
jag såg SATC2 nyss. så mycket känslor. så många tankar. först och främst:
VILKEN JÄVLA DISGRACE.
snacka om att ta ett fantastiskt, ovärderligt – ja, rent av HISTORISKT – arv och bara koka svinpalt på skiten. en svinpalt kryddad med fåniga oneliners, vulgära mängder lyxmarkörer och en extremt obehaglig exotism. sarah jessica parker är ju en klok kvinna med båda fötterna på jorden. hur har hon kunnat godkänna detta? hur har hon gått med på att göra en film baserad på sitt livsverk, vars absoluta höjdpunkt är när samantha kallar en snygg man på en jeep i öknen för ”lawrence of my labia”??? (vilken jävla höjdpunkt iofs, garvade högt, tappade pizza på mattan, etc).
jag blir så ledsen. fan vad jag älskade sex and the city. jag plöjde avsnitt efter avsnitt hösten 2007 (jag var sen med SATC också, såklart, typ fyra år efter alla andra), när nisse var i australien och jag gjorde nåt så klyschigt som att reconnecta med mig själv.
en annan tanke dock; fan vad kim cattrall är vacker. helt jävla självlysande. oavsett vilka fåniga repliker och tveksamma outfits de tvingar på henne.
senaste kommentarer