Svaren från frågestunden, pt. I

Jag fick gott dela upp svaren från frågestunden i två inlägg, det hade blivit alldeles för långt annars. *inkapabel att fatta mig kort* Andra delen kommer upp imorgon!

Frances
Jag vet att jag har frågat om det här tidigare vid nåt annat inlägg för längesen, men tycker bara att det är sjukt intressant och minns att du gav ett så bra svar.

Det är det här med att ha Det Där Självförtroendet att röra sig och ta plats vid till exempel de dyrare sminkdiskarna eller på nån fancy restaurang, sånt självförtroende som är väldigt klasskodat. Hur är det för dig? Har du fått med dig det från uppväxten eller har du strugglat och känt dig fedt obekväm?

I och med mitt jobb måste jag ibland röra mig i miljöer som jag ALDRIG skulle ha access eller våga gå till privat och känner mig jämt så in i helv osäker och rädd. Försöker alltid att validera mina känslor och påminna mig om varför jag är socialist, hehe, men fuck vad jobbigt det kan vara. Försöker också alltid att säga till mig själv att jag är på ”samma lag” med personalen, dvs jag tjänar fett lite men befinner mig ändå i ett rum med övre medelklassmänniskor med Det Självförtroendet. Är liksom en klassvandring uppåt vad som krävs för att känna att man är existensberättigad i dessa rum? :/

Massa kärlek till dig! Mvh ditt största fan

Hej Frances! Så jäkla bra och viktig fråga! Det är exakt den här sortens frågor jag älskar att diskutera, och jag är så glad att ni vill diskutera dem med mig. Jag tror jag vet vilket inlägg du syftar på, kan det vara detta: Om skönhetskonsumenters klass. Fick så himla fin respons på det och jag tänker fortfarande på detta när jag skriver om dyra produkter. En läsare skrev att hon – trots att hon är högutbildad och tjänar bra – fortfarande blir kallsvettig inne på NK. Vissa krämpor går aldrig ur. Jag är uppvuxen med två föräldrar som enligt min uppfattning har varit rätt bra på att hantera klassfrågan. Jag blev sakta varse om att vissa av mina lekkamrater hade det rejält mkt bättre ställt än vissa av oss andra – jag är uppvuxen i en average hyresrätt mitt bland bostadsrätterna på Östermalm så jag har sett min beskärda del av paradvåningar med 8+ rum (för en familj med ett eller två barn), townhouses i diplomatkvarteren och 10-åringar klädda från topp till tå i typ Ralph Lauren PÅ GYMPAN – och när jag blev gammal nog började jag själv att ställa frågor om detta. Jag tror att det var nyttigt att mina föräldrar inte gjorde skillnaderna till en grej innan jag själv förstod vad det var. Jag kan tänka mig att det hade kunnat resultera i ett riktigt dåligt självförtroende i vuxen ålder om de hade liksom Satt Sig Ner med mig när jag var a wee baby och ba ”Nu är det såhär att Putte och Lussan kommer från adelsfamiljer och vi har inte samma ekonomi som dem för vi är en vanlig familj, det betyder att bla bla bla bla…”. De väntade istället med att prata om det tills jag själv började notera skillnader. Jag tror också att jag fått mitt självförtroende från båda mina föräldrar, fast på olika sätt. Min pappa har gett mig en sense of entitlement, som kanske kan kallas för klassmässigt självförtroende, genom att svara ungefär ”Vad är det för dumheter”, när jag uttryckt tveksamhet eller blygsel som grundar sig i min upplevda socioekonomiska tillhörighet. Jag minns att han var så irriterad på mig, att jag till slut knappt ens vågade tänka tankar som att man borde avstå från att gå på kompisens kalas för att man inte har nya kläder. Till slut blev det bara min sanning, att jag har samma rätt att vistas i rummen som Putte och Lussan, även om jag inte har nya kläder, eller om mina nya kläder är från Lindex-rean, eller om vi aldrig åkte utomlands, osv. Jag slutade ifrågasätta mig själv. För jag blev helt övertygad om – och är fortfarande övertygad om – att staden och landet och alla rummen är till för alla. Ibland skaver det kanske för att man ser ut som en fattig lus med ostruken skjorta och trasiga skor. Men då tvingar man sig ändå att sträcka på sig och ta plats, trots att det känns svårt. Det för mig vidare till den del av självförtroendet jag fått från mamma. Min mamma har gett mig en nyttig dos skepsis kring lyxkonsumtion – bara för att nåt är dyrt eller exklusivt betyder det inte att det är det bästa alternativet för mig. Mamma har lärt mig att inte värdera sociala koder som bygger på socioekonomisk bakgrund eller tillhörighet, man ska bara bortse från dem helt enkelt. De har inte med dig eller mig att göra. Hånar någon mig för att jag har exakt samma outfit som på förra kompisens födelsedagskalas? Fuck dom. Det har inget med dig att göra. Kallar nån mig för ”jävla turk” för att jag har kläder från second hand? Fuck dom igen, högtidligen, p.g.a. sådant säger bara en lågkvalitetsmänniska vars föräldrar sannolikt är helt horribla personer. Det har inget med dig att göra. Tycker nån att det är jättekonstigt att jag aldrig hade varit utomlands? Låt dem tycka det. Det har inget med dig att göra. Har mina kompisar mycket mer månadspeng än jag? De är inte bättre än dig för det. Det har inget med dig att göra. Ta det med en axelryckning, för det handlar inte om dig utan om dem. Annahita, 10 år, kan inte göra något åt att klassklyftor existerar – hon kan bara acceptera att de finns just nu men ALDRIG låta dem äta på hennes självförtroende. Sen kan hon växa upp och bära med sig en vilja att förändra.

Nåja. En annan aspekt av självförtroende kommer helt enkelt av faktumet att jag är uppvuxen mitt bland överklassen, på så vis att de och deras livsstil är inte höljda i något mystiskt skimmer. Tvärtom är de väldigt verkliga människor och inte speciella på något enda sätt. Inte mer intelligenta, mer arbetsamma, ambitiösa, drivna eller trevliga. De är helt vanliga köttbeklädda skelett i dyra kläder.

Samtidigt jag undrar också; vad spelar det för roll, om man kan se på en person att hon har lite pengar? Jag skrev förut att överklassen som handlar på NK/motsvarande kan ha så jäkla sjaskiga kläder, typ urtvättade mjukisbrallor och leriga gummistövlar, och att detta signalerar klasstillhörighet på ett ganska våghalsigt sätt – ”kolla, jag är så bekväm i min sociala status att jag inte ens behöver raka tredagarsstubbet eller knyta skorna ordentligt för att pipa in på NK och köpa en ny förpackning av min favorittandkräm á 170 kr tuben, de känner mig och hela min familj och skulle aldrig ifrågasätta mig”. Denna avslappnade attityd är reserverat för a lucky few, och skulle vi dyka upp med tredagarsstubb och oknutna skor skulle vi inte direkt känna oss avslappnade. Det som får noble bum-looken att hålla ihop är något man inte kan köpa för pengar, det är bara un certain je-ne-sais-quoi som kommer av att genuint skita i allt. Ba släpp det. Antingen för att man har ett net worth som typ motsvarar Sveriges försvarsbudget, eller för att man bara skiter i allt. Så jag jobbar bara på att ba skita i allt, vara bekväm i min uppenbara klasstillhörighet, att acceptera att mina kläder är noppriga på fel sätt och att jag antagligen alltid kommer köpa den billigaste varianten i den minsta förpackningsstorleken. Det får bara vara så. Vad fan ska jag göra åt det, liksom, jag kan inte annat än hoppas på att de som möter mig är normalt funtade vanliga människor.

den pyttelilla gudinnan
1. Grej som du vill ha men inte tänker köpa pga tex dyr eller opraktisk etc?
2. Om du bara fick använda en produkt för hudvård och en produkt för smink, vilka skulle det vara?
3. Har du någon favorit färgnyans?
4. Din största pet peeve när man ska försöka handla saker att ha i ansiktet? Personligen är det bristen på ingredienslistor -.-
5. Ungefär hur stor procent sanning tror du det finns i påståendet att kvalitet hänger ihop med priset?
6. Vad är den mest dekadenta skönhetsrelaterade saken du äger?
7. Har du tips på en godsak
8. Hur hittar du motivationen och inspirationen att blogga?
9. Någon sminkteknink som du tycker är under- respektive överskattad?
10. Har du nån favorit skönhets youtuber?

1. Asså. Jag vill gärna ha en vidrigt stor bil, p.g.a älskar bilar, riktig guilty pleasure. Jag försöker att inte ge den kärleken så mkt näring så jag kan säkert kväva den på sikt, haha.
2. Oj shit… om jag bara skulle använda en produkt till hudvård skulle det vara någon slags olja tror jag, som man både kan använda som rengöring och även smörja in med vid behov. Får dock kalla kårar av att tänka på hur min hud skulle reagera på det… hurrrr… Min enda sminkprodukt skulle få bli en concealer som funkar i hela fejset, t.ex. By Terry Touche Veloutée (skrivit om den här).
3. Jag gillar ju svart tyvärr??? Älskar svart??? Men om vi pratar om andra färger än svart faller jag oftare för kombinationer av färger, t.ex ljusblått och rött, jadegrönt och rött, blått och vitt, silver och gult.

Rött och jadegrönt. Från Pretty In Pink (1986).

4. Min största pet peeve med beautyshopping är typ alltid priset… haha.
5. Man får inte alltid vad man betalar för, utan det beror litegrann på produkttyp tror jag. Ansiktskrämer och mer behandlande serum innehåller ofta ingredienser som är dyrare att köpa in – väldigt få hudvårdsmärken tillverkar ingredienserna själva utan köper det från kemtillverkare och blandar sedan ihop efter egna recept. Men ansiktstvättar, micellärvatten och dylika rengöringar gör man gott i att köpa budgetvarianter av, de kan aldrig bli särskilt avancerade.
6. Det mest dekadenta skönhetsrelaterade jag äger måste vara några parfymer, vissa av dem kostar flera tusen. De köptes när ekonomin var en annan, kan man säga. Är inte säker på att jag nånsin skulle köpa så dyra dofter igen, även när jag får mer pengar, för nu har jag så ofantligt mycket parfym och när dessa köptes hade jag knappt några alls. Har ett nagellack från Christian Louboutin som också är rätt lylligt! Det har jag vunnit i en tävling! Fick även nyligen handtvålar från Hermès… det känns kanske allra mest dekadent. De är tyvärr underbara.
7. Åh. Ja. Ett tips på en godsak är pepparmyntste och kandisocker smaksatt med saffran.

8. Enkelt – motivationen och inspirationen kommer från er läsare. Ni ställer jävligt bra frågor, väl genomtänkta och tankeväckande. Hade jag inte haft så många bra läsare hade jag nog slutat blogga för flera år sen.
9. En sminkteknik jag tycker är överskattad är den här jävla blending-stalinismen. Blend blend blend, bla bla bla… Den är ju lite väl utbredd kan jag tycka? Det är ju inte så jäkla noga egentligen, bara det ser snyggt ut. Alla behöver inte ha sminkskills som en utbildad makeupartist liksom. En smink”teknik” jag tycker är underskattad är, på riktigt, att inte ha en högtäckande foundation varje dag. Jag har precis börjat jobba på detta med att ha mer light coverage-produkter, jag börjar nästan tycka att det är mer estetiskt tilltalande med ett levande ansikte med lite rodnad och nån blemma här och där – än ett ansikte med orimligt jämn hudton. Förut prioriterade jag att täcka varenda avvikelse i hyn, men nu börjar jag istället reta mig på den där överdrivet perfekta finishen… ja, jag vet inte.
10. Lisa Eldridge är en kärlek som består. Alla andra faller bort för att man tappar intresset, men hon har hållit jämn kvalitet (dvs. på en nivå som är far beyond vad många andra nånsin kan drömma om) under alla år.

Helena
Är nyfiken på att höra hur du tar hand om ditt hår. Efter att ha tvättat håret maniskt i flera år, plattat varje dag utan värmeskydd – och varit allmänt destruktiv vad gäller mina stackars lockar – har jag nu försökt börja ta hand om det bättre, tvätta det mer sällan och använda bra och stärkande produkter. Några tips på produkter? Eller tips på skötsel i allmänhet? Hur ofta tvättar du?

Intressant fråga! Jag är tyvärr skitdålig på hårstyling och sånt, och jag hatar mitt hår, men resonerar som så att jag hatar det mindre om jag tar hand om det bättre än jag gjort tidigare. Jag tvättar det max två ggr per vecka, använder ofta inpackning, använder inte värmeverktyg knappt alls (och om jag gör det använder jag verktyg med anpassningsbar värme samt ALLTID värmeskydd) och undviker alla former av kemiska behandlingar. Försöker ha i en vårdande produkt efter varje hårtvätt också, just nu har jag Kiehl’s Smoothing Oil-Infused Leave-In Concentrate. Denna rutin är ingen garant för att man kommer börja älska sitt barr men det kommer iallafall vara mer friskt och lätthanterligt om det är välskött.

Mina luscious Hollywood locks

My
Hallå! Kul med frågestund 😊

Som relativt nyexaminerad jurist (blev klar vintern 2015) undrar jag vad du har för planer nu när examen är nära? Känner du att du vet vad du vill arbeta med och vad i så fall?

Jag har efter min examen arbetat på myndighet (vilket jag gillade, men var rädd att bli för ”insnöad”) och sitter nu ting där jag hoppas på att jag ska få en uppenbarelse och veta exakt vad jag vill arbeta med. Det har ju såklart inte (ännu?) hänt, snarare känner jag att pressen på att göra KARRIÄR nästan bara ökade nu och att det liksom inte ”duger” att gå tillbaka som handläggare när jag är klar. Men samtidigt känner jag att jag absolut inte vill behöva arbeta 50+ timmar/vecka, det räcker liksom att göra det under mina 1,5 år på tingsrätt..Har du något tips som du använder dig av för att kunna avgöra vad som är ”rätt” arbete för dig? Du brukar ha så sunda åsikter, vilket är skönt när man är på en ganska osund arbetsmarknad 😊

Halloj fellow jurre, älskar att ni finns här! Grattis till avlagd examen, så fett! Om ett par veckor är jag också där! Jag ser mig själv som rätt blessed i min roll som juridikstuderande, för jag har hela tiden vetat att jag vill jobba med arbetsrätt och fackliga frågor. Det var orsaken till att jag kände att det fanns en framtid för mig i juridiken, när jag stod inför valet att söka in eller ej. Och det har gått bra. In fact har jag faktiskt redan landat ett jobb, som jag kommer börja på strax efter examen!!!! Jag känner mig sjukt glad och förväntansfull, och det är exakt den typen av tjänst jag hoppades på att få. Jag vill hålla mitt arbete utanför bloggen i så stor utsträckning det går, men jag kan iallafall säga att jag kommer att jobba med arbetsrätt på arbetstagarsidan. De kriterierna jag haft när jag sökt riktning i karriären har varit:

1. Rättsområdet ska intressera mig
Detta har varit min högsta prioritet, alltid. Det har har också varit lite klurigt eftersom att jag är intresserad av i princip alla rättsområden. Däremot brinner jag för arbetsrätt och fackliga frågor, och har i mina val strävat ditåt hela tiden. Jag gillar arbetsrätten för att den är så tydligt präglad av ideologi och visioner, och den angår så väldigt många. En annan viktig aspekt av detta kriterium är att det ska intressera MIG. Juridikbranschen är väldigt normstark och det finns otroligt tydliga hierarkier och sociala koder, ingen undgår dem, knappt ens de som är utanför branschen. Du skriver att du känner dig pressad att ”göra karriär” och att en återgång till myndighetstjänst inte duger. Men fråga dig själv – vem duger det inte för? Du verkar ju gilla det jobbet? Om du känner att du måste förklara dig och dina karriärval för vänner och bekanta tror jag att du behöver byta ut dem, tbh! Fan räcker det inte med att du har klarat av en juristexamen och nu är en av få utvalda högpresterande som får arbeta som tingsnotarie? Varför ska man hålla på och överträffa sig själv hela tiden och imponera andra? Det är DU som ska må bra och växa i din yrkesroll, det är DITT liv.

2. Det ska finnas en absolut och central balans mellan fritid och arbete
Ain’t about that självuppoffrande kugghjulslife. Jag prioriterar fritid och hälsa framför hög lön. Jag har förhoppningen att mitt arbete ska skapa mening. Jag vill ha energin och arbetsglädjen att prestera på topp ända till pensionen – en absolut förutsättning för det är att jag inte förväntas jobba ihjäl mig eller försaka min fritid och nära & kära. Av denna orsak går affärsjuridiska byråer bort helt. Många av dem göder en extremt osund betygshets och arbetskultur, de uppmuntrar den till och med, och organiserar arbetet för biträdande jurister på ett sådant sätt att de knappt hinner vara hemma. Helgarbete är ibland mer regel än undantag. Men vad gör det när byrån bjuder på städhjälp? 😛 Då har man iaf ett rent hem. Som man aldrig vistas i. Men det är rent. Det finns gott om moderna arbetsgivare som inte behandlar sin personal som boskap. Att se sina anställda som en förnybar resurs är extremt förlegat och jag tror att sådana arbetsgivare kommer att bli allt mer oattraktiva.

3. Det ska finnas utvecklingspotential inom området
Det ska helst inte vara en alltför ”utstakad bana” som t.ex. affärsjuridik eller domarbanan. Jag vill känna att jag har möjligheten att prova på olika delar av juridiken, och därför har arbetsrätten också känts väldigt intressant för att man kan jobba både på arbetsgivar- och arbetstagarsidan, som advokat på byrå eller på fackförbund eller arbetsgivarorganisation, som processjurist, som förhandlare eller ombudsman, eller med mer nördiga utredningstjänster, och en massa annat. Jag tror att de allra flesta rättsområdena bjuder på denna typ av flexibilitet i någon mån, men vissa är mer framstående än andra.

Saker som inte har ingått i mina ”karriärskriterier” är bl.a. internationella möjligheter eller hög lön (även om alla jurister är väldigt väl kompenserade, är vissa mer så än andra hehe, alla har vi ju hört om delägarna som kammar hem 300k i månaden). Ja, man måste helt enkelt vara beredd att prioritera bort vissa saker. Nu har iofs mina karriärval hittills inte uteslutit varken internationella möjligheter eller hög lön, men de kommer isåfall som en positiv bonus och inte som ett mål i sig.

Jag tror att ditt val att jobba som tingsnotarie är jättebra om du inte riktigt har bestämt dig för vad du vill syssla med, såvitt jag förstår får man prova på en hel del olika sysslor och möta massa olika yrken man kanske inte kommer i kontakt med annars. Jag vet inte exakt hur länge du varit i tjänst men jag föreställer mig att det efter tjänstgöringstidens slut står klart vad du åtminstone INTE vill jobba med. Om det inte händer så kan du iallafall vara trygg i vetskapen att du är attraktiv på arbetsmarknaden med din tingsmeritering. Hoppas att du tycker att mitt svar var någorlunda klargörande, och glöm inte att du är otroligt duktig som har kämpat så hårt för att komma dit du är nu! Lyssna på din magkänsla och var lite strategisk så kommer du snart att hitta hem, det lovar jag dig.

Andrea
Hur gick det till när du friade till din man?:)
Vad har du för inredningsstil? Hur ser det ut hos dig?

Haha, okej, dagen då jag berättar om frieriet är kommen. Jag har dragit denna historia många gånger för kompisar IRL, men jag tror inte att jag skrivit om det i bloggen. Så, jag hade planerat ett gulligt frieri med ring på vår båt och var mitt uppe i planerandet när vi en kväll var på Sturehof med några kompisar. När kompisarna åkt hem stod jag och Eric kvar i mellanbaren och åt en räkmacka (för vi blev tydligen inte mätta på middagen???). Tanken på frieri poppade upp i mitt huvud när vi stod där och babblade om annat, och jag antar att jag började småle eller något sådant för Eric frågade nåt i stil med ”Vaere?” – och eftersom att jag inte har minsta tillstymmelse till pokerfejs – särskilt när det är något jag egentligen väldigt gärna berättar – så kunde jag inte hålla mig. Jag frågade honom helt enkelt där och då, i baren på Sturehof, om han ville gifta sig med mig. Istället för en ring blev det en handskalad räka. Rätt fint när jag tänker tillbaka på det.

Min inredningsstil är nog väldigt ”mogen”, om jag ser tillbaka på hur den sett ut under tidigare år, då jag inte var rädd för rosa plast och en miljon ljusslingor och glitter och söta djur typ, haha. Jag hatar minimalism och skandinavisk ”renhet”, mår psykiskt dåligt av vita kala ytor och tomhet. Jag har också svårt för en väldigt daterad inredningsstil, typ där varenda detalj är tidstypisk för 70-tal eller 2016. Även om jag fortfarande älskar rosa plast och glitter så mår jag ändå bäst av en nästan total frånvaro av ”gulliga prydnadssaker”. Det är helt enkelt för mkt att hålla reda på, även om det kan se så himla fint ut hos hemma hos andra. Jag gillar starka färger, lyxiga textilier, gröna växer, trä, speglar, sten, belysning, historia. Är spytrött på koppar, sammet, trådkorgar i geometriska former, nakna glödlampor, posters i ”handmålad stil” med fräcka citat som är felaktigt tillskrivna Coco Chanel, osv mm etc. Jag är också SÅ PASS trött på all marble everything, herregud vilken masshysteri det blev??? Marmornaglar, marmormobilskal, marmortextiler, marmorsmycken, marmorglasögonbågar, marmorarmbandsur, marmorlampskärmar, marmorskor, marmorkuddar, marmorpennskrin… ENUFF ALREADY!!! Jag älskar marmor men jag tycker att det i heminredningssammanhang hör hemma endast på föremål och ytor som KAN vara gjorda av sten eller andra liknande material, så t.ex. golv, bordsskivor, krukor/urnor, statyer/skulpturer, osv. Jag vet inte, jag tycker att det ser så awkward ut med en KUDDE med marmormönster? Är det meningen att det ska se ut som att kudden är gjord av marmor? Så oskön kudde ju??

Jaja. Här är några bilder på sånt jag tycker är fint. Ni kommer att notera att jag har YTTERST borgerlig, och lite spretig, smak.

Jag vill inte lägga upp bilder på lägenheten för att det just nu ser ut som en jäkla dump. Jag kanske kommer ihåg att fota nån gång när det är välstädat och fixat. 🙂

Sandra
Jag vet att jag frågat detta förr men som fellow doftnörd är jag supernyfiken på vad både du och din man hade för parfymer på ert bröllis, vore superintressant om ni kanske båda (hehe) svarade på hur ni valde och om ni tänkte nåt speciellt. ändå så härligt med dofter som får så bra minnen med sig, gud!! längtar själv till den dagen <3 annars kanske bästa eyelinern vore göttigt att veta??

Jag hade Dior Diorissimo och Eric hade Clive Christian ”C”. Vi valde åt varandra! Vi båda valde våra favoritparfymer för den andra, det kändes fint. Bästa flytande eyelinern är Kat von D Tattoo Liner (recension här) och bästa ögonpennan är Nabla Velvetline (recension här).

Frågestund


Nu är det snart två år sen jag hade frågestund senast, vi kör igen tycker jag! Man måste inte hålla sig till bloggens ämne, så fråga på om allt möjligt!

Den tjusiga bilden kommer från en plåtning med Apoliva i våras, så pass babe?! Blev sminkad av makeup-esset Sarah Grundén, kände mig finare än nånsin. Läppstiftet är – för jag vet att ni kommer fråga – Apoliva Lipstick i nyansen 07 Mörkröd. Ryktet säger att den hade ”PMS” som arbetsnamn. Känner att den informationen behöver komma ut.

LÄSARFRÅGA: Lindblom i parfym

Lind, Tilia cordata

Jenny
Whinar! Jag har en parymfråga! Linden blommar nu och jag är som BESATT av doften, vill stå och snorta in doften 24/7. Jag undrar om du åh parfymguru har tips på en (eller flera?) parfym(er) med en tydlig doft av lind? Gärna om det finns en med neroli också (är även besatt av neroli). <3<3<3

My darling Jenny. Tack för fin fråga. Vet exakt hur det känns, det där maniska sökandet efter en doft man inte ens är säker på existerar. När jag tänker efter vet jag inte riktigt om jag ens kan sätta fingret på hur lindblom doftar – jag tänker honungsliknande, nektar och tjock sötma, lite som kaprifol… det är väldigt diffust i mitt huvud. Det kan framstå som förvirrande ibland att leta efter just lindblomsnoter i parfym – den går inte under någon enhetlig beteckning utan förekommer som både linden, linden blossom och även lime blossom. Jag visste inte ens att lime blossom var samma som lindblom förrän jag researchade detta inlägg – har alltid trott att det är blommorna på limeträdet – det är väl inte ett helt sjukt antagande iofs. Jag konsulterade iallafall min bästa doftkompis Fragrantica och deras extremt omfattande databas av doftnoter. Här hittade jag tre parfymer jag faktiskt sniffat på och tyckt om, där lindblomsnoten är mycket framträdande.

 

Annick Goutal Eau du Ciel EdT
Blommig, glad, klassisk, med lindblom, apelsinblom OCH neroli! Känns väldigt mkt som franska rivieran. Det var länge sen jag doftade på denna, det var på ett lyxigt spanskt parfymeri för något år sen. En typisk doft för en babe som har sitt shit together.

Jo Malone French Lime Blossom
En doft i den mer ”fräscha” ådran, vilket kanske inte är konstigt, lindblom är en typisk ingrediens i gröna blomdofter och Jo Malone är inte känd för att göra tjocka täta dofter. Lite lime också, samt liljekonvalj och bivax. Härlig och mjuk, har inte en gigantisk sillage heller så den funkar nog i många sammanhang!

★ Parfums d’Orsay Tilleul EdT
Tilleul betyder lind på franska. Denna doft lanserades första gången redan 1915, och blev omformulerad 2008. Den är ganska kraftig för att vara en grön floral, ganska realistisk ”naturdoft” men känns inte ”naturlig” eller ”hippie”. Bland övriga noter återfinns mossa, akaciahonung, bivax och vattenmelon (que). Den kan nog uppfattas som väldigt ”gammaldags” – ja jag har ingenting alls emot det och tycker att det är töntigt när folk rynkar på näsan och säger ”tantparfym”, fan väx upp alltså.

Lindblom är så romantiskt, och SÅ europeiskt! Förknippar den med historiska storstäder i Nord- och Centraleuropa, typ Stockholm, Berlin, Budapest, Kiev, Bryssel, Amsterdam, Warszawa, Prag… städer som fått stå i ett par århundraden, och som nån gång fått sig en släng av en galen visionär arkitekt som försökt få till vinkelräta gator med alléer och boulevarder, utanför den medeltida stadskärnan där inga träd fick plats på gatorna. Ni fattar vilken typ av stad jag menar? Det är lindblom. Det är 1800-tal, industriell boom, borgarklassen och industribaronerna vill ha sina våningar längs nyanlagda paradgator som skuggas av lindträdens ljusgröna kronor och svarta stammar. Då var träden ganska låga och späda, idag är de ofta höga som flervåningshus och med sin honungsdagg klibbar de ner bilarna som haft oturen att bli parkerade inunder. Och de doftar magiskt.

Olfactive Studio Panorama

**Inlägget innehåller annonslänkar**


Olfactive Studio
Panorama EdP (895 kr på Gents) letade sig hem till mig tidigare i våras, men är inte en nyhet. Den har redan tre år på nacken, så den lever liksom i det där tråkiga träsket mellan nyhet och modern klassiker. Den är varken eller. Som nail art-trenden som var all the rage för ett par år sedan – det känns ju inte aktuellt längre men det är inte heller som att man blir nostalgisk när man tänker tillbaka på det, för det har inte passerat tillräckligt lång tid.

Hursomhelst. Allt med parfymens presentation skriker ”PREMIUM!!!!!!!”, den uppfyller alla kriterier för att kännas som ett alibi för en person som behöver skaffa sig en vuxen och balanserad aura. Kanske en person som behöver känna att den har kontroll över sitt liv. Nån som äter en Piggelin till middag för att maken är ute på stan. Nån som kommer hem till folks välstädade hem och tänker ”adulters keep adulting”. I en smäcker flakong i klarglas, med blytungt svart lock finns en vacker mossgrön juice – en av de snyggaste i mitt parfymskåp. Men doften är såklart ännu bättre.

Miguel Sandinha ”Sheats Goldstein House”

Olfactive Studio låter parfymörerna inspireras av fotokonst. Panorama är knuten till ovan bild av fotografen Miguel Sandinha – vibben stämmer helt överens med hur parfymen doftar. Luftig, hög, aromatisk, grön, sval. Wasabi och gräsnoter, fikonlöv som jag vanligtvis inte gillar, citronzest, granbarr och patchouli. Äeh. Ni fattar. Sagolik. För den som inte vill binda sig till en flaska innan man har doftat finns det samples att köpa för 49 kr på Gents. Säljs med samtycke från distributören såklart. Fiffigt.

Fotot föreställer Sheats Goldstein House, ett osannolikt stycke organisk arkitektur insprängt i kullarna ovanför Los Angeles. Ritat av John Lautner och uppfört 1963 – känns kanske bekant…

(Foton från jamesfgoldstein.com)

… är det inte lite bekant på nåt sätt..? Den som gissar rätt på vad jag fiskar efter får en puss. Ledtråd: bowling. Medan man funderar gör man gott i att provsniffa på denna friska fläkt.

Hudvård på resa och SPF för fet hy

**Inlägget innehåller annonslänkar**

För ett tag sen var jag i Spanien i nästan en månad för att skriva min uppsats. Jag hann då publicera ett inlägg om den begränsade lilla sminkväska jag hade med mig dit, som jag inte trodde att jag skulle få användning för. Det mer intressanta hade kanske varit att prata mer om det jag faktiskt använde, d.v.s hudvården! Fokuserade mer på att ta hand om min hy än att sminka mig, det kändes som en treat. Har på sistone fått önskemål om tips på bra solskyddsprodukter som funkar för kombinerad eller fet hy och i detta inlägg har jag hela tre stycken!

(Nu när jag ser bilden jag tog inser jag att jag arrangerat produkterna på ett ologiskt sätt, vet inte riktigt hur jag tänkte och vet inte riktigt hur jag ska lägga upp detta – för enkelhetens skull följer jag ordningen på bilden istället för i den ordning jag använder dem i rutinen… ja ja bad blogger. Tänker också kanske att ni kan tänka själva litegrann, ni är rätt så bra på det, haha.)

Mizon AHA 8% Peeling Serum (232 kr på Bangerhead)
Ett geléaktigt serum som är ordentligt exfolierande, men på något sätt lyckas vara balanserat nog att användas åtminstone varannan dag. Jag tog en paus i användandet av alla syror i nån vecka och som ett brev på posten kom yttorrhet och milier på kinderna. Jag brukar begränsa syrorna till kvällsrutinen, så denna åkte på innan läggdags, lät den verka i några minuter medan jag borstade tänderna, och fortsatte sedan med nattkrämen – som i detta fall var Blithe Pressed Serum (läs mer längre ner).

Benton Snail Bee High Concentrate Essence (265 kr på Bangerhead)
Detta är den första snigelprodukt jag använder och snart är den helt slut, jävlar, det gick fort, tror kanske att jag använde två pump i onöndan när det hade räckt med ett pump. Okynneshudvård. Nå. Det var svårt att hålla i sig p.g.a. riktigt mysig konsistens. Jag använder denna som ett serum dagtid, för ett fukttillskott som räcker till ända till kvällen.

Biodroga MD SK Booster Skin Resurface Serum (749 kr på Hudoteket)
Y’all already know… denna är en av mina absoluta ride or die-favoriter. Är inne på min andra flaska tror jag, och snålar som tusan, p.g.a. även en beautybloggare känner ibland skräck inför att saker tar slut. Rejält djuprengörande med AHA i form av glykolsyra, och BHA/salicylsyra.

Kiehl’s Midnight Recovery Botanical Cleansing Oil (ca 325 kr på bl.a Kiehl’s, Åhléns och Kicks)
Den som är hudvårdsintresserad lär inte ha missat Midnight Recovery Concentrate, nattserumet, jag har den hemma men har inte hunnit prova ännu. Den har en kusin i denna rengöringsolja som funkar utmärkt för att ta bort lättare makeup och ge det gamla ansiktet en masaje relajante. Jag masserar in i torrt fejs, gojsar runt ordentligt, emulgerar med lite vatten och sköjer av. Följer alltid (ALLTID) med en annan rengöring i gelé- eller mousseform, för att få bort eventuell hinna. Har man torr hy vill man kanske att det ska ligga kvar lite hinna, p.g.a. en del fina oljor som säkert gör att torrheten känns mindre besvärande. Men flottisar gör bäst i att tvätta bort tror jag. Rätt pricey för en rengöringsprodukt men en pump räcker för hela ansiktet, och flaskan räcker därför i säkert ett år.

pH Formula E.Y.E Recovery (ca 600 kr på utvalda hudvårdssalonger)
Detta kan mycket väl vara den en av de bästa ögonkrämerna jag testat. Jag är dålig på ögonkräm, blir uttråkad av de allra flesta för att de känns helt meningslösa. Men E.Y.E Recovery är en liten stjärna – den rullar inte ihop sig till små knorvar, svider inte – rejält tilltagen tub har den också. Funkar utmärkt under smink och absorberas snabbt. Konsistensen är mjuk och lätt, alldeles perfekt för att dutta på runt ögonen och hjälper till att dränera bort svullnad. Rejält dyr, men oerhört dryg, ett halvt knappnålshuvud räcker för en applicering. Denna köper man en gång och så har man den i typ ett år, om inte mer.

Blithe Pressed Serum Tundra Chaga (510 kr på Eleven)
Denna burk har jag skrivit om tidigare, här: Tre tips! Budget, mellan och lyx!. Den erbjuder ett innehåll med en ofantligt saftig, lätt och njutbar konsistens, som en sval pudding som känns riktigt fuktgivande. Ger inte minsta tendens till flott eller klafs utan absorberas ordentligt av huden. Detta guck använder jag lika mycket för att det är så jävla mysigt som för dess kvaliteter som hudvårdsprodukt. 12/10 would smush again.

L’Occitane Pivoine Pure Perfecting Purifying Foam (ca 200 kr på L’Occitane)
Mousserengöringar tar ofta rätt stor plats för att de verkar behöva rejält tilltagna förpackningar för att fungera. Det måste vara något med munstycket som gör att vätskan blir till mousse – den är rätt klumpig liksom. De är därför inte särskilt travel friendly, men det struntade jag i när jag packade min hudvårdsnecessär i april. Denna mousserengöring doftar ganska ordentligt, inte särskilt ”hudvårdsaktigt” utan blommigt och intensivt. Jag gillar det, men fattar att folk kan besväras av det. Den är avsedd för feta hudtyper och rengör ett flottefejs riktigt bra, och jag upplever inte att den lämnar en stramande känsla efteråt. Den är inte bra på att ta bort smink, men det är den nog inte heller avsedd för – därför används den med fördel efter oljerengöring eller på morgonen. Eftersom att den är i mousseformat lämnar den inte heller kvar några envisa produktrester, utan sköljs enkelt av. Verkar dock tyvärr ha utgått? Tror jag??? Hittar den inte på svenska hemsidan. Bummer.

Vichy Eau Thermale (89 kr på olika apotek)
En go sprits lite närsomhelst, men framförallt efter rengöring – vet inte om denna ~*åTeRstÄllEr pH-vÄrdEt*~ men den känns go. Den är inte direkt en omistlig del av min hudvårdsrutin eftersom att den bokstavligen består av 100% vatten. Men det är ju ett ~*sPeCiEllT vAtTen*~ med ~*fRanSka mInErAler*~ så därför måste den ju vara bra eller hur! Äsch – jag gillar ju den mest för att den är härlig att spraya med. Tror inte att den har någon särskilt effekt, men tycker inte heller att all hudvård måste vara aktiv utan ibland kan det bara få vara lite gött också.

Caudalie Beauty Elixir (360 kr på Bangerhead)
Jag tröttnar helt enkelt inte på denna. Jag vet att den är rätt utskälld för att den bara innehåller massa starkt doftande essentiella oljor som är hudirriterande (enligt Paula Begoun iofs, hon tycker att alla märken utom hennes eget bara innehåller hudirriterande ingredienser) – men faktum kvarstår; denna spray är direkt humörhöjande och helt jävla underbar. Kommer aldrig låta bli att använda den om jag har den hemma. Har en liten ministorlek i min flygplansnecessär som jag spritsar under flygningen, utan undantag börjar folk i sätena runtomkring mig tissla och tassla om vad det är som doftar så gott. Doften är liksom mild men otroligt intensiv på samma gång – lite samma sorts intensitet som doften av nybryggt kaffe. Det är något helt annat än parfym liksom, som kan vara ganska påträngande. Detta är helt och hållet som ett moln av välbehag. Uppfriskande och amazing.

Medik8 Hydr8 Day 360 Everyday Formula SPF 15 (ca 745 kr på Hudoteket)
Också en stapelvara i Casa Whinar. Är inne på min andra tub av krämen med det knöliga namnet. Jag fullkomligen älskar den rika konsistensen, som man ju inte är bortskämd med om man har fet hy. Produkter som är avsedda för vår hy tenderar att vara tunna och rinniga som filmjölk. Denna känns som en varm filt på en fuktfattig hud, den ger en göttig fuktboost och absorberas fint av hyn. Den ska enligt försäljningstexten ge ”matt och pudertorr yta” – det ska sägas att detta kan inte vara längre bort från sanningen; faktum är att man blir blank som glas av denna kräm. Det är inte nödvändigtvis ett problem för torra hudtyper, men jag brukar ändå ha matterande foundations ovanpå om jag bryr mig. Ja ni hajar. Den är hursomhelst extremt go. Rekommenderas varmt.

Murad Oil-Control Mattifier SPF 15 (559 kr på Hudoteket)
Beroende på hudens dagsform varierade jag lite mellan ovanstående dagkräm och en mer matterande från Murad. Denna har en lite udda konsistens, den är ganska platt och stum och behöver masseras in för att inte vara vit. Är den vit i ditt fejs har man helt enkelt inte applicerat den ordentligt. Den förtjänar sin plats i badrumsskåpet hos flottisar som tar SPF på allvar. Make no mistake – de dagarna då tunga kvävande solskyddskrämer var en legitim ursäkt för att undvika SPF är över. Det finns många fina solskyddsprodukter på marknaden som funkar jättebra för hudar med tendenser till flottighet eller finnar. Denna är helt klart en av dem.

Benefit Dream Screen SPF 45 (345 kr på Asos)
✔️ Oljefri ✔️ Verkligen jättehög SPF ✔️ Matt effekt. Det känns inte som att jag behöver säga mer. Älskar denna. Använder den alltid om jag ska ”ut och sola”, jag tycker att SPF 15 räcker långt till vardags annars. Behöver skakas om ordentligt innan användning, kommer man bara ihåg det så har man en fin matt SPF som skyddar flottisar från att bränna sig.