Hjälplös schmälplös – om en blaserad våldtäktsjuridik

Den senaste juridiska bomben från svenska domstolars dömande i våldtäktsmål slog ner nyss. De sex killarna som utsatt en 15-årig flicka för en gruppvåldtäkt i mars friades i Svea hovrätt i fredags, och sorgen kommer som ett brev på posten. Så många tankar går igenom mitt huvud; tankar om patriarkatet, tankar om en blaserad juristkår som hänger upp sig på teknikaliteter istället för att se människors liv och verklighet, tankar om hur viktigt det är att medverka till att juridiken utvecklas. Min kille tjatade på mig att skriva ett litet inlägg om den här domen och juridiken bakom den, så här kommer lite spretiga tankar.

Våldtäkten ägde rum i mars i år. Vid den tidpunkten gällde fortfarande den lagtext som stadgar att det krävs att offret ”på grund av medvetslöshet, sömn, berusning eller annan drogpåverkan, sjukdom, kroppsskada eller psykisk störning eller annars med hänsyn till omständigheterna” befunnit sig i ett hjälplöst tillstånd (6 kap. 1 § brottsbalken). Det begreppet har resulterat i en snäv tillämpning av vad som anses vara våldtäkt i lagens mening och vad som inte är det. I princip kokar hela fallet ner till just detta begrepp.

Efter 1 juli i år – alltså fyra månader efter övergreppet – har lagen sent om sider uppdaterats till att istället innefatta situationer då offret befunnit sig i en särskilt utsatt situation” – ett mycket bredare begrepp, som borde ha varit en självklarhet sen många år tillbaka. Syftet bakom lagändringen är att även fall då offret varit så skräckslagen att hen inte förmått göra motstånd ska anses vara våldtäkt. So far so good – hell, det låter ju till och med rimligt. Men vad hjälper det 15-åringen i detta fall? Inte alls. Hennes trauma blir tvärtom fördjupat av att hon offras på legalitetsprincipens altare; alla brott döms ju efter de lagar som var giltiga den dag då brottet begicks. Det är förvisso skitviktigt i en rättsstat att hålla på den här principen, man behöver ju inte fundera speciellt länge på vad som skulle hända om man kunde döma handlingar som brottsliga baserat på lag som inte fanns vid handlingstillfället. Ja, ni fattar. Men hur förklarar man det för den här flickan? När det handlar om såna små nyanser, knappt synliga för det icke juridiskt skolade ögat?

För mig är domen inte chockerande i sig, inte nu när jag har studerat själva juridiken bakom den, det är främst när jag ser hur den tas emot av allmänheten som jag förstår att glappet mellan den juridiska verkligheten och den VERKLIGA verkligheten är så jävla stor. Det är ingen utveckling (eller brist på dito) som jag är bekväm med. Är det verkligen rimligt att domstolars bedömningar är så illa förankrade hos allmänheten att man måste vara juridiskt skolad för att förstå dem? Jag får liksom bilden av att varken rätten eller någon av de inblandade advokaterna ifrågasätter att hon blivit utsatt för ett allvarligt övergrepp och en grov kränkning av hennes kroppsliga och sexuella integritet. Däremot löper pojkarnas respektive försvarare linan ut och grottar ner sig i detta problematiska begrepp som hjälplöst tillstånd är. Ba ”Ja, vi förstår alla att det var hemskt och jobbigt och ett utsatt läge – men var hon verkligen HJÄLPLÖS?” Jag får bilden av att de riktigt gottar sig i att brodera ut hur många valmöjligheter flickan haft, bl.a. att hon haft fysisk möjlighet att lämna lägenheten. Men hon gjorde inte det. Alltså vad fan, enligt den logiken kan man ju lika gärna framföra att hon även hade fysisk möjlighet att börja sjunga julsånger mitt under övergreppet, men det gjorde hon inte heller. För att hon var livrädd.

Så hur förklarar man för en 15-åring som blivit utsatt för en gruppvåldtäkt av sex stycken 16-åringar som snott hennes kläder, gömt hennes telefon och låst dörren? ”Jodå gumman, ingen ifrågasätter att du blivit utsatt för allvarliga sexuella kränkningar mot din vilja. Det är inte ens någon som tror att du ljuger. Det är bara det att enligt vårt lilla system att katalogisera människors handlingar så är det inte, eller var inte just DÅ iallafall, en våldtäkt RENT JURIDISKT”.

Vad människor tycker spelar roll. Att vi ens har en sexualbrottslagstiftning som på ett decennium ändrats (och förbättrats!) ett flertal gånger är inte ett resultat av nån jävla naturlig i-landsutveckling eller att juridiken är rättvis – för det är den inte. Allt detta beror på den feministiska kampen och politikens påverkan på rättsutvecklingen och det är det jag klamrar mig fast vid när jag kommer på mig själv med att tänka att domstolen möjligen gjorde en korrekt bedömning i ett mål som chockerar andra människor. ”Korrekt bedömning”, my ass. Juridiken ska skydda och tjäna medborgarna, utjämna orättvisor och främja en rättvis samhällsutveckling, inte bara finnas till som en praktisk övning i hur vita snubbar ur den övre medelklassen med hjälp av CSN-stöd kan plugga bort sin empati.

5 Kommentarer

  1. ”…inte bara finnas till som en praktisk övning i hur vita snubbar ur den övre medelklassen med hjälp av CSN-stöd kan plugga bort sin empati.” Så jävla bra!

  2. Så jävla klockrent. Gör ont i hjärtat att veta att det tar oss så jäkla lång tid att sätta något så självklart i praktik.

  3. Jakob Sjögren

    Hej!

    Bra inlägg.
    Men jag håller inte med om din slutsats att domen inte är chockerande även när man läser domskälen.
    Jag tycker det verkar som om domstolen använder den nya lagen som en anledning till att de inte anser att hon varit i ett hjälplöst tillstånd, ungefär som att eftersom situationen definitivt hade passat in på den nya lagen så gör det inte det på den gamla.

    Detta fast de tar upp praxis som både skulle kunna fälla pojkarna och som skulle kunna fria dem.
    Domstolen väljer att fria dem trots att det finns praxis som understödjer tingsrättens dom och detta är chockerande.

    Så jag ser bara två möjligheter, att domstolen väljer att fria för att markera att den nya lagen skulle omfattat detta fall.
    Alterntivt att domstolen (som har en hög snittålder) har en jävligt skev världsbild och anser att en ung tjej som går på fest och ”tycker om sex” får skylla sig själv.
    Jag vet inte vilket jag tycker är värst, men domen är chockerande oavsett 🙁

  4. sjukt bra inlägg!!! verkligen jätteintressant att läsa om ditt perspektiv som å ena sidan en ”insider” av lagboken och å andra sidan feminist aka rikstung tjej. jag känner igen det där med att saker och ting börjar make sense när man kommer in i en grej så mycket att man till slut börjar ”talk the talk” och kan se logiken i något man inte gjorde förut. skrämmande shit när man väl inser det. du har helt rätt i att the general publics reaktioner borde vara få rättsväsendet att se över sitt system.

  5. Pingback: om våldtäktsdomen från svea hovrätt | Dagens Rant

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *