Årets damdoft i Daisy Beauty Awards 2017

Igår var jag på gala minsann, den allra första upplagan av Daisy Beauty Awards, som tidigare annars bara avslöjat alla vinnarna i tidningen. Jag föredrar nog gala ändå, haha asså varför skulle man inte välja gala? Älskar detta nya initiativ. Jag tog endast en bild under hela kvällen, på det vackra taket inne på Norra Latin, som badade i lila ljus.

Jag satt ju i juryn för kategorin årets damdoft. Jag gav högst poäng till Hermès Eau de Rhubarbe Écarlate, och jag är mycket nöjd med att kunna konstatera att övriga jurymedlemmar också verkar ha gillat denna doft. Extra nöjd blev jag när hela stora salen med alla 400 gästerna fylldes av mina ord, det var min motivering som användes som ”Juryns motivering”, kände mig otroligt mallig då måste jag säg.

”Sprudlande löften om ljus och värme påminner en om att vintermörkret inte är evigt.
Pigg och snäll men full av karaktär.”

Ja jag tycker att den där beskrivningen är spot on if I do say so myself – det är en solig och ljus doft, inte alls avant garde eller besvärlig utan tvärtom en riktig jävla crowd pleaser – rabarber och lite bär och inte mycket mer. Men vem fan behöver nåt annat än perfekta söta rabarber? Écarlate är namnet på det scharlakansrött pigmentet, just denna färg går också under namnet racerbilsröd efter Ferraris tävlingsbilar, och ja, även kommunismröd! The more u know, huh. Detta avsnitt av Annahitas Kuriosakarameller är slut för denna gång men välkommen tillbaka nästa vecka!

Skulle jag anmärka på något skulle det väl vara att en parfym av denna kaliber och prisklass förtjänar bättre än att få namnet tryckt i typsnittet Tahoma……… men det är väl sekundärt.

Sankt Petersburg, pt. 3: Söndag

Den här dagen bestod av sovmorgon, frukost, en till tupplur och EREMITAGEEEEEEEEEEEEEET!!!!!!!!!!!! Gud jag har längtat hit ända sen jag var här för tio år sen. Då kom jag hit med min gymnasieklass och det mesta jag minns från den resan var mina klasskompisars evinnerliga jävla gnäll på att Ryssland var så äckligt och konstigt och annorlunda och maten smakar illa och blaaaa blaaaa blaaaa. Asså hur jävla sheltered liv har man haft om man flippar ur för att hotellet serverar fisk till frukostbuffén??? Jeez. Några av mina klasskompisar överlevde på typ Snickers hela resan för att de vägrade äta annan mat. Kom igen, det är RYSSLAND, inte fucking Amazonas där hälften av växterna kan döda dig i sömnen.
Jaja… long story short… Eremitaget var så mycket mer än vad jag mindes. Extra allt. Definitionen av extra allt.

Eremitaget

Palatstorget (hemsida)

Eremitaget måste man besöka om man är här. Vi bokade en guidad tur, och hade den stora lyckan att få en helt fantastiskt kunnig och charmig guide, Elena. Jag ville inte att turen skulle ta slut och att hon skulle återgå till sitt vanliga liv i Leningrad och glömma bort oss. 😔 Turen kostade ca 350 kr per person och då ingick inträdesbiljett (endast inträde på muséet kostar ca 170 kr) och även upphämtning på hotellet. Jag tror inte att man får ut lika mycket av Eremitaget om man knatar runt där själv alltså, det är överväldigande.

”The ambassadors staircase”, kallas denna lilla anrättning. Avsedd att imponera på utländska ambassadörer. Funkar rätt bra måste jag säga……………………. p.g.a. började gråta när vi gick upp här.

Tsarens egna lilla kapell. Jag la in en främling här för perspektiv.

En sal av enbart Carrera-marmor och guld.

Katarina den stora byggde detta lilla gemak åt hennes lover.

En liten kruka. Orkidéer vore fint.

Ja även här grinade jag till, Den förlorade sonens återkomst av Rembrandt. ”Forgiveness even though one doesn’t deserve it”, sa guiden.

Idiot

82 Moika River Embankment (hemsida)

På kvällen åt vi middag på The Idiot, en restaurang med typ Dostojevski-tema, haha. Döpt efter hans mest kända verk, och inredd som en typisk St Petersburg lägenhet under hans tid, andra halvan av 1800-talet. Jag åt en medelmåttig och totalt overpriced Biff Stroganoff för 780 rubel (130 SEK), men jag fick iaf träffa min kära ryska vän Irina, som jag lärde känna när jag var i Ryssland med gymnasiet. 

Idiot var mysigt men ingen prisvärd kulinarisk upplevelse, om en säg. Det var varken prisvärt eller kulinariskt haha. Men åtminstone en nit får man väl stå ut med på en i övrigt perfekt resa.

TRE TOMMA: Lite hudvård 

**Inlägget innehåller annonslänkar**

  • M. Picaut Happy Sparkling Body Wash (229 kr på Hudoteket): En otroligt väldoftande duschgel, den doftar väldigt likt (om inte exakt likadant som) en annan produkt i M. Picauts sortiment – deras utmärkta mousserengöring som jag skrivit om här och här. Doften av citronmyrten fyller hela badrummet när man duschar med denna, den känns lyxig och löddrar på bra, men kanske borde man jobba lite på att tjocka till konsistensen lite, för detta är ännu en sån där rinnig duschprodukt som tar slut lite väl fort. Om man sätter ett snäpplock uppe på tuben istället för i botten får man bättre kontroll, hett tips till M. Picaut!!! Känns hursomhelst inte alls uttorkande, perfekt under vinterhalvåret dårå.
  • Bioline Aqua+ Nectar in Drops Intense Moisturizer (395 kr på Hudoteket): Ett saftigt hyaluronsyrepackat serum, fullt jämförbart med min bästa fuktserum, Sensitive Skin Soothing Serum från Murad – till lite mer än halva priset! Kommer i en exemplarisk förpackning; tjock glasflaska med pipett. En av hyaluronsyrorna i detta serum bildar en liten klistrig hinna på huden, helt avsiktligt, för att skydda huden från fuktförlust. Det kändes otroligt göttigt under vinterstormarna i november, när jag pulsade genom knähög snö för att ta mig till universitetet. Serumet har en svag söt doft, inget stötande eller så, och 2-3 droppar räcker för ett helt människoansikte.
  • Murad Anti-Aging Moisturizer SPF 30 (559 kr på Lyko): Detta har varit en stadig favorit i Casa Whinar, känns lite ledsamt att den är slut. Det är svårt att hitta fuktkrämer med SPF som funkar för fet hy med benägenhet till orenheter, och Mario Badescu har en variant som jag älskat länge. Denna älskar jag av samma anledning! Konsistensen är lite konstig och ”stum”, och bildar en vit hinna om man inte jobbar in den ordentligt. När den väl är inmasserad ordentligt så märks den inte av överhuvudtaget och har faktiskt en rätt bra förmåga att hålla huden matt under dagen.

Sankt Petersburg, pt 2: Lördag

Jag ska på förhand varna känsliga läsare som hatar arkitektur, konst, historia, tjejer, mat, alkohol, lyx och/eller flärd, att här finns ingenting att hämta för er.

Först lägger jag upp lite bilder från när vi strosade runt och glodde på fina hus, och längre ner i inlägget finns olika restauranger och barer och sånt.

Huset Singer, det gamla huvudkontoret för symaskinstillverkaren Singer

Asså??? JA??? Wow? Hjälp?

Pärlor bland svin (gigantiska Kazankatedralen i bakgrunden)

Hon har så fin föräldrastil när hon fixar med sin Polaroidkamera

HALLÅ DÄR Uppståndelsekyrkan som smyger där borta i dimman

Uppståndelsekyrkan måste jag faktiskt skriva lite mer om; på ryska heter den Sobor Voskresenija na Krovi, som på engelska översätts till Church of the Saviour on Spilled Blood. Den byggdes på platsen där tsar Aleksander II dödades i en granatattack utförd av anarkister – all of the drama!!!

Ja vi promenerar vidare och nu kommer lite tips på ställen där man kan bränna sina små slantar:

Taiga Space

20 Dvortsovaya naberezhnaya/20 Palace Embankment (hemsida)
En konsthall med småbutiker i flera plan, som regelbundet arrangerar filmvisningar, utställningar, marknader, osv. Beläget i extremt fina palatsliknande lokaler som – precis som så mycket annat i denna stad – varit en privatbostad under tsartiden. Vi handlade i klädbutiken 8store och inredningsbutiken 4 DOTS. Fanns hur mycket som helst att titta på men alas, no time to waste.

En liten man bygger på ny utställning

Sankt Petersburg är en väldigt promenadvänlig stad, i motsats till vad jag trodde. På alla våra promenader såg vi sånt vi redan kollat upp innan och velat se. T.ex. detta knatade vi förbi på väg till vår afternoon tea på Four Seasons:

 

Nej bara fucking Vinterpalatset, the biggest of all bigs

Isakskatedralen. Blev helt blown away av denna.

Förlåt för suddig detaljbild, men ja, dimman var real denna dag

The Tea Lounge, Four Seasons Hotel Lion Palace

1 Voznesensky Prospekt (hemsida)
Four Seasons är en ultralyxig hotellkedja som är för lyxig för Skandinavien, och finns bara i Storstäder Som Räknas (NYC, Paris, Beirut, Dallas, Geneve, London, Shanghai, Johannesburg, osv). Vi hade bokat in en afternoon tea i deras vackra atrium, men när vi kom dit var allting abonnerat för nåns bröllis. Jag lackade ur inombords och födelsedagsbarnet hade blodsockerfall och jag kände nånstans att DE KUNDE VÄL HA AVSTÅTT FRÅN ATT TA EMOT MIN BOKNING OM DET NU VAR ABONNERAT!!! Personalen var proffsiga så in i – på tre minuter hade de ordnat plats åt oss i deras asiatiska restaurang Sintoho och lät oss beställa från te-menyn ändå. Överlag var personalen så otroligt schysst och avspänd här, jag kände mig inte förminskad eller besvärlig eller uttittad för att jag hade smutsiga Docs och blåjeans. Sen visade det sig att det inte var Four Seasons som hade fuckat up, utan det var jag som hade bokat fel datum. ¯\_(ツ)_/¯

Den första jubileumsskålen, för Veronica som fyllde 30

Perfekta blinier med ägg, finhackad kapris, gräslök, rödlök och självklart KAVIAR, ja och Moët, och te, och kakor och snittar. Jaja släpp det nu.

Vi beställde Tsar Tea Time, den med champagne, som kostade 2900 rubel/två personer, ca 480 kr. Till det tog vi ett ryskt te som i den engelska menyn gick under benämningen Flowery Ivan-tea, för 400 rubel för en kanna, ca 66 kr.

Sen irrade jag iväg in i en annan av hotellets barer, HELT I MIN SMAK, den heter Xander och alla väggar är täckta av valnötsträ

Kan någon snälla förklara varför jag dras så starkt till detta? Finaste jag sett.

Vi strosade hem genom stan, lite salongs och trötta, och tog en eftermiddags-snooze på hotellet. Middagen åt vi på:

EM Restaurant

84 River Moika Embankment (hemsida)
Modern rysk säsongscuisine som enbart serverar två avsmakningsmenyer på sex rätter: klassisk eller vegansk. Alla tre valde den klassiska, men jag ångrar lite nu att jag inte tog den veganska p.g.a. vore gött att ha provat lyxig vegansk cuisine åtminstone EN gång i sitt liv. Restaurangen hade bara nio bord och maten lagades på AGA-spis i köket som låg helt öppet. Fantastiskt jävla ställe!

Bredvid oss satt ett sällskap av snorkiga fransoser som hade drabbats av franska glo-sjukan – de KUNDE INTE SLUTA STIRRA på oss och hånskatta typ??? Helt otroligt beteende tbh, även restaurangpersonalen blev märkbart illa till mods. Jaja, sen kom maten och vi glömde bort idioterna. Menyn kostade 3500 rubel/person, ca 580 kr, och bestod av:

Ryskt mousserande vin, Temelion, samt bröd med hemkärnat smör och champinjonsalt.

Spenatbrioche med svart kaviar och edamamekräm, samt räkor med blomkål och sås på rött te.

Kotunga med bakad portobello och flarn av blått te, samt plommonmousse med valnötter, pulveriserad porchinisvamp och dillpärlor.

Piggvar med grå ostkaka och hallonsås, samt havtornssufflé med smulor av kokos och vit choklad.

Maten var en upplevelse, kanske inte det mest fantastiska jag ätit men vacker och annorlunda – generellt känns det dock som att det i rysk matlagning används väldigt lite salt och att smakerna överlag är subtila, det gäller inte enbart EM Restaurant men kändes mer motiverat här än på andra ställen. Det är ovant för en svensk resenär som är van vid att salta allting, men just här förstår jag poängen med få smakförhöjande kryddor och desto mer smak av råvarorna. Höjdpunkterna var spenatbriochen, piggvaren och efterrätten, de var faktiskt nästan amaze (om man kan bortse ifrån faktumet att piggvaren låg under ett täcke av silverglitter………… ja). Resten skulle jag säga var en stabil trea, smakmässigt. Service och expertis, ambiance, läge, uppläggning och allt det andra, det var perfekt.

Vi drack också en rysk mousserande brut som hette Temelion, otroligt jävla göttig! Smakade ganska ”mögligt” och jordigt typ, jag älskar det! Undrar om man kan beställa hem det på Systembolaget. Nu när jag kollar menyn i efterhand noterar jag att en helflaska Temelion kostade mer än en sexrätters; 4500 rubel hahahaha. Ca 750 kr. Aja. GOTT VAR DET och TRETTIOI ÅR FYLLDE HON!

Servitören Arseny var bister och sval, väldigt kunnig och fick oss att flabba flera gånger p.g.a. hans lågmälda humor. Vi frågade honom om han hade tips på lugna ställen där man kan sitta och prata och ta en efter-middagen-drink och han tipsade om Kuznya. Så vi gick dit.

Kuznya

2 Admiralteysky Canal Embankment (Facebook)
Kuznya betyder… smedja? Eller kanske smed. Restaurangen ligger på Novaya Gollandiya (alltså ”Nya Holland”), en triangelformad konstgjord ö mellan floden Moika och kanalerna Admiralteysky och Kryukov. Ön, som har bestått av industribyggnader och ett varv (där man bl.a. byggde ubåtar!!!), blev svårt sargad under belägringen. Den var stängd för allmänheten fram till 2000 när ägandet övergick från ryska flottan till Sankt Petersburgs kommun, nu finns det restauranger, kontor, konstgallerier, parker och annat gosigt som vanligt folk har tillgång till. Ön har för övrigt en egen hemsida som är skitbra! Man kan läsa mer om öns historia och allt möjligt, så kan jag väl tillfälligt lägga historiegeek-bloggandet åt sidan.

Tre Aperol Spritz, tack. Spasibo bolsjoj!

Nä, det gick inte alls att ”prata” på Kuznya, det var en fullskalig nattklubb där och Tre Tanter kände sig dragna vid näsan av Arseny. Vi kollade lite på alla snygga Sankt Petersburg-bor som svassade runt inne på klubben och sen tog vi en taxi därifrån.

Apotheke Bar

1 Lomonosova (Facebook)
Nära hotellet ligger denna klassiska nej-det-heter-inte-bartender-det-heter-mixolog-bar. Coola killar med vita rockar och avancerade mustascher skakar fram goda spritbrygder och fnissar åt gäster som föredrar ”something with less alcohol” (undertecknad). Ändå gött ställe (ja, det gick att prata här) – alla stolar är centrerade runt baren så man har mycket att glo på när man väntar på sin sprit. Barchefen var en bossig brud med skogshuggarskjorta och ett läppstift från MAC:s Helmut Newton-kollektion (SJÄLVKLART var vi tvungna att fråga).

Vi drack två drinkar var och jag pratade om historia (hahahah ja) och sen gick vi rakt över gatan där vårt hotell låg. Och så var lördagen slut.