jag har lärt mig en läxa

igår var den dummaste dagen i mitt liv. jag var så dum. totalt odjup, precis som en vattenpöl var jag, svinpuckad, trött. kunde inte avsluta en mening på hela dagen, eller ah, det jag minns av den. det började med att jag fullkomligt chockad sätter mig upp i sängen när alarmet ringer vid 06:30. jag snoozar. sen hoppar jag iväg och drar snubblandes på mig jeansen, smyger ut i badrummet, sminkar mig under återstoden av morgonen och rusar sedan iväg till bussen. ersättningsbussen. jag har vaknat upp söder om stan nämligen, där renoverar de ju hela hagsätragrenen av tunnelbanan och jag måste nöja mig med ersättningsbuss. står på hållplatsen, det är grått, det regnar urin från himlen och alla är butt ugly i sina fejor. morning breath överallt. känner hur mitt inre håller på att kråma sig av hunger, inte åt jag ordentlig middag kvällen innan heller.

hets vid gullmarsplan, hets vid t-centralen mot ersättningsbussar för blåa linjen. mer ersättningsbussar! jävla köttberg! vem fan vill ha ersättningsbussar? jag undrar det vid ett par tillfällen när jag hetsar eller blir hetsad i morgontrafiken, kommer snart på att alla vi borde vilja ha ersättningsbussar. för det går ju ingen tunnelbana här. så ersättningsbussar är bra. tänk om nån skön sponsor, typ telia, eller varför inte vattenfall, kunde dyka upp och dela ut gratis reklamfrukostmackor… vid ersättningsbussarna. fast helst redan vid gullmarsplan. fan vad jag är hungrig. fast snart tappar jag aptiten, ni vet, man blir så jävla illamående av otillfredsställd hunger efter ett tag.

hållplats rådhuset. fan vad jag är hungrig. klockan är snart nio och vi ska på rättegång i tingsrätten, i studiesyfte alltså. vi ser på när tre stackars ihopsjunkna vuxna män blir synade i sömmarna om huruvida och varför de stulit en damcykel vid stureplan en lördagsmorgon i juli. ingen av dom har gjort de. samtliga trodde att cykeln tillhörde någon annan i sällskapet. de förs ut och in i rättssalen med handfängsel. jag minns att jag är vaken nog att konstatera att det är ovärdigt att hanteras på detta vis om man är en simpel tjuv. jag har varit på rättegång förut där de tilltalade är åtalade för våldsbrott och då har handfängsel inte funnits nån annanstans än dinglandes vid en platt vaktröv. platt vaktröv… vaktröv… mmmm… med lite rödvinssås och sparris vid sidan av, kanske smulad fetaost på… shit. vad gott. platt vaktröv med rödvinssås och sparris.

efter att jag konstaterat ovanstående om handfängsel… så är allting svart. jag minns inte mer vad jag gjorde under gårdagen. enstaka minnesbilder dyker upp; av datorer, mina gruppkamraters ansikten, avtalsrätt och höökens studiematerial, isabellas huvud begravt i hennes händer, rinnig mascara, uppgivna skratt, en risifrutti… jag minns inte vad vi pratade om, hur vi kom dit vi satt, eller hur vi kom därifrån. ingenting mer än de där enstaka minnesfragmenten. som en jävla fylla.

jag vaknar igen när jag sitter hemma vid köksbordet till bilden av mig själv, inskyfflandes mat i min käft. hungern. den obeskrivliga hungern och känslan av att mitt system sakta väcks till liv igen. går inte att beskriva. inte trodde jag att jag var såhär känslig! men nu vet jag. fan vad jag ska ta tillvara på den här insikten.

och av detta har jag lärt mig följande: om du förväntas kunna prestera något; sov åtta timmar. ät frukost. ät lunch. slut på lektion.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *