Lobotomi

Den här jävla novembermåndagen började nån gång på småtimmarna, när jag vaknade med ett ryck efter att ha drömt en vidrig dröm om zombies. Mina käkar var så spända att jag hade huvudvärk fram till morgonen, gött mos. Sen pallrade jag mig upp med katten och skäggiga damen och släpade mig iväg till Sveriges fulaste campus. Kom dit 6 timmar innan seminariet började, och när det väl började hann jag vara där i 5 min innan jag var tvungen att bära min strejkande kropp därifrån. MEN jag fick veta att jag fått bra poäng på min PM som jag avskydde hatade och ogillade, så jag pustade ut. Så kefft att jag fått bäst resultat på de skrivuppgifterna jag varit minst nöjd med och fått mest kritik för de jag varit stoltast över. Kanske är min svaghet att jag blandar in ett par milligram känslor i texterna, det är som bekant en kardinalsynd i juridiken.


Den här filuren ska till veterinären imorgon. Klåda på halsen. 🙁 Allting i hela världen slutade vara roligt när jag upptäckte hans kala lilla fläck i söndags kväll. Säkert därför jag drömde väldigt… eh, grafiska, drömmar om zombies under natten. Men alltså, jag oroar ihjäl mig. Eric är lugn och veterinären verkade lugn men men. 🙂 Verkar ju inte funka på mig. 🙂


Axeln jag grinar mot nuförtiden.


”Trasig”, ”Trasig”, ”Trasig”, ”Trasig”.


Humanistiska är tydligen så jävla happening att de inte hinner sätta upp affischer om alla deras events.


Rive Gauche.


Brukar tänka att de där lyktstolparna ser ut som Eskils nos. Lamporna är hans näsborrar som det kommer ljus ur. 🙁


Allt den moderna kvinniskan behöver. Kolsyrad dryck och frysrätter.


En kattskål som rymmer halva min förmögenhet. Och en hängsparris who’s going places.


Sköna skooooor.

Aaah. Ännu en dag på toppen av min existens.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *