalle mer passande.
- ett relaterat lästips finner ni i stephan mendel-enks med uppenbar känsla för stil. så grymt läsvärd liten bok. jag har skrivit om den förut, haha, här är ett skitgammalt inlägg från 2008.
- ett relaterat icke-filmtips finner ni i den skitlöjliga green street hooligans. den handlar också om supporterkultur och huliganer men är föga sedelärande och inte heller hoppingivande. skitlöjlig.
filmens tagline är ”stand your ground and fight”. som om de vore soldater i ett krig! hahahahahha! jävla idioter!! hahahahaha!!
senaste kommentarer