
mitt i allt det gråa glittrar det till av något sällsamt och oväntat. en späd liten katthane i rödorange dräkt hoppar ner på köksbordet från fönstret när veronica äter sin middag. han promenerar runt i vårt lilla hem en stund, kollar alla rummen, verkar söka efter något. in under soffbordet i vardagsrummet, ut i hallen, bakom dörren, in i badrummet. sen tittar han upp på mig, frågande. som om jag borde veta vart det han söker efter finns någonstans.
han kuttrar i min famn, som en liten duva låter han, ”krrrrrrrrrrrrr”. bärnstensfärgade kloka ögon. vi släppte ut honom genom köksfönstret men sen petade han in sig själv igen så jag var tvungen att släppa ut honom genom ytterdörren och stänga igen fönstrena. då gick han runt huset och kom till vardagsrumsfönstret, satt utanför på fönsterblecket en stund och jamade. sen spatserade han iväg.
och nu sitter jag här med rödorange päls över hela min svarta tröja och lite blod sipprandes fram ur mitt söndriga hjärta. jag behöver fler katter i mitt liv.










senaste kommentarer