Hökis nazifri zon

image

I det senaste avsnittet av Uppdrag Granskning fick vi höra om det ökande nazistvåldet, och specifikt om ett mordförsök här i Hökarängen, mitt hem. Nere i centrum, där vi köper vår pizza och handlar vår mat och går till vårt apotek, blev en nigeriansk kille jagad och knivhuggen av fyra nazister. Samma kniv som användes i mordförsöket mot Fidel Ogu i Hökis användes i ett annat mord, och tidigare under kvällen har samma nazister misshandlat och trakasserat en annan kille vid tunnelbanan. Jag hade ingen aning om att detta hade hänt förrän jag såg avsnittet – och en verklig, annorlunda rädsla slingrade sig som en orm längs min ryggrad.

De har kommit hit. Till Hökarängen. Där jag bor. En förhatlig vänsterfeminist med utländsk bakgrund. Och här bor ju min sambo, en journalist som granskat SD. Vår adress var offentlig fram till det att avsnittet sändes, eftersom att det plötsligt inte kändes kul längre, inte tryggt längre.

De får som de vill. De sprider rädsla och oro och får folk att se sig om ryggen när de går på gatan. De får folk att vidta försiktighetsåtgärder för att ja, better safe than sorry antar jag? Jag fattar inte hur det kan gå såhär långt. Fattar inte att jag känner mig otrygg i mina hemkvarter pga. några fega jävla kräk till nazistyngel födda på 90-talet.

Imorgon söndag kl. 12:00 arrangeras manifestationen Hökarängen för alla, på torget nere i centrum (FB-event). Det vore gött att se uppslutning.

10259760_10152111441167336_159635860080029287_n

2 Kommentarer

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *