Archive for the 'reser iväg' Category
en incheckad väska… handbagage… dataväska… den kan jag packa med grejer också. alla sladdar och sånt. hörlurar… måste limmas. fan jag borde tvätta mina necessärer innan jag fyller dom, de är fulla med sminkrester från gågna resor. åh, här är allt det där röda från rouget som gick sönder i nice. jag har fyra necessärer. lämnar ändå vissa dödsviktiga grejer hemma, nisse kan väl ta med det sen när han kommer ner. eller brorsan. han är ju där om mindre än en månad. fan vad fett! brorsan och tom. kommer bli guld. hoppas man får lite space bara. orka bo med två 20-åriga grabbar som bara dricker bärs liksom, hahahah. närå. det kommer bli fint. bara man får lite space.
hårfönen måste jag ta med. veronica har ingen egen och hon behöver en sån till sitt prinsesshår. den är skrymmande. två par skor i väskan är också skrymmande. fan vad all den här skiten väger. nagellack liksom, aja, ett par stycken måste man väl ändå få ha med sig?
handbagaget är hårt hårt packat med jeans och tjocktröjor som väger mycket, måste ju avlasta den incheckade väskan som inte får väga mer än 20 kg, har dock ingen aning om vad jag är uppe i nu eftersom att vi inte äger en våg. dataväskan är packad med grejer också, förutom datorn såklart. sladdar och sånt som sagt. i ett av facken hittade jag programmet från ebbas begravningsgudstjänst. 7:e dec 2007 i engelbrektskyrkan. visste inte ens att jag hade kvar den, har letat som en dåre. PANG, sa det. reality strikes. var tvungen att sätta mig ner en stund, titta på bilden. vad obeskrivligt söt hon var.
nästa vecka flyttar vi. helt sjukt. igår jobbade jag min sista dag. rensade ur mitt skåp och mitt brevfack, kånkade iväg på ett och ett halvt års arbete och slit och minnen. satte mig på carmen tillsammans med ett gäng som skulle skåla farväl till en annan kärlek, elin. hon reser iväg till indien med sin vän lisa.
uppbrottens tid.
gud vad jag ändå kommer sakna det här livet som jag har haft! herregud. och mina senaste kärleksobjekt. ni vet vilka ni är. bzzzt. jag undrar varför det ska vara så att man återförenas med gamla kära vänner, eller hittar helt nya oumbärliga personer, precis innan man ska get the fuck out liksom. jag kommer också sakna:
- blåbärssoppa
- mannagrynsgröt
on a brighter note; den här bloggen kommer bli ca 70% roligare inom en överskådlig framtid. 
fan det är konstigt. jag har inga problem med att twittra och facebooka som en idiot, men det sociala medium jag håller närmast hjärtat, bloggen, förblir ouppdaterad. jag kanske har för mkt i hjärnan. inser att jag om nån vecka kommer ha placerat mig långt långt långt borta från de jag älskar, tillsammans med en jag älskar. det känns så stort och omvälvande att starta ett litet liv tillsammans med henne. har hängt upp så mycket av mitt mentala lugn på denna flytt, det känns som om jag accepterar och hanterar vilken skit som helst just för att jag vet att jag kommer härifrån snart. skjuter allt framför mig. ”sen blir det bra”. allting kommer ordna sig. barcelona är paradiset.
det går upp för mig hur många jag kommer sakna. nisse. herregud. men han ska komma och besöka minst två ggr har jag bestämt. vi ska se på fotboll. på camp nou. kommer säkerligen bli en del fotbollsbloggande här framöver. och cajsa & emelie. *insåg* det igår när vi satt på malmen allihopa, grät när jag borstade tänderna. gud vad jag älskar dom.
min undebara dysfunktionella familj. min flock, mitt livsträd, min pulsåder. och min gubbfamilj; thomas, jens och ni andra. ni vet vilka ni är. det känns konstigt att jag börjar rabbla upp namn. det är konstigt att jag också kommer att tänka på folk som jag ändå inte träffar särskilt ofta, och inser att jag kommer sakna dom. vissa har jag liksom ändå inte träffat på ett halvår, kanske mer, men det är ju avståndet. det fysiska avståndet, som gör att saknaden känns värre och så får det vara.
jag vet också vad meningen med livet är. det är människorna runt omkring dig. utan dom är du fucking ingenting.
det finns ett berg i barcelona som heter tibidabo. bilderna är tagna där och däromkring i våras:
jag och mamma bestämde oss för att ta en liten kryssning till åland bara sådär. det började så jävla fint, stiga upp tidigt tidigt, dricka te och äta äggmackor och sen masa sig iväg till hamnen. allt var tyst och stilla och grått, som ett filter av lugn över ögonen. precis som det är i stockholm i mitten av november, en torsdagmorgon halv sju.
här kommer lastfartyget elisabeth åkande. det e ju fint.
vi körde dagskryssningen. äta mat, dricka vin, botanisera på taxfreen, sitta vid panoramafönstrena uppe på 8:e däck och sticka strumpor medans stockholms insomnade skärgård flyter förbi.
vi gjorde allt det. sen kom vi ut på öppet hav. såsom öppet hav är, bortom de där små kobbarna på bilden ovan. öppet jävla hav, utan nåt att fästa blicken på, och novembervindar (som enligt besättningen ombord var ”nästan ingenting”). båten började gunga, fast inte så farligt liksom – det hördes inte ens i glasen i restaurangen. ni vet, klirr klirr. inget klirr – ändå blev jag sjukt illamående. sprang till toan, tänkte ”åh nej” när mina skor dunsade mot heltäckningsmattan i korridoren. ”åh nej, jag är sjösjuk. det hade jag helt glömt bort”. well, vem kan klandra mig? jag var 12 år senast jag åkte färja över havet. lika många år har passerat sen dess; man glömmer mycket på tolv år. i en timme satt jag på toalocket inne på damernas och upprepade mantran och mediterade. det kom inget kräx, för er som vill veta.
på väg tillbaka var havet mycket lugnare, kände inte av minsta lilla svajning i magen. mamma sa att jag är en godkänd sjörövare nu, ålands hav är inträdesprovet. vi skrattade lite åt det, inuti kände jag mig som en nedrans landkrabba som inte ens pallar vindar på 7 sekundmeter. inne på taxfreen på väg tillbaka hittade jag jantelagsvodkan numero uno. en sån måste man ju köpa med sig. 1 liter koskenkorva, 185 kr. skäms nästan lite över min smutsighet. asså det är 20% högre alkoholhalt i koskenkorva som i smirnoff eller absolut. antar att det är just den detaljen som skiljer vodka från fulvodka?
lite parfym och mascara på det, vid åtta stapplade vi i land – utvilade och lite lyckligare. slutet gott, nästan allting annat också gott.
senaste kommentarer