Vinnarna i L’Occitane-tävlingen!

winners be winning

Herrejävlar vad svårt det har varit att välja ut endast tre vinnare bland 55 bidrag som alla förtjänade att vinna!! Ni gör mig så stolt. Utan närmare omsvep presenterar jag härmed de tre vinnande bidragen, utan någon specifik ordning:

J
tw: psykisk ohälsa
.
.
.
.
.
.
för ett år sen trodde jag att jag aldrig skulle må bra igen eller finna relationer som var bra för mig, att jag inte skulle våga tro på kärlek igen efter att ha blivit utsatt för övergrepp, eller någonsin kunna ha ett arbete. Men nu har jag funnit varma goda människor, och kan vara på mitt sommarjobb utan att tro att jag ska dö. Jag är glad att jag hade fel.

Maja
Jag är väldigt glad över det faktum att jag genomskådade ett skevt skönhetsideal och insåg att det inte alls var något fel mitt utseende.

Med rötter i Nordafrika växte jag upp i ett supervitt och mer eller mindre öppet rasistiskt samhälle. Typ ALLA på min lilla byskola hade blont hår och blåa ögon. Själv är jag mörkhårig med ett naturligt unibrow och en olivaktig hy som drar åt blekgrönt på vintern. Vet inte hur många timmar jag spenderade framför spegeln med att fundera på vad fan det var för fel på mitt ansikte och min kropp. Saken blev inte direkt bättre av att jag kom i puberteten supertidigt i sann arab-anda och fick svart hårväxt här och var. Noppade, rakade och suckade som satan.

MEN: i tonåren utvidgades kompisgänget med andra rasifierade personer och sedan dess har allt gått stadigt uppåt. Jag insåg att jag inte alls var ful utan bara påverkad av ett sjukt vitt och blont ideal. Idag ÄLSKAR jag att ha rejäla ögonbryn som andra får köpa dyra produkter för att måla sig till. Älskar dom så mycket att jag gärna fyller i dem för extra effekt. Har verkligen kommit att trivas med mitt utseende och skulle inte byta bort mina pigment för något i världen. Idealen är tyvärr fortfarande skeva men upplever tack ock lov att det rör sig åt rätt håll. Mörkt är INTE detsamma som fult och fel, vilket jag tidgare trodde!

Frida
När jag började på universitet tänkte jag att jag skulle vara misslyckad om jag inte lyckades ta min examen i tid. Läser till språkpedagog på en utbildning som tar 6 år.

Är så jävla glad att jag hade fel. För nu har jag studieuppehåll och jobbar som projektledare med studiemiljö- och studiesociala frågor istället. Skolan kan fan vänta, jag måste leva lite!

Puh, vad ska man säga ens? Med det här inlägget vill jag lämna kvar en känsla av att DET ORDNAR SIG, väldigt ofta så ordnar det sig. Bara man härdar ut, och är snäll mot sig själv, så blir det jobbiga mindre jobbigt till slut.

Stort grattis till J, Maja och Frida!! Maila mig era postadresser på annahita@whinar.se, så skickar jag vidare det till Cecilia på L’Occitane som ska skicka ut ett kit med mina handplockade favoritprodukter från L’Occitane. Tack alla som gjorde det så jävla svårt för denna gamla ångestdrivna ungtant som är extremt dålig på att ta beslut! Haha!

PS. Bilden där ovanför är en riktig bild! Från en riktig plats! Ja asså det är inte så att det svävar 17 meter höga vita Old English-bokstäver (illa centrerade också, d’oh!) ovanför sjön IRL, men platsen finns och den heter Grand Teton National Park i Wyoming, USA. Måhända är också ca 40% av blommorna inklippta. Men jag känner ändå mycket starkt för den bilden.

XOXO, A
Följ WHINAR.se på Bloglovin’ eller RSS
och ge mig lite kärlek på Facebook!

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *