Anna: Vad vill du jobba med när du är färdig jurist?
shuuuuu jävlar, bra fråga. jag har ju verkligen PRECIS börjat plugga, skrev min allra första tenta förra veckan. har varit inne och nosat på arbetsrätt väldigt hastigt när jag tentapluggade men har länge haft ett intresse för det, så på juristdagarna tog jag t.ex. en broschyr från LO-TCO rättsskydd (fackförbundens egna juridiska byrå som företräder arbetstagare i tvister mot arbetsgivare), det känns som en organisation där jag skulle kunna göra nytta. rent generellt är jag mer inriktad på humanjuridik än affärsjuridik.
Wellen: Trivs du på din utbildning?
jag trivs verkligen skitbra. juridik rekommenderas varmt från mitt håll, hittills har jag verkligen inte ångrat en endaste sekund. det är sjukt allmänbildande och du blir stärkt som privatperson, medborgare, konsument, arbetstagare, ja allt verkligen. har du minsta lilla intresse för samhällsfrågor kommer du trivas som ett svin i leran *glad gris*! känner hur min hjärna så sakteligen (LOL på detta språket) börjar tangera något som kan kallas för förståelse. för systemet. jag vet inte. jag älskar att lära mig saker. känner folk som är direkt kunskapsfientliga, hyser ett lätt agg mot såna. ni vet, de som byter kanal när nyhetssändningar kommer, eller de som skriker om man råkar bläddra till och stanna på någon public service-kanal. känner hur jag glider längre och längre ifrån ämnet här känner jag… såattehh…
Hur går det med OCM?
hehhhhh… där kom den… det går inte bra alls. jag har slarvat som fan p.g.a. tidsbrist, pengabrist och obefintliga rutiner. jag har ingen inkomst och har alltså inte råd att ens köpa en öl, än mindre fylla på förråden av oljorna som behövs och ny flaska och allt det där. inte för att det ens skulle kosta mig 200 kr… men så är läget just nu. det betyder att min hy är KEFF, har ingen hudvårdsrutin nu alls. tvättar av mig sminket om jag har nåt på mig, annars gör jag nada. orkar inte riktigt bry mig om jag ska vara ärlig. (här är mina inlägg om OCM för er som inte läst dem.)
Får du mycket ”hat-kommentarer”?
det händer verkligen otroligt, otroligt sällan. jag har fått en del spydiga och otrevliga kommentarer genom åren, absolut, men jag har verkligen skonats från näthatet som annars verkar drabba alla möjliga bloggare. skulle säga att 99% av alla kommentarer jag fått är schyssta. typ en enda gång har jag fått en klump i magen och känt mig kränkt på allvar och det var när nåt jävla snubbkött tyckte att jag var en ”satans kossa” som ansåg att män har ett ansvar när det kommer till att minska våldtäkter. det är ändå rätt milt i förhållande till vad andra får i sina kommentarsfält och han bad dessutom om ursäkt efteråt (!!!).
Hur fick du skriva krönikan?
amat levin som är redaktionschef på nöjesguiden mailade och frågade.
Tack för att du fortfarande bloggar! (: man blir alltid lite nojig när bra bloggar börjar uppdatera mer sällan, puh för att du inte verkar sluta ännu! (Eller? :P)
tack själv för att du läser och kommenterar! jag kommer inte sluta än på ett tag… tror jag. jag har sällan tid nuförtiden. men jag återkommer ju uppenbarligen. tanken på att sluta blogga har dock slagit mig ett par gånger det senaste året (men idag hade vi föreläsning med mårten schultz, professor i civilrätt, som uppmanade alla jurstuds att börja blogga och twittra, så jag får väl hänga mig kvar ett tag till).
nora: har du och nisse gjort slut? det står aldrig något om honom i bloggen längre…
grym krönika förresten! bra skrivet.
oj, det var uppmärksamt av dig! det tog slut mellan oss i våras. på hans födelsedag. 
har vidrig ångest när jag tänker på hur jag skött det, det är verkligen en skamfläck i mitt inre. jag har inte velat skriva om le break-up på bloggen för det känns lite respektlöst på något vis, jag vet inte. har bara låtsats som att det regnar vilket inte heller har varit särskilt respektfullt, men nu är det som det är. han är fortfarande en av de personer jag högaktar allra mest på denna jord.
och tack, vad kul att du gillar min krönika, det betyder mycket för mig. 
KR: vilka bloggar läser du?
jag läser massvis med bloggar… alltså MASSVIS. min google reader drabbas av i snitt 500 inlägg per dag. så istället för att räkna upp alla favoritbloggar ger jag er mitt senaste fynd: shut your goddamn mouth and play some music. så genial brud.
anno: vad tycker du om maria svelands syn på skilsmässa? Plus om kritiken mot antologin happy happy? Plus: lite frågor om juristprogrammet…hur mkt pluggar du varje dag? man brukar ju säga att högskolestudier innebär att man måste lägga ner 8 h per dag på plugg (inkl. föreläsningar, grupparbeten osv), men de där 8 timmarna – innebär det plugg m sjuuk koncentration eller normaleffektv plugg? Hur mycket måste man plugga för att få högsta betyg på tentorna? (obs vill ej betygshetsa, undrar bara) SÅ! det var det, tack för en grym blogg!
nu är det ju såhär va… att jag inte alls har så bra koll som jag tycker att jag borde ha för att besvara din fråga om maria sveland, skilsmässa och happy happy. men jag kan känna att det är viktigt att poängtera att alla skilsmässor inte är en katastrof och ett trauma och att det ÄR viktigt att inte ”hålla ihop för barnen” – det gagnar fanimej ingen. jag vet också att jag själv är tacksam för att mina föräldrar är skilda. det finns verkligen en gräns för vad jag tycker att föräldrar ska offra för barnen, så att säga. ett samliv i kärlekslöshet och bitterhet är t.ex. inget jag vill att mina föräldrar uthärdar för min skull.
jag har också hört detta med att högskolestudier innebär ett heltidsarbete och det är nog rätt smart att tänka så. jag försöker se på det som ett niotillfemjobb, för min egen skull. även om jag inte har någon schemalagd föreläsning eller seminarium går jag upp tidigt (tidigt som fan, jag har klockan ställd på 06:00 vilket hade känts helt vidrigt för ett halvår sen) och drar till skolan ändå, och sitter där i åtta timmar och försöker tillägna mig NÅGOT iallafall. annars kommer ingenting fastna. de där åtta timmarna innebär absolut inte sjuuuuk koncentration utan normaleffektivt plugg i allra högsta grad. men det är SVINMYCKET att göra och det kommer bara bli mer ju längre in på utbildningen man kommer, har inga illusioner om något annat. har ingen fritid och mitt sociala liv har i princip lagt sig ner och självdött, inom loppet av ett par månader. kommer dock försöka lappa ihop så mycket som möjligt allt eftersom att jag får mer *struktur*. jag har ingen aning om vad jag fått för betyg på min hittills enda tenta så jag kan inte svara på frågan om hur mycket plugg som krävs för att få högsta betyg (skulle dock gissa att jag hamnar på nåt lagomt medelbra resultat)… men vet att vissa av mina kursare har pluggat sig till själautplåning.
Karin C till mailen: Jag läste i Nöjesguiden om att du tycker att folk borde inspireras av drag queens och ha lite mer stolthet, jag håller med! Vad är du stolt över själv? Och vad är du inte stolt över? [och här följde ett par meningar av det mer personliga slaget jag inte vet om karin vill ha med i inlägget???]
fan vilka bra frågor ni ställer alltså. jag är oftast stolt över min familj. min pappa och min mamma är två sinsemellan väsensskilda människor och två helt makalösa existenser. de är absolut inte perfekta (även om min pappa tycker att han är det) men de är beundransvärda. jag är stolt över min bakgrund och den uppfostran jag har fått. jag är stolt över att jag tar hand om min hälsa i.o.m. att jag inte röker eller knarkar, och att jag dricker alkohol väldigt sällan. jag är stolt över att jag tillhör kvinnosläktet och jag är stolt över hur jag förvaltar kvinnoskapet *högtidlig*. jag är stolt över mina två bröder och mina kompisar som är så jävla kloka och bra människor. jag strävar i min tur efter att göra alla dessa personer stolta över mig.
jag är INTE stolt över hur mitt och nisses förhållande avslutades. det har verkligen skakat mig till grunden. jag har alltid sett på mig själv som en rättfärdig och respektfull person, men när man ser på mitt handlade i samband med vårt uppbrott… så kan man väl säga att jag har skäl till eftertanke och självrannsakan. 
nadia till mailen: du har blivit så politisk på sistone, på bloggen och twitter i alla fall, gillart! MIn fråga: har du kompisar som har andra värderingar än du, och skulle du kunna vara tillsammans med en person som inte höll med dig om viktiga frågor?
har du problem med dina kompisar och din lover eller? mkt tjafs? ;D haha. men ja, min vänskapskrets är ganska homogen om man ser till de större frågorna (jämställdhet och ekonomisk politik som två övergripande exempel – de flesta är vänstersinnade feminister) men om man skrapar lite på ytan så avslöjas en del mer eller mindre betydande meningsskiljaktigheter. jag har vissa vänner som t.ex. tycker att päls är okej, att det är okej att kommentera kvinnors kroppar eller att miljötänk är irrelevant. andra vänner prioriterar inte jämställdhetsfrågor och alla tycker kanske inte att ett förmögenhetstak är rimligt, hahahah. jag kan förstå det. men jag orkar ibland inte vara något annat än drastisk. och på din sista fråga: jag kan absolut vara involverad med en person som inte tycker som jag, iaf till en viss gräns. vissa saker kan jag inte acceptera, t.ex. uppenbart rasistiska eller kvinnofientliga tendenser. har egentligen mer problem med folk som inte tycker något överhuvudtaget, än folk som tycker ”fel”.
Karin R till mailen: Vem är Ebba som du nämner ibland?
ebba är min äldsta vän, hon stod mig väldigt nära. i november 2007 begick hon självmord och det är mitt livs trauma. det har gått snart fyra år och jag kan fortfarande inte närma mig det i tanken, jag känner en omedelbar och okontrollerad skräck. jag har inte varit vid hennes grav och jag har inte längre kontakt med någon annan som fanns i hennes närhet. det är en väldigt primal reaktion, vet inte riktigt varför.
jag känner fortfarande en väldigt stark kärlek till henne och min enda tatuering är hennes namn på min vänstra handled. har aldrig varit arg för att hon lämnade livet, men har förstått att det är en vanlig reaktion annars, när sånt här händer.
och till mailen fick jag slutligen en fråga från en som ville vara anonym, som jag länge funderade på om jag ens ville publicera. men jag tänkte att det kan vara bra (?) att reda ut eftersom att åtminstone en person undrar (???):
Hej fina du och förlåt för en personlig fråga, men… Du är väldigt smal från vad man kan se. Har du eller har du haft ätstörningar? Hur är din relation till mat, utseende, kropp, träning?
oj, hej, hjälp!!! okej, nej jag har aldrig haft ätstörningar men har varit liten hela mitt liv. fan. jag tycker inte om den här frågan. 
vet inte hur jag ska uttrycka mig och vill inte tro att folk som läser denna blogg analyserar min kroppsbyggnad när jag lägger upp bilder på mig själv. men för ett svar: jag bryr mig väldigt lite om hur jag ser ut och försöker inte på något vis spegla något annat i bloggen. det kanske låter paradoxalt eftersom att jag har en rätt fet skönhetskategori på bloggen (girl talk), men jag kan liksom inte förklara det på något annat sätt än att det bara är ett extremt ytligt intresse på ren nöjesnivå och att min snygghet är det första jag bortprioriterar när jag måste välja. brydde mig definitivt mycket mer förr.
när jag är stressad går jag ner i vikt, har jag upptäckt. jag har flera gånger försökt ge blod vid kungstappen på fridhemsplan men har inte fått det för att jag vägt under 50 kg, som tydligen är nån slags magisk gräns. mitt BMI indikerar att jag är underviktig men alltså alla som känner mig och vet hur jag ser ut kan väl fan intyga att jag ser varken sjuklig, ”väldigt smal” eller underviktig ut?!?!??!
jag tränar inget annat än min brain och skulle jag motionera skulle det nog mest vara för att orka mer och sova bättre (har verkligen problem med energinivån); utseendeaspekten av träningen är helt sekundär för mig och jag vill absolut inte gå ner i vikt, isåfall hellre bli större och starkare så att jag kan KROSSA PATRIARKATET.
PUSS och tack för fina frågor! 
senaste kommentarer