Tag Archive for 'iran'

Page 2 of 4

andra generationens invandrare

ingen av mina föräldrar är födda i sverige och jag är andra generationens invandrare med utomeuropeiska rötter. jag och mina syskon tillhör alltså den gruppen av människor som sverigedemokraterna har för avsikt att skicka ”hem” ifall det vore upp till dom. för SD räcker det inte att jag är född och uppvuxen i sverige, identifierar mig som svensk och älskar mitt land. det enda SD behöver är att veta att jag har 0% svenska rötter och 50% utomeuropeiska, jag är ett främmande element som avviker från Det Svenska. anledningen till att jag inte är önskvärd här – trots att jag är born ‘n’ bred – är då gissningsvis min utomeuropeiska förälder. min pappas ursprung betyder i förlängningen att han utövar ett dåligt inflytande över mig, ett osvenskt inflytande. min bror har säkert en osvensk kvinnosyn, kanske är han en kvinnomisshandlare eller våldtäktsman. jag kan vara en kuvad dotter till en man från ett muslimskt land. jag har säkert blivit slagen av honom i min barndom. män från muslimska länder gör så. slår sina döttrar.

jag undrar. hur kan det gå så fel i människors sinnen? i vissa av mina medmänniskors huvuden är min pappa ett hot mot sverige och Det Svenska, men min baba-jon är fan den svennigaste lilla gråsossen jag känner. egen företagare, bor och verkar i täby. röstade på folkpartiet en gång, fick ångest. han tyckte att han svek olof palme. aldrig mer. i år röstar han på mona. baba-jon har levt mer än halva sitt liv i sverige. han har utbildat sig, arbetat, betalat skatt, engagerat sig, startat eget och uppfostrat sina barn i sverige. hela min pappas liv finns i sverige. allt jag vet om arbete, ansvarstagande och respekt för mina medmänniskor har min pappa lärt mig. min pappa har gjort mig till den goda medborgare som jag vet att jag är och jag vet att både jag och min pappa egentligen är medborgare som sverigedemokraterna borde vilja ha i sverige. han har tappat sitt modersmål till förmån för det svenska språket, och fyller i med svenska ord när han pratar persiska. han har tappat sin handstil, skriver inte längre lika böljande och lätta persiska bokstäver som han gjorde en gång. han har förvandlats. det svenska har genomsyrat hela min pappas själ och han är SVENSK. min pappa är svensk och jag förstår inte varför han skulle skickas tillbaka till iran när sverige är hans hem.

the persian version

HAHA WHAT THE HELL NOW?! kolla vad jag läste hos perez hilton:

alltså!!! nog för att det finns jävligt många iranier i los angeles/tehrangeles, men… kom igen. ska de ha en egen dokusåpa? jersey shore-style? som om iranier inte hade det nog svårt i usa, haha, med tanke på urananrikning och ahmadinejad och sånt. det här känns ju lite som spiken i kistan. såhär står det tydligen på the casting call:

”Los Angeles[-based] proud Persian-Americans who rule the Hollywood nightlife and own Beverly Hills.

Two thousand years ago the Persian Empire ruled the ancient world…but they didn’t have your soundtrack, your style, or your swagger! Today there’s a new Persian empire growing right here in LA and it’s ready to conquer the world all over again. It’s a bad-ass new dynasty where exotic beauty and wild style dominates the sexiest nightlife, exclusive venues and hottest beaches the modern world has to offer.”

Its time to show the world that being Persian-American is a celebration of the American dream

If your life is “all about Gucci, Gabbana, Cavalli and Cristal” or if buying anything “from BMWs and Bugatis, to Mercedes and Movado–money is no object,” then should apply.

haha, älskar de historiska referenserna! ba *för 2000 år sen var vi KING* hahah! aja. jag kommer ju garanterat att kolla när det börjar sändas.

en ”liten parentes” om iran & israel

den senaste tiden har min hjärna svämmats över av tankar om iran och israel. och då har det inte handlat så mycket om dadlar och falafel, utan mer om de politiska förhållandena och hur gärna folk misstolkar saker medvetet. jag har läst en massa böcker och artiklar och sett filmer och jag har surfat runt en massa på olika bloggar och hemsidor och lyssnat på svenska och utländska radioprogram och ja… hjärnan är liksom fylld.

jag funderar mycket på fredsrörelsen i israel. på gush shalom och peace now (som jag skrivit lite om här). på susan nathan, som kallas för ”terrorist” och ”självhatande jude”. susan nathan anser själv att både gush shalom och peace now inte är så mycket att hänga i granen, eftersom att deras fredsbudskap är villkorade. de vill t.ex. att palestinier och israelaraber ska få lika rättigheter som israeljudar, men inte att de hundratusentals människor som drevs från sina hem vid israels bildande 1948 ska få återvända. såna saker. att de liksom är för 50% rättvisa. inte hela vägen ut. hon tycker att många israeliska vänsteraktivister som påstår sig vara för fred i mellanöstern egentligen engagerar sig för att israels rykte världen över ska förbättras, och inte lukta så jävla mycket apartheid och institutionell rasism. inte för att de FAKTISKT tror på fred och jämlikhet mellan judar och araber. ”det måste ju finnas nån slags gräns”, som någon av hennes s.k. vänstervänner hade sagt till henne. strax därpå satte hon en dadel i halsen (!) i ren förvåning och frustration.

sen har jag funderat på iran. och irans förhållande till israel, och USA:s förhållande till dessa två länder sinsemellan. just nu försöker ju både israel och USA utmåla iran som Det Nya Hotet. det nya landet som ska Befrias och Demokratiseras, alternativt Neutraliseras. man utmålar ahmadinejad som en fullständigt vanvettig idiot som förklarar krig med allt och alla och vars blotta existens är en personlig skymf mot alla demokratiskt sinnade människor. något som är populärt bland folk som är RFI, d.v.s. Rädda För Iran, är att dra upp det gamla citatet av ahmadinejad där han förmodas påstå att israel ska raderas från världskartan (”As the imam said, Israel must be wiped off the map”). de flesta har säkert hört om det (här är t.ex. en artikel i new york times som handlar om detta, som begåvat nog har placerats i kategorin ”africa”). det kablades ut till leda i alla jävla medier när det begav sig år 2005, och fortfarande finns det folk som drar upp det i samband med diskussioner om israels ”rätt att försvara sig” mot sina galna trigger-happy grannar i mellanöstern. vad folk däremot inte alls verkar ha hört talas om är vad ahmadinejad EGENTLIGEN sa.

EGENTLIGEN sa han såhär:

”imam khomeini goft in regim-e ishghalgar-e qods bayad az safe-ye ruzgar mahv shavad”.

det betyder ordagrant:

”imamen sa att regimen som ockuperar jerusalem måste försvinna från tidens blad”.

och engelska:

”the imam said this regime that occupies jerusalem must vanish from the page of time”.

hmm… inte lika hotfullt nu va? inget snack om att radera en nation från kartan? inga anspelningar på något kärnvapenprogram som snart ska börja användas? endast ett citat av en annan person, som uttryckte att sionismen som ideologi, precis som fascism och kommunism, kommer att försvinna från tidens blad. och det är liksom ett uttryck som, oavsett om man håller med om det eller inte, inte på något sätt säger att man ska utrota israel från världskartan. sättet han uttrycker att ”vanish from the page of time” signalerar snarare att det är något som borde falla i glömska och bli inaktuellt, än bombas åt helvete. och ett annat faktum, som så påpassligt inte nämns i ett enda av dessa sammanhang:

IRAN HAR INTE ATTACKERAT NÅGOT AV SINA GRANNLÄNDER PÅ ÖVER 900 ÅR.

