Hur vet man vad som pågår bakom kulisserna i skönhetsbranschen?

Okej, så du känner dig desillusionerad efter mitt förra inlägg och ba MEN ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅH hur ska man göra för att konsumera på ett hållbart sätt om man bryr sig om fackliga och sociala frågor och gillar beauty? Till att börja med vill jag understryka följande: jag anser inte på något enda sätt att det är fel att bry sig om t.ex. djur och deras levnadsvillkor, eller människors miljöpåverkan. Jag har i och för sig inte fått några besvikna kommentarer eller synpunkter om det, men när jag själv läser min förra text tycker jag att en lite väl raljerande ton framträder, mot typ veganer. Självfallet är det rätt att ställa krav på företagen i detta avseende, ja exempelvis kan man väl känna att det inte är alltför mycket begärt att de inte ska exploatera djuren på det sätt som många gör nu, för något så överflödigt som kosmetik och hudvård. En omtanke om djur och miljö utesluter liksom inte ett engagemang för fackliga frågor och villkoren i branschen, men den delen av diskussionen existerar helt enkelt inte.

Om att ”konsumera etiskt”

Jag vill samtidigt understryka att det inte finns något som heter etisk konsumtion i ett kapitalistiskt samhälle. Nära nog all konsumtion på marknaden sker på bekostnad av någon annan, vare sig det är människor, djur eller planet. Det är bara att tugga i sig. De förändringar man kan få till genom att anpassa sina inköp efter vilka aktörer som beter sig schysst är små och försvinnande få, bland annat för att marknadsekonomins förmåga att skapa ett hållbart samhälle endast fungerar i teorin. Det ekonomiska intresset tillåts helt enkelt trumfa allt annat (se t.ex. ”vårdbranschen” och ”skolbranschen”, helvete vad ovärdigt att man ska få tjäna pengar på det). Man kan inte förändra samhället enbart genom att välja bort vissa varumärken eller produkter i varukorgen, utan det krävs också politiska verktyg. Och det finns ingen märkning man fullt ut kan lita på. ”Joho, Fairtrade!” tänker du. Nähä, säger jag, tänk igen – det finns flertalet studier som tydligt påvisar att Fairtrade-systemet har en försumbar effekt på kaffeodlarna, och faktiskt är en av de mest ineffektiva sätten att minska fattigdom. Enligt FN är det mer effektivt att satsa på hälsa, allmän och fri utbildning, jämställdhet och demokratiutveckling – ja alltså politik! What a shocker! Det har t.ex. visats att av de extra 50 cent som kaffedrickare är beredda att betala för en schysst producerad kopp kaffe, hamnar bara 0,3 cent i fickan hos producenterna… Värt… Det är nästan som att Fairtrade är mer av en fåfäng medalj som cyniska företag använder för att sälja produkter… [Huffington Post: 10 reasons why Fairtrade coffee doesn’t work] [Wikipedia: Fairtrade debate]

Samtidigt! Obs! Återigen! Vill jag understryka! Att det inte FEL att välja veganskt/Fairtrade/whatever, framför konventionell dito! Inget fel alls! Det jag försöker få fram är att det INTE RÄCKER. Utöver marknadsekonomins tillkortakommanden beror svårigheterna för konsumenter att ensamma åstadkomma förändring också på att information är begränsad och inte alltid pålitlig. Vi har hel enkelt svårt att få reda på hur det faktiskt ligger till bakom kulisserna.

Tidningen Handelsnytt

Det fackförbund som organiserar stora delar av skönhetsbranschen är Handelsanställdas förbund. Handels organiserar bl.a. de som arbetar i detaljhandeln och inom skönhetsvård. Alltså alla de underbara människorna som masserar våra trötta ansikten, klipper våra slitna hår, hjälper oss att prova ut en ny foundation, parfymnördar med oss, flabbar med oss när chefen inte är där, packar våra ordrar vi klickat hem på nätet, fixar våra naglar, plockar våra bryn, hjälper oss att hitta hudvård som passar oss, besvarar alla våra konstiga frågor med änglars tålamod, häller obscena mängder samples i våra påsar, lägger grova syrapeelings och städar upp vår hy, lägger asmycket tid på att sminka oss i smyg när ingen annan kund är i butiken… all while ståendes på hårda golv åtta timmar per dag, med felfritt sminkade ansikten, och en synes outtömlig människokärlek to boot. Ni vet alla precis vilka jag pratar om, eller hur?! Vi har alla otaliga exempel på tillfällen där vi i kontakten med dessa underbara människor lämnat med ett leende på läpparna; de HAR NÅT! Och vi älskar dem! Deras fackförbund har en alldeles utmärkt tidning som heter Handelsnytt och de har en regelbunden bevakning och rapportering om arbetsmiljö, ny praxis från Arbetsdomstolen, förhandlingar och skitintressanta reportage. Handelsnytt har bl.a. rapporterat om att KICKS avskedade en medarbetare för att hon tog hem varuprover i små plastburkar, ja t.ex. foundations och krämer och sådär – för att hon vill ha kunskap om produkterna hon säljer till kunderna. Det tyckte KICKS var grund för avsked. 🙂 Parterna förliktes innan målet hann prövas i Arbetsdomstolen, butikssäljaren fick inte behålla jobbet. [Handelsnytt: Tog hem varuprov – fick sparken] [Arbetsgivaren har fått rätt i 3 fall av 5]

Handelsnytt

I Handelsnytt framgår också att Skincity inte har kollektivavtal, vilket gör mig både förbannad och ledsen, och jag vet att ni känner likadant. Jag har varit i kontakt med Annica ”hudspecialisten” Forsgren Kjellman, dvs. grundaren av Skincity, och även deras HR-chef, för jag vill ge dem the benefit of the doubt. Vem vet, kollektivavtal kanske är på gång? Eller har de bara inte tecknat för att de inte riktigt vet vad det innebär? Man måste ge folk chans att göra rätt för sig, speciellt om man vet att de inte är helt bäng i kolan. Tyvärr bekräftar de att de saknar kollektivavtal, med motiveringen att varken de eller deras medarbetare, enligt de själva, ”ser något behov av det”. De hänvisar till medarbetarundersökningar som visar på att anställda hos Skincity är jättenöjda. Men de svarar inte på frågan om varför det automatiskt tar bort behovet av kollektivavtal. Och jag ställer mig tveksam till om det i dessa medarbetarundersökningar finns en fråga som typ ”Vill du omfattas av kollektivavtal som bl.a. ger dig garanterade årliga löneökningar, schysst pension, arbetsskadeförsäkring, livförsäkring, OB-ersättning, övertidsersättning, mertidsersättning, föräldralön och ökat inflytande i arbetet?”, och att medarbetarna svarat ”Nej”… Ingen arbetstagare som får kollektivavtalet förklarat för sig tycker att det är onödigt. INGEN. I branschpress skrivs det samtidigt om en rekordomsättning på hundratals miljoner kronor. Nyligen rapporterades också att grundarna sålt 70 % av aktierna i Skincity till detaljhandelsjätten Axel Johnson AB, som också äger bl.a. KICKS och Dustin. Det är inte direkt som att Skincity balanserar på ruinens brant och måste spara varenda krona nu, om en säg. I vår korrespondens är de iallafall noga med att lyfta fram denna klassiker; de ”benchmarkar ständigt mot branschen” för att kunna erbjuda ”marknadsmässiga villkor” – jaha men vad hindrar dem från att faktiskt teckna kollektivavtal då???? Jag får inget svar på det, inte heller på en direkt fråga till HR-chefen. [Svensk Handel prisar avtalslösa företag] [E-handel: Så nådde Skincity-grundarna 180 miljoner] [E-handel: Skincity-grundarna säljer – tar in ny majoritetsägare]

I Handelsnytt kan vi också läsa om att mycket framgångsrika och väletablerade företag i modebranschen, Acne Studios, Hope, Dagmar och Rodebjer, saknar kollektivavtal. Av artikeln att döma är det också ett aktivt val, snarare än att det uteblivit av okunnighet (inte för att det är bättre men ja), precis som i Skincitys fall ovan. Jag handlar inte av dessa varumärken så länge de saknar kollektivavtal. Handelsnytt nämner i samma artikel att det finns många aktörer i branschen som faktiskt har kollektivavtal, bl.a. Tiger of Sweden och Whyred. Good on them! De goda exemplena måste lyftas fram mer. Jag droppade 2000 spänn på Tiger of Sweden senast i somras. [Modespecial: 4 av 10 designföretag saknar kollektivavtal]

Andra goda förebilder som Handelsnytt skriver om är Lyko, som växte lavinartat för ett par år sen och fick både kollektivavtal och en lokal fackklubb. Rakt av ljuvlig läsning. Förstår inte varför företagen inte lyfter fram detta mer i sin marknadsföring? Det ligger ju ändå i konsumenternas intresse, om inte annat, att en del av de pengar de spenderar på företagen går åt att säkra schyssta villkor, trygga försäkringar och bra pensioner åt de som jobbar där. För det är tydligen inget man kan ta för givet längre. Skönt ändå att det finns ett e-handelsalternativ för oss som både är hudvårdslovers och fackkärringar. 😉 [Fackkämpar mitt i e-handelsboomen]

Schyssta Listan

Om du lyckas få Schyssta Listan att funka kan du också använda dig av den. Det är en digital tjänst på Handels hemsida, som är en karta med utmarkerade företag på Handels avtalsområde (dvs. detaljhandel och skönhetsvård) som har kollektivavtal. Jag har inte riktigt fått det att flyga på min dator eller i mobilen, men det beror nog på mig.

handels.se/schysstalistan

Låt dem veta

Utöver att läsa Handelsnytt och följa dem på Facebook tänker jag också att man faktiskt kan kontakta dem med önskemål om fler artiklar och reportage om skönhetsbranschen. En tidning vill inget hellre än att bli läst, och ett fackförbund vill inget hellre att folk, medlemmar som icke-medlemmar, ska bry sig om frågorna de driver.

Även om jag i början av denna text konstaterat att man inte förändrar samhället enbart genom sin konsumtion tror jag ändå att företagen behöver veta vad konsumenter tycker är viktigt. De talar i regel ett enda språk och det är olika dialekter av Förlorade Eller Vunna Kunder. De har ju t.ex. snappat upp att feminism är so hot right now och försöker slå mynt av det genom att trycka mysiga girl power-budskap på t-shirtar. All trendrapportering pekar i samma riktning; kunder är MYCKET mer medveten om konsumtionens påverkan på liv och miljö, så när vi ändå har deras öra kan vi väl fan skrika om detta också. Det funkade för att få Linas Matkasse att teckna kollektivavtal, och i den här intervjun säger de uttryckligen att det berott på önskemål från kunderna. Därför skadar det inte att ibland vara den där cringey PK-kunden på skönhetsföretagens Facebooksidor, i olika skönhetsforum, på bloggar och i butiker. Det är värt ett försök, om inte annat som en kärlekshandling till de som arbetar på golvet i den bransch som vi ju trots allt älskar.

Har ni andra tips är ni så sjukt välkomna att skriva i kommentarsfältet. Om ni har information eller egna berättelser om företag i branschen och hur de behandlar sitt folk får ni också gärna dela med er!

17 Kommentarer

  1. *jaw drops in awe of brilliance*
    Fi fan vad bra skrivet!

    • Men KARIN, tack!!! <3

    • Bra att detta tas upp. Vill dock tillägga att Handels har en del att jobba på när det kommer till att följa upp de företag som HAR anslutit sig kollektivt då väldigt många arbetsgivare inte följer det. Kan t ex ta Elgiganten, Jysk och Mio som exempel på stora företag som upprepade ggr bryter mot avtalet. Handels jagar in kollektivavtalen, men när de väl är signade har dom inte kapacitet att hjälpa de medlemmar som blir utnyttjade.

  2. Så j-vla bra Annahita!! Du är underbar!! ⭐️ Många kramar

  3. Alltså ja. Så mycket ja! Precis detta reagerade jag på med Lush också. Vet inte hur det är i Sverige med kollektivavtal, men vet att dem för några år sedan i England (där företaget kommer ifrån) bara vägrade – av samma lusna anledningar som Skincity. Får bryt! Det är inte okej att framställa sig som ett etiskt och bra företag om en inte ens tar hand om sina anställda!

  4. Grymma tips och klok text!
    Kan dock i egenskap av sån där glad person på butiksgolvet faktiskt cringea en del över tips om att vara PK-kund. Vi uppskattar våra kunders feedback såklart men generellt sett så generar den i butiken ca 0 då man uppåt inte bryr sig när vi bollar frågan därhän. (But please till us more about how fabulous se are 😉 )Däremot är Facebook en grym approach för att få dom att spritta som små föl på grönbete!

  5. Som alltid helt grymt skrivet! Hotell o resturang har ju det där lilla klistermärket som sitter på dörren där det står att stället har kollektivavtal, vore grymt om e-handlare o fysiska butiker inom Handels hade nåt liknande så man lätt kan se som kund.

  6. Tack för att du lyfter detta! Skincity kommer inte få en krona från mig innan de tänker om (och det betvivlar jag starkt att de kommer att göra). Jag är lockalfacklig och det är sjukt vad arbetsgivare försöker komma undan med trots att de vet att de inte har lagen på sin sida. Tack för att du om och om igen fortsätter att ta upp det som är obekvämt för många andra.

  7. Pingback: Mascarponepannkakor och annat bra - Livet & LA

  8. Tack Anahita för att du skriver inlägg som ger oss konsumenter möjligheter att ta ställning och konsumera utifrån våra värderingar. Men också dela med oss av våra erfarenheter.

    När jag läser artikeln fr Handelsnytt, om Sara, så vänder det sig i min mage.

    Hennes berättelse låter som min, en berättelse som jag aldrig fick upprättelse för. För ett antal år sedan jobbade jag på Kicks, jag hade arbetat där i fyra år, jag var en skicklig och genuin säljare, framförallt lyhörd och det gjorde att jag sålde riktigt bra.

    Under min tid fick anställda varuprover när man handlade – det var regeln, precis som i Saras fall.

    Isadora hade precis lanserat puder och ögonskuggor av mineraler, till denna lansering kunde man skicka ett varuprov av ögonskugga till kund. Perfekt tänkte jag, jag tog en lapp, skrev mitt namn på och satte fast på en av skuggorna – när jag handlar nästa gång vill jag testa denna. Vad min chef istället gjorde – istället för att säga att jag fick/inte fick, var att larma produkten, när jag handlade och var klar då tjöt jag i larmbågarna. Jag och dåvarande kollega som expedierade mig började packa upp påsen och där fanns den, ett larm. Reglerna var som nämnt att vi fick ta prover vid köp, allt var rätt enligt reglerna så min kollega plockade bort larmet och jag gick hem. På kvällen ringer min telefon, det är chefen, hon hade fått veta att det tjutit vid larmbågarna. Jag förklarar som det var och hon bad mig komma in på morgonen.

    Helt ovetande om vad som höll på att hända tog jag mig till jobbet, där satt hon vid ett bord och hade mobilen framme (vad hon inte berätta var att en av Kicks regionchefer fanns med på telefon). Hon frågade vad som hänt och jag berättade.
    Hon lyssnade knappt, istället förklarade hon att det absolut stämde, att vi fick ta prover när vi handlar och kollegor expedierar, men så säger hon en sak som fortfarande ekar i mitt huvud varje gång jag tänker på detta: men du, DU fick inte ta varuprov och dessa reglerna gäller bara dig.

    Och då fattar jag, hon har avsiktligen larmat varuprovet för att kunna sätta mig i den situationen, att göra sig av med mig. Jag blev förtvivlad, jag sa att detta inte var rättvist och att jag inte vill jobba kvar där om det var såhär de behandlade anställda – perfekt tänkte hon och sa att jag då kan sluta. Och det gjorde jag.

    Med mognad och ålder så insåg jag hur allt var fel, att Kicks kringgick arbetsrättslig lagstiftning och pga min okunskap köpte jag allt. Idag vet jag saker jag inte visste då; hur viktigt facket är, vad som krävs för avsked, att man inte har rätt att spela in samtal hur som helst, att stöld (när det är stöld) faktiskt polisanmäls – men det saknades ju grund och hon kunde inte kontakta polisen – hade hon kunnat så hade hon.

    Jag ville aldrig ha tillbaka jobbet, däremot så målade chefen upp mig som tjuv och jag blev ”portad” fr hela Axelson-koncernen, jag fick aldrig söka ett jobb där igen sa hon. Detta var ju inte heller sant – hon ville skrämma upp mig. När jag sökte jobb hos andra arbetsgivare som kontaktade henne som referens berättade hon att jag var tjuv och jag fick inte de jobb jag sökte pga henne.

    Detta levde med mig i flera år, jag var helt förstörd. Och jag hoppas att någon i Kicks-ledningen får läsa detta. För jag har aldrig berättat, jag har istället skämts för något jag inte gjort. Samma chef och regionchef jobbar fortfarande kvar, och av den anledningen känns det extra-viktigt att berätta, för fler delar säkert liknande historier som mig, berättelser som inte kommit upp på ytan, men som allmänheten faktiskt har rätt att veta om.

  9. Bra, bra, jättebra! Och det här måste ju rimligtvis gå att applicera på alla branscher, eller hur?

    Så bra, så viktigt. Bombhitä ftw.

  10. dorismatilda

    Applåder! Fan vad du levererar 😀 Trist bara att Schyssta Listan är så svårnavigerad.

  11. Sjukt bra skrivet och tack för att du uppmärksammade mig på att Skincity inte har kollektivavtal. Det visste jag inte. Mycket omodernt och förvånansvärt från ett företag som ligger långt fram i många andra avseenden. Det blir till att tänka efter både en och två gånger innan det blir ett köp därifrån. Hoppas att fler får upp ögonen för detta.

  12. Det här är anledningen till att du är min favorit bloggare, du är så mycket mer än bara ”det här är en go mascara”. Tack för det du gör!

  13. Tack Annahita, du är bäst!
    Alltid så intressant att läsa dina inlägg. Tack för att du tar dig tid att skriva längre och mer djuplodande. Är så knepigt med att vara intresserad av beauty men också veta att det är en komplicerad kontext med vad man köper. Tack för att du nämnde klädmärken också!
    <3

  14. Ännu ett bra inlägg! Svårt att komma åt problemet med att många, speciellt unga, saknar kunskap om vad mycket rättigheter i arbetslivet som kommer via kollektivavtal. De tror det är lagstadgat och ”väljer” att inte ansluta sig fackligt alls. Arbetsgivaren upplyser dem förstås inte utan kör glatt med ”men vi är ju överens”. Det är förståeligt i små start-ups typ med en anställd kompis, men någonstans måste företag inse att de växt upp och bör agera därefter. Vill man sina anställda väl tecknar man avtal.

  15. Sofia Sahlén

    Ja! Vill tapetsera stan med dessa blogginlägg!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *