Om att ta tåget till Paris

Tåget släpper ut 74 000 gånger mindre koldioxid än flyget, det är anledning nog att åka mer tåg


Min vän Ellen är bosatt i Paris sen många år tillbaka och jag har inte haft tillfälle att hälsa på henne förrän denna höst. När det var dags att boka biljetter fick jag ett ryck och bestämde mig för att prova att ta tåget istället, och vid tillfället tänkte jag två saker; 1) jag måste förändra mitt sätt att leva, och 2) hur svårt kan det vara att ta tåget ner till kontinenten? Varför pratar man om flyget som det enda sättet att transportera sig utomlands? Redan från början utgick jag ifrån att jag skulle dela med mig av erfarenheter och lärdomar här på bloggen, som en testballong för att se om det uppmuntrar folk att testa själva. Så hur gick det?

Varför ta tåget?

Flyg släpper ut 74 000 gånger mer koldioxid än tåg. Främst beror mitt val alltså på den massiva klimatångest jag levt med konstant i några år, och som eskalerat sen den katastrofalt skrämmande sommaren 2018. Men också för att jag tycker om att resa men hatar att flyga; det är inte ett värdigt sätt att transportera sig. Stressen på flygplatser, transfer hit och dit, säkerhetskontroller, horribelt obekväma säten, dålig luft i kabinen… allt det där gör sammantaget att jag alltid har mått riktigt dåligt och känt mig totalt manglad när jag stigit av ett flyg. Jag blir ofta så sliten att jag behöver typ en dags återhämtning på min destination eller efter hemkomst, för att jag hatar flygandet så mycket. Så det låg liksom ganska nära till hands att faktiskt prova att resa en längre sträcka med tåg utomlands.

Hur bokar man tågbiljetter utomlands?

Jag försökte boka på egen hand via Deutsche Bahn, men jag gav snabbt upp. Det var för komplicerat. Flera i Facebookgruppen Tågsemester tipsade om Centralens Resebutik i Kalmar (resebutik.se), så jag provade att ringa dit efter tre misslyckade försök att boka själv. På 30 smala minuter hade jag fått hjälp att boka alla platsbiljetter tur och retur, ordnat ett Interrailkort och fått en årsförbrukning av insidertips av ägaren Ivar Karlsson. Även detta var en gren som avgjordes med fördel tåg; det kan såklart vara bekvämt att boka resa med ett par klick när det passar en själv – men att ha en livs levande människa i telefon som ger tips och råd och överför sin kunskap på en själv är en service jag inte är bortskämd med. Jag betalade vid bokningstillfället, och hämtade ut de fysiska biljetterna i biljettkiosken på Stockholms Centralstation dagen innan avresa. Hur enkelt som helst!

Ivar sa att jag har ett par timmar till godo vid mina byten i Köpenhamn och Karlsruhe, och gav mig olika tips på restauranger och caféer jag kunde äta på. Han gav mig även rådet att låsa in mitt bagage i ett skåp på Köpenhamns centralstation och ta en långpromenad för att sträcka lite på benen innan vidare färd söderut. Det var ett råd jag är tacksam att jag följde.

Ivar Karlsson berättade också att de har fullt upp och att det inte slutar ringa för att efterfrågan på tågresor till utlandet skjutit i höjden. Trots den höga arbetsbelastningen fick jag ett bemötande i världsklass. För detta läggs en serviceavgift på ca 175 kr på det totala biljettpriset; best money ever spent tbh??

Reseupplevelsen

Först och främst _kan_ flyget inte tävla med tåg i komfort; det är vidrigt obekvämt att flyga. Tågen jag åkte hade alla breda mjuka säten, bra belysning, eluttag vid alla sittplatser och bra benutrymme. Alla tågtoaletterna var i adekvat skick. Bistrovagnarna var av varierande kvalitet, den bästa var nog SJ:s X2000 och dess 60-talsinspirerade runda soffor.

