Slutet av köpstoppsåret 2019

Konsumtionens förtrollning bryts så lätt

Jag checkade in precis i början av köpstoppet för att få ordning på tankar och insikter jag haft eller saknat. Ett tydligt minne jag har från den här tiden är hur pass förvånad jag var för att det gick så lätt, redan efter två månader. Jag och många med mig hade tydligen på förhand bestämt att köpstopp är en rejäl utmaning som kräver en ansträngning, som att sluta röka kanske. Rutinshoppandet är naturligt att vi knappt kan föreställa oss ett liv utan det. Men konsumtionens förtrollning bryts lätt, det är en av de tydligaste lärdomarna jag haft under året. [Whinar.se: Lärdomar efter 50 köpfria dagar]

Pengar har jag också tänkt väldigt mycket på, på hur laddat det kan vara att prata om dem, i sig själva och även i förhållande till köpstopp. Jag skrev på Instagram att jag första månaden hade 7000 kr mer på kontot än vad jag brukar ha en genomsnittsjanuari, ja det är mycket pengar, jättemycket pengar. Jag har en schysst lön, så det gör ju sitt förstås. Men faktumet att jag ens hade pengar över de sista dagarna i januari är helt nytt för mig. Jag bryr mig mer om mina pengar nu också, jag värderar dem högre. Det har givetvis också att göra med att jag länge var sjukskriven och därför hade en lägre inkomst – sambandet mellan arbete och pengar blev tydligt på ett nytt sätt, det var väldigt… ja, uppfriskande.

Jag verkar tidigare ha betraktat min inkomst som något som ska hålla mig flytande till nästa gång jag får pengar, och om det finns pengar över kan jag hitta sätt att spendera dem. Jag brukar tänka på vissa av våra medtrafikanter ute på vägarna., ni vet de där hetsiga jävlarna. Trafiken flyter på bra och det finns ingen kö – men ändå är det nån oajas som alltid måste jaga in avståndet till bilen framför. Ni vet vilka jag menar va? Jag tänker alltid att det måste vara synd om den som är så jäktad att den måste fylla ut alla marginaler. Det kan jag tydligen inte översätta till min egna inkomst; allt ekonomiskt avstånd till nästa lön jagades ikapp nästan tvångsmässigt.

Några punkter på rak arm

Sparandet som i början av januari uppgick till 7 000 kr var i november uppe i 43 000 kr. Detta är alltså utöver mitt ”vanliga” buffertsparande som jag tragglat med i många år men aldrig riktigt fixat. Så jag hade alltså 43 000 kr mer än vad jag hade haft om jag inte hade tagit ett aktivt beslut att förändra mina konsumtionsmönster.

Jag hade möjlighet att göra något som jag velat ge mig själv i många år: en ögonlaseroperation. Är inte det min bästa idé hittills? Det kostade 24 000 kr, en för mig hisnande summa när jag ser den samlad sådär – men jag hade tydligen inte reagerat på samma sätt om jag shoppat loss på random krafs under några månader. En laseroperation som ska resultera i en permanent korrigering av mitt synfel är ett helt rimlig grej att lägga asmycket pengar på.

Köpsuget är fortfarande minimalt i jämförelse med tidigare år. Nästan ingenting får mig att vilja spendera pengarna jag arbetar för; det ska i så fall ge en sån jävla bra utväxling att värdet typ måste överstiga det belopp jag spenderat. Typ värdet av att återställa sin syn… det är långt mycket större än 24 000 kr. Det är nästan ovärderligt egentligen.

Jag har dock övermannats av svåra köpsug vid några tillfällen under året. Då har jag istället skrivit ner det på en lista, med syfte att efter köpstoppet påminna mig själv om vad jag ville köpa under 2019. Listan är hyfsat lång nu, men när jag tittar på den idag är det typ tre saker jag fortfarande är intresserad av; en soffa, en sidenpyjamas och Den Sista Väskan, alltså den jag ska ha under decennier framöver så jag slipper köpa igen. Det kanske blir t.ex. en svart Fendi Peekaboo.

Ingen av mina farhågor har besannats; jag har varken avbrutit köpstoppet, ersatt med nån annan konsumtion, eller känt att det varit en enda lång plåga. Att ”gå in i affärer” känns så främmande. Jag brukade gilla att gå runt och botanisera i sminkdiskarna, men det har tappat sin attraktionskraft för att jag genom mitt skönhetsbloggande har insett att allt är samma sak. Det finns ingen magi längre.

Vi kör ett år till!

Det är också helt omöjligt för mig att återgå till my old ways. Nästa år kommer jag testa en ny variant av köpstopp, men jag är inte helt säker på hur det ska se ut ännu. Funderar på om det skulle bestå av ett visst antal tillåtna köp, t.ex. 12 varor under året, varav max 3 får vara nytillverkade.

Det känns lite intressant, non?

3 Kommentarer

  1. FAN vad intressant och vad cool du är. Ska prova själv. Omg.

  2. sannerligen synnerligen inspirerande

  3. Har följt din blogg i flera år och älskar hur du skriver. Vill bara säga att du inspirerat mig till att ha köpstopp under 2020. Det jag tycker är svårt är vad jag ska göra med pengarna jag sparar och hur jag nu ska belöna mig själv. Tidigare har jag alltid köpt något fint när jag gjort något bra/jobbigt. Vi får se hur det går. Jag är peppad. Har följt ditt råd att avprenumerera på nyhetsmejl.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *