Ett helt liv

IMG_0020

Ett helt liv passerar, ännu en ung somnar in för tidigt. Kristian Gidlund tog sina sista andetag i tisdags och plötsligt finns cancern liksom överallt. Jag tänker så mycket på den, på Adam, Kristian och alla som lämnat för tidigt, kommer liksom inte riktigt ur mantrat som surrar i huvudet från morgonen då jag vaknar tills jag lägger mitt huvud på kudden igen; det är orättvist, det är orättvist, det är orättvist

Maten smakar äckligt, allas vardagliga liv är så provocerande i sin vardaglighet – vet ni inte om att cancer finns? Vet ni inte om att min vän förlorade sitt livs kärlek, nyss, alldeles nyss. Medan ni satt på föreläsningar och hade tentaångest, shoppade ny höstgarderob, bråkade med era föräldrar, var bakis, tyckte att ni var tjocka, nojade över er partners gamla ex, jobbade övertid, hetsade mot nån som tycker fel på Twitter eller var svettiga på gymmet i jakten på er drömkropp. Förstår ni inte hur patetiska era små liv är? sitter jag och tänker när jag är ute bland folk, scrollar på Instagram eller åker tunnelbana. Sen hör jag mig själv tänka, ger mig själv en mental örfil och rycker upp mig. För så kan man ju inte tänka.

Stöd Cancerfonden, du kan ge femti spänn, hundra spänn eller bara det du har. Bara en gång eller regelbundet. Klicka här.
Bli blodgivare, gå in på geblod.nu och testa om du kan ge blod.
Bli organdonator. Läs på livsviktigt.se och anmäl dig som donator hos Socialstyrelsen, för den dagen då du själv inte längre har nytta av det som kan ge någon annan ett nytt liv.

Finns inga ursäkter.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *