vi dricker vin, snacksar och kollar på wall street.
Archive for the 'film' Category
Page 3 of 8
igår såg jag en sån jävla fin dokumentär på kunskapskanalen, den hette bortom jerusalems gränser och följde ett antal homosexuella i israel och palestina, en vardag som jag inte alls har någon inblick i. när man liksom snöar in på ett ämne, som jag har en tendens att göra, så är det lätt hänt att man bara fokuserar på ämnets kärna, och inte på det som händer i periferin. alltså, om min hjärtefråga är fred i mellanöstern, så är det kanske lätt att tänka att allting ordnar sig, bara ockupationen upphör och alla flyktingarna får återvända. det är också lätt att tänka att allting där cirkulerar runt just den frågan och att hatet och bitterheten mellan de olika etniciteterna är det enda problemet. men det finns ju andra livssituationer också, som den här dokumentären verkligen tryckte upp i mitt ansikte.
till exempel fick man följa en ung man från ramallah, ubaid. han är gay, troende muslim och palestinas första drag queen. han har stora, svarta glittrande ögon och verkar ha levt hela sitt liv i motvind. han är familjens äldste son och hans päron vill att han gifter sig med sin kusin som bor i north carolina, USA. kusinen vet att han är gay, de båda skrattar åt det. hans mor vet att han är gay, men verkar tro att han ”kommer över det”. förutom att han lever som homosexuell i en miljö som inte har kommit så långt i sin tolerans för alternativa sexualiteter, så lever han som arab i en miljö som knappast har kommit så långt i sin tolerans för alternativa etniciteter. varje dag utstår han trakasserier och hot och flera gånger har han blivit utsatt för mordförsök. på nätterna klättrar han över muren i skydd av mörkret för att ta sig in till jerusalems enda gayklubb, shushan.
det är shushan som verkar vara navet i den här dokumentären. med det undanskymda lilla haket som utgångspunkt får man träffa en massa andra människor, bl.a. två unga homosexuella bosättare (haha, skön kombo!!! vet inte om jag ska älska dom eller hata dom! kortslutning i mitt allt-är-svart-eller-vitt-när-det-handlar-om-israel-centra i hjärnan), adam och amit. adam blev knivhuggen 3 gånger under jerusalem pride 2007, av en ultraortodox judisk man helt klädd i svart.
shushans ägare, sa’ar netanel, har en post inom den myndighet som motsvarar landstinget i jerusalem, och i egenskap av detta mottar han dödshot dagligen från ultraortodoxa judar som inget hellre vill än att se honom begravd (”men inte i jerusalem, för smutset från hans kropp skulle fördärva den heliga jorden”). vid ett tillfälle i dokumentären tar han emot ett brev som visar sig innehålla mjöl, ett uppenbart hot om mjältbrand. nån organisation publicerade hans mobilnummer och hemtelefonnummer, och även numret hem till hans gamla 90-åriga mor. han uppskattar att det rings 300 hotsamtal till honom VARJE DAG. de frågar hans mor hur hon kan älska honom, hur hon kan vilja ha honom i sin närhet… hur orkar han leva i en sån extremt fientlig miljö? det är helt bortom vad jag kan greppa.
sen får man också träffa samira och ravit, en palestinsk och en israelisk kvinna som har haft ett förhållande i ett par år. de träffades på sjukhuset där de båda jobbar, samira som sjuksköterska och ravit som läkare. haha, det är ju varje mellanösternförälders dröm att deras dotter ska gifta sig med en läkare, synd för samiras föräldrar att läkaren ifråga råkar vara en kvinna liksom. samira berättade att det största tabut för en troende judisk mor i israel är ifall hennes dotter är tillsammans med en arab, och det näst största är ifall hennes dotter är tillsammans med en kvinna.
trots att de två kvinnornas situation kanske talar till mig mest, dels för att de är kvinnor dårå, men också för den gränsöverskridande kärleken, så är det ubaid som berör mig mest. jag kände mig så ledsen över hans liv, över valen han tvingades till att göra. jag vill inte att det här inlägget ska bli ett komplett referat av dokumentären, därför hoppas jag att åtminstone några av er klickar på länken här nedanför och tar er tiden att titta på den i sin helhet.
kolla på UR play här (jag tror att det är rätt länk, kan tyvärr inte dubbelkolla eftersom att firefox kraschar så fort jag försöker gå in på nån slags svt play-sida).
en annan bra grej att påpeka här, tror jag: filmen är regisserad, producerad och skriven av en kvinna, och nästan hela filmteamet och produktionsteamet består av kvinnor. bra grej!
läs mer:
filmens officiella hemsida: cityofborders.com
aswat, en organisation för homosexuella kvinnor i palestina: aswatgroup.org
jerusalem open house for pride and tolerance: joh.org.il
okej, jag kollade igenom 1001 filmer-listan för en stund sen och påmindes om en viss films existens, en film som skakade mig till grunden när jag såg den som oförberedd 13-åring – shit, det är fan 10 år sen nu. den gjorde sig påmind när jag på gymnasiet läste joseph conrads mörkrets hjärta, som filmen är baserad på. burr. jag får fortfarande kalla kårar vid blotta tanken. det läskigaste jag vet är fan när psyket överger människan och det finns liksom ett begränsat antal gånger jag orkar se den här filmen på ett år, fan… hela filmen är liksom en enda lång väntan. ett enda crescendo.
nej, fy fan. den är så jävla, JÄVLA bra!
här presenterar jag en av mina favorithatscener alla kategorier, den kommer från just apocalypse now. den genererar en sån massiv känsloreaktion hos mig att jag inte vet vart jag ska ta vägen. därför älskar jag den, och därför hatar jag den. så jävla bra, och så jävla fruktansvärd.
när man siktar helikoptrarna komma flygandes över vattnet under ett dovt muller… asså, nackhåren bara reser sig. det ser verkligen ut såsom jag föreställer mig döden.
min lillebror taimas… han ser ut som mowgli! liten och späd men med ett jävla sätt! jag insåg det när vi youtubade på klipp från olika disneyfilmer tidigare idag. här är några roliga grejer som han har sagt idag och igår:
taimas: annahiiitaa? vad har prinsessor under sina klänningar?
jag: hahah jag vet inte, vad tror du själv?
taimas: dom har kanske underklänningar.
[leker doktor på pappas mage, klämmer och knådar]: ånej, det är för mjukt! köttet är kanske sönder! jag måste titta. annahiiitaa? kan du ge mig kött-teven?
[tittar på ett youtubeklipp där häxan i snövit förgiftar äpplet]: ja… ja… jag vill att snövit ska dö. jag vill döda snövit.
[leker doktor på mina fötter]: *luktar* duschade du inte igår? du luktar lite äckligt.
[pratar för sig själv framför teven]: snipp, snipp… snipp. snippa. sjöjungfrur har inga snippor. de har bara en halv fisk.
haha. fett värd unge. 
jag var och såg shirin neshats kvinnor utan män på victoria med anahita och ellen igår. jag var inte alls beredd på hur bra den skulle vara. varendaste bildruta var så obeskrivligt vacker och filmen i sig… jag vet inte. jag sa att den var ”hypnotisk”, när vi pratade om den efteråt. har googlat och youtubat på filmen hela morgonen och kan inte riktigt få nog. absolut underbar.
känner mig så stolt över att det är en iransk film! vill bara smörja in mitt medvetande med visa, vackra, intelligenta, roliga och viktiga iranska kvinnor. de flesta heter shirin. haha. det betyder ”söt”. inte som i svenskans ”gullig” eller som socker smakar, utan mer som engelskans ”sweet”. det känns som om det ordet har en lite bredare innebörd.
jag hittade ett youtube-klipp på en bra radiointervju med shirin neshat, lyssna på det här.
sånt här tycker jag är kul. listor. som man bockar av. små projekt. typ som när man plöjer igenom en hel tv-serie på ett par dagar. eller när man bestämmer sig för att se alla batman-filmer i ett ryck. eller som katarina, som har ett projekt med att läsa alla böcker som nämns i göran häggs tegelsten 1001 böcker du måste läsa innan du dör. så jag funderade lite, och insåg att vi ju har boken 1001 filmer du måste se innan du dör hemma; jag gillar att se på film mer än vad jag gillar att läsa böcker (även om skillnaden visserligen är marginell). jag ser fler filmer än vad jag läser böcker eftersom att filmer för mig är mer lättillgängliga, så då tänkte jag att jag säkert har kommit en bit på vägen redan.
asså det finns ju massvis med skräpfilmer i den här boken också. alla är långt ifrån filmer som jag upplever som sevärda (typ die hard eller collateral), men sen får man väl tänka att det här inte är ett inventarium över 1001 bra filmer, utan ett inventarium över 1001 betydelsefulla filmer. upplagan som vi har hemma är dessutom från 2003 och sen dess har flera historiska filmer tillkommit. bara som en parentes liksom.
sen så är det tur att filmtipset har en färdig lista med alla filmerna från boken! enligt den har jag sett 167 av filmern på listan. det betyder att jag har 834 filmer kvar. 
idag såg jag om linje lusta och varje gång jag ser den går det en elektrisk våg genom hela kroppen så fort marlon brando gör entré i sin första scen.
det stör mig att hans karaktär är ett sånt förbannat jävla mansdjur, det blir svårt att bara njuta av skönheten då liksom, haha! sen försvinner lite av förtrollningen när han börjar snacka med den där nasala rösten och när han frågar ”where’s my woman?”, men vi struntar i det här nu för det kan avhandlas i ett annat blogginlägg.
man, oh man. i’d tap that asså! kanske världshistoriens vackraste man.
senaste kommentarer