QnA: svaren pt. I

* Har du något trevligt boktips?
Alltså… here’s the deal… jag läser typ bara juridisk kurslitteratur. Jag vet, mitt inre liv är extremt fattigt just nu. Men för länge sen läste jag John Ajvide Lindqvists skräckromaner. I’m tellin ya, jag trodde aldrig att jag skulle fastna för sånt men fy faaan vilka bladvändare!! Låt den rätte komma in, Människohamn, Hanteringen av de odöda… alla de är skitbra. Yeah, I said it. De är bra! Men… det lär ju dröja åtminstone 3 år innan jag kan få läsa skönlitteratur igen, för nu är min lott att ruinera mig på själadödade akademisk text.

557421_161924500610361_1894193372_n

* Vem är din största inspirationskälla och varför?
Å ena sidan vill jag svara Beyoncé Knowles här, men å andra sidan känns det inte som att det överraskar… och man vill ju överraska..? Eller? Nej, jag svarar faktiskt Beyoncé här. Varför? För att hon får mig att sjunga och gråta och skratta och dansa.

* Det finns mycket i världen som är upp och ner, och rent utav åt helvete. Men! Vad anser du vara det vackraste eller det bästa med världen/livet/människor?
Det här är en helt omöjlig fråga att svara på! Jag har suttit här i minst 45 minuter och försökt formulera något. Men jag är oförmögen. Got me speechless. Inte på det deppiga sättet dock, utan mer vart-ska-jag-ens-börja-sättet. Beyoncé är en sån sak. Kärleken jag känner inför systerskapet och feminismen är en annan. Det mesta som jag vill räkna upp här kretsar kring kvinnor, solidaritet och feminism, det är där jag får min styrka och alla min anledningar till att kämpa vidare i detta utsökta skithål till värld. Även detta faktum: just nu när jag skriver detta ligger min kille i badkaret och kollar på Mauro & Pluras tågluff. Hhahahahahaha asså. Ja. Det är också en anledning att gå upp på morgonen.

– Ska under- eller arbetarklass ha dåligt samvete över att ha gjort en klassresa och sedan börjat köpa dyrt porslin, märkeskläder, dyra tavlor etc? Jag längtar så jäävla mycket efter att få bara känna tanken av att ens KUNNA göra detta och unnar varenda en av alla som gjort en sådan klassresa. Kan sitta hela kvällar och drömma mig bort över hur mitt hem skulle se ut då, jämfört med nu där allt är någon annans *andrahands- och tredjehandskontrakt 4 life* men en av mina kompisar blir så sur på mig över detta och tycker att jag beter mig (tänker) borgerligt samt romantiserar överklassen, men för mig handlar det om något annat jag inte kan förklara? Bara att kunna köpa bättre (dyrt) smink än det allra billigaste som sitter i 10 minuter och sedan som det känns dunstar bort, typ så? Aja… undrar om du tänkt på liknande vis eller föraktar allt sådant
Denna fråga är ALLT. Så himla viktig och bra tanke, det känns som en ära att du ställer frågan till mig! För att komma till frågan; NEJ, det är definitivt inte borgerligt att önska att man hade råd med kvalitet. ”Romantiserar överklassen” asså please!! Såhär är det: de enda som på allvar påstår att det är borgerligt att uppskatta vackra ting är folk som själva är födda utanför arbetarklassen and they have no business i att ge dig dåligt samvete för att du drömmer om något som du aldrig haft tillgång till. Vad tycker din kompis att du ska göra liksom? Romantiserar hen nån slags underklasslivsstil eller? Trasiga kläder, giftigt smink, läckande kökskran, sprucken toalettstol, ”fult” porslin? Är det socialistiskt? Det är så jävla ruttet att skuldbelägga mindre bemedlade personer för att de vågar drömma om något vackrare, mer hållbart, mer kvalitativt. Om du har läst min blogg så vet du att jag inte är främmande för dem shiny thingz, alltså jag ÄLSKAR göttiga viner, att äta på restaurang, nicheparfymer, lyxsmink, allt det där. Jag skiter i om folk tycker att det är brackigt, det har ingenting att göra med hur jag ser på ekonomisk fördelningspolitik. Alltså, om champagne vore lika billigt som en folköl på MatDax i Hökarängen skulle jag dricka det som måltidsdryck, I MEAN WHO WOULDN’T? Nu har jag ju väldigt sällan råd med att konsumera sånt där och får oftast nöja mig med att bildgoogla, men jag vet vart jag hade handlat om jag hade pengar. Det är inte borgerligt att föredra ett par hållbara kvalitetsskor som fötts i en skäligt betald hantverkares händer framför plastpjucksen som limmats ihop av en 12-åring i Kambodja som egentligen borde sitta i skolbänken. Sen finns det förstås gränser för vad som är rimligt; ingen behöver överkonsumera, eller köpa diamantbeprydda klockor osv, men att konsumera saker som är dyra för att de är tillverkade på ett mer hållbart sätt (exempel: Skoaktiebolaget, tyvärr enbart herrskor) är inte ondskefullt liksom. Det är ett kapitalistiskt samhällssystem, ett riktigt jävla skitsystem, som tar bort valmöjligheterna för dig; om vi hade en annan samhällsordning behövde ingen bo i andra hand med någon ockrares gamla pissmöbler, enbart ha råd med hudförstörande skitsmink, eller jobba på sneakerfabrik istället för att leka och gå i plugget. Men nu lever vi såhär, och oftast kan vi bara drömma om att kunna ha kläder osv av bra kvalitet. Öknamn som ”champagnesocialist” kommer bara från en slumrande mansvänster som fötts i medelklassen och som inte känner igen sin socialism längre, kram. Vi måste inte älska linssoppa, måla graffiti, ha trasiga kläder och bo i andra hand för att vara trovärdiga i våra värderingar. Att liksom ”lajva socialist” och förhärliga en ”fattig” livsstil för att man tycker att allt annat är borgerligt… ja, DET är borgerligt om något.

isnt poverty fun

– Hur tänker du kring konsumtion och trender?
Jag tänker att trender är något som upprätthåller den konsumtionstakt som den globala kapitalismen behöver för att överleva. Trender är till för att du ska spendera mer pengar. Jag är inte intresserad av modetrender i särskilt hög grad (kan dock inte påstå att jag är helt opåverkad av dem för det är ingen av oss, hur unika och självständiga vi än tror att vi är) och har aldrig förstått det där med att tidningar ska ge tips och råd om vilka plagg man ska behålla och vilka man ska slänga för att inte bli mobbad på stan (typ ”Behåll det och det plagget från i höstas, de funkar fortfarande den här våren” osv, alltså, WHO IN THEIR RIGHT MIND bryr sig ett endaste litet skit?). Det är ungefär det jag tänker kring konsumtion och trender. Jag tror på att köpa det du tror att du inte kommer tröttna på, när du behöver det – och om du trots allt tröttnar på det, köp för fan inte något nytt bara för att du tröttnat på det du har. Herregud. Köp nytt om det går sönder och inte går att laga. Nej, det är inte värsta uppoffringen.

– Äter du kött? Varför/varför inte?
Jag är inte helt vegetarisk men jag äter mindre kött nu än jag gjort någonsin. Jag utesluter aktivt kött och animalier i allmänhet till vardags och lyckas ofta extra bra efter köttiga högtider som typ jul och Spaniensemester då jag känner mig extra ofrisk och äcklig efter att ha proppat i mig så mycket av någon annans kroppsdelar. Det är min målsättning att maximera vegetabilier och minimera animalier i min kost. Anledningen till att jag gör det är för att jag tycker att det är oetiskt, orättvist och ohållbart att äta kött och mjölkprodukter på det sättet som folk gör idag. När jag var yngre var det typ töntigt att vara vegetarian ”för djurens skull”, så jag ljög alltid och sa att jag inte ville ha kött för att jag tycke att det var äckligt. 🙁 Jag tycker att det är hemskt att säga att mat är äckligt. Aja. Anledningen till att jag inte är vegan är helt enkelt för att jag fortfarande tycker att det är svårt att upprätthålla en kost – vilken som helst – när jag har aptitproblem och sällan kan äta ordentligt. Detta beror på en konstant magkatarr med illamående och aptitlöshet pga jurstud. Ja du ser, det är ett jävla svamlande.

– Tänker du mkt på miljö och klimatet och sånt?
I perioder glömmer jag bort att vi ens har problem. I perioder obsessar jag och önskar att mänskligheten bara kunde dö ut någon jävla gång så planeten kunde börja återhämta sig från all skit vi utsatt den för.

– Tror du att världen kommer bli bättre i framtiden?
Nej. Jag tror att det blir värre. Delar av världen kommer bli bättre, t.ex. att den globala fattigdomen kommer att fortsätta minska i stadig takt år för år, och att kvinnorörelsen kommer vinna ny mark och att teknikutvecklingen kommer att möjliggöra saker vi enbart kunde drömma om. Klassklyftor, fascism och rasism kommer att minska och de blir lättare att leva. Men – för att hänvisa till ovanstående fråga – på det stora hela är vi nog körda, enligt min uppfattning. Jag tror att allt kommer gå åt helvete. Och jag klandrar kapitalismen.

– Tror du på Gud eller nåt annat? Hur känns det att tro/inte tro?
Jag är inte troende. Inte ens lite mysigt andlig som man blir av att gå på yoga. Jag vet inte hur det känns att inte tro, eftersom att jag aldrig har varit troende, enligt min strikta världsbild så finns det ingen plats för religion eller gud. Självklart har jag övertygelser som påverkar mina handlingar, mitt bemötande av andra människor och mina val i livet, men det har ingenting med någon gudomlighet att göra utan det är snarare den feminism, socialism och antirasism som ligger till grund för den uppfostran jag har fått av mina föräldrar. Jag kallar det ”respekt”. 🙂

Hur blev du en snigeltass?
Det ska jag berätta! Jag fick en ny kollega på jobbet våren 2010. Det var kärlek vid första ögonkastet. Hon hette Veronica, kom från Örebro och var det vackraste jag någonsin sett. Hon var den roligaste och smartaste personen jag någonsin träffat, hon fattade fan precis allt. Nån gång när vi smsade om att byta jobbpass eller nycklar eller något annat jobbrelaterat så kallade hon mig för ”snigeltass” i sms:et och jag fattade då att detta är en person jag måste hålla fast vid. Ett sånt knäppt litet ord. Hade aldrig hört det förut. Hon har ett språk och ett uttryckssätt som fascinerade mig, hon liknade ingen annan. Ett år efter det där smset hade vi flyttat till Barcelona tillsammans, gjort slut med våra longtime boyfriends, och gått igenom en massa fantastiskt, roligt, konstigt och smärtsamt shit tillsammans. När mitt liv har förändrats; förbättrats och försämrats har hon stått bredvid mig, sett mig ta helt förjävliga beslut och stöttat mig trots att hon har vetat att jag kommer ångra mig. Har aldrig dömt mig, aldrig sagt saker jag inte orkar höra. För hon vet att jag redan vet. Hon har sett mig försöka kravla mig upp igen, hon har sett mig vända ryggen mot henne när hon har behövt mig, hon har sett mig göra saker jag inte är stolt över. Ändå är hon kvar. För hon vet att jag vet! Jag älskar henne på samma sätt som jag älskade, och fortfarande älskar Ebba. Jag ser på Veronica och ser en människa, med fel och brister och svagheter, som precis som jag har dålig andedräkt om hon ätit vitlök och är svettig om hon åkt tunnelbana i rusningstrafik och som kan bete sig helt ologiskt mot bättre vetande – och jag ser samtidigt en felfri gudomlighet som vandrar på jorden bredvid mig. En knight in shining armor som sprider ljus och lugn så fort hon sträcker in sina små falanger i mitt liv. Som gör mig till en bättre människa. Som känner mig på ett sätt som INGEN annan gör, hon kanske inte ens fattar det själv. Hon är liksom min idol, jag blir pirrig när jag får sms från henne och känner mig bäst i världen när jag är ute på stan med henne, när jag går bredvid henne. Vill skrika till alla töntar på trottoaren: ”Jag är på stan med Veronica!!! Fattar ni! VERONICA!!” Och trots att de aldrig har träffats så vet jag att Ebba och Veronica är sammanlänkade på något vis; om jag inte vore så antireligiös skulle jag kanske tro att de är änglar nedsända för att få ordning på mig. På den nivån är det. Och ja, jag är helt bekväm med att skriva såhär om henne. Det är så jag blev en snigeltass, Veronica! Du är en perfekt människa och jag älskar dig. 🙂 Bzzzt.

DSC_0093
whatislove

Hur blev du så jävla awsome???
Se ovan. Vänner, systrar, min mamma.

– När kom du på att det var till just jurist som du ville läsa? Har du någonsin tvivlat (inte sådär random utan på riktigt) under den tid du pluggat hittills? Om hur länge är du ”färdig”? Är det en sådan fruktansvärd (hets, stress, svårt etc) utbildning som ”alla” säger?
Efter att vi flyttade hem från Barcelona så kände jag väldigt starkt att jag behövde få ordning på mitt liv och min framtid, efter att ha lallat runt under den spanska solen så kommer kanske de flesta fram till samma slutsats. Jag sökte in till juristprogrammet mest på skoj, trodde inte att jag skulle komma in och trodde inte heller att jag skulle tacka ja om jag faktiskt kom in. Sen fick jag antagningsbeskedet och blev så jävla glad att jag insåg att jo, jag måste ge mig själv detta. Jag tvivlar varenda dag på om jag har valt rätt; jag älskar själva ämnet men HATAR allt runt omkring. Betygshetsen, den borgerliga dominansen, arbetsbördan, alla kursare som kommer få maktpositioner de inte kan hantera för att de varken förstår eller bryr sig om hur samhället är uppbyggt… osv osv. Det är ett verkligt demokratiproblem, detta med att man inte behöver veta något om världen utanför juridiken för att få en maktposition som jurist. Fy fan vad många nollor jag pluggar med asså, ni skulle bli chockade. Men varje gång jag tvivlar kommer jag alltid fram till samma slutsats; det finns inget som passar mig bättre. Jag skulle kunna plugga till socionom också, men nu har jag läst detta så länge att det vore dumt att hoppa av. Och som sagt så älskar jag själva ämnet, det är hands down det mest utvecklande och intressanta jag någonsin pluggat. Jag borde bli klar till årsskiftet 2015/2016, om allt går som planerat. Jag är alltså typ halvvägs (lite mer än halvvägs). Och JA, det ÄR en sån stress och hets som alla säger, men du har åtminstone valmöjligheter; du kan välja att gå upp i jurstud-grejen helt och hållet och bli ett sånt där offer med brun Cederquist-väska som kommer till bibblan först och går hem sist, har en påklistrad ~*RaTiOnElL*~ omvärldsanalys och som offrar all din fritid och samtidigt ifrågasätter ditt människovärde när du inte får högsta betyg – eller så kan du välja att skita i det och göra din egen grej. Skit i betygen, se bara till att du klarar tentorna, förstår helheten, ser juridikens roll i samhället, greppar metoden, lär dig det unika med varje rättsområde, ta hand om din kropp och själ och ta till vara på de av dina kursare som delar din filosofi. Jag satsar på det senare alternativet, men hur stark du än tror att du är så kommer hetsen och självhatet att äta in sig i din hjärna också. Det är bara att beklaga att institutionen inte gör ett skit för att förändra situationen. Juridikbranschen är ju till stora delar uppbyggd på självspäkning, extrem hierarki och osund lojalitet gentemot dogmer som aldrig ifrågasätts. 🙂

– Vad vill du jobba ”med” när du är färdigutbildad?
”Arbetsrätt”, brukar jag svara för att ha något att säga. Jag har förstått att fackföreningsrörelsen har ett skitstort behov av bra jurister. Nu gäller det bara att facket fattar hur man rekryterar jurister och utnyttjar all kompetens som finns. Men ärligt talat så vet jag inte längre vad jag vill jobba med. Det finns så oerhört mycket att välja på, jag får svindel av att tänka på det.

– Är du medlem i något parti?
Nej, men jag har alltid röstat på V och jag kommer fortsätta med det. Jag tror att de är de enda som har potential att förändra.

– Om du får ett presentkort på resor detta året som täcker ca alla resor/hotell etc, var reser du då?
Oj vad nice. Jag tror jag skulle åka till New York. Jag har aldrig varit där och det måste åtgärdas helt enkelt.

Men, ask.fm?
Hm… nej? Va? Nej?

– Hur träffades du och Eric? 😀
Vi träffades nog första gången på Reisen när de hade nån klubb där sommaren 2011, sen träffades vi igen under vintern. Vi var bekantisar från twitter sen innan men vid det tillfället hängde jag fortfarande med en korkat jävla kräk som tog alltför mycket av min tid men till slut tog jag mitt förnuft till fånga och satte ner foten n dumped his sorry ass. På efterfesten till Socialistiskt forum så satt vi i ett hörn och snackade och drack öl och Eric frågade en massa om relationen med mitt ex. Sen sa han ”Jag hoppas att du inte tolkar mina relationsfrågor som att jag raggar på dig”. Jag blev lite besviken och ba ”Men vad ska jag tolka det som då?”. Han var tyst en stund och svarade sen; ”Okej, vid närmare eftertanke kanske du ska tolka det så”, hahahah. Geni. Ett par månader senare så var vi liksom ihop! Nu bor vi tillsammans i Hökarängen med två katter och är bäst.

– Om du var 16 år i dag och ville bli politiskt engagerad, var skulle du engagera dig då och med vad?
När jag själv var sexton år så nosade jag en del på Ung Vänster, men blev aldrig helt involverad. Det som intresserade mig mest när jag var sexton var feminism och antirasism; jag och mamma gick och kastade ägg utanför strippklubbar och rände på antinazi-demonstrationer i Salem. Fy fan vad min mamma är cool asså. Hon uppmuntrade mig i allt när jag var tonåring och började vakna som politisk varelse. Hon är oceaner mer radikal än jag och är inte främmande inför att ge osnutna nazistyngel en lavett eller två. ”Det går inte att PRATA dessa killar till rätta”, brukar hon säga. Haha. Dock att hon aldrig skulle våga smälla till nån, det handlar nog mer om att hon inte alltid tror på debattens helande kraft… LOL. Men om man är feminist är det t.ex. skitbra att kontakta en tjejjour och engagera sig där. Även asylrörelsen är bra att vända sig till, där handlar det om dels riktigt föreningsliv och praktiskt arbete som har avgörande skillnad för människors liv. Du kommer lära dig jättemycket! Och våga säga till om du inte förstår, är de vettiga så kommer de förklara för dig och är de dumma i huvudet så vet du att du ska söka dig nån annanstans. 🙂 Lycka till!!! <3

MAS

Eftersom att detta inlägg blev så himla långt så plockade jag ur alla skönhetsrelaterade frågor och svarar på dem i ett separat inlägg! PUSS.

8 Kommentarer

  1. Nu får du en liten följdfråga…
    Jag tänker mycket på hur jag ska rösta i nästa val, om det blir V eller Fi och undrar varför du bestämt dig för V helt enkelt?

    • I princip handlar det om detta; om jag lägger min röst på V så vet jag att min röst hamnar i riksdagsmandat och praktisk påverkan på ett annat sätt än om jag lägger den rösten på Fi. Jag vet att det är många som retar sig på detta resonemang men det är så jag tänker. Jag tycker inte att jag har råd att riskera att ”slösa bort” min röst på ett parti som kanske inte kommer in i riksdagen (don’t get me wrong, det är inte ett slöseri att rösta på Fi, jag menar bara att det är en stor risk att ens röst inte resulterar i parlamentariskt inflytande). Hade samhällsklimatet sett annorlunda ut, och det inte vore så jävla hostilt, kvinnofientligt och rasistiskt med enorma klassklyftor, så hade jag kanske känt mig mer säker på en röst på Fi, men å andra sidan tycker jag inte att det är något fel på Vänsterpartiet heller.

      Jag tycker även att feminismen behöver socialismen, ett ord som överhuvudtaget inte nämns i Fi:s partiprogram. ”Man ska inte haka upp sig på enstaka ord”, säger många, och nej det ska man väl inte, men är man ett socialistiskt parti har man inga problem med att nämna det i sitt partiprogram. Jag vill rösta på ett socialistiskt, feministiskt och antirasistiskt parti. 🙂 Fi fokuserar ju mer på att mobilisera feminister – alla feminister – men jag känner ingen nämnvärd samhörighet med t.ex. liberalfeminister – som ju är några man på riktigt måste förhålla sig till om man röstar på Fi.

      • Tack för det utförliga svaret! Jag resonerar väl ungefär som du och därför röstade jag V förra valet men efter kändes det ”falskt”. Mest för att det kändes som att det ändå inte spelade någon roll när det blev blå regering och jag då lika gärna kunde röstat på Fi… typ…

        • Haha, jag förstår hur du känner! Vi kommer aldrig ifrån det riktigt tror jag. Men tänk såhär: du lade din röst på ett socialistiskt parti med en helhetsbild och som säger åt liberalfeminister och folkpartister att de kan dra nå gammalt över sig! *hytter m näven*

  2. Åh vilken fantastisk människa du är!!!! <3 Tack för svaren, både till mina frågor och till de andras. Blev så glad av dig och så impad, så tung och sjukt smart och inspirerande och ball du är!! KÄRLEK!

  3. Här sitter jag och försöker koncentrera mig på straffrättsböckerna (men let’s be honest, läser mest bloggar pga har tröttnat på tentaplugg) och ditt svar på frågan om juristprogrammet EXAKT vad jag behövde just nu. Skrattade högt åt ”ett sånt där offer med en brun cederquist-väska” <3 Är jättedålig på att kommentera men ville bara säga att jag älskar din blogg!

    • Haha raring! Vi har alla varit där, och langat en grov side-eye till offren med brun Cederquist-väska. 😩

      Lycka till på straffen! Själv tentan jag processen imorgon.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *