it’s been a long time coming: här är slutet på mac studio fix-recensionen. jag vet att jag borde skrivit detta för flera månader sen, har bara inte kommit mig för att skriva fortsättningen på the adventures of satin face, pt. 1.
som ni kanske minns var jag riktigt positivt inställd till min nya foundation, jag tyckte att den passade min hudfärg näst intill perfekt, täckte lagom, hade fin finish och kändes bra. priset var helt okej och den var portabel och därutöver har jag en förkärlek för mac som jag inte kan motivera på något sätt. det visade sig att det såklart inte var så bra som jag hoppades på, för nästan allt på pro’s-listan vill jag stryka nu. här är det reviderade resultatet:

JAG FÅR JÄTTEMYCKET FINNAR!!!
orkar inte ens bry mig om att stapla upp det i sådär prydliga pro’s- & con’s-listor som jag brukar, det spelar ju ingen roll om det ger en ”fin finish” om hyn därunder ser ut som golfbollarnas jävla årskongress. asså nu snackar jag verkligen inte små knottror som har en färg som inte avviker från resten av ansiktet, utan stora, röda, blossande FINNAR med gult i! rubriken till det här inlägget borde vara ”the new adventures of *pizza face*, pt. 2″, men det skulle förstöra litegrann.
det var liksom bara fint de första dagarna, alla ba ”men wow!” och jag ba ”i know! ny foundation!”, men sen började de komma, de där små ilskna blemmorna. jag drog direkt slutsatsen att det var det nya sminket, jag är ju rätt lyhörd gentemot min hy och dess olika uttryck, hehe. jag bestämde mig för att endast använda studio fix när jag t.ex. ska gå ut, och istället använda min mineralfoundation från everyday minerals till vardags – men efter att ha använt en nära nog perfekt matchad foundation en period såg jag tydligt hur dåligt #light olive passade mig. asså kolla på bilden på mig i detta inläggGUL! till exempel. jag är ju för fan
nånstans kände jag att jag hellre är finnig än gul, samtidigt som jag tänkte att jag inte kunde vara säker på att det faktiskt ÄR studio fix som ger mig finnar om jag inte testar ORDENTLIGT, med foundation på VARJE DAG i FLERA VECKOR. så jag körde på liksom. studio fix i fejan varendaste dag i flera veckor.
och finnarna växte. blev fler, och större. de fick gula små ansikten som skrattade åt mig när jag försökte täcka dem med studio finish-concealern som jag hade köpt samtidigt. det gjorde ont när jag sov på fel sida av ansiktet för att finnarna var så jävla ömma. asså – DET ÄR SJUKT – jag har inte haft så dålig hy sen innan jag började ta hand om min hy (d.v.s. uppgradera min hudvårdsrutin från endast handtvål till adekvata produkter avsedda för ändamålet) och intressera mig för hudvård – det är flera år sedan! 3 år minst!
då återstod bara en grej liksom; köp ny foundation. jag HATAR att köpa foundation. men så insåg jag att vi ju har mineralfoundation på jobbet, och alla kunder jag sminkat med det har varit riktigt nöjda, så jag tjackade ett nature’s minerals (recension av the ever so knowledgeable bjooti här) i färgen #03
och fan, finnarna har direkt minskat i antal och storlek *PH-fuckin-EW*! bara en sån sak liksom – när man DIREKT märker skillnad. det var då det stod klart för mig; om finnarna uppstår så fort jag börjar använda studio fix och försvinner så fort jag slutar, ja, det behöver inte ens skrivas. studio fix var som råttgift för min hy och jag kommer aldrig använda det igen.
kortfattat betyg för DJ läs- och skrivsvårigheter som inte pallar läsa mitt dravel: 1 / 5. 1 poäng förtjänas p.g.a. bra täckning, bra pris och allt det där jag hade uppskattat om de monstruösa finnarna uteblivit.




och nu snackar jag inga mesiga små röda prickar till finnar, utan en stor jävla madame med gult i mitten.
visserligen kanske finn-bacillerna dör när de ligger i tea tree-oljan – BUT STILL. det finns bättre sätt att utforma en sån här förpackning. varför inte en liten pumpflaska bara? så kan man dutta med fingret.





senaste kommentarer