Nattåget mellan Hamburg och Karlsruhe var en positiv överraskning! Jag är en person som värderar mitt personliga utrymme väldigt högt och delar inte gärna space med andra, har svårt att sova över hos folk och ser mitt hem och landställe som väldigt privata platser. Jag var därför beredd på att hata att dela sovkupé med fem andra personer, men det blev inte så illa alls. Platsen jag bokade var i en damkupé, ladies only alltså, en självklarhet för att jag ska känna mig någorlunda trygg som ensamresande kvinna. Det var sex ganska robusta britsar i ett trångt utrymme, det gick knappt att röra sig där inne men när man väl stuvat undan bagaget och bäddat gick det som smort. Sänglinne, täcke och kudde ingick men var inte direkt egyptian cotton med hög threadcount, men det hade jag inte heller räknat med. De var hela och rena liksom. Jag och mina bunk mates bäddade våra sängar under tystnad, och så hade alla släckt sina sänglampor innan vi rullat ut ur stan. Jag somnade snabbt av tågets vaggande rörelser, och vaknade inte en enda gång. En timme innan slutdestination kommer tågvärden och väcker en med en enkel frukostbricka med kaffe, frallor och marmelad. ❤ Nattåget var en av de finaste minnena från den här resan. Det var en romantisk dröm om Europa som blev precis så som jag hade hoppats på men inte vågat tro.

Jag reste alltså själv och fick således fri tillgång till en av de grejer jag tycker är allra viktigast i livet: egentid, där jag inte behöver prata med någon alls. Min upplevelse av mina medpassagerare är ensidigt positiv: inga skrikiga grabbgäng, pratiga främlingar eller snoriga barn. Jag hade antagligen tur den här gången.

Sträcka, tidsåtgång och pris

Jag åkte såhär:

– Stockholm
– Köpenhamn
– Hamburg
– Karlsruhe
– Paris

Och samma sträcka tillbaks. Enkel resa tog ca 24 timmar, varav 8-9 timmar var sömn på nattåg. Totalpriset var 4300 kr, inkl. frukost på nattåget.

Min bokning bestod av följande:

  • Interrailkort 15 dagar med fria resor inom Europa (5 resdagar), 2830 kr
  • Bokning av sittplats på alla sträckor, ca 30-80 kr per sträcka
  • Bokning av plats i sovkupé på nattåget mellan Hamburg och Karlsruhe (inkl. enkel frukost), 750 kr t/r
  • Bokningsavgift, 175 kr
  • TOTALT: 4295 kr

Slutord och tips

  • Det är inte förrän under de sista två timmarna innan hemkomst till Stockholm som jag började känna rastlöshet i kroppen, så min slutsats är att det inte var så jävla farligt att sitta 24 timmar på tåg. Jag ser inte tidsåtgången i sig som ett problem. Jag läste, lyssnade på en handfull avsnitt av My Favorite Murder, tupplurade, kollade ut genom fönstret och bara var. Fy fan vad underbart det är. Timmarna flög.
  • Det är bra om man har åtminstone ett par tågbyten på resan, så man tvingas knata runt lite. Om man har typ 2 timmar eller mer kan man låsa in bagaget i ett skåp på stationen och gå en längre promenad. I Köpenhamn måste man vara snabb för skåpen tar snabbt slut.
  • Jag älskar att man reser från och ankommer till stadskärnan och inte behöver befatta sig med typ 40 min pendeltåg från flygplatsen osv. Jag insåg exakt hur komfortabelt detta var när jag kom fram till Paris, och Ellen kom och mötte mig och vi var några tunnelbanestationer från hennes hem.
  • Håll hårt i biljetterna och Interrailkortet. Tappar man dem är man in for a world of pain. Se också till att fylla i allt på biljetten innan avresa, annars är biljetten typ ogiltig (???).
  • Packa för i helvete inte mer än vad du behöver. Detta gäller iofs alla resor men jag tror att jag använde 30% av min packning den här resan. ?
  • Res i skor som är lätta att ta av och på. Dvs inte Doc Martens.
  • Boka så tidigt som möjligt, man kan komma undan mycket billigare än jag gjorde.

Sammanfattningsvis var tågresandet inte bara acceptabelt med tanke på pris, komfort och praktikalitet – det var överlägset. Bättre än flyg. På alla sätt. Denna testballong kom tillbaks med ett positivt resultat och jag ser inga som helst problem med mitt flygfria 2019.

SVT Morgonstudion och Baaam

SVT Morgonstudion

Förra veckan var jag i SVT Morgonstudion och pratade om köpstopp och antikonsumtion. Tillsammans med Erik Angner, professor i praktisk filosofi, diskuterades köpstopp och hur människor påverkas av denna typ av initiativ. Jag hittar tyvärr inte hela inslaget någonstans men en bit av det kan man se här: SVT Nyheter: Hon har köpstopp som nyårslöfte.

Baaam

Eder trogna har även blivit utsedd till månadens Baaambrud av Baaam, halloj hur fint? Jag tycker att det är rakt av ljuvligt att så många aktörer visar intresse, och just denna intervju blev väldigt bra tycker jag. Intervju och artikel finns här: Annahita Yazdi slutar shoppa och flyga 2019: ”Jag behövde göra något radikalt”.

Men folk kommer ju förlora jobben om konsumtionen minskar

En ideologisk fråga jag fått på sista tiden, framförallt efter att köpstoppsfrågan exponerats för en bredare allmänhet genom större medier, är detta med jobb och försörjning för de inom handel och produktion av konsumtionsvaror. Vad händer med de som förlorar jobben om efterfrågan av t.ex. kläder, drönare, mobilskal, ögonskuggepaletter och fidget spinners minskar? Hur ska jag, som inte vill shoppa längre, kunna se uppsagd butikspersonal i ögonen?

Personligen är det en icke-fråga för mig, relaterat till köpstoppet. Jag ligger inte sömnlös och grubblar över fortlevnaden hos de företag vars tillväxt bygger på en destruktiv överkonsumtion. Frågan är fel ställd, eftersom att den flyttar fokus från den överordnade klimatfrågan till att bli en konflikt mellan maktlösa; arbetstagare och konsument. Striden står liksom inte mellan mig och killen i kassan på Stora Varuhuset, utan planeten och dess invånare (där både jag och killen i kassan ingår) på ena sidan och kapital och politiska makthavare på andra sidan. Vårt ekonomiska system bygger på att varor och pengar är i rörelse och handlas på en fri marknad. Man kan tycka vad man vill om det, men det är kapitalism och det är vår verklighet. Om efterfrågan på en viss varutyp genomgår en långvarig sänkning är det en logisk följd att kapital och jobb flyttar därifrån. Sådana är spelreglerna på den fria marknaden.

Här kan det vara bra att understryka att det känns lite klurigt för mig att resonera utifrån en renodlad marknadslogik, eftersom att jag anser att den lider av svåra brister. Men för diskussionens skull behövs det, i och med att många uppenbarligen fortfarande tror på marknadskrafternas helande förmågor. Jag själv skriver inte under på marknadsliberalismens idéer och är inte beredd att lägga min tillit till den osynliga handen. Jag tror inte heller på att ”konsumentmakt”, som t.ex. köpstopp och bojkott, ensamt kan förändra världen, utan jag är helt övertygad om att det dessutom krävs ekonomiska och juridiska styrmedel. En global och väl tilltagen koldioxidskatt samt omfattande marknadsregleringar är exempel på klimatåtgärder jag faktiskt tror har påverkan på externa effekter. Mitt köpstopp är egentligen mest ett fåfängt rop på hjälp, haha. Och jag pallar inte längre sitta på min röv och göra ingenting.

I Spanien har 26 kolgruvor stängt, eftersom att EU har slutat ge dem ekonomiska kryckor. Den spanska socialdemokratiska regeringen har därför beslutat att avsätta 2,56 miljarder kronor för att de gruvanställda som blir av med jobben ska kunna vidareutbildas och anställas i gröna sektorer. I omställningen ingår också pengar för sanering av gruvmiljöer och tidiga pensionsavgångar för äldre. Spanien kallar det för en rättvis omställning. Det är exakt detta vi behöver göra. Myndigheter, arbetsgivare och fackförbund, hand i hand mot framtiden! *tindrande ögon* Läs The Guardian här: Spain to close most coalmines in €250m transition deal.

Samhällen förändras, och friska ekonomier förändras med dem. Jag köper helt enkelt inte att vårt nuvarande system, med en tillväxtnorm som straffar vanligt folk för maktens misstag, är en naturlag. En grön rättvis omställning är den enda vägen framåt. Att jag förväntas ta ansvar för fortlevnaden av ett döende ekonomiskt system, GENOM ATT SHOPPA, är den dummaste marknadsliberala smörja jag nånsin hört. Om det finns personer där ute som anser att de gör en god samhällsgärning när de köper ett nytt ljudsystem eller en tionde väska gör de bäst i att klättra tillbaks in i sina gryt. Framtiden kommer bli supertråkig när deras enda verktyg för samhällsnytta kommer att bli verkningslöst.

Om antikonsumtion i beautysvängen hos PP3

I onsdags var jag hos PP3 och pratade med Linnéa, Sara och Adrian om tendenser och rörelser i beautysvängen, som pekar i riktningen mot minskad konsumtion. Det var hella good, lyssna här, från ca 1:05 pratar vi!

Jag har förresten satt ihop en Facebook-grupp om köpstopp eftersom att varken jag eller ni hade hittat en bra. Och jag är dålig på Reddit. Den heter Köpstopp och den får man gärna gå med i!!

Köpstopp 2019 – era frågor, mina frågor och var jag drar gränsen

Innan det här året är över vill jag ha ordning på mina tankar kring köpstoppet jag bestämt mig för att ha nästa år. Jag märkte att det fanns en hel del frågetecken hos er och när jag öppnade upp mina dm:s på Instagram rasslade det in en duktig hög med frågor, om allt från städ- och hygienartiklar till att hantera köpimpulser. Lustigt nog är det ingen som undrar varför. Men eftersom att ett tydligt syfte besvarar de flesta andra frågorna inleder jag ändå med en avsiktsförklaring.

För mig står köpstoppet på två ben. Det första är uppenbarligen klimatet, och det känns som att jag inte behöver brodera ut det alls. Jag tror fortfarande inte att den enskildes konsumtion ensamt kan ge upphov till de radikala samhällsomvälvande förändringar som krävs för att hindra en annalkande katastrof – men bara vetskapen om vad som står i korten gör att jag blir liksom skrämd att agera. Köpandet av de nya sakerna förlorar sin glans när jag vet vad vi riskerar. Klimatdebattören och författaren Therese Uddenfeldt har skrivit så bra om det i Expressen: Prylarna eller planeten – det enda val som återstår. Kort sagt; det räcker inte med att bara ”shoppa hållbart”; vi bör alla överväga att sluta shoppa helt. Det är sannolikt det enda alternativ vi har som konsumenter. Resten är upp till de stora aktörerna.

Det andra benet är livskvalitet. Jag vill lära mig att leva och konsumera på ett annat sätt. Jag mår inte bra av alla saker jag har, och att jag därtill anses sakna något för att jag uppenbarligen förväntas köpa mer. Trots att jag har allt jag behöver och lite till. Jag provoceras nåt enormt av hur dålig koll jag har på vad jag faktiskt äger, hur lätt jag impulsköper saker och att mitt enda sätt att belöna mig själv är genom att spendera pengar i en butik. Jag vill lära mig att nöja mig med det jag har, och att inte alltid skaffa mig det jag vill ha så fort jag vill ha det bara för att jag kan. Jag vill kunna känna: den här väskan är inte optimal men den får duga. Det ska väl för fan räcka med att ens prylar DUGER!

En alldeles orimligt stor del av mitt liv utgår från min roll som konsument. I mobilen, som är en stor del av allas vardagliga infrastruktur, rullar det förbi sponsrat innehåll, native advertising och rak reklam hela jävla tiden. Innan jag får kolla på en video om antikonsumtion måste jag först titta på reklam från en klädbutik. På något sätt hittar uNikA eRbjUdanDen till min inkorg trots att jag avanmäler mig från nyhetsbrev konstant. Jag kan inte kolla på nån annan kanal än SVT för jag har plötsligt blivit varse om hur lite värde de andra kanalerna tillför, när allt är så utspätt med casinoreklam. Alla de bästa platserna på gatorna i våra städer är reserverade för kommersiella ytor. Det är förstås extra tydligt för mig som bor och arbetar i centralt i en storstad, men jag vet att jag inte är den enda börjar känna sig trängd. Överallt är de. Ingenstans får man vara i fred.

I slutändan handlar det om en långvarig misstro till tillväxtnormen och den osynliga handens förmåga att lösa alla samhällsproblem. Kapitalismen har försökt, och misslyckats igen. Det måste finnas ett annat sätt.

Gäller köpstoppet ALLA köp? Om inte, var dras gränsen?

Den vanligaste frågan jag fick när jag efterlyste era funderingar på Insta handlade om köpstoppets praktik; var drar jag gränsen? De yttre ramarna utgörs förstås av VAROR, fysiska prylar.

Köpstoppet gäller:

  • Kläder, skor, väskor, accessoarer, smycken
  • Böcker, tidningar, appar
  • Skönhetsprodukter
  • Möbler, dekoration, krukväxter, husgeråd, köksartiklar, glas, porslin
  • Elektronik
  • Verktyg
  • Inslagningspapper, pennor, pappersartiklar
  • Och så vidare

Köpstoppet gäller inte:

  • Livsmedel
  • Hygienprodukter
  • Städartiklar, t.ex. disk- och tvättmedel
  • Förbrukningsvaror, t.ex. lampor och batterier
  • Hälsorelaterat, t.ex. läkemedel och kontaktlinser
  • En på förhand bestämd lista på sådant som behövs till stugan på landet, t.ex. gästsäng och ny slang till diskmaskinen pga möss åt sig igenom den förra :/

Nåt kort om skönhets- och hygienprodukter

Vad man anser sig ”behöva” i produktväg varierar från person till person. Jag har ju inte tänkt flytta ut i skogen, utan jag kommer jobba och umgås som vanligt, och därför kommer mina vardagliga rutiner inte förändras nämnvärt. För mig utgörs nödvändiga hygienprodukter av schampo, balsam, duschtvål, deodorant, tandkräm, tandtråd och mensskydd.

Vad händer om nåt går sönder eller tar slut?

Om något går sönder ska jag i första hand försöka laga själv. I andra hand ska jag ersätta med nåt jag redan har hemma. I tredje hand ska jag skicka in det på lagning om jag verkligen behöver det. I sista hand får jag klara mig utan det tills året har passerat.

Om något tar slut och det inte står på ”undantagslistan” så får det vara slut och jag får klara mig utan det året ut.

Finns det nåt bra community inriktat på köpstopp?

Alltså tyvärr inte vad jag har sett..? Det borde ju finnas en Facebook-grupp åtminstone? Tipsa gärna om ni sitter och ruvar på nåt!

Är second hand okej?

Nej. Ett av syftena med köpstoppet är ju att helt ta mig ur mina vanliga konsumtionsmönster och bryta prylarnas välde över min värld. Att kringgå det genom att handla som vanligt fast second hand vore fusk för mig.

Vad ska du göra med pengarna du sparar?

Jag ska spara dem.

Vad kommer bli svårast att motstå?

Att handla second hand. 🙁 Det är mitt bästa. Jag handlar ofta på Myrorna, Stadsmissionen, Humana, Tradera, Blocket, loppisar, antikaffärer och så vidare. Jag mår så bra i antikaffärer och ger mig själv ofta frikort att handla hur mycket som helst bara för att det är begagnat; ”det belastar ju inte miljön på samma sätt som nyproducerat”. Det är förvisso sant, men jag måste dra gränsen någonstans för att verkligen lära mig nåt av det här året.

Hur ska man tampas med köpimpulser och undvika att hamna i teknikalitetsdiskussioner med sig själv?

Jag har redan vidtagit några åtgärder för att rensa skallen från köpimpulser. Det började med att jag i somras avanmälde mig från alla nyhetsbrev jag kunde hitta i inkorgen (men det är en process, behöver fan återkomma till denna syssla regelbundet). Sen avföljde jag alla företag i sociala medier och även väldigt många bloggar inriktade på skönhet, mode och inredning. Det sistnämnda kändes sorgligt, eftersom att det innebar att jag avföljde många personer jag känner och tycker om. Men det behövde ske.

Sen handlar det om att försöka minimera de tillfällen man utsätts för köphets, och i slutändan är vi nere på ren viljestyrka. Så sent som igår behövde jag övertala mig själv att släppa det jag hade i handen och gå ut ur butiken. Köpstoppet har ju formellt sett inte börjat ännu, men jag blev ändå förvånad över hur lätt det var för mig att hamna vid kassan med en vara i handen… Tricket är att inte gå in i butiker alls, och inte bjuda in dem i sitt liv genom att prenumerera på deras nyhetsbrev och följa dem i sociala medier.

För att inte fastna i teknikaliteter med sig själv är det nog enklast att sätta upp tydliga regler innan själva köpstoppet är tänkt att inledas, på så vis minskar man risken för att något hamnar i gråzonen. Finns det inte på listan så får man inte köpa det.

Jag känner redan ett otroligt zen och ser fram emot detta reningsbad. Hoppas ni fått ut nåt av detta, och dela gärna med er om ni ska göra något liknande!