jag ska försöka uttrycka mig någorlunda lättförståeligt, men jag inser att det kan bli svårare sagt än gjort. here goes:

jag såg, precis som många andra, nyss uppdrag gransknings program som heter den andra våldtäkten. i korta drag handlar det om att en 14-årig flicka våldtogs av en 15-årig pojke på toaletten i en skola i bjästa utanför örnsköldsvik, och direkt efter detta börjar utsättas för helt ofattbara trakasserier och kränkningar av hennes skolkamrater och vuxna runt omkring henne.

hennes vänner överger henne. hon tvingas till slut att flytta från bjästa. hon kallas för hora, slyna, fitta, äckel, fjortisluder. på internet skriver de att hon borde våldtas ”på riktigt”. tjejer skriver att det är p.g.a. henne som de skäms över att vara tjejer. de tror att hon ljuger. de säger att hon hittar på, att hon berättar olika historier för olika människor. till vissa säger hon att han slog hennes huvud mot handfatet. till andra säger hon att hon sprack. var tvungen att sys.

!!!

nästan ingen tror på henne, nästan alla tar pojkens parti. i korta drag handlar det ungefär om detta.

och…

jag

kan liksom inte riktigt formulera mig och redogöra för vad jag känner. det är mest som,

ett jävla vakuum. en sådan fullständig chock.

i programmet talar man med skolkamrater till flickan och pojken, och INGEN som uppdrag granskning talar med har hört historierna från flickan själv. de har hört de från andra, som har hört det från andra. ”bekantas bekanta” (riktigt citat).

kanske det ABSOLUT värsta med hela den här historien är att de också talar med VUXNA MÄNNISKOR, alltså FULLVUXNA bjästa-bor som själva deltar i smutskastningen av flickan. de blir intervjuade på telefon av UG, de är 49, 51, 53 år gamla. föräldrar till ungdomarna i skolan. och det är en av dessa vuxna personer som säger att de har hört historier om den våldtagna flickans osammanhängande berättelser via ”bekantas bekanta”. en annan vuxen person säger att anledningen till att just hon misstror den våldtagna flickan är för att hennes bild av pojken inte stämmer överens med den bild som flickan ger av honom. ”han verkar vara väldigt snäll och go, han skulle aldrig göra något sådant”. HUR KAN MAN BARA SÄGA EN SÅN GREJ RAKT UT?! hur kan man säga en sån grej rakt ut och inte SJÄLV HÖRA det fullständigt vanvettiga och verklighetsfrånvända i det?

pojken döms för våldtäkten på den 14-åriga flickan. på skolavslutningen är han i kyrkan med resten av skolan, eftersom att han tillåts komma dit av prästen TROTS att han har besöksförbud. där delar han ut vita rosor till sina klasskamrater och det hela avslutas med att han står längst fram i kyrkan OCH TAR EMOT APPLÅDER AV HELA KYRKAN. efter lite omkringklickande på flashback (var annars?) hittade jag den ocensurerade versionen av en videoupptagning från detta tillfälle och det är verkligen en uppvisning i hur allting som kan gå fel i ett sånt här fall faktiskt går fel. ingenting står rätt till i det här samhället. det är en djävulsk fars. ja alltså, jag kan inte uttrycka mig. mina ord sviker mig. hittar liksom inte ord som är grova nog, som uttrycker min bottenlösa, vitglödgade vrede ordentligt.

efter skolavslutningen, när kidsen hänger nånstans ute i nån park vid nån sjö, våldtar han en till tjej, en 17-åring. han döms även för den våldtäkten, i både tingsrätt och hovrätt. högsta domstolen avslår resningsansökan i båda fallen och trots detta tror folk fortfarande inte på 14-åringen. inte heller på 17-åringen. även hon hamnar i träsket av den vanvettiga, närmast psykotiska svadan. alla har vänt dem ryggen. prästen, rektorn, fritidsgården, skolan, vännerna, de vuxna. ALLA.

jag förstår inte. NÄR INSER MAN att den populära killen i skolan, stadens välartade son, kanske är en helt annan person på insidan? han är inte smuts värd.

nisse tycker att det verkar vara någon slags masspsykos. jag är liksom beredd att hålla med. jag hoppas och tror att kvällens program har slagit ner som en jävla vätebomb mitt i bjästa ikväll och att folket där faktiskt INSER hur jävla knäckta de har blivit. jag önskar dem evig skam och smärta.

nånstans finns såklart en ljusning. att det faktiskt fanns folk i bjästa som trodde på flickan, till exempel. en tjej vars mod och styrka som jag känner en enorm vördnad inför är amanda som deltog i programmet och berättade om hatet som riktats mot den våldtagna tjejen. hon vågade göra det vuxna, lärare, kyrkan, fritidsgårdar och vänner inte vågar. gå in på hennes blogg, kika in och skriv en uppmuntrande kommentar. katten vet att hon är värd det, och mer därtill, tusenfalt mer därtill.

något annat fint är faktumet att det här fallet överhuvudtaget uppmärksammas, det känns som något man absolut ska glädjas över. men det får mig att tänka på alla andra våldtäktsmål som aldrig kommer såhär långt. där tjejen förblir den smutsiga slynan som snackar skit för att få pengar och uppmärksamhet…

och än en gång… vill jag bara peta lite försiktigt på alla som påstår att feminismen inte har i sverige att göra, för att vi har det så bra här. att svenska kvinnor måste sluta gnälla och tänka på kvinnor i långbortistan istället, om vi nu måste gå omkring och gnälla över kvinnosaken. KAN NI SNÄLLA TA TILL ER FAKTUMET ATT SÅNT HÄR HÄNDER I SVERIGE? en sjuklig kvinnosyn är inte något som andra ansvarar för, utan det är lika mycket ett inhemskt problem som något annat. svenska flickor våldtas, AV SVENSKA POJKAR. snälla, se sanningen.

kolla på programmet här: http://svtplay.se/v/1939668/uppdrag_granskning/del_9_av_22