FREDAGSFILM: Barberaren från Sevilla

Yas så jag älskar såväl Iron Maiden och Beyoncé som opera och klassisk musik – get u a girl who can do it all. Håller just nu på att bygga en playlist med mina bästa klassiska stycken och operor, och en självklar plats har Figaros aria ur Rossinis Barberaren från Sevilla.

Den amerikanska barytonen Thomas Hampson (med lite snorkig uppsyn???) (älskar han sig själv lite för mkt eller hör det till scenpersonan??) gör en HELT OBEGRIPLIG sånginsats, det är helt bortom mig att en mänsklig röst kan ha den här kraften. Om man ska anmärka på nåt så är det väl att detta klipp inte är från själva operaföreställningen utan verkar vara ett lösryckt stycke som framförs i ett helt annat sammanhang. Hade liksom gärna velat se Hampson IN CHARACTER, med mustasch och peruk i högsta hugg. Men det här är as good as it gets. Besatt av denna man nu. Extra många plus i kanten för sassy subtitles.

Om du tycker att detta är så bougie att du trillar av stolen och inte kan hitta nog med olika sätt att håna mig, kan du åtminstone kolla på klippet för att låta dig fascineras av människokroppen och dess kapacitet:

Presto la barba!

& Other Stories Sequin Ray Luminising Quad

Yo häromdagen undrade jag ju faktiskt varför man ska ha en highlighterpalett. Och här kommer ett inlägg om en highlighterpalett. Bear with me. Highlighters är svårt! De mest förekommande bristerna är att de antingen är för dammiga om det är puder eller för kletiga med dålig hållbarhet om det är kräm, de kan också vara för glittriga, eller inte tillräckligt pigmenterade eller se ut som kollektivtrafikssvett. Jag har hittat en highlighter i krämform som är faktiskt är helt perfekt, ja jag kan inte komma på några problem alls med & Other Stories Sequin Ray Luminising Quad. Det är en liten palett med fyra nyanser med samma formula: champagne, vitsilvrig, rosa och bronsig – de har tyvärr inga egna namn vilket är irriterande. Färgerna går dock att särskilja sinsemellan, även när produkten är ordentligt utblandad, nice.

Formulan och finishen är det bästa med denna produkt (förutom priset!!!). Formulan är ganska mjuk och krämig, men har ändå en torrhet i sig när produkten appliceras. Denna lilla detalj är något som en flottequeen som jag uppskattar mycket, för då vet jag att det är större sannolikhet att produkten sitter kvar. Finishen är kanske det absolut bästa (förutom priset!!!) – den har en riktigt fin, mjuk, helt ”sömlös” wet look. Den har definitivt karaktären av lyster eller glow, snarare än glitter eller skimmer. När jag precis hade fått den, förra våren, använde jag i princip enbart den champagnefärgade, men eftersom att jag älskat formulan och finishen så mycket har jag även petat på den rosa, dvs. nyansen jag aldrig trodde att jag skulle använda. Uppskattar nu rosa highlighter, även på mig själv?!?!?

Detta goda alltså, till det facila priset 170 kr. Tror att det är ytterst få som blir besvikna på denna lilla budgetstjärna.

Även Kicki Norman har skrivit om denna palett, fotona är från när vi var i showroomet som tillhör & Other Stories PR-byrå. Kolla in mina och Krizz’ lystna giriga små sminkfingrar som ska ner i paletten och pilla!! Ljuvligt. Dagen efter dog Prince. 🙁 Minns det som igår.

XOXO, A
Följ WHINAR.se på Bloglovin’ eller RSS
och ge mig lite kärlek på Facebook!

 

LÄSARFRÅGA: Parfymer på jobbet

**Inlägget innehåller annonslänkar**

Wow hörrni, TACK för er fina respons på mitt förra inlägg! Jag kommer absolut inte sluta blogga, jag hoppas att det framgår! Jag ville mest vädra mina tankar kring tröttheten och mättnadskänslorna som ändå slår mig med jämna mellanrum. Ni är bäst. Jag försöker dra igång peppen litegrann igen med hjälp av en synnerligen trevlig läsarfråga:

Tora
Hej! Och tack för envist ljus i mörkret detta år som gått<3
Jag har ett litet doftrelaterat i-landsproblem; ska strax ta mig ut i arbetslivet som Tjänsteperson™ och vill såklart vara inkluderande och tillgänglig när jag reppar statsapparaten! Men -hur gör man med parfym på jobbet!? Är inte själv allergisk eller så, så har liksom aldrig tänkt på det problematiska.. Kanske finns det ngn läsare som kan bistå? Fattar ju såklart att det kan vara stötande om jag duschar i Axe a la hockeykille efter gympan i högstadiet men är all doft no-no? Är vissa värre än andra? Vill ju lukta gott, moderligt och tryggt men helst inte utgöra ett hinder i någons vardag…

Hej Tora! Tack för din fina kommentar och en bra och relevant fråga! Samt GRATTIS till vad jag antar är en nyligen avlagd examen!?!?!? Nå, till frågan. Som parfymälskare och parfymbärare får man ibland missnöjda kommentarer med varierande grad av finess, det kan vara allt ifrån ”Jag har tyvärr väldigt lätt att få ont i huvudet av starka dofter” till ”Fy fan vad du stinker, försöker du ta livet av mig?!?!?!!?” (jag har hört båda). Det är inte så mycket att göra åt, och man får bara acceptera att det är så det ser ut – alla älskar inte parfym, och det finns dessutom de osedvanligt olyckliga som älskar parfym men blir sjuka av det. Man måste helt enkelt anpassa sig, ja, även till allergiker.

Jag tror att din situation kan variera lite beroende på arbetsplats. Först och främst måste man ändå konstatera att om det är så att parfym uttryckligen undanbedes på ditt jobb så är det bara att låta flaskorna vila på arbetsdagarna. Så, nu har vi fått det ur världen! Hursomhelst – det låter som att du inte bara möter en massa kollegor dagligen, utan att du i ditt arbete också kommer i kontakt med allmänheten. I så fall skulle jag faktiskt avråda ifrån en hel del parfymer – en person med mycket kontakt med ”främlingar” och inte bara kollegor, och dessutom är statstjänsteman, borde av hänsyn till andra vara väldigt noga med vad hen väljer att spritsa på sig på morgonen. För man vet aldrig vem man möter.

Med det sagt vill jag också slå fast att det absolut inte betyder att du ska avstå helt från parfym! Det finns många fina, hudnära dofter med diskreta noter som inte är alltför anspråksfulla, och nu ska jag försöka bena ut lite tydligare hur jag brukar tänka.

Noter jag undviker på jobbet

Om jag vill ha något mer lågmält av hänsyn till andra brukar jag (om jag inte skippar parfym helt och hållet) undvika dofter som kan beskrivas som white floral. Min upplevelse är att många reagerar på jasmin, liljor och liknande. Även ylang-ylang, som annars brukar petas in i kategorin yellow floral, verkar folk reagera starkt på. Även jag associerar t.o.m. namnen till pollen, nektar och ”tyngd”, bara jag läser orden ”jasmin”, ”liljor eller ”ylang-ylang” kommer liksom En Känsla i huvudet. Animaliska noter som mysk och ambra kan också ta över lite, på ett sätt som andra kanske besväras av mer än du själv. Dofter som beskrivs som ”balsamic”, med t.ex. rökelse och myrra, är inte direkt kända för att vara diskreta heller. Samma med patchouli. Många av mina favoritdofter, t.ex. Angel från Thierry Mugler, Mamluk från Xerjoff och Inoubliable Elixir Patchouli från Reminiscence Paris, är dofter som faller in under denna kategori, och det skulle mycket till för att jag ska ha på mig dem på en arbetsplats.

Noter som passar på jobbet

Noter som jag inte undviker utan tycker funkar bra i lågmälda dofter är citrusnoter, vetiver, peppar, bergamott, cederträ, och liknande. Även rosor kan vara jättefina och ”luftiga”. Att en doft är lågmäld eller lätt betyder inte att den är tråkig. Två av mina mest använda och älskade parfymer i min samling, Terre d’Hermès från Hermès och Eau de Cade från L’Occitane är ytterst lätta och lågmälda. De är dessutom ”herrdofter” – se där!

Men…

MEN det är såklart inte så enkelt som att leta efter noter, det beror helt på råvaran och komposition. Många av de noterna jag listat som ”lågmälda” är också vanliga i kraftiga dofter som marknadsförs mot män, och de är sällan tänkta att vara diskreta tyvärr – men som med allt annat finns det undantag och de har jag ju redan skrivit om ovan. På samma sätt finns det många fina exempel på dofter med tyngre noter som ändå upplevs som lätta och friska. Om jag läser vilka noter som finns i Sueded Oud från Clean Reserve så får jag ett intryck som inte stämmer överens med verkligheten – det ser ut att vara en tjock mustig doft, men den är ytterst lätt och fin! Det enklaste är att ba gå ut och sniffa!

För att detta inte ska bli ett inlägg där jag enbart tipsar om sånt jag redan skrivit om så kommer här ett nytt tips! Jag kommer ändå osökt att tänka på Clean Reserve (999-1045 kr på Eleven), en relativt ny lansering från Clean, med ekologiska råvaror och hållbarhetsfokus genom hela produktionen (t.o.m. cellofanet som omger kartonnaget är miljövänligt). Ja, tänka sig att JAG, gourmandlover och patchouliaficionada, tipsar om Clean!!?!?

Kollektionen består av nio olika dofter, de är mångfacetterade och det finns något för alla. De håller sig nära huden, så de skulle inte vara som en käftsmäll så fort du kommer in på kontoret – men samtidigt har de en helt acceptabel hållbarhet. Reserve-serien är också en miljon kilo mer intressant än Cleans ordinarie sortiment, som känns så uttjatad att till och med kritiken mot den känns uttjatad. De är lite pricey, men flakongen innehåller hela 100 ml, vilket gör att priset ändå är hyggligt. Jag har hursomhelst testat denna serie, alla nio dofterna faktiskt, och mina tre favoriter är:

 

 

CLEAN Reserve Amber Saffron EdP

Mjuk, varm, inte tung alls. Skulle inte heller beskriva som söt, men väldigt rund och mysig. (1025 kr)

  • Toppnoter: bergamott, artemisia, mandarin
  • Hjärtnoter: ros, liljor, hallon
  • Basnoter: mysk, saffran, ambra

CLEAN Sueded Oud EdP

Sträv, vass, frisk, oljig, bra oud! (1039 kr)

  • Toppnoter: rökelse, cypress, björk
  • Hjärtnoter: kaprifol, oud, jasmine, magnolia, balsamgran, kaktus
  • Basnoter: mocka, patchouli, ambra, praliner, mysk, olibanum

CLEAN Reserve Skin EdP

Mjuk, varm, söt, luftig. Doftar moderligt och tryggt, helt underbar faktiskt! (1025 kr)

  • Noter (verkar inte beskrivas i nån struktur): mysk, läder, tonkabönor, salt, praliner

Så sammanfattningsvis; man får visst ha parfym på många jobb, tänk bara på vilken doft du väljer, och mängden du sprayar på. Om du i vanliga fall sprayar 3-4 ggr kan det vara en bra idé att stanna vid 1-2 ggr om du ska till jobbet.

Ni andra som läser här kan väl fylla på med vilka parfymer ni använder på jobbet, eller vill ni flika in med andra tips på hur man ska tänka?

Puss och tack för en bra fråga!

Mätt

Åh gud, förlåt mig på förhand – här kommer ett pisstråkigt ostrukturerat inlägg på en söndagkväll, jag brukar inte ens publicera inlägg på helgerna men ja jag vill diskutera lite. Ibland känner jag mig så evinnerligt mätt på beauty. Beautybranschen är som en ofantlig val, en stor oformlig klump med ett svettigt grått ansikte, och som med ett knöligt finger pekar i någon riktning och med mosig röst säger ”Vill ha”. Den vill bara ha, mer och mer. Aldrig är den mätt. Silar pengar genom munnen, sväljer, vill ändå ha mer. Fler produkter, nya marknader, mer pengar. Jag sitter som i en tunnel, på the receiving end av en massiv rörelse, en gigantisk gråknölig hand som greppar efter mer, och allra längst in i tunneln sitter ni, med era pengar. Pressmeddelande efter pressmeddelande förklarar i glänsande ord varför just denna (meningslösa) produkt är värd era pengar. Det är ett jävla torrschampo. Det är inte ens något ätbart, fan kan man ÅTMINSTONE få något ätbart!? (Tänker så ganska ofta, sen kommer ett pressutskick med lite godis i och jag känner att universum ändå har nån känsla för tröst och balans.)

Bakom kulisserna, mitt i flödet av alla nylanseringar och produkter produkter produkter, är mängderna överväldigande och känslan av meningslöshet är helt bedövande. Allt tappar sitt värde. Det är för mycket. Det räcker. Jag är säker på att många av mina bloggkollegor känner igen sig i detta. Och jag hoppas innerligt att ni förstår att detta inte kommer från ett konsumentperspektiv, för jag är inte konsument längre, det är snarare så att jag har uppgått i branschen, den har liksom sugit upp mig och gjort mig till en del av den. Jag hoppas att ni förstår att jag inte vill anklaga eller skambelägga er läsare/konsumenter för någonting överhuvudtaget, se detta snarare som en okonstruktiv klagan utan specifikt mål.

Det här är liksom inget nytt alls, jag fattar ju det och jag vill egentligen bara skriva av mig, alla marknader i en kapitalistisk samhällsordning fungerar på detta sätt (och det är ju såhär vi upprätthåller vår demokrati, eller hur :)). Samma gamla produkter paketeras i nya kartonger med andra namn och säljs som nyheter, och vi skriker, precis som valen, ”Vill ha!” – och inställningen verkar vara: ”TALA OM FÖR MIG VARFÖR JAG BEHÖVER DENNA OCH JAG KÖPER DEN!!!!!!!!!!!!” och så gör vi  oss beredda på att vilja ha. Vi vill vilja ha. En sanktionerad masshysteri som vi konstigt nog deltar i samtidigt som vi är medvetna om hur sjuk den är.

… och nånstans har de lärt oss att använda uttryck som ”holy grail” om highlighters och mascaror – en biblisk kalk som Jesus drack sitt sista vin ur, och som hela den kristna civilisationen letade efter tills den återvände till himlen. Jag provoceras nåt enormt av ett visst sorts språkbruk kring skönhetsprodukter, holy grail är bara ett exempel. ”Must haves”, är ett annat. Produkter man MÅSTE ha. Eller att bli ”frälst” av något. Eller detta goa uttryck som jag sett florera: ”Shut up and take my money!” Hahaha asså really? Varför uttrycker man sig så? Är jag en tönt som drar stora växlar på detta? Jag har jättesvårt att avgöra om det är jag som är onödigt gnällig eller om jag faktiskt har en poäng, haha. Att prata om produkter som något man ”inte kan leva utan” är ett annat exempel, det är stört, ja STÖRT – hursomhelst så bryr jag mig inte om vad man egentligen menar när man säger sådär, det är ett uttryck för en sjuklig pryldyrkan att prata om saker på det sättet. Jag kan leva utan varenda jävla pryl jag skrivit om här. Och jag hör till den skara människor som tror att ord och språk faktiskt spelar roll.

Och allt känns så meningslöst. Vad fan är ytterligare ett rött läppstift? Kan någon snälla tala om för mig varför jag behöver ha en locktång eller highlighterpalett?? Alla timmar av mänskligt arbete som läggs ner på att få dig att vilja köpa mer saker är en annan tanke som gör mig så oerhört sorgsen. Alla hårt arbetande människor på butiksgolven, i salongerna, på PR-kontoren, i fabrikerna, på ekonomiavdelningarna, för att behaga nån jäktad mellanchef som inte ens vet vad de heter. Och mellanchefens hela tillvaro bygger på att behaga nån empatistörd koncernchef som inte ens vet att mellanchefen existerar.

Jag blir ofta trött på branschen, och det kommer liksom i perioder. Allra oftast älskar jag detta! Men tröttheten kommer med regelbundenhet, har alltid gjort. Och för första gången känns tröttheten som en sån som får mig att vilja lägga ner. Jag kommer verkligen inte lägga ner för jag behöver ändå min blogg, jag älskar den och allt den gett mig, men jag tycker inte att branschen och dess produkter är tillräckligt viktigt, tror jag. Jag tycker inte att detta är viktigt. Härligt är det. Men inte viktigt. Det som är viktigt är livet som pågår runtomkring produkterna, och det kanske jag tänkt extra mycket på idag när jag söndagsstädat lägenheten och lyssnat på Under Huden, avsnitten med Annica Forsgren på Skincity, Tommie X och Tone Schunnesson. Jag önskar att hela branschen var som den podden, att man pratade om produkter som tjusiga julgranskulor man hänger på livets grenar och inte tvärtom. Som enstaka cellulosafibrer i sidorna i vardagens bok, inte bokstäver och ord.