
tove igen!
feminist, socialist, HBTQ-kramare, PK-maffia och andra fascistoida titlar i det nymoderata sverige.

heri irawan – the octopus world. 700 pixlar gör den absolut inte rättvisa. klicka här för större version.

rafael, skön kille! här är galatea. älskar de s.k. ”delfinerna” nere till höger. så jävla fula och jävligt olika delfiner. den buttra lilla puttin uppe till vänster är också fin. jaa… fin.
min duktiga vän siri blev antagen till vårsalongen på liljan! jag är stolt, hon är så bäst! efter jobbet åkte jag och nisse och kollade in:


här är hennes verk, den heter old. den är extremt detaljerad.

FIN ELLER VAD?! alla hennes ritblock är fyllda av suddiga intrikata blyertsteckningar.

fina helga hade tre målningar utställda. både siri och helga verkar ha en grej för extremt detaljerade interiörer.
DN:s bo madestrand skrev såhär:
Andra kombinerar intresset för staden och rummet med ett abstrakt, geometriskt formspråk. Det kanske tydligaste exemplet är Helga Bärnarp, som i sina målningar förenar en rödsvart ornamentik som tycks hämtad från antika lapptäcken med en sorts kalejdoskopiska rumsligheter som snarare för tankarna till Lustiga huset.

där ute fikade folk.

och här är anna kalinitchenko jalpachik (puh!), henne känner jag inte men blev ändå helt knäckt! hon hade tre målningar utställda; de hette ouma, samshi och livja och var helt jävla makalösa. hon hade målat med guld och koppar!!

asså MAAAAAAAAH.

<3 de kostade 300 000 kr styck typ! man ba *ok* *lätt värt*

den här stod vid utgången. skönt avsked.

siri står och vaggar med blombukett i famn. john snyter sig och nathan ser mig.

sen åkte vi hem till mamma och käkade pasta. sweet!
jag är i goda händer känner jag, speciellt med tanke på att min vän jennifer blev antagen förra året, haha! när jag blir rik ska jag vara konstmecenat åt mina begåvade vänner.
jag ser årets nyårsklänning inför mitt inre. den ser ut ungefär såhär:











synd att den inte finns på riktigt.
för ett par dagar sen fick jag helt plötsligt en flashback från min barndom, om en serie böcker som vi hade hemma. eftersom att jag inte har sett till dem sen jag lärde mig förstå engelska eller ens läsa hade jag ingen aning om vem som skrivit, vad de hette eller vad de ens handlade om. jag mindes bara de makalösa illustrationerna.
jag ringde mamma och frågade om hon kommer ihåg en bok om ”möss som bor i ett träd”, och två timmar senare hade jag boken i min hand. författaren heter jill barklem och bokserien heter brambly hedge:

eftersom att jag har hittat jättestora inskanningar så lägger jag dom under klippet, klicka för att kolla:
Continue reading ‘brambly hedge’
senaste kommentarer