om att vilja vara perfekt

häromveckan hade jag slutligen, efter flera år av bloggande, nån slags frågestund. det var inte direkt nån jätteanstormning av frågor, men de få som damp ner var fan skitbra. så bra att jag går och funderar över dem fortfarande, de har väckt känslor hos mig. på senaste tiden har jag t.ex. funderat över det här med min inställning till mitt egna utseende, sporrad av en fråga som handlade om huruvida jag har ätstörningar eller inte (?!?!?!?). om hur jag har förändrats, från att vara nån slags skönhetsproduktsjunkie (vid ett tillfälle räknade jag fram att 10 produkter ingick i min hudvårdsrutin. TIO PRODUKTER!!!), till att nästan ha förlorat intresset totalt. vilket bland annat resulterat i att jag började slarva lite med hudvården, inget konstigt alls. att jag däremot skrev att min hy ser ”KEFF” ut kan jag inte riktigt försvara längre. kolla på den där bilden. jag är osminkad och den togs igår kväll. det är sådär jag ser ut och den som tycker att jag har dålig hy kan fan dra åt helvete.

jag såg mig själv i spegeln igår kväll och tänkte just så. ”annahita, du kan fan dra åt helvete för att du tycker att du har ’KEFF’ hy”. den där huden är inte keff. den är inte ens dålig. den är typ… spräcklig. lite rödprickig. jag är för tillfället väldigt trött på det här med att sträva efter *perfekt hy*, eller perfekt nånting överhuvudtaget. har ni ens tänkt på vad ordet ”perfekt” betyder? går inte det emot allt som en människa är?

och med risk för att upprepa en fråga som ställts av tusen andra kvinnor före mig; men VARFÖR borde jag bry mig om mitt skal så pass mycket att jag förväntas spendera tusentals kronor på skönhetsprodukter, frisörbesök och kläder? och all tid och tankeverksamhet jag ska lägga ner på att vårda mitt skal? varför förklarar vissa kvinnor sitt ”intresse för skönhet” med att säga att det handlar om att ”känna sig bekväm”? det är en modifikation av sanningen. de vill känna sig bekväma för att de inte orkar med det obekväma i att känna sig ful. av alla mina vänner av kvinnokön vet jag kanske en, absolut maximalt två, som jag aldrig hört yttra något negativt om sitt skal. att vårda sitt utseende får ju aldrig handla om ett behov av att dämpa negativa känslor. men ja. är det nånsin något annat? jag vet inte det! jag har verkligen inte svaren, jag bara kastar ut lite frågor i cyberspace. jag vet att ni har egna tankar kring det här. det här är inte ett originellt inlägg på något sätt heller – eller nej, okej, fy fan vad jag är trött på att ursäkta mig. alla dessa kvinnosjukdomar. jag skiter i om detta har skrivits tusen gånger förut. jag kan skriva det igen för ingenting händer ju. kloka kvinnor i min närhet är alltjämt mer uppskattade för sina påfallande vackra skal än för sina personliga egenskaper, även om dessa också är påfallade vackra. utan att utveckla det här vidare så vet ni nog ändå vilka ni är.

undrar hur många som nu sitter och tänker ”hoppas hon inte slutar tipsa om huskurer” och liknande. jag vet att många läser den här bloggen för att de uppskattar girl talk-kategorin (min aspirinmask-tutorial är fortfarande ett av de mest lästa och eftersökta inläggen) och just nu är jag osäker på hur det står till med den, ärligt talat. ni har säkert noterat att andra kategorier har blivit mer tongivande på sistone, jag vet inte. jag läser fortfarande vissa sminkbloggar, men bara lipgloss bitch, bjooti och killer colours i princip; och det är för att jag sympatiserar med personerna bakom bloggarna. men jag vet inte. jag kanske börjar få en inställning som passar min personlighet bättre.

det här inlägget är inte menat som nån allmän diss av snygghet, beauty junkies och människor som ”vårdar sitt utseende” etc, och jag säger inte heller att jag är ”snygg ändå”. jag säger bara att jag fan inte måste vara snygg hela jävla tiden. min hjärna och mitt hjärta kommer ändå alltid vara det enda jag vill skryta med.

16 Kommentarer

  1. *megalike* love you! håller med dig och kör samma tänk/stil/skiter i. orkar ej med arbetet kring utseende. tack för inlägget sov gott!!

  2. Jättebra inlägg! Du fattar inte hur glad jag blir när jag läser att du kategoriserar mig som en ”bra” skönhetsbloggare (Tillsammans med LgB och Bjooti som båda är förebilder för mig). Det är det jag absolut helst vill höra, och det gör mig så otroligt glad. Kram!

    • jag har alltid haft en känsla av att du väger in många fler aspekter en trender och ren estetik i ditt bloggande, du har helt klart lyckats förmedla det också. du är grym som fan, viola, ta till dig av det!

  3. jag känner igen mig i det där, fast typ tvärtom? jag har väldigt länge ursäktat mig att jag skriver en sminkblogg eftersom jag har tänkt att det liksom inte matchar med resten av mig. men jag gillar ju att måla naglarna, jag vill ha fin hy utan finnar och det är kul att kolla på duktiga tjejer i sminktutorials. samtidigt håller jag med dig i ditt tankesätt angående ”skalet” och för den delen de mesta av dina andra inlägg/åsikter den senaste tiden. vet inte vad jag försöker säga, annat än att man ibland kan känna sig lite splittrad?

    • det låter ju ändå på din kommentar som att det handlar om ett intresse av mer hobbyartad karaktär, det tycker jag också att ni på http://elmikas.blogspot.com förmedlar. det är mer glädje och personligt uttryck, snarare än hur man döljer skavanker eller får köttigare läppar. jag tycker att det är viktigt att få fram att det inte är dåligt att vara intresserad av smink och skönhet och lägga ner tid på sitt utseende, bara man inte förlorar perspektivet. alltså, att man inte känner sig som sig själv utan smink till exempel. eller att man inte kan gå utanför dörren utan concealer och mascara.

      lite hårddraget kanske jag kan tänka att det är okej så länge man känner sig snygg med smink, inte FUL UTAN.

  4. Jättebra inlägg! Jag är också trött på den här utseendehetsen i samhället. En sak jag stör mig på jättemkt är att det är ”normalt” bland tjejer att sminka sig. Om man inte sminkar sig måste det påpekas – eftersom det är det ”onormala”, utanför normen -och det förutsätts att man är fulare utan smink. Jag sminkar mig nästan aldrig, dels för att jag är ointresserad av det och dels som ett statement (det är inte min uppgift i världen att gå omkring och vara snygg) men jag är definitivt ett undantag. Jag har för vana att kolla om andra tjejer runt mig är sminkade och de är 99 gånger av 100. Jag tycker det är synd att så många tjejer verkar tro att de måste ha smink på sig för att duga.

  5. Tack, vilken fin komplimang att nämnas i sammanhanget!
    Jag tänker ofta på det där med om jag med min blogg bidrar till utseendehets, samtidigt så vill jag kunna ägna mig helhjärtat åt ett intresse utan att behöva försvara det. För ofta är det ju så att det är tjejer som hela tiden ska anpassa sig även då tanken bakom är god. En feminist kan inte bry sig om läppstift, småtjejer ska inte få bära rosa för det befäster könsrollerna osv.
    Det är ingen lätt fråga, men visst är det skönt när man kommit till den punkt då man accepterar sig själv som man är.

    • hej ärevördiga lipgloss bitch! :hearteyes:

      jag vill säga samma sak till dig som till karin på elmikas och viola på killer colours; ni förmedlar ingen utseendehets på era bloggar. det vill jag verkligen understryka asså.

  6. ”de vill känna sig bekväma för att de inte orkar med det obekväma i att känna sig ful.” asså word!! jag känner mig alltid fett obekväm när jag typ har lite otvättat hår och ingen mascara, asså blir verkligen på dåligt humör och stingslig pga osäkerhet. borde sluta med detta men svårt. men men man e väl bara mänska! har precis börjat följa denna blogg, visste inte ens att du skrev om smink. är ej intresserad av det så jag skulle ju önska att du skrev mer smarta filosofiska inlägg likt detta ovan (utan att ursäkta dig om du råkar skriva nåt som inte är brand new, sånt som e smart tål ju att sägas flera gånger) och inget om smink!

