Om antikonsumtion i beautysvängen hos PP3

I onsdags var jag hos PP3 och pratade med Linnéa, Sara och Adrian om tendenser och rörelser i beautysvängen, som pekar i riktningen mot minskad konsumtion. Det var hella good, lyssna här, från ca 1:05 pratar vi!

Jag har förresten satt ihop en Facebook-grupp om köpstopp eftersom att varken jag eller ni hade hittat en bra. Och jag är dålig på Reddit. Den heter Köpstopp och den får man gärna gå med i!!

Köpstopp 2019 – era frågor, mina frågor och var jag drar gränsen

Innan det här året är över vill jag ha ordning på mina tankar kring köpstoppet jag bestämt mig för att ha nästa år. Jag märkte att det fanns en hel del frågetecken hos er och när jag öppnade upp mina dm:s på Instagram rasslade det in en duktig hög med frågor, om allt från städ- och hygienartiklar till att hantera köpimpulser. Lustigt nog är det ingen som undrar varför. Men eftersom att ett tydligt syfte besvarar de flesta andra frågorna inleder jag ändå med en avsiktsförklaring.

För mig står köpstoppet på två ben. Det första är uppenbarligen klimatet, och det känns som att jag inte behöver brodera ut det alls. Jag tror fortfarande inte att den enskildes konsumtion ensamt kan ge upphov till de radikala samhällsomvälvande förändringar som krävs för att hindra en annalkande katastrof – men bara vetskapen om vad som står i korten gör att jag blir liksom skrämd att agera. Köpandet av de nya sakerna förlorar sin glans när jag vet vad vi riskerar. Klimatdebattören och författaren Therese Uddenfeldt har skrivit så bra om det i Expressen: Prylarna eller planeten – det enda val som återstår. Kort sagt; det räcker inte med att bara ”shoppa hållbart”; vi bör alla överväga att sluta shoppa helt. Det är sannolikt det enda alternativ vi har som konsumenter. Resten är upp till de stora aktörerna.

Det andra benet är livskvalitet. Jag vill lära mig att leva och konsumera på ett annat sätt. Jag mår inte bra av alla saker jag har, och att jag därtill anses sakna något för att jag uppenbarligen förväntas köpa mer. Trots att jag har allt jag behöver och lite till. Jag provoceras nåt enormt av hur dålig koll jag har på vad jag faktiskt äger, hur lätt jag impulsköper saker och att mitt enda sätt att belöna mig själv är genom att spendera pengar i en butik. Jag vill lära mig att nöja mig med det jag har, och att inte alltid skaffa mig det jag vill ha så fort jag vill ha det bara för att jag kan. Jag vill kunna känna: den här väskan är inte optimal men den får duga. Det ska väl för fan räcka med att ens prylar DUGER!

En alldeles orimligt stor del av mitt liv utgår från min roll som konsument. I mobilen, som är en stor del av allas vardagliga infrastruktur, rullar det förbi sponsrat innehåll, native advertising och rak reklam hela jävla tiden. Innan jag får kolla på en video om antikonsumtion måste jag först titta på reklam från en klädbutik. På något sätt hittar uNikA eRbjUdanDen till min inkorg trots att jag avanmäler mig från nyhetsbrev konstant. Jag kan inte kolla på nån annan kanal än SVT för jag har plötsligt blivit varse om hur lite värde de andra kanalerna tillför, när allt är så utspätt med casinoreklam. Alla de bästa platserna på gatorna i våra städer är reserverade för kommersiella ytor. Det är förstås extra tydligt för mig som bor och arbetar i centralt i en storstad, men jag vet att jag inte är den enda börjar känna sig trängd. Överallt är de. Ingenstans får man vara i fred.

I slutändan handlar det om en långvarig misstro till tillväxtnormen och den osynliga handens förmåga att lösa alla samhällsproblem. Kapitalismen har försökt, och misslyckats igen. Det måste finnas ett annat sätt.

Gäller köpstoppet ALLA köp? Om inte, var dras gränsen?

Den vanligaste frågan jag fick när jag efterlyste era funderingar på Insta handlade om köpstoppets praktik; var drar jag gränsen? De yttre ramarna utgörs förstås av VAROR, fysiska prylar.

Köpstoppet gäller:

  • Kläder, skor, väskor, accessoarer, smycken
  • Böcker, tidningar, appar
  • Skönhetsprodukter
  • Möbler, dekoration, krukväxter, husgeråd, köksartiklar, glas, porslin
  • Elektronik
  • Verktyg
  • Inslagningspapper, pennor, pappersartiklar
  • Och så vidare

Köpstoppet gäller inte:

  • Livsmedel
  • Hygienprodukter
  • Städartiklar, t.ex. disk- och tvättmedel
  • Förbrukningsvaror, t.ex. lampor och batterier
  • Hälsorelaterat, t.ex. läkemedel och kontaktlinser
  • En på förhand bestämd lista på sådant som behövs till stugan på landet, t.ex. gästsäng och ny slang till diskmaskinen pga möss åt sig igenom den förra :/

Nåt kort om skönhets- och hygienprodukter

Vad man anser sig ”behöva” i produktväg varierar från person till person. Jag har ju inte tänkt flytta ut i skogen, utan jag kommer jobba och umgås som vanligt, och därför kommer mina vardagliga rutiner inte förändras nämnvärt. För mig utgörs nödvändiga hygienprodukter av schampo, balsam, duschtvål, deodorant, tandkräm, tandtråd och mensskydd.

Vad händer om nåt går sönder eller tar slut?

Om något går sönder ska jag i första hand försöka laga själv. I andra hand ska jag ersätta med nåt jag redan har hemma. I tredje hand ska jag skicka in det på lagning om jag verkligen behöver det. I sista hand får jag klara mig utan det tills året har passerat.

Om något tar slut och det inte står på ”undantagslistan” så får det vara slut och jag får klara mig utan det året ut.

Finns det nåt bra community inriktat på köpstopp?

Alltså tyvärr inte vad jag har sett..? Det borde ju finnas en Facebook-grupp åtminstone? Tipsa gärna om ni sitter och ruvar på nåt!

Är second hand okej?

Nej. Ett av syftena med köpstoppet är ju att helt ta mig ur mina vanliga konsumtionsmönster och bryta prylarnas välde över min värld. Att kringgå det genom att handla som vanligt fast second hand vore fusk för mig.

Vad ska du göra med pengarna du sparar?

Jag ska spara dem.

Vad kommer bli svårast att motstå?

Att handla second hand. 🙁 Det är mitt bästa. Jag handlar ofta på Myrorna, Stadsmissionen, Humana, Tradera, Blocket, loppisar, antikaffärer och så vidare. Jag mår så bra i antikaffärer och ger mig själv ofta frikort att handla hur mycket som helst bara för att det är begagnat; ”det belastar ju inte miljön på samma sätt som nyproducerat”. Det är förvisso sant, men jag måste dra gränsen någonstans för att verkligen lära mig nåt av det här året.

Hur ska man tampas med köpimpulser och undvika att hamna i teknikalitetsdiskussioner med sig själv?

Jag har redan vidtagit några åtgärder för att rensa skallen från köpimpulser. Det började med att jag i somras avanmälde mig från alla nyhetsbrev jag kunde hitta i inkorgen (men det är en process, behöver fan återkomma till denna syssla regelbundet). Sen avföljde jag alla företag i sociala medier och även väldigt många bloggar inriktade på skönhet, mode och inredning. Det sistnämnda kändes sorgligt, eftersom att det innebar att jag avföljde många personer jag känner och tycker om. Men det behövde ske.

Sen handlar det om att försöka minimera de tillfällen man utsätts för köphets, och i slutändan är vi nere på ren viljestyrka. Så sent som igår behövde jag övertala mig själv att släppa det jag hade i handen och gå ut ur butiken. Köpstoppet har ju formellt sett inte börjat ännu, men jag blev ändå förvånad över hur lätt det var för mig att hamna vid kassan med en vara i handen… Tricket är att inte gå in i butiker alls, och inte bjuda in dem i sitt liv genom att prenumerera på deras nyhetsbrev och följa dem i sociala medier.

För att inte fastna i teknikaliteter med sig själv är det nog enklast att sätta upp tydliga regler innan själva köpstoppet är tänkt att inledas, på så vis minskar man risken för att något hamnar i gråzonen. Finns det inte på listan så får man inte köpa det.

Jag känner redan ett otroligt zen och ser fram emot detta reningsbad. Hoppas ni fått ut nåt av detta, och dela gärna med er om ni ska göra något liknande!

Samantha Ravndahl med 900 000 följare säger: No more PR

Jag fick detta skickat till mig appropå de val jag gjort om min konsumtion och mitt skrivande. Jag har hört talas om Samantha Ravndahl förut, men jag har aldrig kollat på hennes videos, eftersom att jag nog inte ingår i hennes målgrupp. Och jag är jättedålig på att hålla koll på alla ”nya” influencers, speciellt de jättestora. Men nu hamnade jag i hennes ljus och jävlar vad jag kan relatera till hennes tankar. 

Förutom att hon beskriver hur hon blivit överväldigad av mängderna produkter och emballage nämner hon också att hon blivit ”desensitized” för produkternas pris. Avtrubbad. 

Det betyder något att en gigant med 900 000 följare tar detta beslut och berättar så ingående om de tankar och händelser som föranlett förändringen. Det betyder nåt!

Intervjuad i Expressen

Hej mina snäckfrön. Häromdagen blev jag intervjuas av Atilla Yoldas på Expressen om att jag slutar skönhetsblogga och så lite om köp- och flygstoppet. Det är lite udda att se sig själv refereras till som ”31-åringen”, mycket kriminell vibb. Intervjun man man läsa här: Annahita, 31, slutar shoppa under hela nästa år. Cool beans!

Det rasslar in en del förfrågningar nu, jag hade absolut inte räknat med detta genomslag men är såklart väldigt glad över medieintresset. Det betyder väl att folk faktiskt bryr sig. Vi får se hur mycket som hinns med. Jag ska iallafall prioritera att skriva ett inlägg om tågresan till Paris, och ett köpstoppet. Hojta om det är nåt särskilt ni vill att jag tar upp!

Ni vet att jag älskar er va?

Puss and kram.

Sista kapitlet

Det är inte ni, det är jag. Höll jag på att skriva, men det stämmer ju inte. För det är ju inte jag heller.

Det är marknaden, planeten, köphysterin, skönhetsbranschen. Jag har försökt peppa mig själv att fortsätta, motiverad av en lojalitet mot er läsare men också för att jag känt diffusa förväntningar från branschen att fortsätta skriva om skönhet. Med min ”nyfunna” klimatångest ska jag skriva om just deras produkter, för maximal förtroendeboost till deras varumärke. Se där, ett brand som bloggare med klimatångest skriver om. De måste vara ett undantag från alla andra brands. Som jag kan fortsätta konsumera med gott samvete. Och visst finns det undantag; alla självständiga hantverkare som inte backas av giganterna till exempel. Här tänker jag bl.a. på ett nytt svenskt nischparfymmärke jag skrivit om på Insta nyligen, men som jag inte tänker namnge eftersom att detta inlägg ska innehålla ett enda varumärkesnamn.

Hursomhelst. Jag har tappat kärleken. Inget spelar roll längre, allt är samma sak och allt är destruktivt. All konsumtion tär på vårt gemensamma hem och av solidaritet med klimatflyktingar och framtida generationer kan jag inte fortsätta med det här. Jag mår inte bra av det. Jag kan inte göra detta mer. industrin, säljare, sponsrade inlägg, influencer marketing och pressutskick har dödat min kärlek till beauty och hur jag än letar så hittar jag inget motiverande i detta längre. Jag är fullständigt utsliten, min värld är övermättad och både jag och ni behöver en rening som gör att man kan börja om på nytt blad. Med en månad kvar av 2018 har jag bestämt mig för tre saker att göra under nästa år.

Inget mer skönhetsbloggande under 2019. Se ovan.

Inga flygresor under 2019. Jag har redan tjuvstartat med att resa till Paris med tåg, och det gick alldeles utmärkt.

Ingen shopping under 2019. Inga nya kläder, ingen hudvård, inget smink, ingen inredning, ingen elektronik, inget jävla krafs alls, inte ens second hand. Tar nåt slut får det ta slut, går det sönder får det lagas eller slängas. Och så ska jag använda det jag redan har.

Jag är också trött på att behöva peppa och nudgea, eller linda in såna här tankar på ett sätt som ska inspirera och uppmuntra, och absolut undvika att skuldbelägga eller moralisera. Jag tänker att vi är väl för i helvete vuxna människor. Vi måste vara kapabla att förstå ett allvar när vi ser det, och inte hela tiden utgå ifrån våra känslor. Det har aldrig handlat så lite om våra känslor som nu. Tycker man att jag är negativ eller skuldbeläggande kan man vara säker på att det delvis är min avsikt och man får gärna avfölja om man mår dåligt av det.

Skål för nån slags nystart, eller nåt.

”Låt oss andas”, Rue de Reuilly, Paris nov 2018