samt;

ISRAEL HAR ATTACKERAT OCH OCKUPERAT MARK AV ALLA SINA GRANNLÄNDER SEN SITT GRUNDANDE FÖR LITE MER ÄN 60 ÅR SEN, OCH STRIDER MOT FLER RESOLUTIONER AV FN:S SÄKERHETSRÅD ÄN ALLA ANDRA LÄNDER TILLSAMMANS.

jag vet att jag själv har skrivit illa om ahmadinejad och detta inlägg betyder inte att jag har ändrat inställning. jag tycker bara att lite perspektiv kan  vara bra ibland.

puh. nu ska jag äta lite fler maryland cookies. toodlez!

kvinnor utan män

jag var och såg shirin neshats kvinnor utan män på victoria med anahita och ellen igår. jag var inte alls beredd på hur bra den skulle vara. varendaste bildruta var så obeskrivligt vacker och filmen i sig… jag vet inte. jag sa att den var ”hypnotisk”, när vi pratade om den efteråt. har googlat och youtubat på filmen hela morgonen och kan inte riktigt få nog. absolut underbar.

känner mig så stolt över att det är en iransk film! vill bara smörja in mitt medvetande med visa, vackra, intelligenta, roliga och viktiga iranska kvinnor. de flesta heter shirin. haha. det betyder ”söt”. inte som i svenskans ”gullig” eller som socker smakar, utan mer som engelskans ”sweet”. det känns som om det ordet har en lite bredare innebörd.

jag hittade ett youtube-klipp på en bra radiointervju med shirin neshat, lyssna på det här.

om gud vill

jag läste just världens peppigaste mail från ghaz angående att studera persiska i teheran i höst. jag har funderat och funderat och snart börjar det kanske hända saker. kanske. inshallah.

ps. jag klippte luggen ja! bild kommer imorgon! likaså svaret på ditt mail, ghaz!

en fullständigt makalös människa

jag läste ut mitt iran igår och är helt förstummad. av beundran. lyckotårar ackompanjerade de sista sidorna i boken. jag har aldrig känt mig så nyfiken på mitt fädernesland som nu och funderar mer och mer på att åka dit och bosätta mig ett par månader, tills jag kan prata persiska i sömnen.

snälla, alla som läser detta. läs den här boken. det är en historia om historien och kvinnoskapet och iran, så vidunderligt vackert och svekfullt på samma gång. men framförallt är det ett manifest över hur man måste palla. man MÅSTE ORKA sig igenom motgångar för belöningen på andra sidan är sötare än något annat, shirin ebadi känner det kanske tydligare än någon annan. allting är inte bra i iran men bara faktumet att hela imam khomeini international airport var avstängd och alla flyg var inställda p.g.a. den massiva folkmassan som blockerade alla infarter dit, för att välkomna ebadi hem till iran efter att hon fick nobels fredspris år 2003 – det säger nog ganska mycket.

zanan

jag anar ett mönster i vilka böcker jag läser just nu. den här har jag kommit halvvägs i:

och den här är nästa på tur:

båda ämnena passar mig som handen i handsken, de känns som om de är skrivna för mig liksom. shirin ebadis bok om iran och revolutionen ur en kvinnorättsaktivists perspektiv, och susan nathans bok om hur en f.d. övertygad sionist finner sitt förstånd och ser israel för vad det är; en ”etnokrati”, som hon jävligt passande kallar det för. såhär avslutades en intervju med henne i SVD från 11 oktober 2007 (sionism sedd från andra sidan):

”Judar mer än någon annan grupp i världen måste erkänna andra minoriteters rättigheter. Det är vad den judiska etiken står för. Den palestinska berättelsen är i grund och botten en judisk berättelse.”

jag kan knappt bärga mig tills jag får läsa den! (asså mönstret jag syftade på var böcker om mellanöstern, skrivna av kvinnor födda i slutet av 40-talet.)