    • åh, men vad skönt att höra! jag har tolkat den febrila aktiviteten kring mina skönhetsrelaterade inlägg som att det ändå är det som folk uppskattar med den här bloggen, men det utgör en sån otroligt marginell del av mitt *inre liv* att det skulle kännas som att jag förmedlar en falsk bild av vem jag är om jag skriver mer om smink än vad mina spontana infall tillåter mig att göra. jag vet inte. det är skönt att veta att dessa inlägg uppskattas. jag ser ju också alla positiva kommentarer här så jag kommer fortsätta. 🙂

  7. lite tankar: för mig gör det inget om du slutar tipsa om huskurer etc. har aldrig varit särskild intresserad av mitt utséende så har liksom inte det intresset. grejen e att jag fattar att alla inte har samma intressen som jag och det är heelt ok tycker jag att va intresserad av smink och skönhetsprodukter så if you like it go for it!kommer fortsätta läsa din utmärkta blogg vilketsom! tror mitt ointresse för mitt utséende har roten i min mamma som måste vara den kvinna som struntar mest i sånt of them all! nu på senare år har jag förstått vilken frihet det är. ibland har det dock hänt att jag fällt negativa kommentarer om mitt utséende men det är mest för att alla andra gör det. blir lite som en grej man slänger in för att verka ”normal” (haha..). har dock bestämt mig för att INTE göra det. vill att mina vänner ska ta intryck och ba nä man behöver faktiskt inte racka ner på sig själv, man kan lägga sin energi på andra saker. som jag har förstått det är du inte utséendefixerad och det är verkligen asbra. att ha ett intresse för smink osv e inget dåligt, det är liksom ett intresse bland andra. det grundar sig naturligtvis i att man faktiskt bryr sig om sitt utseende, men bara man håller det på en normal nivå så är det bra om man vill vara snäll mot sig själv.

    • ”ibland har det dock hänt att jag fällt negativa kommentarer om mitt utséende men det är mest för att alla andra gör det. blir lite som en grej man slänger in för att verka ”normal””

      alltså, HUR SJUKT är det inte att du känner så? helt jävla absurt. jag känner igen mig i det där, att jag omgetts av tjejer som återkommande fäller negativa kommentarer om hur de ser ut, och att jag bara dragit till med något negativt jag med bara för att inte verka ”självgod” eller nåt. jag bara hittar på något ur luften, typ ”ja mina lår är ju dallriga”.

      så jävla sjukt. de må vara dallriga men jag BRYR mig fan inte ett skit om det.

  8. så jävla bra inlägg! och jag tycker inte alls att det känns tjatigt… alltså, alldelses FÖR icke-tjatigt, det känns som om detta med skönhet/vara fin osv är någonting som undviks hårt i den mer ”populära” feminismen. jag tror det är för att det är så jävla laddat och det som är mest svårupplösligt förknippat med ”kvinnlighet”, alltså, det är numer ok att vara på en massa olika sätt som kvinna (även om jag vill mena att män i allmänhet fortfarande har ett avgjort större handlingsutrymme) men det är ALDRIG OK att vara ful/inte snygg/inte fräsch. det känns som ett sånt jättetabu… minns en intervju jag läste om någon skådis som var feminist, blabla, men hon ville inte diskutera om typ raka sig under armarna för: ”har vi inte kommit längre än så?”. Ehhh. NEJ UPPENBARLIGEN INTE. eftersom det fortfarande och mer än någonsin är totalt icke-ok att som tjej/kvinna ha hår under armarna eller någon annan stans än på huvudet. omg. detta blev nog rörigt men det är lite av en hjärtefråga som är otroligt svår (i sin egentliga enkelhet?) och så himla bra att du tar upp! och att det ÄR problematiskt att kvinnor är så upptagna av ”skönhet” för att det är en så oerhört icke-frigörande, narcissistisk syssla som tar upp så jävla mkt TID som skulle kunna läggas på något kollektivt/politiskt/bildande whatever.

    • BRA KOMMENTAR! tack! för mig är det centrala att kvinnor ska få vara fria att vara precis som de vill. varken känna sig tvungna att raka sig för att behaga patriarkatet eller känna sig tvungna att inte raka sig för att inte bli ifrågasatta som feminister. LÅT BARA KVINNORS KROPPAR VARA IFRED, liksom.

      angående det sista du skrev, om att kvinnor är upptagna av att vårda sitt utseende, jag känner ganska starkt att det är ett mer eller mindre medvetet påfund för att hålla kvinnor i schack, politiskt sett. det är okej att vi står upp för oss själva och ställer krav och drar gränser och allt det där – så länge vi har ett välvårdat yttre. så fort man gör avkall på det börjar ifrågasättandet. folk undrar hur man ”mår”. jag ba ”JÄVLIGT BRA TACK FÖR ATT DU FRÅGAR”. svin.

      lite som marx idé om religionen som opium för folket. passiviserande.

      lite som det där med att ungdomar ska supa skallen av sig på valborg, så att de är för bakis för att gå ut på gatorna på första maj.

      LOL. lite konspiratoriskt, jag vet, men tänk efter! varifrån kommer valborgstraditionen för studenter? uppsala. inte så jävla revolutionärt va.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *