Why I love u Mos

Min kärlek till Mos Def/Dante/Yasiin Bey går långt bak i tiden. Det fanns en tid då jag enbart lyssnade på typ The Clash, Jonathan Richman, och The Stooges, The Doors, David Bowie, Led Zeppelin, Morrissey, The Cure, Håkan Hellström, Johnny Cash, Ramones, och typ alla andra vita rockmän som finns – och så Mos. Innan det ens liksom occurred to me att dat ol hippity-hop är nåt jag gillar. Jaja, han är fan en queen of mah heart.

Jag tycker att vi alla bara tar ett par minuter och kolla på denna goa video där Mos Def får fantisera fritt om vilka reformer han skulle genomföra om han blev president. Förvisso flera år gammal (från när han fortfarande kunde uttrycka sig någorlunda tydligt trots allt weed-rökande), men awesome oavsett:

Efter att bl.a. dokument som beskriver standardproceduren för tvångsmatning av hungerstrejkande fångar på Guantanamo läckte ut i pressen för ett par år sen, producerade organisationen Reprieve en video tillsammans med Mos Def, där de demonstrerar hur en sådan tvångsmatning går till. Jag har inte orkat kolla på hela, men måste väl göra det snart eftersom att den ligger uppe på min blogg, heh. Men den är outhärdlig; utan överflödiga ord och känslosam bakgrundsmusik, bara en inblick i någons vardag:

Här kan ni läsa en text av en journalist som satt vid sidan av under inspelningen av filmen.

Och slutligen, för att från er hornhinna sudda bort bilden av den fula, fula värld vi lever i – titta på dessa vackra tolkningar av Muhammad Alis prosa:

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *