om att inte leva som man lär

jag har funderat över hur jag ska skriva det här inlägget ett bra tag nu, eller snarare hur jag ska skriva det på det mest taktfulla sätt om är möjligt. jag kom fram till att det är enklast att lämna ut alla varumärkesnamn, personnamn och andra markörer som kan avslöja vilka fan det är jag pratar om. för det är ändå helt irrelevant information (det verkar ju bara bli dålig stämning när man viftar med pekpinnar och nämner namn, jag vill ju bara diskutera inställningen bakom, inte människorna bakom), jag vill mest få fram bakgrunden till den situation som får mig att ställa frågan.

för en tid sedan blev jag kontaktad av en pr-firma. i mailet stod det att de följer min blogg och min twitter och tycker att båda är engagerande och intressanta. smickrande, inte sant! jag blev iallafall väldigt smickrad, men framförallt förvånad. att nåt sånt ställe hade hittat lilla mig. de skrev att de har en produkt som de håller på att marknadsföra, och de undrade ifall jag kunde tänka mig att vara med och prova produkten ifråga. anledningen till att de ville att just jag skulle testa gissar jag beror på att mitt intresse för planetens framtida välmående framgår någorlunda tydligt i all svada som jag producerar här, och produkten ifråga har en stark anknytning till detta. ”men självklart vill jag testa!” skrev jag.

de skulle buda ut varuproverna. ”wow”, tänkte jag. ”vad seriöst”. jag trodde att anledningen till att de kör ut det med bud är för att det är för besvärligt för mig att bära hem själv, så jag går och funderar över exakt hur mycket grejer det är jag ska få testa. asså, om de ska köra ut med bud liksom… en kartong kanske?

men när budet väl kommer möts jag av en skåpbil utanför porten och en budkille med EN PAPPERSPÅSE med mitt namn på i handen.

en papperspåse.

med ett endaste stycke produkt i, resten av påsen är liksom uppfluffad med silkespapper. produkten i sig väger väl ett par hundra gram ungefär, och volymmässigt kan man jämföra den med typ en schampooflaska. så det är inget tungt paket, det är inget skrymmande paket och det är absolut inget jag inte med lätthet skulle kunna hämta själv på pr-firmans kontor – istället för att de ska anlita ett bud för jag vet inte hur mycket pengar, och köra ut den lilla miljövänliga saken till hässelby, i en jävla skåpbil.

jag gick från nyfikenhet och förväntansfullhet till total besvikelse och irritation, och mina frågor är följande:

är det nu inte så, att tillverkarna av denna miljövänligt producerade vara skiter fullständigt i deras miljöpåverkan? är det inte så, att det passar sig att stämpla ”sustainable” på etiketten bara när det verkar generera god försäljning? är det inte så, att OM man på riktigt ville minska sin negativa påverkan på naturen skulle man kunna se till att pr-firmorna inte kör ut enstaka varuprover med skåpbilar som skitar ner, utan att t.ex. mottagarna av proverna kommer och hämtar själva? eller att man skickar sakerna med vanlig snigelpost (som ändå körs ut i vilket fall som helst liksom)? istället för att belasta vägarna och luften ännu mera, med ytterligare en bil som kör en sträcka HELT I ONÖDAN?

jag känner ganska starkt att det här företaget endast vill kunna skriva ut nåt om ”planet friendly” på förpackningarna för att det ger klirr i kassan, inte för att de FAKTISKT BRYR SIG. klandrar inte pr-firman lika mycket som tillverkarna. pr-firman gör ju antagligen bara som de brukar och de har nog inte heller förbundit sig till att försöka minska sin miljöpåverkan (även om alla borde vilja göra det, såklart). men jag tycker bara att om man ska hålla på och skryta med att man nu har en miljövänlig inställning så ska man väl för fan tillämpa den i så många led som man själv kan påverka.