förlamande tystnad råder ute i västerort denna tidiga torsdagsmorgon. mitt väsen är i uppror och mitt hjärta går ut till min tappra veronica som igår åkte på årets upplaga av caliciviruset. nu är det vinter på riktigt.

i barcelona har man tydligen inte plockat in uteserveringsmöblerna ännu. i sverige har vintern landat för i år.

svensken storhandlar mat på löningsdagen. funktionell mat. gul lök i nät, många liter mjölk, tonfisk på burk, jäst för att baka bröd, euroshoppers fusilli.

skandinavens vinterblues. den är ett faktum.

jag och mamma bestämde oss för att ta en liten kryssning till åland bara sådär. det började så jävla fint, stiga upp tidigt tidigt, dricka te och äta äggmackor och sen masa sig iväg till hamnen. allt var tyst och stilla och grått, som ett filter av lugn över ögonen. precis som det är i stockholm i mitten av november, en torsdagmorgon halv sju.

här kommer lastfartyget elisabeth åkande. det e ju fint.

vi körde dagskryssningen. äta mat, dricka vin, botanisera på taxfreen, sitta vid panoramafönstrena uppe på 8:e däck och sticka strumpor medans stockholms insomnade skärgård flyter förbi.

vi gjorde allt det. sen kom vi ut på öppet hav. såsom öppet hav är, bortom de där små kobbarna på bilden ovan. öppet jävla hav, utan nåt att fästa blicken på, och novembervindar (som enligt besättningen ombord var ”nästan ingenting”). båten började gunga, fast inte så farligt liksom – det hördes inte ens i glasen i restaurangen. ni vet, klirr klirr. inget klirr – ändå blev jag sjukt illamående. sprang till toan, tänkte ”åh nej” när mina skor dunsade mot heltäckningsmattan i korridoren. ”åh nej, jag är sjösjuk. det hade jag helt glömt bort”. well, vem kan klandra mig? jag var 12 år senast jag åkte färja över havet. lika många år har passerat sen dess; man glömmer mycket på tolv år. i en timme satt jag på toalocket inne på damernas och upprepade mantran och mediterade. det kom inget kräx, för er som vill veta.

på väg tillbaka var havet mycket lugnare, kände inte av minsta lilla svajning i magen. mamma sa att jag är en godkänd sjörövare nu, ålands hav är inträdesprovet. vi skrattade lite åt det, inuti kände jag mig som en nedrans landkrabba som inte ens pallar vindar på 7 sekundmeter. inne på taxfreen på väg tillbaka hittade jag jantelagsvodkan numero uno. en sån måste man ju köpa med sig. 1 liter koskenkorva, 185 kr. skäms nästan lite över min smutsighet. asså det är 20% högre alkoholhalt i koskenkorva som i smirnoff eller absolut. antar att det är just den detaljen som skiljer vodka från fulvodka?

lite parfym och mascara på det, vid åtta stapplade vi i land – utvilade och lite lyckligare. slutet gott, nästan allting annat också gott.

och såhär såg det ut igår:

Säsongens första snöfall, noterat den 22:a oktober.

but we know we love extremes.

celon. hon kommer från lomma och har världens vackraste dialekt.

veiron. hon kommer från örebro och har en helt rikssvensk dialekt, sånär som på en avvikelse; hon säger ”mä” istället för ”med”. haha, kära örebroare!

wild beasts. skön grej.

en annan wild beast! skön tjej! gudars. hon är så bäst.

dagen efter jobbade vi, satsade stenhårt. efter jobbet gick vi och tog de fetaste pizzorna som fanns på pizzerian på mosebacke torg. det blev en oscar (fläskfilé, räkor, bea) samt en kebabpizza (som hade oliver på sig???).

här har veronicas snubbe jakob tagit en bild på oss två när vi försöker hantera den lilla leksaken i kinderägget som veronica köpte på ica.

idag är vi lediga samtidigt för en gångs skull, vi ska ”ut på stan”.

för ett par veckor sen sa jag att jag är trött på att vara ordentlig. jag sa att jag denna sommar ska strunta i solskydd, vara ute och svira även om det är en work night och jag ska aldrig tacka nej om någon vill bjuda mig på en öl. den senaste veckan har jag verkligen tagit fasta på detta mantra; har bränt mig i solen och är bakis nästan hela tiden.

igår var det vurmas 1-årskalas. fyfan vad götte. gratis thaimat, estrella damm och åtminstone två kärleksförklaringar och jag är redo att dö lycklig. dagen innan dess festade jag loss på bandyvägen i hägersten, matthew mcconaughey-style. vi tog av oss tröjorna:

(haha, fyfan. matt damon får så jävla många pluspoäng på sitt konto efter att jag sett detta.)

idag ska jag jobba igen. tjoff tjoff. 9 dagar kvar till nice.

knoppar brister! aj som fan, det är så jävla fint!