Sankt Petersburg, pt 2: Lördag

Jag ska på förhand varna känsliga läsare som hatar arkitektur, konst, historia, tjejer, mat, alkohol, lyx och/eller flärd, att här finns ingenting att hämta för er.

Först lägger jag upp lite bilder från när vi strosade runt och glodde på fina hus, och längre ner i inlägget finns olika restauranger och barer och sånt.

Huset Singer, det gamla huvudkontoret för symaskinstillverkaren Singer

Asså??? JA??? Wow? Hjälp?

Pärlor bland svin (gigantiska Kazankatedralen i bakgrunden)

Hon har så fin föräldrastil när hon fixar med sin Polaroidkamera

HALLÅ DÄR Uppståndelsekyrkan som smyger där borta i dimman

Uppståndelsekyrkan måste jag faktiskt skriva lite mer om; på ryska heter den Sobor Voskresenija na Krovi, som på engelska översätts till Church of the Saviour on Spilled Blood. Den byggdes på platsen där tsar Aleksander II dödades i en granatattack utförd av anarkister – all of the drama!!!

Ja vi promenerar vidare och nu kommer lite tips på ställen där man kan bränna sina små slantar:

Taiga Space

20 Dvortsovaya naberezhnaya/20 Palace Embankment (hemsida)
En konsthall med småbutiker i flera plan, som regelbundet arrangerar filmvisningar, utställningar, marknader, osv. Beläget i extremt fina palatsliknande lokaler som – precis som så mycket annat i denna stad – varit en privatbostad under tsartiden. Vi handlade i klädbutiken 8store och inredningsbutiken 4 DOTS. Fanns hur mycket som helst att titta på men alas, no time to waste.

En liten man bygger på ny utställning

Sankt Petersburg är en väldigt promenadvänlig stad, i motsats till vad jag trodde. På alla våra promenader såg vi sånt vi redan kollat upp innan och velat se. T.ex. detta knatade vi förbi på väg till vår afternoon tea på Four Seasons:

 

Nej bara fucking Vinterpalatset, the biggest of all bigs

Isakskatedralen. Blev helt blown away av denna.

Förlåt för suddig detaljbild, men ja, dimman var real denna dag

The Tea Lounge, Four Seasons Hotel Lion Palace

1 Voznesensky Prospekt (hemsida)
Four Seasons är en ultralyxig hotellkedja som är för lyxig för Skandinavien, och finns bara i Storstäder Som Räknas (NYC, Paris, Beirut, Dallas, Geneve, London, Shanghai, Johannesburg, osv). Vi hade bokat in en afternoon tea i deras vackra atrium, men när vi kom dit var allting abonnerat för nåns bröllis. Jag lackade ur inombords och födelsedagsbarnet hade blodsockerfall och jag kände nånstans att DE KUNDE VÄL HA AVSTÅTT FRÅN ATT TA EMOT MIN BOKNING OM DET NU VAR ABONNERAT!!! Personalen var proffsiga så in i – på tre minuter hade de ordnat plats åt oss i deras asiatiska restaurang Sintoho och lät oss beställa från te-menyn ändå. Överlag var personalen så otroligt schysst och avspänd här, jag kände mig inte förminskad eller besvärlig eller uttittad för att jag hade smutsiga Docs och blåjeans. Sen visade det sig att det inte var Four Seasons som hade fuckat up, utan det var jag som hade bokat fel datum. ¯\_(ツ)_/¯

Den första jubileumsskålen, för Veronica som fyllde 30

Perfekta blinier med ägg, finhackad kapris, gräslök, rödlök och självklart KAVIAR, ja och Moët, och te, och kakor och snittar. Jaja släpp det nu.

Vi beställde Tsar Tea Time, den med champagne, som kostade 2900 rubel/två personer, ca 480 kr. Till det tog vi ett ryskt te som i den engelska menyn gick under benämningen Flowery Ivan-tea, för 400 rubel för en kanna, ca 66 kr.

Sen irrade jag iväg in i en annan av hotellets barer, HELT I MIN SMAK, den heter Xander och alla väggar är täckta av valnötsträ

Kan någon snälla förklara varför jag dras så starkt till detta? Finaste jag sett.

Vi strosade hem genom stan, lite salongs och trötta, och tog en eftermiddags-snooze på hotellet. Middagen åt vi på:

EM Restaurant

84 River Moika Embankment (hemsida)
Modern rysk säsongscuisine som enbart serverar två avsmakningsmenyer på sex rätter: klassisk eller vegansk. Alla tre valde den klassiska, men jag ångrar lite nu att jag inte tog den veganska p.g.a. vore gött att ha provat lyxig vegansk cuisine åtminstone EN gång i sitt liv. Restaurangen hade bara nio bord och maten lagades på AGA-spis i köket som låg helt öppet. Fantastiskt jävla ställe!

Bredvid oss satt ett sällskap av snorkiga fransoser som hade drabbats av franska glo-sjukan – de KUNDE INTE SLUTA STIRRA på oss och hånskatta typ??? Helt otroligt beteende tbh, även restaurangpersonalen blev märkbart illa till mods. Jaja, sen kom maten och vi glömde bort idioterna. Menyn kostade 3500 rubel/person, ca 580 kr, och bestod av:

Ryskt mousserande vin, Temelion, samt bröd med hemkärnat smör och champinjonsalt.

Spenatbrioche med svart kaviar och edamamekräm, samt räkor med blomkål och sås på rött te.

Kotunga med bakad portobello och flarn av blått te, samt plommonmousse med valnötter, pulveriserad porchinisvamp och dillpärlor.

Piggvar med grå ostkaka och hallonsås, samt havtornssufflé med smulor av kokos och vit choklad.

Maten var en upplevelse, kanske inte det mest fantastiska jag ätit men vacker och annorlunda – generellt känns det dock som att det i rysk matlagning används väldigt lite salt och att smakerna överlag är subtila, det gäller inte enbart EM Restaurant men kändes mer motiverat här än på andra ställen. Det är ovant för en svensk resenär som är van vid att salta allting, men just här förstår jag poängen med få smakförhöjande kryddor och desto mer smak av råvarorna. Höjdpunkterna var spenatbriochen, piggvaren och efterrätten, de var faktiskt nästan amaze (om man kan bortse ifrån faktumet att piggvaren låg under ett täcke av silverglitter………… ja). Resten skulle jag säga var en stabil trea, smakmässigt. Service och expertis, ambiance, läge, uppläggning och allt det andra, det var perfekt.

Vi drack också en rysk mousserande brut som hette Temelion, otroligt jävla göttig! Smakade ganska ”mögligt” och jordigt typ, jag älskar det! Undrar om man kan beställa hem det på Systembolaget. Nu när jag kollar menyn i efterhand noterar jag att en helflaska Temelion kostade mer än en sexrätters; 4500 rubel hahahaha. Ca 750 kr. Aja. GOTT VAR DET och TRETTIOI ÅR FYLLDE HON!

Servitören Arseny var bister och sval, väldigt kunnig och fick oss att flabba flera gånger p.g.a. hans lågmälda humor. Vi frågade honom om han hade tips på lugna ställen där man kan sitta och prata och ta en efter-middagen-drink och han tipsade om Kuznya. Så vi gick dit.

Kuznya

2 Admiralteysky Canal Embankment (Facebook)
Kuznya betyder… smedja? Eller kanske smed. Restaurangen ligger på Novaya Gollandiya (alltså ”Nya Holland”), en triangelformad konstgjord ö mellan floden Moika och kanalerna Admiralteysky och Kryukov. Ön, som har bestått av industribyggnader och ett varv (där man bl.a. byggde ubåtar!!!), blev svårt sargad under belägringen. Den var stängd för allmänheten fram till 2000 när ägandet övergick från ryska flottan till Sankt Petersburgs kommun, nu finns det restauranger, kontor, konstgallerier, parker och annat gosigt som vanligt folk har tillgång till. Ön har för övrigt en egen hemsida som är skitbra! Man kan läsa mer om öns historia och allt möjligt, så kan jag väl tillfälligt lägga historiegeek-bloggandet åt sidan.

Tre Aperol Spritz, tack. Spasibo bolsjoj!

Nä, det gick inte alls att ”prata” på Kuznya, det var en fullskalig nattklubb där och Tre Tanter kände sig dragna vid näsan av Arseny. Vi kollade lite på alla snygga Sankt Petersburg-bor som svassade runt inne på klubben och sen tog vi en taxi därifrån.

Apotheke Bar

1 Lomonosova (Facebook)
Nära hotellet ligger denna klassiska nej-det-heter-inte-bartender-det-heter-mixolog-bar. Coola killar med vita rockar och avancerade mustascher skakar fram goda spritbrygder och fnissar åt gäster som föredrar ”something with less alcohol” (undertecknad). Ändå gött ställe (ja, det gick att prata här) – alla stolar är centrerade runt baren så man har mycket att glo på när man väntar på sin sprit. Barchefen var en bossig brud med skogshuggarskjorta och ett läppstift från MAC:s Helmut Newton-kollektion (SJÄLVKLART var vi tvungna att fråga).

Vi drack två drinkar var och jag pratade om historia (hahahah ja) och sen gick vi rakt över gatan där vårt hotell låg. Och så var lördagen slut.

Sankt Petersburg, pt. 1: Fredag

I slutet av januari åkte jag till Leningrad med två av mina närmaste nära; Anisa och Veronica, för Veronica fyllde 30 år den 28:e januari och då måste man nog göra något man inte har gjort förut. Jag har varit där förr, med min gymnasieklass för tio år sen, men varken Veronica eller Anisa har det, och vi hade inte riktigt råd att åka till solen, så detta blev perfekt.

Efter att ha bokat flyg och hotell samt fixat visum (som kostade ca 860 kr och tog ungefär 10 arbetsdagar) glömde vi lite bort att vi skulle iväg, livet med jobb och plugg och allt det där kom liksom i vägen, men trots det hann vi förköpa biljetter till lite olika grejer och även boka bord på restauranger. Detta rekommenderas VARMT att göra på förhand, för man kan inte utgå ifrån att engelskan tar en dit man behöver och kyrilliska alfabetet går fan inte att resonera sig till. Har man bara tre nätter ska man fan inte behöva improvisera.

Några andra intryck jag kan skriva om redan nu är:

  • Jag kände mig aldrig osäker eller otrygg ute i offentliga miljöer. Det var ingen överdriven polisiär närvaro heller, inte som i andra storstäder där militärpolis med automatvapen står i vartenda gathörn, utan här fick vanligt folk vara ifred och strosa bäst de ville.
  • Ovanstående erfarenhet bygger dock på att jag inte är homosexuell eller queer, utan både white-passing och straight-passing i allra högsta grad, så jag kan inte riktigt uttala mig om rasism och HBTQ-hatets närvaro i det offentliga rummet. Men man vet ju att det finns där. Dock intressant att när tre kvinnor bor i ett hotellrum separerar de alla sängarna, även den som vanligtvis är en dubbelsäng – för ingen av oss kunde vara ihop såklart??? Kvinnor är ju inte ihop med varandra??? LOL såna perversioner sker ju bara i väst.
  • Sankt Petersburg visar både extrem lyx och extrem misär. Klassklyftor ‘R’ US! Väldigt ”europeisk vibb” i övrigt.
  • Sankt Petersburg-borna är sjukt trevliga, nyfikna och avspända (inte snorkiga as som motherfuckin Parisare). Vissa är bra på engelska, andra kan inte ett ord. Som på alla andra platser i hela världen utom Sverige då. 🙂
  • Angående punkten ovan: männen håller sig på sin kant. Inte en enda gång kände vi oss obekväma eller trakasserade av någon man, alltid ett gott betyg.
  • Staden är EXTRE-HEMT VACKER, och promenadvänlig. Det finns historia i varje gathörn.
  • Det var inte så kallt som vi trodde. Kylan kändes exakt som hemma tbh, men så fick vi också höra att vi hade tur med vädret.
  • Mycket är pissbilligt. En rysk rubel är en sjättedel av en svensk krona och taxi kostade några tior. Förstår inte hur folk försörjer sig, för jag har uppfattat det som att boendekostnader är nära Stockholmsnivåer.

Nå, nu kommer lite bilder. Vi landade på eftermiddagen efter en kort flygning (SPB är alltså 1 h 20 min bort från Arlanda, så sjukt nära!!) och på kvällen skulle vi på balett!!!!!!!!1

Hej, en triumfbåge som ser typ ut som Brandenburger Tor i Berlin men som är gjord HELT I JÄRN!!!!!!!!!1 LOL typical Russia *har varit i Ryssland två ggr, tror att jag vet allt*


Ändå nice hotellrum? Hotellet hette Majestic Boutique Hotell Deluxe, hehe, töntigt namn men så bra hotell!! Samt prisvärt. Notera straighta säng-arrangemanget. Händerna på täcket, tjejer!


Måste man inte gå på balett när man är i Ryssland? Jo, det måste man nog. Vi köpte biljetter till Don QuixoteMikhailovskyteatern, så himla glad för att vi gjorde det.

Föreställningen var fantastisk, livsbejakande och färgstark och rörande. Trots speltid på tre timmar (inkl. två pauser iofs) gick tiden snabbt. Mina kontaktlinser höll på att torka ihjäl mina ögon dock, och en ung man på sätet framför mig hade lite för hög frisyr så han dolde mycket av scenen (LOL inser nu att man ser hans hjässa på bilden, typiskt kompakt mansfrisyr ahahahah)

Efter balettföreställningen gick vi in en liten livs för att kolla in snacksutbudet, hittade goa portabla våfflor t.ex. Gubben som jobbade där var inte alls road av att tre utländska kvinnor stövlade in i butiken och spred ut sig och började peta på alla hans varor, så efter ett tag kände man sig typ tvungen att gå.

Tillbaka på hotellet var det bara att sparka av sig skorna, ta ut kontaktlinserna och kränga på sig den MAGNIFIKA badrocken som hängde i garderoben. Falska Versace.

Dem portabla våfflor.


Kvällen bestod av att äta våfflor och chips (Lays med ostsmak hittade vi i minibaren), ligga i sängen och ta selfies och lyssna på Anisas playlists.

Imorgon kommer bilder från dag två, alltså lördagen, stora 30-årsdagen!

Januari…

Average looking guy

… gick så jäkla fort! Det har inte varit nån nämnvärd aktivitet här inne för att jag dels har påbörjat min uppsatspraktik på byrå, och dels för att jag varit bortrest i Sankt Petersburg. Jag har inte ens tänkt på bloggen, all min tid har gått åt att oooh:a och aaaah:a på juridik och rysk arkitektur (t.ex. den ofantliga Sankt Isaks katedral, på bilden ovan). 

Hoppas ni har det gött! Snart hittar jag en rytm i bloggandet igen. 

By Terrys Hyaluron-puder är ju lite väl dyrt alltså

**Inlägget innehåller annonslänkar**

I tid och otid tjatar jag om hur mycket jag älskar By Terry Hyaluronic Hydra-Powder, hur det har förändrat min syn på min hud och makeup, hur prisvärt det är för att det räcker i evigheter, bla bla bla. Under många år var det helt unikt, jag hade aldrig provat något liknande och det gjorde sig onekligen förtjänt av hypen för att det länge helt saknades dupes och kopior. Det seglade länge på toppen och kunde kosta en bit över 400 kr utan att det verkade påverka försäljningssiffrorna.

Men nu har resten av branschen kommit ikapp och flera varumärken tillverkar nu egna varianter av såna här puder, som inte är baserade på talk – som traditionella puder, utan kisel, alltså silica. Vissa silicapuder innehåller bara silica (t.ex. Make Up Forever:s variant), medan andra är blandade med andra ingredienser. Talkpuder ger en ordentligt matt finish men har en tendens att framhäva porer, linjer och annan textur, medan silicapudrens matterande effekt är mindre full-on men å andra sidan ser bättre ut på hud med mycket textur.

Jag har hittills hittat två silicapuder som både är jämförbara med BT-pudret och har ett lägre pris. Är de dupes? Kanske inte helt och hållet. Men de kommer bra jävla nära.

Makiash Perfect Finish Loose Powder (279 kr på Lyko): Ett ofantligt finmalet vitt puder, det är så finmalet att det känns fuktigt, om ni förstår hur jag menar. Det har samma svalkande känsla på huden som BT-pudret, och en finish som kommer väldigt väldigt nära. Pudret smälter snyggt in i huden och ser inte dammigt ut så länge man borstar bort överflödet ordentligt. Förpackningen innehåller bara 1 g mindre produkt än BT, så det är helt klart det mest prisvärda alternativet.

Palina High Definition Powder (395 kr på Fina Mig): Den dyrare av dessa två, men fortfarande bättre styckpris än BT. Palinas utmanare har en svag beige ton men syns inte alls på huden. Denna har en fantastisk förmåga att trolla bort porer, helt klart jämförbar med BT, och det kan hända att jag kanske har börjat föredra denna för att den ger en _helt osannolik_ finish. Högre pris per gram, men en mindre förpackning, så det kan väl kanske vara värt det om man inte vill committa till en gigantisk burk!

Båda dessa märken är svenska märken, relativt nya, som har mycket aktivitet ut mot bloggare och skribenter. Jag har dock inte sett dem i mina non-blogging kompisars neccessärer i särskilt stor utsträckning, är det så att det bara är bloggare som använder Makiash och Palina? Det vore isåfall en jäkla waste!

XOXO, A
Följ WHINAR.se på Bloglovin’ eller RSS
och ge mig lite kärlek på Facebook!

 

Nytt parfymhus till Sverige: 100 Bon

Igår var jag på lanseringen av ett nytt parfymhus, som bara existerat i 15 månader men som redan känns rätt självklart: franska 100 Bon (”Sån bån”). De köper in enbart naturliga råvaror av nischkvalitet, tillverkar allt i Nice eller Grasse, och de håller priserna nere genom att välja att spara in pengar på reklam och förpackningsdesign och istället lägger krutet på le jus, dvs. juicen, själva parfymen alltså. Man försöker också spara in på resursanvändning genom att sälja refillflaskor till alla dofterna, till ett VÄLDIGT lågt milliliterpris. Det finns hittills tio dofter, tre är ekocertifierade och samtliga är non-gendered och marknadsförs alltså inte till något specifikt kön.

  • Davana & Vanille Bourbon
  • Néroli & Petit Grain Printanier
  • Carvi & Jardin de Figuier
  • Nagaranga & Santal Citronné
  • Eau de Thé & Gingembre
  • Cèdre & Iris Soyeux
  • Labdanum & Pur Patchouli
  • Bergamote & Rose Sauvage
  • Myrrhe & Encens Mysterieux
  • Oud Wood & Amyris 

Alla låter ju helt magiska ju? Jag har tyvärr ett totalt obefintligt luktsinne nu, tror att jag har en förkylning på gång, men asså jag känner KNAPPT någon lukt. Jag kan därför inte uttala mig särskilt ingående om dofterna i sig, så jag ber att få avvakta ett tag tills mina bihålor fungerar igen.

Hursomhelst. Det bästa av allt är priset:

  • 10 ml: 150 kr
  • 50 ml: 450 kr
  • 200 ml refill: 660 kr

Så ja, ytterkartonnaget är i oblekt kartong, själva flakongen är inte direkt det snyggaste jag sett och det hela kanske inte andas lyx och flärd – men det kan jag väl ta om jag får kvalitetsjuice! Hela sortimentet ska finnas på Kicks fr.o.m vecka 6, första veckan i februari alltså, så det är bara att gå in och sniffa. Här kommer lite goa bilder från pressvisningen!

Tidigt som fan. Hotell Skeppsholmen. Frukost. Jessica Blockström (Femina).

Jag har förvisso knappt något luktsinne just nu, men naturlig labdanum och ren patchouli letar sig in i vilka gömda receptorer som helst…

HELVETE vad jag saknat denna kvinna i mitt liv, vi har inte setts alls på senaste. Hon ger mig så mycket kraft, grinade nästan när jag insåg att hon skulle komma. Med hår som en eldfackla svepte hon in och balans fanns åter i universum. Hur kan man vara så vacker? Har ni sett bilderna från Elle-galan förresten??? Helt osannolikt utseende.

Nicolas Brassier, medgrundare till 100 Bon och med bakgrund hos Hèrmes, höll i presentationen på perfekt frenglish.

Alla fick varsin uppsättning av Carvi & Jardin de Figuier i alla tre förpackningsstorlekar, och sen var tanken att vi skulle försöka välja ytterligare en doft att ta hem i presspåsen. Arga Tanten KÄMPAR! Jag valde Labdanum & Pur Patchouli, håller mig såklart inne i min comfort zone.


Ett tips till PR-byråer som vill sticka ut och göra stressade skribenter glada: skicka med dem en blomsterkvast. Vem kunde tro att en bunt tistlar med grönt kunde göra mig så tillfreds.

XOXO, A
Följ WHINAR.se på Bloglovin’ eller RSS
och ge mig lite kärlek på Facebook!