Är smink feministiskt?

999791_10151740808150876_2075489241_n

”Oyster Eye” av Betsy Youngquist

Så fort nån vill intervjua mig ställer de alltid samma fråga, som kan sammanfattas ungefär såhär: ”[Nånting nånting nånting] … smink och feminism”. Det är jätteroligt att det är hit de vänder sig med den frågan. Det är jätteroligt att det är den frågan de har när de vänder sig till mig, men det är jättesvårt att formulera ett svar på ett sätt som sen följer med ut i intervjun. Man måste uttrycka sig lite vitsigt och kortfattat och samtidigt som denna tanke inte låter sig paketeras på det sättet, så tycker jag att det är på sin plats med nåt slags vidare resonemang. Jag är ju förstås inte den enda med åsikter om detta, utan det bubblar överallt på internet, och många har hunnit formulera en tydligare tanke än jag. T.ex. den svenska bloggaren Saffron Sugar i sin engelskspråkiga blogg med samma namn. Hon skrev följande:

”When women, for the last 100 or so years, are expected to perform femininity by using colour cosmetics such as lipstick in order to meet men’s demands of what a woman should be, that tube of lipstick is no longer politically inert. It doesn’t matter if you love that lipstick, if you feel empowered by it – you have to use it whether you like it or not. There’s an illusion of choice.

This is where liberal feminism fails, in my opinion, as the idea of personal empowerment often disregards context. I happen to love lipstick, I hoard it like it’s going out of style, but I harbour no illusions that there’s anything feminist about it just because it makes me happy. It’s not just about me. It’s about all women.

And until no woman feels like she has to wear makeup, or has to be beautiful, cosmetics will remain tainted with misogynist values.” (Mina markeringar)

Detta är så on point att jag inte vet vart jag ska ta vägen!

Jag har en känsla av att samtalet kring feminismens relation till skönhetsvård kan ha skiftat lite väl långt åt ett håll där vi har somnat i vår analys. Det har liksom stannat lite. Vi har på något sätt nöjt oss med att konstatera att man kan vara feminist och samtidigt älska beauty, och vi tar det typ aldrig till nästa nivå. Ibland känns det som att vi förhåller oss totalt okritiskt till skönhetsvård och idealen som följer med och kastar oss fullständigt i armarna på den senaste ultrahypeade highlightern, eller det där nya uppstramande serumet, samtidigt som vi ständigt upprepar att vi gör allt detta för oss själva och ingen annan. Jag menar inte att det sistnämnda inte stämmer, för visst gör många det enbart för att det är roligt, terapeutiskt, kreativt och fett härligt – men dessa positiva konnotationer existerar samtidigt som det finns en kulturell norm som påbjuder att vi ska använda makeup och ägna oss åt skönhetsvård. Vare sig vi gillar normen eller inte. Det är bara ett härligt sammanträffande för oss som älskar beauty, för då slipper vi ha ångest över att tvingas in i en kvinnoroll som vi inte trivs med. För vi råkar trivas med just dessa bojor, därför har vi inget emot dem.

Det är detta jag har försökt förmedla när jag i olika sammanhang har svarat på intervjufrågor genom att säga nånting i stil med: ”Allt en politisk person gör är inte ett politiskt statement”, men jag lyckades liksom inte riktigt få till det förrän jag läste ovanstående text hos Saffron Sugar. Med den frasen menar jag typ att jag inte tycker att skönhetsvård I SIG SJÄLVT har kraften att bära feminism, MEN – och det här är så jävla viktigt och kanske den springande punkten egentligen – skönhetsvård är inte heller ofeministiskt per automatik. Enligt mig blir analysen mer spänstig om jag lyckas bibehålla dessa två tankar i huvudet samtidigt. Tror jag iallafall.

***UPPDATERING***

Okej, jag vill tillägga en tanke som jag fick efter en diskussion i det enda Facebookforumet som inte förstörts av troll och idioter – Beauty & Bullshit. Jag fick synpunkter på detta med skillnaden i hur ciskvinnor utövar femininitet i kontrast till hur transkvinnor och transfeminina icke-binära gör det, och jag började fundera litegrann. Jag kommer basically copy+pastea det jag skrev i tråden p.g.a. redan MVG-formulerat if I do say so myself… Here goes:

Såhär tänker jag avseende könsidentitet och uttryck: För ciskvinnor kan makeup aldrig vara feministiskt per se, av orsaker som redan diskuterats i inlägget. Det är bara en guldpläterad boja för oss som är beautylovers. Detta gäller också transkvinnor eller transfeminina icke-binära, eftersom att de, precis som ciskvinnor, i sin feminina form (i kontrast till den maskulina) _förväntas_ utöva, bekräfta och förstärka femininitet genom makeup och skönhetsvård generellt. Förstår du hur jag menar? Skönhetsvård är en helt omistlig del av kvinnorollen som alla kvinnor lever i, oavsett cis, trans, icke-binär osv. Det går inte att separera kvinnorollen från skönhetsvård. Denna tanke går dock inte att applicera på transmän på samma sätt, eftersom att maskulinitet som könsuttryck inte förutsätter skönhetsvård. Ja jag vet inte, jag är inte bäst på detta och gör inte anspråk på att veta allt, men jag blev bara trött på den endimensionella hetsstämningen som verkar råda på vissa ställen, där man bara nöjer sig med att konstatera att allt feminister gillar på något magiskt sätt blir en feministisk handling.

XOXO, A
Följ WHINAR.se på Bloglovin’ eller RSS
och ge mig lite kärlek på Facebook!

 

8 Kommentarer

  1. Mycket bra skrivet! Och mycket bra citat! Spontant känner jag mig så splittrad av att både ta del av en digital kontext (för ja, jag uppfattar att ”sminkfemnismen” mest ger sig uttryck on the internetzzz) som, ibland okritiskt, vältrar sig i livets goda med femnistiska förtecken och en köttvärld där min shiny spackladade nuna får skit för att den uppmanar till kassa patriarkala ideal. Hallå pls jag försöker bara leva etc. Aja, nu är jag längst nere med huvudet i sminksanden pga ~hard times~ och vi får väl se när/om jag behagar komma upp!!! :turn:

  2. Yes precis så. En skarp eyeliner skapar inte förändring, fastän det är riktigt gött. Sen så tkr jag att det är tröttsamt att allt kvinnor håller på med och som är feminint kodat plötsligt måste vara feministiskt. Jag vill hålla på med beauty för att världen är fett jobbig och jag vill sitta och snacka om min kompis highlighter ett tag för att glömma skiten.

  3. Vet inte om det här är så on topic men jag mår inte alltid så jättebra av all info om skönhet jag (såklart frivilligt) tar del av, får jag säga. Speciellt all info om dyr/svårtillgänglig hudvård av olika slag som kommer med i mina socmedflöden — har börjat avfölja en del som är väldigt inriktade åt det hållet, men en del kanske skriver om annat som jag är mer intresserad av. Blir lite stressad av tanken på att jag ev. kommer att vara rynkigare om tio år än jag skulle bli om jag hade råd att köpa allt det där gucket, och kanske hade kunnat vara vackrare nu också, men försöker låta bli att tänka på det. För att inte tala om all annan konsumtionsstress som kommer med skönhetsintresse. Jag menar det är klart att jag tycker att nagellack är kul men ibland är det lite småjobbigt med alla färgglada prylar man måste ta ställning till om man ska köpa eller inte (speciellt om man som jag har ont om pengar men ändå har valt den här väldigt konsumtionsinriktade hobbyn av nån idiotisk anledning).

  4. Så välformulerat! Precis så! Du är så klok!

  5. Men wow, tack för det fina omdömet och att du citerar mig! Känner mig sjukt ärad (jag vet att det är töntigt) :hearteyes:

    Och jag håller så med om att många verkar söka ett enkelt, tydligt svar när det egentligen är en sån komplicerad och ambivalent fråga. Det går liksom inte att fatta sig kort!

  6. Jättejättebra inlägg! Så bra poänger och fantastiskt skrivet också av Saffron Sugar.

  7. nice inlägg med bra perspektiv! kanske är ännu en sak att tänka på vem som tjänar pengar på sminkindustrin? jag vet inte men jag kan tycka att när en snackar smink och feminism kan det vara relevant att många stora och populära sminkmärken ägs av män. därmed inte sagt att det är individuella sminkfeministers fel att de lever i ett kapitalistiskt system och är påverkade av det, det är vi ju alla. jag menar bara att det kan vara värt att inkludera en ekonomisk analys i den här frågan, eftersom jag ser det som en stor del av roten till problemet med obligatorisk feminitet. alltså vi lär oss att vi ska sminka oss för att någon tjänar pengar på att sälja smink till oss. det låter väldigt uppenbart men det tas sällan upp i de här diskussionerna, så ville bara flika in! 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *