habitat 67

tove skickade nyss en länk till mig som bl.a. innehöll bilder från habitat 67, ett av den moderna världens underverk. jag minns inte när jag såg habitat 67 första gången men jag föll verkligen pladask, det är allt jag önskat mig plus lite till, och jag kom på att jag aldrig nämnt det här. vilket utmärkt tillfälle (tack tove för påminnelsen :yay:)!

habitat 67 är ett bostadskvarter i montreal, kanada, och ritades av moshe safdie i samband med världsutställningen i montreal 1967. det är färdigproducerade moduler om 11 x 5 m som kan byggas på och flyttas omkring och anpassas i all oändlighet. tanken var att man skulle kunna uppföra liknande bostadsområden på vilken plats som helst i världen, det är bara att ändra antalet moduler och bygga upp dem så att de är anpassade till den omgivande terrängen. billigt, snabbt och okomplicerat. man kan bygga upp ett litet antal moduler på en ödetomt mitt inne i stan, eller som i montreal, klatscha till med 150+ stycken på en gammal industritomt i hamnen. hammarby sjöstad kan ju dra något gammalt över sig. det bästa med detta är att safdies mål var att skapa ett ”high-density living in a high rise urban setting that introduced features only found in a suburban garden home” – alltså så kan alla ha en balkong och en ordentlig liten trädgård även om man bor inklämd mellan två skyskrapor. hur fint är inte det?

ja alltså, detta… jag vet inte vad jag ska säga. få byggnadsverk jag någonsin sett kommer i närheten av habitat 67. det är arkitektonisk perfektion i sin renaste form, safdie är ett jävla geni! han fattade väl det för han bosatte sig faktiskt själv i en av lägenheterna. se och njut:

habitat då (1967):

h67e6

h67e7

habitat nu:

h67e5

h67e4

h67e3

h67e

h67e2

h67i3

h67i2

h67e10

h67i

(alla bilder kommer från sorellarium 13.)

kräftriket

dsc_0126

dsc_0128

dsc_0124

dsc_0130

dsc_0133

de allra flesta av studenterna på stockholms universitet får tillbringa sina dagar i de där själlösa ljusblåa klossarna borta vid frescati, men jag har turen att få hänga på campus kräftriket. de små tegelborgarna som ligger utspridda över kullen är vackra i alla väder. plus att man slipper de där horderna av hålögda studenter som vandrar fram genom korridorerna på frescati; alltid för långsamt och alltid för många i bredd. i kräftriket är det alltid lugnt och tyst…

kände mig förresten manad att ta reda på varför det heter kräftriket. det heter iallafall så för att det på 1700-talet fanns en krog häromkring, som hette kräftan, och det man blev serverad där var kräftor från brunnsviken. bellman sjöng tydligen om haket i nån epistel också.