ord

språket utarmas. det är old news. man lånar in från engelskan, överanvänder och sliter ut. man särskriver, felstavar och missuppfattar. orden förlorar till slut sin betydelse och till slut finns det knappt några ord som fortfarande har tyngd. eddie izzard insåg också detta för ett par år sen. man kan inte längre förolämpa någon utan att använda svordomar, man kan typ inte heller hylla någon utan att använda svordomar! det obligatoriska detvarbättreförr-tänket passar bra här, för det fanns ju en tid då förolämpningar hade lite klass. winston churchill och oscar wilde var två ädla riddare under den värdiga förolämpningens fana – check these out:

“some cause happiness wherever they go; others, whenever.”
– oscar wilde

“i am enclosing two tickets to the first night of my new play. bring a friend… if you have one.”
– george bernard shaw till winston churchill

“cannot possibly attend first night, will attend second… if there is one.”
– winston churchills svar

här är en annan favoritburn, signerad groucho marx:

”i’ve had a perfectly wonderful evening. but this wasn’t it.”

jag har funderat mycket på ord som fortfarande känns. men jag har bara kommit på tre stycken:

  • makalös
  • vedervärdig
  • avskum

hjälp mig komma på fler! inga svordomar gills.