Archive for the 'wörd' Category

Page 2 of 8

✱ lovebomba! ✱

[...] Och eftersom ni fullkomligt suger på att dela med er av er kameravisdom byter jag spår och delar med mig av min nya favoritblogg istället, som jag behållit för mig själv alldeles för länge. Tjejen är grym, jag beundrar henne innerligt och prisar den ödets lyckliga nyck som ledde mig till hennes ord.

Kortare sagt: jag hjärta *whinar*

HERREGUD TJEJER. ni måste sluta med att skriva såhär, jag blir alldeles fnittrig och generad och liksom *TIHIIIII*, är inte ALLS van vid att få ta del av såna fina ord, jag vet inte alls hur jag ska hantera det!!! hillevi, jösses så fint. du ska veta. att jag blir så rörd. eller, rörd är inte ens rätt ord – jag blir HEDRAD. att få sånt där skrivet till mig. det är verkligen en heder.

alltså while we’re at it – har nån av er som inte känner mig sett mig ute i stan nån gång? jag har träffat ett par stycken av er och jag tycker att det är så himla fint varendaste gång. de enda gångerna någon har kommit fram har varit på fyllan ute nånstans, senast var i somras på trädgården och det var liksom flera flera månader sen. jag vill att man kommer fram till mig och hälsar eller klämmer mig lite på stjärten eller NÅT, jag lovar att jag inte är så bitchig som jag ser ut! det borde ni iofs veta redan, haha. men jag blir så sne när jag får kommentarer som ”jag såg dig på stan idag men jag gick inte fraaaam” – jag ba MEN VARFÖÖÖÖÖR!!! JAG VILL KLÄMMAS!!!

PS. nej jag skoja bara! sluta inte skriva sådär till mig! <3 jag skulle fan bli totalt förkrossad om det helt plötsligt upphörde, HAHA!

PPS. heltaskigt språk och grammatik i detta inlägg, sorry. det är verkligen under all kritik, men det är så jag skriver när jag skriver snabbt, rakt ur hjärtat, och utan att korrläsa.

with the lance and the musket and the roman spear

alltså, kärleken jag känner för dessa fyra män. det finns inget popkulturellt element har format mig så mycket som the clash. första gången jag hörde london calling, den där fullkomligt knäckande känslan som får en att vilja falla på knä. ja, det här är en kärleksförklaring. ännu en kärleksförklaring, haha. *PANG!* sa det. på en enda lyssning. the clash genomsyrade hela spektrat av mitt liv när jag började intressera mig för vad som händer runt omkring mig, när jag blev något annat, när jag började orientera mig i den snåriga politiska topografin med en musikalisk karta och en ficklampa. när jag blev jag.

fan, ett sånt jävla rakryggat patos. love ‘em to death.

om man klickar på bilden kommer man till en liten samling av mina bästa clash-låtar. lyssna vetja, det gör dig gott.

dagen är slut

jag är nyduschad, insmord med body shops mango whip lotion, sippar på ett glas vitt, nisse lagar mat. egen klyftpotatis, soya- och chilimarinerad kyckling, nån slags gräddsås med dijon. cocktailtomat- och purjolökssallad. bzzzzzzt.

happy thursday y’all!

if mountains crumble to the sea, there would still be you and me

appropå mitt förra inlägg; till alla klarsynta och kloka tjejer som läser den här bloggen. jag älskar er.

hur skön e den?

det här har aldrig hänt mig förr! jag gick upp när min wake-up light väckte mig, som jag brukar, gick in i badrummet, käkade frukost, kollade mobilen… insåg att jag inte jobbar idag. så jävla skön grej!!! ;)

nu jävlar *all in*

imorgon ska jag förresten göra en grej som jag har tjatat om att jag ska göra jättelänge. :D barasåattnivet.

the summer of annahita

George: I’m really going to do something with these three months.

Jerry: Like what?

George: I’m gonna read a book. From beginning to end. In that order.

Jerry: I’ve always wanted to do that…

George: I’m gonna play frolf.

Jerry: You mean golf?

George: Frolf, frisbee golf Jerry. Golf with a frisbee. This is gonna be my time. Time to taste the fruits and let the juices drip down my chin. I proclaim this the Summer of George!