whining since jan 2008
fina, fina veronica! en av mina finaste och mest värdefulla nya bekantskaper. ibland känns det som om det var meningen att hon skulle flytta från örebro och få jobb på min arbetsplats. planets are aligned. hon har agerat fotograf och klädhängare åt tjallamalla under vintern, vilket är det ni ser här ovan och har nu dragit med mig i karusellen – FAN VAD KUL!!!
haha åh hon är så fin. på bilden längst till höger, med den blå rosetten – exakt så är hon! alltid!
idag hade jag fler besökare än vad jag har haft på flera månader och såg på statistiksidorna att de flesta kom från bjooti. gick in och kollade och fann detta:
det är nåt slags litet award som hon har gett till 7 bloggar som hon gillar. asså *TIHI*. jag vet inte vad ni tycker men verkar det inte lite som om hon gillar mig allra mest av alla hon har skrivit om där? asså jag menar; ”den coolaste och roligaste personen i stockholm”? ”smart som tusan”, ”skriver som en gud”? jag ba smällde av, kunde typ känna hur kinderna blossade av glödande smicker!!! blir så sjukt generad och fnittrig av att läsa såna fina ord. asså… tack.
lite kärlek genom datorn en bitter söndag i februari… själens hav somnar i stiljte ikväll!
den här dagen:
- vaknade oplanerat bakis vid 9-tiden.
- kollade på landet brunsås på svt play med nisse i sängen.
- förflyttades till vardagsrummet, nisse kokade gröt.
- lyssnade på så funkar det i p3 med anders & måns *public service-maraton*.
- nisse gick hemifrån, jag fortsatte lyssna men somnade sakta in till ljudet av anders & måns som filosoferar kring kroppens ”val” att ”lägga” pungen i skrevet och inte typ bakom örat, i armhålan, eller på annan plats där skada åsamkad av cykelram eller någons armbåge inte utgör en lika stor risk.
- vaknade igen vid 14-tiden, inte så bakis längre, mindes plötsligt att jag hade glömt min tygpåse på treat när jag var där igår med brorsan och hans kompis tom.
- fick ångest. i påsen låg följande: en marabou sensation yogurt & raspberries, ett halvt paket god morgon blodapelsinjuice och de svart-vita vantarna som nisses mor stickat till mig i julklapp för typ 3 år sen. det var vantarna som gav mig ångest.
- surfade i tre timmar.
- ringde treat.
- ”sorry girl”, sa han. ”har bara en tygpåse som det står ‘högskolan i halmstad’ på och den innehåller ett par byxor”. helvete. ”aja, tack iallafall”. var jätteledsen. funderade lite över gårdagskvällen. mindes plötsligt något.
- ringde treat igen. bad om ursäkt för att jag tjatade, men meddelade att den kanske hänger kvar på kroken i baren, där jag lämnade den igår. ”ni kanske inte har hittat den”, sa jag, och insåg att jag förolämpar deras arbetsförmåga. men killen ba ”it’s your lucky day! den hänger här. wow, du har choklad ju!”. blev skitglad. skrattade och tjoade i telefonen, han skrattade också. insåg att jag har längtat efter chokladen också. och blodapelsinjuicen. hoppas att den inte har jäst. 
grått nytt hår! (som elin skrev i sin statusrad på facebook) nytt år! nytt decennium! någon sa igår att 00-talet är det första decenniet vi kan minnas början och slutet på… svindlande tanke.
älskar allt just nu! skulle älska allt mer om nisse kunde vakna så att man kan köpa sig en pizza (vore ju oskönt att gå ner och köpa en själv och äta den i sin ensamhet). en inter utan skinka ska jag ha. färska tomater på pizzan ska bli 2010 års pizzatema! förra året var det kronärtskocka, känns ju onekligen lite passé nu. året innan dess var det köttfärs och fetaost. herregud (vad tänkte man med? munnen? nej verkligen inte.)
jag hade ett helt fantastiskt infirande av det nya året igår. faktiskt helt underbart. vill tacka alla, speciellt värdinnorna. bilder kommer (tror jag). jag mår bra trots baksmälla, jag mår skitbra! det är svårt att inte ha tilltro när det ser ut såhär utanför mitt fönster:
magiskt.
någonting säger mig att 2010 kommer bli ett skitbra år. jag hoppas på mer kärlek, kärlek i mängder vill jag ha! kärlek ska alla ha! kärlek till din syster och bror, till din vän som skriksjunger ”total eclipse of the heart” med dig tills ingen av er kan prata längre, kärlek till den ledsna killen som står bakom kassan, kärlek till busschauffören som låter dig åka med fast du inte hittar ditt busskort och kärlek till grabben som har kritstrecksrandig tredelad yllekostym fast det är skitvarmt (det var värt det). kärlek till brevbären trots att han/hon skiter i ”ingen reklam tack”-skylten, kärlek till din chef som ändå försöker så gott hon kan, kärlek till alla stackars barn som måste sitta på nåt glassigt café med deras hipsterpäron dagarna i ända, istället för att härja ute i skogen bland de multnande löven, kärlek till alla själar som lämnade jorden i år, kärlek till eddie izzard (herregud! världens bästa man!), kärlek till kvinnan som satte dig till världen och kärlek till mannen som stod bredvid och grät när du kom, kärlek till alla superrika megakändisar som omges av massvis med folk men ändå känner sig ensammast i världen, kärlek till tjejen som gör anagram på ditt namn och kärlek till dig. mest av allt önskar jag kärlek till dig.
puh! gud vet att jag behöver er, gud vet att jag behöver er alla!
wow. wow. vilket jävla DRAG det har varit på jobbet. alla har lagt i sista växeln och kört så jävla hårt, till allra sista blodsdroppen. men nu är det över. har aldrig jobbat så hårt och intensivt i hela mitt liv och har aldrig haft så roligt på jobbet som jag har haft de här sista dagarna. det är svårt att förklara känslan, men de som har jobbat inom handel innan jul vet exakt vilken känsla det är. folk må vara tyngda av alla ”måsten”; man ska hinna med julmaten och hinna med allt det där pappersarbetet på jobbet och skicka julkort och beställa allt från nätet i god tid och så ska man stå och trängas och hetsa tillsammans med femti miljoner andra människor som ska panik-shoppa julklappar för alldeles för mycket pengar och till råga på allt ska alla paket kännas personliga och väl genomtänkta och de får inte kosta för mycket och inte för lite och de ska vara snyggt inslagna när de ligger där under granen och ibland undrar ju alla om det är värt allt detta. men det är inte alla de där måstena som är det som folk tar fasta på, utan det jag har upplevt måste ju faktiskt vara den här beryktade julstämningen. alla bara… ler!
det enda jag har sett i julhetsen är leenden och glädje. frid, kärlek och förståelse, det måste vara det som är julstämning. har haft så jävla kul och det har varit värt varenda jävla svettdroppe, varenda värkande muskel och sömnlös natt!
(ungefär sådär skulle jag illustrera begreppet ”julrusch” om någon bad mig.)
lugnet sänker sig över stockholm. jag känner mig helt pånyttfödd, haha, sällan har jag varit så tacksam över att få komma hem. imorgon ska jag hem till min lilla mamma och fira jul med henne och brorsan, stillsamt och lugnt, det är allt jag vill ha.
frid och kärlek till varje människa! god jävla jul! älskar allt just nu!
jag: *tar upp gammal urkopplad telefon* ja hej, tomten. det är här är annahita. jag tänkte bara prata lite med dig om taimas. han har varit lite olydig på sistone så jag undrar om han kommer få några julklappar?
taimas: *stirrar*
jag: jaha… nä, okej. jag förstår. men om han lovar att vara snäll fram till jul, kan han kanske få något litet ändå?
taimas: *tittar ner i golvet*
jag: aj då, okej. ja, det ska jag hälsa till honom. okej, ja, god jul! hejdå!
taimas: *tittar upp*
jag: taimas, jag pratade just med tomten. han sa att olydiga barn inte får julklappar. jag frågade om du inte kunde få ändå och han sa att han ska tänka på det, om du lovar att vara snäll mot pappa. inte skrika och bråka och kasta saker. och städa efter dig. lovar du det?
taimas: nej jag lovar inte. det var ingen som svarade för det där är en leksakstelefon.
hej vänner. här är lite reflektioner (reflexioner? vem fan skriver det med x? tydligen en korrekt stavning ändå) från igår:
egentligen är det oftast en dålig idé att gå och se en hjälte live; dina skyhöga förväntningar kommer inte att mötas och du kommer med all säkerhet att bli besviken. så ÄR det ju – och man vet att de egentligen inte kan toppa kanonerna från förr – första skivan, första föreställningen. så man försöker vara *realistisk* och inte förvänta sig sådär jättemycket, utan mer tänka på hur kul det är att det går bra för dom fortfarande och att det är roligt att få se dom live ändå. sen tänker man att ”eftersom att jag nu har så låga förväntningar kommer jag antagligen tycka att det är skitkul ändå” – och så höjer man sina förväntningar direkt igen. sådär håller det på, fram och tillbaka och man börjar sakta känna en liten oro för att man kanske behöver se en hjälte falla. man vill liksom inte konfronteras med faktumet att han kanske bara hade några goda år och numera bara är girig och vill turnera för att få in pluring, inte för att han har något nytt att säga. så går man där och ba ”700 spänn… shit. this better be worth it”…
sen kommer man på sig själv med att sitta och skrika av skratt och glömma bort allt vad förväntningar och nervositet heter och så tänker man ”jävlar… he still got it”. för så var det igår; han har fortfarande ”det”, det där lilla som bara eddie izzard har. det där lilla som lyfter honom och gör honom till en klass för sig, som ingen annan av hans likar kan komma i närheten av. inga enkla lösningar eller publikfrieri, endast genius. knivskarp, briljant hela vägen igenom. jag är sjukt lättad och glad över att inte behöva stå på tåget med 10 000 andra eddie izzard-fans och ba ”aja, han ser ut att vara frisk och kry iallafall” utan faktiskt stå där och försöka komma på ord som beskriver känslan, utan överdrifter eller underdrifter. det är svårt! men ja. det jag försöker säga; han är en jävla superhjälte och jag sörjer från djupet av mitt hjärta, alla er som aldrig har ”fattat grejen” med den här människan som skänkt mig så mycket skratt och glädje! alla som ”inte fattar grejen” kan ju inte annat än ha dålig humor.
DAMN alltså. worth every single sketet korvöre.
this is giant squid, signing off. //
Like
Follow me on Twitter!
Recent comments
<3 <3 <3 <3 <3 helt awsome, jag har monterat ihop mitt teleskop för några dagar ...
nej stoppa inte upp brösten!!!.....ser bra ut ändå!fast bröst är snyggt måste jag hålla med om...
JAG VET! jag brukar inte gilla spexiga naglar men det här var helt jävla fantastiskt! men sen så är jag ...
<3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 ...
vilken cool video! <3 .-= karin's last blog: Run to the Hilton =-.
WOW vad fint!
åh, älskar posen på bilden längst till höger, haha. och Veronicas hårfärg! ni är fina. .-= Oklart & Diffust's last blog: ...