jag och mamma bestämde oss för att ta en liten kryssning till åland bara sådär. det började så jävla fint, stiga upp tidigt tidigt, dricka te och äta äggmackor och sen masa sig iväg till hamnen. allt var tyst och stilla och grått, som ett filter av lugn över ögonen. precis som det är i stockholm i mitten av november, en torsdagmorgon halv sju.
här kommer lastfartyget elisabeth åkande. det e ju fint.
vi körde dagskryssningen. äta mat, dricka vin, botanisera på taxfreen, sitta vid panoramafönstrena uppe på 8:e däck och sticka strumpor medans stockholms insomnade skärgård flyter förbi.
vi gjorde allt det. sen kom vi ut på öppet hav. såsom öppet hav är, bortom de där små kobbarna på bilden ovan. öppet jävla hav, utan nåt att fästa blicken på, och novembervindar (som enligt besättningen ombord var ”nästan ingenting”). båten började gunga, fast inte så farligt liksom – det hördes inte ens i glasen i restaurangen. ni vet, klirr klirr. inget klirr – ändå blev jag sjukt illamående. sprang till toan, tänkte ”åh nej” när mina skor dunsade mot heltäckningsmattan i korridoren. ”åh nej, jag är sjösjuk. det hade jag helt glömt bort”. well, vem kan klandra mig? jag var 12 år senast jag åkte färja över havet. lika många år har passerat sen dess; man glömmer mycket på tolv år. i en timme satt jag på toalocket inne på damernas och upprepade mantran och mediterade. det kom inget kräx, för er som vill veta.
på väg tillbaka var havet mycket lugnare, kände inte av minsta lilla svajning i magen. mamma sa att jag är en godkänd sjörövare nu, ålands hav är inträdesprovet. vi skrattade lite åt det, inuti kände jag mig som en nedrans landkrabba som inte ens pallar vindar på 7 sekundmeter. inne på taxfreen på väg tillbaka hittade jag jantelagsvodkan numero uno. en sån måste man ju köpa med sig. 1 liter koskenkorva, 185 kr. skäms nästan lite över min smutsighet. asså det är 20% högre alkoholhalt i koskenkorva som i smirnoff eller absolut. antar att det är just den detaljen som skiljer vodka från fulvodka?
lite parfym och mascara på det, vid åtta stapplade vi i land – utvilade och lite lyckligare. slutet gott, nästan allting annat också gott.
senaste kommentarer