och jag som tänkte sluta blogga…

ibland är reaktionerna man får på något man skrivit viktigare än det man skrivit, som t.ex. kommentarerna till inlägget ”vänsterjurister”. framförallt denna, av signaturen r:

Nu har jag läst din och Ghaz kommentar flera gånger och jag är fan rörd, ni fattar inte hur mkt det betyder för mig för jag ser redan på er som en typ av förebilder. Så förbered er på en uppsats.

När det gäller plugget så viiiiill jag verkligen vänta men mina betyg är rätt värdelösa och därför är det lite once in lifetime på huruvida jag kan plugga eftersom högskoleprovet gör att jag har rätt stor chans på intagning i vår. Det är dock inte garanterat men OM jag kommer in så kommer jag ångra det ifall jag tackar nej. Vet att man kan ta ett friår från studierna och om jag får klartecken för det så vill jag verkligen ha lite time för att figure me out. Mina gamla vänner är ju inte sååå dåliga så jag har lite dåligt samvete för det är rätt mycket ”första” minnen som jag förknippas med dem. Dock,nådde jag en point där jag raderade min facebook och mer eller mindre ignorerade samtliga då jag tröttnade på hur fake allt var. Orkar inte att allt vi gjorde var material till det perfekta facebookalbumet. På riktigt. En gång när jag bad om att vi skulle ut en kväll ”Nej, jag orkar inte kamerans batteri är slut”. Vi har ju provat på att ”backpacka” i Europa förra sommaren, Paris, London, Prag, festivaler etc. Gjort ”crazy” grejer men den genomgående känslan var: är det här allt? Så felet ligger nog lite hos mig också. Är rätt sugen på att ge mig ut i världen ENSAM men det kan ju vara rätt osoft också om man aldrig åkt mer än tre timmars resväg utan sällskap. var börjar man liksom.

Ghaz: Lätt att jag blir din lil sis! Har läst dig ända sen niotillfem länkade till dit hatinlägg om henne och trots att jag var ett fan av henne och hon hade publicerat mina berättelser om rödhåriga tjejer och franska pojkar så i en instant gick jag över till andra sidan. Haha men seriöst något bara lossnade inom mig och jag kände att det här är the real deal. Det fanns något så jävla starkt och träffande i dina texter och främst ÅSIKTER överhuvudtgaet och liksom inte det där occasional inlägget i debatten om ätstörningar och medias porträttering av kvinnor för att nästa dag publicera artsy bilder med skelegirls. Du liksom sparked that fire in me för att argumentera och verkligen stå upp för åsikter man tror på. Asså du vet ju inte vem jag är vilket känns rätt sjukt för tillsammans har vi rageat mot niotillfem och haft så många argumentationskrig mot (na)zionister. Så din och A’s kommentarer betyder desto mer för mig för ni står liksom på toppen av goda människor.

Den här bloggen är det likadant med. Har läst troget sen jag först upptäckte och har genom er fattar att jag inte är ensam utan att det finns så många människor som liksom har fattat hur det verkligen står till i världen. A, att veta att det finns personer som dig inom rättsväsendet ger mig hopp om inte bara Sverige utan mänsklighetens framtid. Sorry för boken och tack, tack, tack för kommentarerna och för att ni finns och vågar dela med er genom era bloggar :love:

om jag skulle sluta blogga nu, när jag blivit påmind om alla fantastiska människor som hänger här ibland, skulle jag bli så jävla arg på mig själv. tack för att ni finns. vi tar hand om varandra va.

2 Kommentarer

  1. Sluta aldrig blogga! <3

  2. fy fan vad fint!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *