FREDAGSFILM: Om att vara ful

Jag har, i likhet med de flesta andra kvinnor, lärt mig att det är normalt att hata sitt utseende. Att det är onormalt att älska den man ser i spegeln. De senaste årens kroppsaktivism har bidragit till att få fler än de normsnygga vinnarna av genlotteriet att känna sig fina, och det är en genuint positiv kraft. Let’s not kid ourselves, den rörelsen har gjort underverk med många ungas psykiska hälsa och är en absolut nödvändighet i denna iskalla värld. Det har också väckt lite frågor i mig som jag inte riktigt fått besvarade ännu. De som varken hatar eller älskar sitt utseende, utan bara inte bryr sig särskilt mycket – vilka är de? Hur gör de? Var kommer de ifrån? Hur klarar de sig? Jag vet fortfarande inte riktigt men jag kastar ut lite lösa tankar här så får vi se om någon av er vill diskutera.

Min egna relation till kroppspositivism och ”self love” består faktiskt mer i att jag slutat bry mig om många saker. Nuförtiden, säg efter jag började närma mig 30, insåg jag att min tonårs spådomar om framtiden slog in – mycket riktigt BLEV jag snyggare med åren. 😎 Mitt yttre kryper allt närmare normen, bl.a. för att jag tar hand om min hy, har gjort lite avancerade behandlingar, blivit bättre på att sminka mig, växt ur mitt baby face osv. Så jag känner mig rätt ofta riktigt jävla fin, ibland kan jag till och med blir chockad av mitt egna utseende och tänka att jag verkligen är ¡la bomba! MEN, det jag inte förutspådde var att jag också ganska ofta skulle känna mig ful, ja till och med riktigt frånstötande – och vara helt okej med det. Att jag skulle vara kapabel att vara helt avslappnad i känslan av att begå det värsta brottet en ung kvinna i en marknadsdyrkande kapitalistisk samhällsordning kan begå – att vara ful utan att agera på det. Att inte gömma mig i hemmet, eller köpa ytterligare en produkt eller boka ytterligare en behandling. Utan att ibland bara kunna se mig själv i spegeln, fnissa lite åt mitt fula tryne, kanske rycka på axlarna och sen gå ut genom dörren.

Inte hindra mig själv. Utan bara fortsätta att fungera.

Precis som vanligt.

Alltså inte genom att sätta på mig en rustning och härda ut. Utan bara fortsätta fungera, eftersom att känslan av att vara ful inte rubbar mig tillräckligt mycket. Jag är ful nu, och det är inget problem. Och eftersom att det inte är något problem så behöver det inte åtgärdas. Jag vill oftare kunna vara kroppsneutral

Det är faktiskt nästan en utomkroppslig känsla. Eller, ja, det är väl kanske så nära en utomkroppslig känsla man kan komma utan att dricka nån jäst rotdryck i Amazonas. För jaget, som i jag Annahita, är separerad från min kropp, vi är inte ett och samma. Annahita är inte den som syns i spegeln.

Detta betyder inte att jag ”älskar mig själv som jag är”. Den känslan är något helt annat tycker jag. Jag hatar, HATAR, min flottiga rödflammiga hy, mina klena ögonbryn, och massa annat, framförallt ögonbrynen tror jag. Det kan ibland kännas lite sådär att gå utanför dörren med ett ansikte som är lika skulpterat som en burrata. Även efter två omgångar av microblading. Brows just aren’t happening. Jag kan känna mig riktigt ful utan ifyllda bryn. Och det känns okej. Det handlar såklart inte heller om att det är fult, farligt och ofeministiskt att göra saker med sitt fejs, pga. jag är tack och lov kapabel att hålla flera tankar i huvudet samtidigt (ni som gillade den där horribla fillerskrönikan i Expressen kan vara helt trygga i vetenskapen om att denna text på intet sätt är ett svar eller en fortsättning på den, don’t flatter yourselves). Jag har bara alltid reagerat på att man förväntar sig att hela världen ska stanna upp när en kvinna säger att hon känner sig ful. NEEEEEEEJ du är inte ful!!! ska himlens änglar dåna, och krokodilerna i kloakerna. Men jag önskar att det fanns utrymme att svara ”Du är bra ändå”, om någon säger att hen känner sig ful. Istället tolkas det som att man bekräftar dennes fulhet och fulhetens status som ett brott eller ett tillstånd som måste gå över.

Jag förstår att detta state of mind kanske inte är möjligt att uppnå om man befinner sig på en mörk plats mentalt, om man känner sig otrygg och oälskad. Att det är ett privilegium att inte bry sig. Och jag kan bara bekräfta att jag är en genuint trygg person, som orkar stå emot känslan av att ful är lika med dålig. Och jag vet att jag själv besitter många egenskaper som anses normsnygga och kan därför framstå som en idiot p.g.a. den här texten. Men om ni kommer på er själva med att bli irriterade – försök påminna er om att relationen till det egna utseendet är helt subjektivt och tar sällan hänsyn till hur pass väl man passar in i gängse skönhetsideal. Jag vet också att jag framstår som en idiot när jag i en skönhetsblogg skriver om att det är okej att vara ful. Upprepar jag mig? Det känns som att jag upprepar mig. Jag vet bara inte exakt hur jag ska formulera mig, men jag vill hursomhelst från mitt håll öka acceptansen/toleransen för känslan av fulhet. Alltså inte som i att våra partners, vänner och potentiella partners och vänner ska tycka om oss ”som vi är” och att ”alla är vackra” – utan jag vill kunna landa i faktumet att nä alla är inte vackra, och det är fan inte ett problem. För det man menar när man säger att ”alla är vackra” i ett sånt här sammanhang är att ”alla passar in i skönhetsidealet”, och det är helt enkelt inte sant.

Det finns en person som uttryckte det bättre och mer nyanserat än jag. Hon heter Kara och är något så ovanligt som en kvinna som tycker att hon är ful utan att se det som ett problem:

Det är otroligt intressant att lyssna på sin egna inre röst när man tittar på hennes klipp. Jag kom på mig själv flera gånger med att tänka att hon är ju inte alls ful, hon är ju fin, om man ändå hade hennes ögonbryn, vad hon är söt, vill vara hennes vän. Och det kändes som att jag förfelade hela avsikten med hennes inspelning, eftersom att jag genom att tänka i såna banor missar poängen helt. Hennes avsikt är ju uppenbarligen inte att vi som tittar ska motbevisa hennes självbild kring utseendet och säga att hon visst är vacker. Utan poängen är ju att tillmäta utseendet en helt underordnad betydelse, och hon uttryckte det på ett sätt som jag var väldigt mottaglig för.

”Ultimately, feeling beautiful and feeling ugly can feel like the same thing as long as you don’t feel like either one of them has to get in the way of what you can do, or who you can be. Because they shouldn’t and they don’t, and that is something I’m trying to remember, always.”

Zarkoperfume Oud-Couture, en saga om knastrigt, torrt trä

**Inlägget innehåller annonslänkar**

Jag har fått hem Zarkoperfume Oud-Couture (895 kr på Lyko) för ganska länge sen, tidigt förra hösten, älskade den från första stund. Den har blivit en av mina mest använda parfymer jämte Terre d’Hermès från Hermès (kärleksbrev här). Denna doft ingår i en serie serumparfymer som Zarkoperfume lanserade förra året. Serumparfym? Wat. Kan man tänka. Faktum är att det inte är SÅÅÅÅ outlandish som det låter – det är bara en parfym som är _något_ mer trögflytande än vatten och kommer med pipett istället för spraymunstycke. Jag tror att Zarkoperfume är först med detta format, men kan tänka mig att andra parfymhus provar detta så småningom. Tanken är att serumformatet ska få doften att bli mer koncentrerad och att man därför ska behöva använda mindre produkt vid varje användning. Jag kan inte riktigt uttala mig om huruvida det stämmer eller inte, eftersom att jag gillar att formligen duscha i denna parfym.

Enligt Zarkoperfume själva ska den innehålla dofter ungefär enligt följande doftpyramid:

  • Toppnoter: mandarin, apelsinblom och bergamott
  • Hjärtnoter: kardemumma, svartpeppar och vanilj
  • Basnoter: oud, sandelträ, palisander och vetiver

Men, i ärlighetens namn känner jag bara två av basnoterna; oud och sandelträ. Mest framträdande är oud, såklart, denna till leda uttjatade trendnot, som jag inte kan sluta älska besinningslöst. Sandelträ kan dofta ganska ”krämigt” och ha en mjuk, smörig och aromatisk karaktär – men till denna komposition bidrar den bara med rundade kanter i en för övrigt knastertorr doftupplevelse. Det är träslöjdssal, det är öppen vedspis, det är perfektion. Det finns inte så mycket mer att säga om denna parre – jag älskar den! I likhet med Terre d’Hermès är den verkligt universell i sina associationer; alla kön, alla väder, alla klimat, alla åldrar, alla tider på dygnet. En ren fröjd för näsan.

The RMS Beauty Bandwagon

**Inlägget innehåller annonslänkar**


I samband med att jag slutat hata min hy p.g.a. hudterapeuten Emelies väna hand (går en balanserande behandlingskur hos Lyko Concept, läs mer här: Behandlingskur mot fet hy hos Lyko Concept) har jag börjat ställa andra krav på mitt smink. Tidigare tyckte jag att basprodukternas viktigaste uppgift var att täcka, dölja, behärska. Allt det roliga, med texturer, nyanser, olika finish, lyster, osv, fick andra produkttyper stå för – det har i princip bestått av att jag daskar på mig ett fint läppstift eller ett nagellack. Huden ska vara matt och inte ha några spår av ytliga blodkärl eller andra tecken på liv. Av den anledningen har jag inte heller förstått tjusningen med foundations och concealers som har massa lyster, eller säljs med buzzwords som ”light coverage”, ”lifelike” eller ”natural glow”. Vadå light coverage? Min hy ska vara en perfekt yta av papper, som Lenins ljuva dödsmask.

Klipp till hösten 2017, där jag – flottdrottningen – med vett och vilje gojsar runt en KOKOSOLJEBASERAD CONCEALER i ansiktet och känner mig nöjd med det. Jag fick under sommaren hem produkter från RMS Beauty som jag verkligen ville älska – och som ni vet brukar det ganska ofta sluta med besvikelse när man har den inställningen. Men jag är inte alls besviken – tvärtom. Jag har flera produkter från märket men vill framförallt lyfta fram två stjärnor: en liten börk med en suverän concealer/foundation vid namn Un-cover Up, och paletten Signature Set Pop. Det är minimalistiskt smink, inget high coverage så långt ögat nåt, fullt av hippieingredienser som förutnämnda kokosolja och typ sheasmör, ricinolja, jojobaolja, ja ni fattar grejen. RMS Beauty marknadsförs ibland på ett sätt jag inte sympatiserar med (”Every day, multiple products come into contact with our skin, from shampoo and conditioners to body wash, moisturizers, makeup and hair spray. All together, we probably apply more than 100 chemicals to our bodies daily, and we know that not all of them are good for us. In fact, many are downright harmful.” → typexempel på den sortens skräckpropaganda som företag inom ekobeauty använder för att förmå konsumenterna att välja just deras snälla produkter). RMS Beauty är inte jätteinkluderande i varken marknadsföring eller nyansutbud utan verkar mestadels vända sig till tunna vita tjejer under 30, som väljer eko för sin egen skull snarare än planetens, djurens eller arbetares. Men jävlar, vad produkterna är bra. Jag har blivit helsåld på Cool Girl Makeup.

RMS Beauty Un-Cover Up

 Un-Cover Up (390 kr på Hudoteket) i nyansen 22, kommer i en stadig frostad glasburk med skruvlock i metall. Ingen risk för spill eller förpackningsmisslyckanden – den är högst okomplicerad och robust. Burk är kanske inte det mest hygieniska alternativet, men produkten är så pass tjock att andra förpackningstyper är otänkbara. Un-Cover Up appliceras med fördel med fingrarna, det blir överlägset snyggast resultat eftersom att fingervärmen mjukar upp formulan. Fungerar lika bra under ögonen som för att täcka rodnader kring näsan, eller finnar och annat tråkigt. Resultatet är inte alls flottigt, oljigt, rinnigt, kletigt, som man kan tro, utan en fullt adekvat täckning (inte full täckning) med skitsnygg finish. Produkten fixeras i hyn och har man pudrat över litegrann sitter det kvar resten av dagen. Fråga mig fan inte hur det funkar, de tre översta ingredienserna i INCI-listan är liksom kokosolja, ricinolja och bivax… jag har faktiskt ingen aning om hur det kan gå ihop. Nyansmässigt är inget Fenty Beauty-spektrum direkt, men åtta nyanser är ändå fler än många andra märken. Av dessa skulle jag säga att tre (44, 55 och 66) kan passa sminklovers med mörka hudtoner. Läs nyansbeskrivningarna innan köp, de är faktiskt rätt bra.

RMS Beauty Signature Set Pop Collection

 Signature Set (540 kr på Hudoteket), i varianten Pop Collection, innehåller bronzern Buriti Bronzer, highlightern Living Luminizer, läpp- och kindfärgerna Demure och Beloved, samt fuktgivande allbalsamet Simply Vanilla Lip & Skin Balm. Lite knölig förpackning, svår att öppna och tyvärr utan spegel. Men holy sh vad jag älskar denna palett, jag har använt den dagligen i en månad, ja sen jag fick hem den i princip. Efter att jag applicerat lite concealer smetar jag på Buriti bronzer på kinderna och upp mot tinningarna, lite Beloved på kindäpplena och Living Luminizer på kindben, amorbåge, inre ögonvrå och kanske på ögonlocken också. Kanske lite Demure på läpparna också, om jag orkar.

Pudrar såklart lite, och borstar i lite färgad bryngel i ögonbrynen och kanske mascara. Och sen kutar jag till bussen. Jag älskar att jag har hittat ett format med krämprodukter som dels kan appliceras helt utan verktyg och dels sitter på plats hela dagen – det är just sånt här som är så jävla kul med att vara skönhetsbloggare! Att man får prova moderna formuleringar och ta del av en produktutveckling där man verkligen märker skillnad i kvalitet, för att teknik och nya innovationer tillåter det. AMAZE! RMS Beauty är så jävla Whinar approved!

RMS Beauty

En date med Etat Libre d’Orange

Förra veckan fick jag tillbringa en kväll tillsammans med det franska nischparfymhuset Etat Libre d’Orange, som hade en representant på besök från Paris i samband med att Åhléns har tagit in delar av sortimentet. Min första erfarenhet av parfymhuset fick jag i Barcelona, nyligen ditflyttad med Veronica. Levde nya liv på en ny plats, behövde en ny doft för att etablera nya doftminnen. Inne på Sephora, längst ner på reahyllan, stod parfymer med skotskrutig kork och en klisterlapp föreställande engelska drottningen med en säkerhetsnål genom läppen. En Sex Pistols-parfym. Jag var ung och pretentiös och tyckte att jag var för fin för kändisparfym på den tiden, men med denna behövde jag inte tänka två gånger ens, jag var bara tvungen att ha den. Jag hade hoppats på/befarat att den skulle dofta öl, svett, läder och hårspray typ – men till min stora besvikelse/lättnad doftade den friskt och högst bärbart av svartpeppar, citrus, patchouli och kanske liiite läder. Den försvann i någon flytt och jag har saknat den varje dag. Jag vet exakt i vilken påse den finns, men påsen är spårlöst försvunnen.

Etat Libre d’Orange Sex Pistols/Carrer Creu Coberta, Barcelona, januari 2011

När Thomas Lindet, Etat Libre d’Oranges hitresta training manager, fick höra att jag hade haft denna berättade han att parfymörens avsikt egentligen hade varit att skapa en mer bokstavlig tolkning av någon slags punksjäl, och att Johnny Rotten till och med var involverad i projektet (noll procent förvånad faktiskt, hahah), och juicen skulle produceras i en begränsad upplaga. Utöver detta var också Sephora inkopplade som distributionskanal, och det var här det gick åt pipsvängen, för de insisterade tyvärr på att göra doften mer säljbar… Nå hursomhelst så är doften kanske lite slätstruken jämfört med hur den hade kunnat bli – men den är fortfarande så jävla älskvärd. Parfymören heter Mathilde Bijaoui, och hennes avsikt med den slutgiltiga formuleringen var att göra en ”billig cologne med exklusiva ingredienser”. Idag säljs parfymen under namnet Malaise of the 1970’s. Eftersom att min flaska är borta har Thomas lovat att skicka mig en ny flaska av originalversionen till mig, alltså i Sex Pistols-kostym! Jag älskar mitt liv.

Etat Libre d’Orange ger parfymören helt fria händer och obegränsad budget avseende råvaror. Det var helt ny information för mig – men ja det finns alltså inga ekonomiska gränser för parfymörerna, och de ges helt enkelt möjlighet att använda råvaror som de inte annars haft tillgängliga. Med tanke på att Etat Libre d’Orange inte direkt är superkommersiella i sin approach får parfymörerna en ännu större frihet, när de saknar tyglar för både ekonomi och olfaktoriskt uttryck. Detta gör dem till ett av de mest intressanta parfymhusen. De fyller ett glapp på parfymmarknaden som verkar sakna konkurrens; de räds inte det smaklösa, på gränsen till vulgära (ibland passerar de gränsen för det otänkbara, jag återkommer kanske till det i ett annat inlägg), och de är inte intresserade av att stryka kunden medhårs. Det finns gott om andra varumärken som sköter det alldeles utmärkt. ☕ Vi kollar på lite snabbt på några andra höjdpunkter från parfymfesten.

Etat Libre d’Orange Marquis de Sade Attaquer le Soleil

Kändisparfymer är, som vi förstår, inget som Etat Libre d’Orange fnyser åt, tvärtom ägnar de sig gladeligen åt denna ädla konst. De väljer bara lite andra sorters celebriteter. De flesta känner Markis de Sade som den gränslöst perversa libertinen som under slutet av 1700-talet skrev samhällsomstörtande snuskböcker, ja de var så samhällsomstörtande snuskiga att han tillbringade största delen av sitt liv i fängelse. De är på gränsen, även idag. Ordet ”sadist”, ja vart tror ni att det kommer ifrån? Självklart var markisen mer än bara ett pervo som skrev hemgjord porr – han var extremt kritisk mot kyrkan, sociala och sexuella normer och statens bestämmande över individen. Han får LUF att framstå som ett gäng frikyrkliga sniglar. Han gjorde det till sitt jobb att ifrågasätta allt man inte får ifrågasätta i hans samtid, det enda som fanns kvar på hans lista var att angripa solen, vem skulle komma på något så absurt? Skulle jag ha velat umgås med markisen om han levde idag? Antagligen inte, han verkar ha varit en outhärdlig typ. Men hans historia är intressant, det måste ni erkänna. Etat Libre d’Orange har i samarbete med markisens efterlevande tagit fram Attaquer le Soleil, en parfym i hans anda, som jag också fick sniffa på. En stor doft, frisk och stark som en oxe, nästan bara labdanum. Fantastisk.

Thomas Lindet och greve Hugues de Sade, ättling till markisen (foto: Jane Wonder)

Jag fick en förhandssniff av det senaste också. I samarbete med modeskaparen Roland Mouret kommer Une Amourette. Tät som fan, riktigt sexig med massor av iris och vanilj, och en not som är ny för mig; akigalawood. Det är ett slags avkok av patchouliolja och tillhandahålls av den schweiziska råvarutillverkaren Givaudan. Mjuk, varm, lätt att älska, om man blir kär i någon som bär denna doft kommer man nog bli ganska knäckt. Det är något väldigt rörande med den. I Sverige är den tillgänglig kring jul, fingers crossed.

Etat Libre d’Orange Roland Mouret Une Amourette

Hur många har testat något från Etat Libre d’Orange? U like?

Behandlingskur mot fet hy hos Lyko Concept

**Inlägget innehåller annonslänkar**

Ni som följt mig på Instagram (@whinar.se hej hej!) har sett att jag lagt upp bilder från en serie ansiktsbehandlingar jag gjort hos Lyko Concept under sommaren. Hudterapeuten Emelie Gårdinger, som förutom hudterapeut med tio års erfarenhet också är en fantastisk person, har tagit sig an utmaningen att balansera min hy och kommer genomföra en lång kur på mig som jag snällt tackade ja till. Eller, tackade ja och tackade ja… jag sa typ att hon får göra vad hon vill med mig. Har fullt förtroende för henne.

Emelie! 🙂

Kuren består till största delen av syrapenslingar i kombination med LED-ljus och produkter från Image Skincare för hemmabehandling. Tanken är att huden ska få sig en regelrätt omstart och med hjälp av syrorna ska vi helt enkelt försöka få hyn att hitta en ny balanspunkt. Vi började med en ”clean slate”, där Emelie gjorde en dubbelpeeling och en djuprengöring med en liten ultraljudsmanick som heter BT Micro. Reslutatet är ungefär detsamma som vid en våldsam och smärtsam manuell portömning, men utan smärta och risk för klämskador. Helt perfekt faktiskt, älskar ny teknik.

Peelingen följs upp av 10-15 minuters LED-behandling, med en väldigt instavänlig pryl som består av en ljusmask som man sätter över ansiktet, typ såhär:

Masken har ett blått ljus som reducerar de bakterier som orsakar acne, ett rött ljus som stimulerar kollagenproduktionen och fuktbalansen samt verkar inflammationshämmande, och ett rosa ljus som är porsammandragande. Det lila ljuset på bilden är en kombination av det röda och blå ljuset. Jag vet att jag också blivit belyst med ett gult ljus, men jag minns inte vad det var! LED-behandlingen är som en utsträckt hand till hudcellerna för att på ett väldigt milt och snällt sätt får dem att bete sig annorlunda, den funkar perfekt för att lugna huden efter en jobbig peeling eller om man bara är känslig rent allmänt. LED-behandling är helt fritt från obehag, känns inte alls. En del av kuren består av endast LED-behandling också, så några besök består av att bara ligga med masken och lyssna på musik typ, mysigt! Liknande LED-teknik används också inom sjukvården för att underlätta sårläkning.

Mesoestetic

Förrförra veckan var jag på min andra syrabehandling, som Emelie hade bestämt skulle bli en rejäl pensling med 10% salicylsyra från spanska Mesoestetic. Hon vet att jag älskar salicylsyra, men detta var _den kraftigaste_ syrapenslingen jag gjort. Det var bara att spänna fast säkerhetsbältet och köra igång. Skönt var det ju INTE, utan det brände på utav rena helvete när hon neutraliserade syran. Obehaget var snabbt övergående och absolut inte outhärdligt på något sätt, men kanske inte lämpligt för den med låg smärtröskel. Sen tjoffade vi på en lugnande arkmask, också den från Mesoestetic, och så på med LED-ljuset igen.

Nypeelad – ser inte direkt förstörd ut?!

Saftig arkmask från Mesoestetic

Färdigbehandlad för denna gång, mjuk och glad i hyn men med lite arga rodnader kring aktiva utbrott

Med mig hem fick jag tydliga förhållningsregler för de första dagarna efter syrapenslingen; rengör ansiktet med rengöringsmjölk från Mesoestetic, vid eventuell flagning ska en enzymmask läggas för att få bort de döda hudcellerna, och glöm FÖR FAN inte solskyddsfaktor (både kräm och keps). Det är vanligt att flagning börjar efter ca tre dagar, men jag flagade i princip inte alls. Jag märkte bara av en yttorrhet, som nu är försvunnen. Det är för tidigt för att avgöra om kuren gett avsett resultat, men jag (och mamma!) ser tendenser till förändring. Jag återkommer såklart med uppdatering när vi kommit längre in i kurens process!