The sick fuck that is Guy Bourdin

Jag var på Sephora häromdagen och kollade in vad som fanns på rean. Jag fick bl.a. med mig Promiscuous-kittet med fem läppstift i en skitfin liten neccessär från Nars x Guy Bourdin-kollektionen. Jag tyckte att det var prisvärt redan vid fullpris (390 kr) och för halva priset ryckte jag åt mig en och rusade lite diskret till kassan.

DSC_0179
DSC_0181
När jag kom hem och hade lekt färdigt med mina nya läppstift (som – for the record – är heeeelt jävla fantastiska) tittade jag på förpackningen igen. Lisa Eldridge har kallat denna kollektion för ”chic”. Jag blev nyfiken på mannen som inspirerat Nars senaste limited edition-kollektion och gjorde en snabb googling. Och… ni vet när man kollar igenom en modetidning och undrar varför alla modellerna är:

1) avklädda
2) lövtunna
3) minderåriga

och

4) arrangeras så att de ser… ja, DÖDA ut? Typ som denna klassiker:

duncan_quinn_ad_c-1

Ja, detta, öh, ”bildspråk” eller vad fan man ska kalla det för, har till stor del skapats av denne Guy Bourdin. Han är även känd för att terrorisera modellerna, t.ex. vid ett tillfälle då de fick pärlor fastlimmade över hela kroppen och svimmade av eftersom att limmet hindrade huden från att andas och reglera kroppstemperaturen. När assistenter rusade fram för att ta bort pärlor och lim kommenterar Bourdin följande: “Oh, it would be beautiful to photograph them dead in bed.” Mmm… trés chic.

Men Guy Bourdin är ju ett scheniiii… Och självklart försvaras han av en fellow ”kvinnoälskare”, Manolo Blahnik, som i en krönika i The Telegraph intygade ivrigt att Bourdin ”älskade – nej, dyrkade! – kvinnor”. Han kan inte aaaalls förstå varför folk kallar Guy Bourdins arbete för misogynt. Jag undrar; har Manolo Blahnik ens sett Bourdins foton, om han påstår att han absolut inte är kvinnofientlig? För i Bourdins värld är kvinnor inga individer eller människor. Vi är döda. Vi är köttstycken.

bourdin4
bourdin3

3014980916_515b555985_o

bourdin1
bourdin2

Någon skrev: “It was fashion at the brink: clothes to be raped in, shoes to be found dead in, a scarf to be strangled by.” Mmmm, trés chic. Men jag antar att det bara är jag som inte fattar!

I Vogue hittar jag en artikel om Guy Bourdin, där det framkommer att han hade för vana att isolera sina fruar och flickvänner (han verkar ha haft… en del…) tills de bröt ihop. Flera av dem försökte begå självmord, några lyckades. En av de som lyckades var hans fru Solange Gèze, som dog hastigt 1969 i vad som anses vara ett uppenbart självmord. Bourdin lämnade henne och deras gemensamma son och ett par år efter hennes död dyker denna annons upp:

bourdin jourdan

Charles Jourdans vårkollektion från 1975. En kvinna ligger naken och död i en säng. En liten pojke står ute i korridoren. Kvinnoliket har på sig ett par kilklackar från Charles Jourdan. Den sjuka, sjuka jävla Guy Bourdin har återskapat sin exhustrus självmord. Och såhär minns folk honom;

Kontroversiell! Provokativ! En konstnär ”of the highest order”! Allt detta kvinnohat ska komma av att han blev övergiven av sin mor, en elegant rödhårig kvinna, ett svek som han aldrig kunde förlåta och därför återupplivar henne för att ta livet av henne i varje modebild han tagit. Som ni ser så är i princip alla hans modeller långa, bleka och rödhåriga. Blir så fylld av äckel inför denna patetiska lilla människa.

*tar på mig mina högsta klackar och går och hänger mig*

*die young and leave a pretty corpse*

*är chic*

För tydligare bilder på läppstiften och ytterligare kommentarer och reaktioner på Guy Bourdins arbete, läs vad Christine på Temptalia har skrivit, samt ett inlägg på Miss Representation/The Representation Project.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *