Archive for the 'sagor från den riktiga världen' Category

Page 2 of 4

intelligensquiz på pet sounds bar

publicerad t 11:01 den 10/11/2010 i sagor från den riktiga världen.

något som ALLTID inträffar varje gång man är tre eller fler tjejer ihop ”på krogen” är att ett sällskap denimkillar av samma antal som tjejsällskapet vill umgås genom att börja prata eller att de på annat sätt uppvisar kontaktsökande beteende. den aktuella kvällen var vi typ fem tjejer på pet sounds bar, och en blond söderturist med stripig backslick som han förlorat kontrollen över för ca. en timme sen kommer fram med en servett som det står ett ”stockholmsquiz” på. quizet består av 5 frågor, och längst ner står det ”3 av 5 rätt = fri runda i baren”, vi ba ”höhö, soft, langa fram din iphone caroline!” - vadå liksom, vem fan bryr sig om vilken kleerups favoritbar är??? vi nailade såklart quizet, sånär som på en fråga som vi medvetet svarade fel på för att inte verka fuskiga (HAHA). jag gick till denimkillarna (tänk 30+, urstockholmare som jobbar inom IT eller finans, ”brukar inte hänga på söder”, jävligt självgoda och tror att de är snygga i flanellskjorta och jeans – ”en skönhet klär i allt” doesn’t apply to douchebags, oavsett hur väl man tar hand om sin hy och hur mkt man betalat för sina färdigslitna acne-jeans) och langade fram våra svar. de frågade oss vad vi ville ha från baren och jag visste inte, så jag sa att de fick improvisera fram nåt, överraska. sen gick jag tillbaks till vårt bord och när vi fortfarande inte hade fått våra drinkar efter typ en halvtimme blev vissa i sällskapet lite… sura.

så vi gjorde ett eget quiz. på ett trosskydd skrev vi med rosa tuschpenna:

”intelligensquiz

var fan är våra drinkar?”

veronica som hade störst ballz i sällskapet gick till denimkillarna och lämnade fram quizet och från vårt bord kunde vi se deras reaktioner. de skrattade och visade varandra trosskyddet (är dock ej säker på att de fattade vad det var) och efter ett tag kom de fram med fem shots till oss och fem shots till dom. shotsen innehöll typ citronjuice. haha. touché douchée.

thanx 4 playin, liksom! tack och lov att man inte är singel… herregud.

41 Comments. Tags: , , .

smoker, joker, midnight toker

publicerad t 15:17 den 06/10/2010 i sagor från den riktiga världen.

vi har central perk, tom’s och the peach pit. vi har ritorno. när jag var yngre bodde vi praktiskt taget där, på det inrökta haket vid vasaparken. hela gymnasietiden tillbringde vi eftermiddagarna där, timme efter timme, sörplandes på 22-kronorskaffet med gratis påtår och så kröp vi ut vid åtta-tiden på kvällen, omtöcknade, koffeinrubbade och inrökta. ritorno var precis det vi gjorde – vi återvände, dag efter dag. det nådde sin kulmen vintern… noll fem? nollsex? som iallafall jag fortfarande refererar till som ”ritornovintern”.

ritorno var en central del av mina tonår, och många andras också, det är jag helt säker på. och en central del av ritorno var geoffrey.

fina john och fina geoffrey.

geoffrey var själva definitionen på både ”stammis” och ”original”. han var en fräck, dekadent och livsälskande gosse i en väderbiten gammal mans kropp. han var det där navet som all aktivitet cirkulerar kring inne på ritorno; alltjämt sittandes på samma plats vid samma bord längst in vid spegelväggen, sugandes på sin caffè latte som han alltid hustlade till sig gratis, och där hade han suttit i åratal för att det var nära hans hem vid s:t eriksplan, där fick man röka ifred (tills rökförbudet, då fortsatte han ändå att komma dit) och där fanns det alltid en massa ungdomar att utbyta ord och tanke med. han var inte your average crazy ol’ geezer, även om han ibland svävade iväg lite väl långt. han var en pensionerad psykiater med en helt galen livshistoria (i should know; jag och ett par kompisar gjorde en liten dokumentär om honom till kursen i rörlig bild i trean på gymnasiet där vi intervjuade honom i hans natural habitat, alltså ritorno). han hade ursprungligen polska rötter och hans mamma var en av de som kom till sverige med folke bernadottes vita bussar under andra världskriget. en del av sin barndom tillbringade han i israel och softade omkring på kibbutzer, sen kom han tillbaks till sverige nån gång på 60-talet (om jag inte missminner mig helt, eller geoffrey kan förresten ha återgett saker lite luddigt på egen hand). fan, om man inte borde ta och leta upp vår lilla doku! den hette this charming man. :D

han var en sån jävla sorglös och öppen person, ingen var ointressant eller irrelevant för honom. han hälsade på alla, pratade intresserat, mindes alltid nånting om alla och han visste vilka relationer alla hade sinsemellan. ibland var han lite tankspridd men oftast var han på topp. alltid lika glad, alltid lika uppmärksamhetstörstande och sällskapssjuk. en äkta people person. kanske såsom vi alla borde orka och våga vara. ibland hade han på sig en t-shirt som det stod ”I’M JEWISH AND I’M GAY – SO WHAT?” på och när han hade den satt han extra rakryggad så att alla kunde se texten.

häromdan fick jag veta att geoffrey har gått bort. senast jag träffade honom var i våras, på rittans soliga uteservering. där satt han, med sin cigg och sin latte och läste på en vältummad bok. ”smooker jooker midnight toooker, that’s me, geoffrey”, presenterade han sig som (som i steve miller-låten the joker) för mig, fast vi har träffats tusen miljoner gånger förut. ”ooo, annahita! är du fortfarande tillsammans med nils?” frågade han så fort han kände igen mig. jepp, vi är fortfarande tillsammans, old chap.

i torsdags var thomas och daniel på hans begravning på skogskyrkogårdens judiska begravningsplats och vart hölls inte mottagningen efteråt, om inte på ritorno.

må du dansa i din himmel, avri. jag kommer nog faktiskt aldrig att glömma dig.

4 Comments.

när man glömmer bort…

publicerad t 09:40 den 28/02/2010 i girl talk, mitt fejs and sagor från den riktiga världen.

… att alla inte är som ens vänner. så kan det ibland uppstå en lite genant situation. på jobbet till exempel, där handskas jag ju med massvis av främlingar varje dag. och bara för att man är van vid att kunna prata om allt utan begränsningar och trösklar och inte behöva ta hänsyn till vilket samtalsämne som är aktuellt – så borde man inte bete sig så mot folk man inte känner. alltså för det mesta kan man ju vara ganska avslappnad med kunderna, speciellt de som handlar där jag jobbar. de är ofta så jävla roliga, öppna och frispråkiga att det slutar med att JAG känner mig tillknäppt och pryd!

veronica berättade t.ex. att hon hade haft en danska som kund och de hade stått vid sminkhyllan jättelänge och pratat om ditten och datten medans de provade ut foundations och ögonskuggor. den här tjejen berättade att danska killar brukar vilja att deras flickvänner pratar svenska med dem i sängen, för att de tänder på sånt. :?: veronica ba *eh ok*, men sen kom vi gemensamt fram till att svenska för danskar kanske är vad franska är för resten av världen. lite seksi liksom.

aja, igår iallafall! en tjej ville prova vår mineralfoundation. hon berättade att hon behöver nåt som är ganska täckande för att hon har finnar. jag såg vart hon hade finnarna, de var som ett litet fält på kinderna bara, ingen annanstans. precis så har jag också! men för att inte vara assuming och framfusig och ba ”jag ser att du har finnar på kinderna”, så frågade jag istället; ”vart har du finnar?”. hon sa  – precis som jag misstänkte – att hon hade finnar på kinderna. aldrig i pannan, på näsan eller på hakan eller nån annanstans. bara på kinderna. sen vet jag inte vad som hände! haha, jag hade ju varit lite eftertänksam sekunden innan, men nu var jag så exalterad över att dela med mig av min finnkunskap att jag helt glömde bort att jag var på jobbet!

men efter att ha sett det här diagrammet;

… och hört på flera andra ställen SAMT av egen erfarenhet konstaterat, att finnar på kinderna kan betyda att magen är lite ledsen, så var jag bara tvungen att dela med mig av denna insikt till henne! jag hade kunnat formulera det på sättet som jag formulerade föregående mening, d.v.s. att ”magen är lite ledsen”, eller ”magen är inte vad den brukar vara”, eller ”magen är stressad” eller nånting annat lite halvneutralt. men nej, jag sa ”jag har exakt samma problem som du! jag har bara finnar på kinderna, och vet du varför vi bara har finnar på kinderna? det är för att vi har problem med tarmsystemet!”.

AAAAAAAAAAAAAAAAAAAHAHHAHAHA!!! JÄVLA IDIOT!!! HUR FAN KAN JAG UTTRYCKA MIG SÅ TILL EN VILT FRÄMMANDE TJEJ SOM JAG TRÄFFAR PÅ JOBBET?!?!?!??!

hon hade ju kunnat säga ”jaha, men göö vad intressant! det hade jag ingen aning om!” och verka geniunt intresserad och inte alls störd över faktumet att jag just refererade till hennes tarmsystem, men hon sa bara ”jaha… ska jag börja äta nyttigare då eller?” och det var det! gud vad jag kände att en groda hade hoppat ur käften på mig! jag brukar ALDRIG göra sådana misstag, att säga dumma och ogenomtänkta saker. jag är – tvärtom – ganska behärskad och kontrollerad när det kommer till mitt språk, speciellt med främlingar. jag vet inte alls vad som flög i mig. jag insåg att det inte gick att släta över det där så jag försökte inte ens. hon köpte iallafall en mineralfoundation så hon kan inte ha blivit väldigt förolämpad, lite stött på sin höjd. när vi stod vid kassan tänkte jag flera gånger säga att det inte var min avsikt att göra henne obekväm, men jag visste inte om hon ville prata om det eller om hon bara ville glömma det så jag lät bli… hu. jag känner mig verkligen mortified. fortfarande. :(

24 Comments.

att gråta på alla hjärtans dag

publicerad t 20:27 den 14/02/2010 i sagor från den riktiga världen.

jag är ingen romantiker. jag tycker att kravet på ”romantik” i förhållanden är läskigt för att begreppet ”romantik” är så snävt; det känns som att det i princip endast handlar om konkreta enskilda handlingar och föremål som man ägnar åt den man älskar; laga överraskningsmiddag, ge gåvor, trycka upp en t-shirt med älsklingens namn på, kalla varandra för söta grejer inför andra människor, säga ”puss puss” när man avslutar ett telefonsamtal… såna grejer. förhållanden som inte är på detta viset verkar folk tycka är lite dysfunktionella.

jag och nisse är nog det minst romantiska paret jag känner till. vi köper nästan aldrig oväntade presenter till varandra och vi kallar inte varandra för gulliga namn. vi gör nästan aldrig saker ihop, såna där saker som att gå ut och äta eller shoppa tillsammans eller så. vi säger aldrig ”puss puss” i telefon, bara ”tja” eller ”ciao” eller ”häddååååå”. nästan vad som helst, förutom ”puss puss”. ibland om jag pratar i telefon med honom när någon utomstående är med mig och samtalet avslutas med ett ”tja”, blir vederbörande förvånad när denne får veta att det var min pojkvän i telefon. ”ni är så himla svala”, har jag fått höra. det är tråkigt att man uppfattas så, liksom lite cool och oengagerad – för de flesta fattar ju trots allt att förhållandet inte handlar om gåvor och smeknamn, och de paren som hetsar med sånt har antagligen byggt upp sitt förhållande på jävligt svaga grunder.

men ibland måste man liksom fira sig själva lite. speciellt vi två. vi har för fan hållit ihop i 5 år och jag kan inte sluta tycka att det är så jävla fint. det är det absolut finaste jag vet i den här världen just nu; jag och nisse och våra 5 år. så vi gör en sån där romantisk grej; han tar mig in till stan på alla hjärtans dag och bjuder mig på bio. where the wild things are. han köper hot snacks till mig trots att han hatar dem och efter filmen fikar vi semla & kaffe. sen ska han och tompa gå på jazz som jag bangar på, så jag åker hem och känner mig harmonisk och lycklig där jag sitter.

mittemot mig sitter ett annat ungt par. båda är nog i 18-årsåldern. tjejen är tårögd och ser sammanbiten ut och killen ser inte ut på något speciellt sätt alls. han bara sitter där. pratar om oviktiga saker, har handen på hennes lår. hon nickar och svarar ”mmm”. på rådmansgatan går han av utan att säga nånting till sin tjej, han bara klappar henne lite på axeln och stryker henne över håret. sen går han av, och när dörrarna stängs vänder tjejen ansiktet bortåt, mot rutan. hon döljer ansiktet med händerna och börjar gråta. jag höjer volymen i mina hörlurar för att försöka koncentrera mig på musiken och inte  stirra ner henne. i mina öron ber john lennon om ursäkt för att han fått sin kärlek att börja gråta. jealous guy - ännu en sån där romantisk grej som man kan göra; skriva en sång för att säga förlåt.

men till slut kan jag inte behärska mig längre. vad fan är det för fel på den här stan, om man kan sitta och gråta på ett fullsatt tåg och utan att någon bryr sig? så jag frågar henne; ”du, hur är det?”. hon vänder sig mot mig med sitt mascarastrimmiga och tårblöta ansikte och ser helt chockad ut. hon säger att hon har lite problem med pojkvännen. ”han är inte så romantisk av sig”, säger hon. ”jag hade nog lite för höga förväntningar på alla hjärtans dag”. mitt hjärta snörps ihop till en liten stenhård kula som ligger tung och kall som en ståldank i mitt bröst. jag undrar vad det var hon förväntade sig, och vad det var han inte gjorde. han var helt blank när han gick av tåget och antagligen kommer det att ta slut mellan dom.

”jag vet att alla hjärtans dag är fjantigt, men jag kunde inte låta bli att hoppas litegrann. på någonting litet”. jag vet inte alls vilken sorts förväntningar det var hon hade och vad hon menar med ”någonting litet”, men oavsett om det hade varit en biobiljett eller en vigselring så borde hon iallafall inte sitta på tunnelbanan och gråta. det är bland det mest hjärtekrossande jag har sett i hela mitt liv och hennes kille verkar vara helt jävla värdelös om han lämnar henne ensam, gråtandes. på alla hjärtans dag. antagligen vet han varför hon gråter också. jag sa inget av det här högt utan sa mest uppmuntrande saker som skulle få henne att känna sig lite mindre låg liksom. sen så tänkte jag på mig och nisse, och hur totalt oromantiska vi är. och då hade vi ändå gått ut tillsammans på alla hjärtans dag, och sett en film och ätit semlor och pratat om vår londonresa och jag kände mig lycklig och älskad. så jag tänkte säga till henne att min pojkvän inte heller är så romantisk, men att vi idag hade gjort allt det ovanstående och att hon skulle ha tilltro för att det tar ett tag innan man hittar till en nivå som är lagom för båda. för oss har det liksom tagit ungefär 5 år.

men så tänkte jag att det är antagligen det sista hon vill höra. om ett annat par som har det bra och gör något fint tillsammans på alla hjärtans dag och då började jag gråta. jag ville säga till henne att om han visade kärlek tillräckligt mycket, så skulle hon inte hoppas så mycket på alla hjärtans dag och då skulle hon inte vara så jävla ledsen just nu. hon skulle inte hoppas på att den där lilla kärleksförklaringen äntligen skulle komma. för att hon skulle veta att även om den uteblir så älskar han faktiskt henne. nu visste hon ju ingenting alls och  när tåget kom till brommaplan sa hon ”tack för att din omtanke”, fällde upp luvan och gick av.

14 Comments. Tags: , , .

blodgrape

publicerad t 17:08 den 28/01/2010 i foton, sagor från den riktiga världen, TV, whinar and wörd.

2010-01-281 017

den här dagen:

- vaknade oplanerat bakis vid 9-tiden.

- kollade på landet brunsås på svt play med nisse i sängen.

- förflyttades till vardagsrummet, nisse kokade gröt.

- lyssnade på så funkar det i p3 med anders & måns *public service-maraton*.

- nisse gick hemifrån, jag fortsatte lyssna men somnade sakta in till ljudet av anders & måns som filosoferar kring kroppens ”val” att ”lägga” pungen i skrevet och inte typ bakom örat, i armhålan, eller på annan plats där skada åsamkad av cykelram eller någons armbåge inte utgör en lika stor risk.

- vaknade igen vid 14-tiden, inte så bakis längre, mindes plötsligt att jag hade glömt min tygpåse på treat när jag var där igår med brorsan och hans kompis tom.

- fick ångest. i påsen låg följande: en marabou sensation yogurt & raspberries, ett halvt paket god morgon blodapelsinjuice och de svart-vita vantarna som nisses mor stickat till mig i julklapp för typ 3 år sen. det var vantarna som gav mig ångest.

- surfade i tre timmar.

- ringde treat.

- ”sorry girl”, sa han. ”har bara en tygpåse som det står ‘högskolan i halmstad’ på och den innehåller ett par byxor”. helvete. ”aja, tack iallafall”. var jätteledsen. funderade lite över gårdagskvällen. mindes plötsligt något.

- ringde treat igen. bad om ursäkt för att jag tjatade, men meddelade att den kanske hänger kvar på kroken i baren, där jag lämnade den igår. ”ni kanske inte har hittat den”, sa jag, och insåg att jag förolämpar deras arbetsförmåga. men killen ba ”it’s your lucky day! den hänger här. wow, du har choklad ju!”. blev skitglad. skrattade och tjoade i telefonen, han skrattade också. insåg att jag har längtat efter chokladen också. och blodapelsinjuicen. hoppas att den inte har jäst. :>_<:

1 Comment.

the kid

publicerad t 07:48 den 21/12/2009 i foton, sagor från den riktiga världen and wörd.

2009-12-17 284

jag: *tar upp gammal urkopplad telefon* ja hej, tomten. det är här är annahita. jag tänkte bara prata lite med dig om taimas. han har varit lite olydig på sistone så jag undrar om han kommer få några julklappar?

taimas: *stirrar*

jag: jaha… nä, okej. jag förstår. men om han lovar att vara snäll fram till jul, kan han kanske få något litet ändå?

taimas: *tittar ner i golvet*

jag: aj då, okej. ja, det ska jag hälsa till honom. okej, ja, god jul! hejdå!

taimas: *tittar upp*

jag: taimas, jag pratade just med tomten. han sa att olydiga barn inte får julklappar. jag frågade om du inte kunde få ändå och han sa att han ska tänka på det, om du lovar att vara snäll mot pappa. inte skrika och bråka och kasta saker. och städa efter dig. lovar du det?

taimas: nej jag lovar inte. det var ingen som svarade för det där är en leksakstelefon.

11 Comments. Tags: , .

denna dag förra året jobbade jag på en nummerupplysning och då skrev jag detta:

publicerad t 11:49 den 15/11/2009 i politix, sagor från den riktiga världen and tillbakablickar.

- ja hej, jag vill ha numret till kvinnan de skrev om i aftonbladet… hon och hennes lille son hade inte pengar till kläder och hon riskerar att utvisas… hon bor i falkenberg tror jag. sonen är ett utomäktenskapligt barn och om hon måste åka tillbaks kanske hon blir stenad? jag tänkte iallafall ge henne lite pengar så att hon kan köpa kläder till sitt barn
- vad fint av dig! vad heter hon?
- ja håll i dig nu för det är ett fördjävla konstigt namn alltså… S… H… O… H… R… E… H. hur uttalar man det? tjorre? man fattar ju inte ens om det är en kvinna eller en man
- det är ett kvinnonamn och det uttalas exakt som det stavas
- jaha. vad duktig du är!
- tack
- ja jag tycker att det är så hemskt vad de gör mot kvinnorna, de där invandrarna. jag har själv inte så mycket till övers för dem. invandrarna alltså. som jag ser det så kommer de faktiskt bara hit och tar våra pengar, i ärlighetens namn. de vill inte jobba, de bara samlar på sig socialbidrag och blir rika som troll. vi har kris just nu och då får det vara nog med invandrare, vi har inte råd att försörja fler nu
- okej. ska du ha numret eller?
- ja tack
- 1234567
- tack ska du ha, stort tack! du verkar vara en förståndig ung dam
- nej, jag är inte förståndig. jag har invandrarbakgrund
- jaha, ojdå, då förstår jag att jag trampade på dina tår, jag ber så hemskt mycket om ursäkt för det
- jag har inte bett om att få en ursäkt, det är din förlust om du inte har några problem med att vädra din okunskap sådär öppet
- nej, jag förstår.. jag förstår. det var inte meningen att förolämpa dig, jag visste inte att du var invandrare. du lät så svensk och go’
- eh. tack?
- ja det var hemskt trevligt av dig att hjälpa mig med detta numret… du är en BRA invandrare, det är viktigt att komma ihåg att det finns sådana också. du har lärt dig svenska och du har tydligen ett jobb. jag hoppas att du betalar skatten också. är din chef svensk?
- vi kan sluta prata nu, jag blir väldigt irriterad och kommer bli otrevlig mot dig snart
- nejdå, det är ingen fara, jag kan ta lite hårda ord. det är bara sunt att diskutera!
- det här är ingen diskussion. jag diskuterar inte med människor som är av din åsikt, det är inte konstruktivt på något sätt och jag blir bara väldigt upprörd och förolämpad
- jag förstår det. men du måste komma ihåg att jag inte har förolämpat DIG PERSONLIGEN, kom ihåg det, jag har bara sagt goda ord om dig!
- det spelar ingen roll för jag blir inte särskilt smickrad eftersom att du samtidigt har spytt galla över i princip ALLA invandrare, mina föräldrar inkluderat
- men nu är det ju faktiskt såhär att ni inte bara kan komma hit och ta och ta och ta utan att bidra till sverige! nu blir jag nästan lite irriterad på dig!
- men det är ju här skon klämmer, du vet ju uppenbarligen INGENTING om invandrare. tror du inte att de också vill vara en del i samhället, leva och arbeta och bidra precis som alla andra? jag tror inte att någon är direkt nöjd med att leva på socialbidrag
- jo-hoo då! varför tror du annars att det är så många invandrare som nöjer sig med det?
- du förstår inte vad det är du säger. du vet uppenbarligen ingenting.
- bli inte otrevlig nu, unga dam! jag tycker att du är sympatisk och vill inte ha gräl! det är bara så att om man kommer hit måste man lyda svenska lagar! om en svensk beter sig illa utomlands blir man ju med allra största säkerhet utvisad! rätt ska vara rätt!
- men om man som utländsk medborgare begår brott i sverige så blir man ju utvisad… det är lite det som är poängen.
- är det så?
- ja? vaddå? det är ju självklart.
- jaha… det hade jag missat totalt. jag trodde inte att man hade kommit till skott med det ännu.
- ännu ett bevis på din okunskap.
- men nu får du faktiskt sluta vara så otrevlig. jag har inte förolämpat dig.
- okej. hejdå.

5 Comments.