såhär har jag suttit. hela veckan. grådassig, finnig och totalt oinspirerad på studentpalatset och harvat mig igenom kurslitteratur. ja, ni ser ju hur jag ser ut. behöver inte ens förklara egentligen. så jävla deppig tjej i behov av något ORDENTLIGT. har överlevt endast p.g.a. julpepp.

så igår var jag ute och matade min själ med kärlek tillsammans med min bästaste bäste anisa (@bktsvc). hon gav mig en lurig julklapp, som hon köpte inne på lush när jag också var där. hon stod och smygshoppade vid kassan och hoppades att jag inte skulle fatta nåt, det gjorde jag inte! jag fick denna underbara FLYING FOX-duschtvål (ÄNGKLIEN!!!) som är så överjordiskt jävla MUMS. det är typ så jag föreställer mig att kakan (@kakancookiejar) doftar. hehe.

jag duschade, och TITTA!! nu mår jag som en gudinna. OMG TACK GOOMMAN!! jag ska nu lägga mig i soffan med kudde på magen, äta ischoklad och läsa prins charles känsla.

god jul på er alla små mirakel därute. ta hand om er extra mycket idag!

När hon ville besöka sin pappa fick hon ledigt utan avdragen lön och vi betalade hennes biljetter för att besöka honom, Hon fick mer ledigt än de flesta barnflickor och au pairer och på hennes lediga tid bjöd jag henne på skönhetsbehandlingar och hon fick allt som hon pekade på. Glass, chips, godis, kakor, pizza, allt som hon ville ha fick hon. Jag sa aldrig nej till något.

wow. alltså förresten. jag stannar här. jag vet inte hur jag ska formulera mig, man behöver egentligen bara läsa inlägget för att förstå vart jag vill komma. så varsågoda: Monika Rejczak svek Ringo.

PS. HON HAR ANGIVIT BARNFLICKAN TILL AMERIKANSKA MYNDIGHETER. HON HAR ÄVEN PUBLICERAT FULLSTÄNDIGT NAMN OCH TYDLIG IDENTIFIERBAR BILD PÅ HENNE, MED DET UTTRYCKLIGA SYFTET ATT MAN SKA HITTA INLÄGGET OM MAN GOOGLAR HENNES NAMN.

jag hade en sån lärare. jäger kallade vissa honom för. ingen annan lärare har gett mig upplevelsen av att ett ljus har gått upp nånstans i mitt huvud, en höst lossnade det bara och jag FÖRSTOD. han orkade förklara för mig, fjorton extra gånger. det rimmade jävligt illa med min självbild, att det fanns något jag trodde att jag verkligen inte greppade, och jag började till slut misstänka att jag inte hade den kapaciteten som jag upplevt att jag hade. men jäger hjälpte mig att hitta tillbaks ut ur självtvivelslabyrinten och jag är så jävla glad att jag inte bara kapitulerade inför matten och accepterade att jag kanske inte förstår allting. det finns ingenting som man inte borde försöka förstå.

förra sommaren gick jäger bort i cancer. jag som aldrig brukar uppmärksamma handelsjippon som fars dag, har idag gått och tänkt på denna man som måste ha varit en sån jävla fin pappa. han hade fyra kids och jag är så ledsen över att de förlorat honom. jag tänker på allting han kunde lärt dom, allt de kunde upptäckt genom honom, om han är hälften så bra förälder som lärare så vet jag. jag har förstått att det är ett jävla lotteri med vilka föräldrar man föds till i den här världen och jägers barn har verkligen en far att vara stolta över i sina liv.

grattis på fars dag, kära jäger. och tack för allt.

och grattis till min egna lilla pappa. tack för den dumdristiga stoltheten du gav mig.

min lillebror tittar på mig och frågar: ”när har man otur?”

jag tittar på honom och förstår att jag ser ut som ett frågetecken. han upprepar frågan. jag svarar lite tafatt: ”fredagen den trettonde kanske?”

”nej”, säger han. ”tionde augusti. tionde augusti sextonhundratjugoåtta. på vasas tid hade man otur den tionde augusti sextonhundratjugoåtta.”